Jag ser dig

Jag har kopplat ihop två iakttagelser och har en konkretion, nu ska du få höra.

Den ena är att jag tycker mig kunna iaktta att när jag tittar på en annan person, påkallar detta en känsla av att vara iakttagen hos den iakttagne, vilket gör att den iakttagne känner att jag tittar på denne och vrider på huvudet i sökandet efter vem som iakttar. Jag tror att känslan är lite orolig, den väcker ett behov av att få reda på varför tittar någon på mig? Tillslut möts våra blickar och den iakttagne ser att det är jag. Jag har prövat min tes massor av gånger, så här har jag gjort.

Vid rödlyse, jag sitter i min bil och det är en bil parallellt med mig på min vänstra sida, vi väntar bägge på grönt ljus. Utan att röra huvudet vrider jag mina ögon så mycket jag kan (c:a 50 grader) och fäster blicken på den ensamme föraren i bilen bredvid. Förutom att mina ögon rör sig, rör sig inget annat, huvud axlar m m det är stilla riktat nästan rakt fram. Då, nästan jämt, vrider föraren på huvudet och tittar på mig. Föraren kände sig iakttagen av mig. Vid nästa rödlyse har jag en annan bil bredvid mig och jag tittar med hjälp av ”split vision” (spärrar upp ögonen, tittar rakt fram, låter hjärnan fokusera på flanken) och kan notera om huvudrörelse sker hos den andre eller inte. Jag har testat detta fall många gånger med samma resultat, när blicken träffar den andre då reagerar personen. Jag har testat min tes även i andra situationer, som ex i dag när vi på den gamla svenskkolonin S:t Barth, deltog i den engelska kyrkans gudstjänst (om detta ska jag berätta mer en annan gång), jag prövade genom att fästa blicken c:a 45 grader in på en man två bänkrader fram. Efter ett tag, så skruvar han på sig och vänder sig mot mig… Jag anser att mina iakttagelser skulle gå att vetenskapligt härleda, för mig är det på detta sättet. Detta är den ena iakttagelsen, här kommer den andra.

Den andra iakttagelsen är kortfattat, att i en grupp med människor som inte känner varandra, så söker man sig till de eller dem som mest liknar en själv. Detta sökande är urtydligt, jag märker hur jag i sådana situationer fladdrar med blicken, ”värderar” männen som jag ser i gruppen och oskyldigt söker jag mig till en ”jämlike”. Det har inte med ålder att göra, utan det har med i första hand utsidan att göra och det lilla som jag som iakttagare kan förnimma av personens insida. Jag tror inte heller att det viktigaste har med kläder (typ märkeskläder) att göra utan det är mera själva utseendet och kroppsrörelserna, hur han möter upp personer som kommer fram till honom, när han är avmätt och när jag ser honom hjärtlig. Det är personens självkontroll som påverkar mig mest (tror jag). Men jag tror att även personens utseende spelar roll. Är ansiktsdragen intressanta eller inte spelar roll. Detta letande leder alltid till att när jag går fram så vi få en god kontakt, många av mina bekanta i dag, är ”utsorterade” på detta sätt. Exempelvis mannen i kyrkan som jag berättade om, han vände sig mot mig när det blev ”rast” och ville ta i hand. Jag var på väg ut då och missade kontakten, såg handlingen i ögonvrån.

Vad är konkretionen då?

Att det finns dessa två krafter som påverkar oss (kan finnas fler ex sexuell utstrålning) och som gör att vi väljer rätt grupp eller rätt par eller rätt person att dela tid tillsammans med och det gör vi utan att vara medveten om våra inneboende krafter och de inneboende val som leder fram till ställningstagandet, utan, det bara sker. Detta är tryggt eftersom tesen bygger på att alla människor har dessa inbyggda krafter och uppstår positiv kontakt så vet man att det gäller bägge parter, skönt va?

Jag tänker tillbaka på en utbildningsgrupp som jag tillhörde en termin. Redan efter andra utbildningstillfället hade jag valt till och från att bli vän med andra män. Jag skulle kunna sätta en intressevalör på var och en, spara den dokumenterade sammanställningen och vid kursavslutningen göra en ny och troligen upptäcka att de var lika eller nästan lika. Med detta menar jag att det inte behövs så mycket tid, kroppen/sinnena vet vad de ska uppmärksamma och gör det kvickt. Så mingla är ett bra sätt att livskamrater.

Här kommer några bilder från Dominica.

IMG_1381

Här vill ingen bada

Kanotutflykt i Djungeln

Moskitos!

Slang i detta fall, unika ord som inte annars (det händer) förekommer i annan betydelse. Dock kan ett ord ha flera betydelser och/ eller såväl vara ett substantiv som ett verb. Fet text, nya ord.

Slangordlista

Slangord Insatt i en betydelse Fritt översatt
Axa Jag axade i en kurva Jag accelererade i en kurva
Ball Är du ball nu? Är du tuff nu?
Barre En fin barre Ett fint hus
Bast Jag är tre bast Jag är tre år
Batting Det är en riktig batting Det är en riktigt bråkig unge
Bella Vad bellar det? Vad kostar det
Blecka Jag har fått en blecka Jag har fått ett blåmärke
Blåtira Har du en blåtira? Har du ett blått öga (efter att ha fått ett slag)
Brallar Det brallar i Vinden ökar
Brallor Har du nya brallor? Har du nya byxor?
Bussa Hon bussade hunden på mig Hon fick hunden att anfalla mig
Brillor Jag har nya brillor Jag har nya glasögon
Byling Där står en byling Där står en polis
Doja Nya dojor Nya skor
Dora Panga en dora. Ha sönder en fönsterruta (med flit)
Flax Jag har flax Jag har tur
Flukta Flukta på den där Titta på den där
Glo Vad glor du på? Vad tittar du på?
Haja Hajar du? Förstår du?
Hoj Jag har köpt en hoj Jag har köpt en motorcykel
Hoja Ska vi hoja dit? Ska vi cykla dit?
Hyla Ska jag hyla dig? Ska jag lägga filten över dig
Jumpa Jumpa på isflak Hoppa mellan isflak
Karda Här har du kardan Här har du min hand.
Kepa Här är min kepa Här är min huvudbonad (keps)
Knarr Jag har en knarr Jag har en cykel
Knarra Ska vi knarra? Ska vi cykla?
Knata Knata på då? Spring på då
Knega Jag ska knega Jag ska arbeta
Knoppar Knoppar du? Sover du?
Kolla Kolla där/kolla listan Titta där/kontrollera listan
Krallig Det är en krallig typ Det är en muskulös typ
Krubb Har du krubbat? Har du ätit?
Kränga Jag ska kränga min bil Jag ska sälja min bil
Kröka Ska du kröka? Ska du dricka alkohol
Kugga Jag kuggades i latin Jag klarade ej tentan i latin
Laja Vill du laja med mig? Vill du leka med mig?
Lira Ska vi lira? Ska vi spela?
Lubba Ska vi lubba? Ska vi springa?
Majen Vi har en ny maje Vi har fått en ny magister
Malla Malla dig inte Gör dig inte till.
Mula Han har mulat Han har dött
Mula Mula honom! Tryck snö i hans ansikte
Naif Jag har en naif Jag har en kniv
Nalla Jag nallade den Jag stal den
Näbben Min näbb är fin Min näsa är fin
Pajad Min bil pajade Min bil gick sönder
Palla Palla äpplen Stjäla äpplen i andras trädgårdar
Pallet Jag har ont i pallet Jag har ont i huvudet
Pava Ge mig pavan Ge mig flaskan
Picka Jag har en picka Jag har en pistol
Pjuck Nya pjuck Nya skor
Plugg Köp plugg oxå Köp potatis oxå
Plugga Jag ska plugga Jag ska göra läxorna/börja på skola i höst
Plugget Jag ska till plugget Jag ska till skolan
Plurra Jag plurrade Jag ramlade i vattnet (oavsiktligt)
Plurret Plurret Vattnet
Pröjsa Har du pröjsat? Har du betalt?
Rulle Vilken rulle du hade Vilken fart du hade
Sigg Har du en sigg? Har du en cigarett?
Sjåla Har du sjålat den där? Har du stulit den där?
Skolka Har skolkat från lektionen Har olovligen uteblivit från lektionen
Slaf Jag har en slaf Jag har en säng
Slafa Jag slafar Jag sover
Slagga Jag slaggar Jag sover
Slumpen Jag kan väl få slumpen? Jag kan väl få det sista i flaskan
Smöra Han smörar för läraren Han gör sig till för läraren
Snut Där står en snut Där står en polis
Spinki Här är spinki Han är smal
Spänn Har du två spänn? Har du två kronor?
Stimmigt Det är en stimmig klass Det är en högljudd och rörig klass
Sukta Jag suktar efter godis Jag längtar efter godis
Svulla Jag ska hem och svulla Jag ska hem och äta
Tjacka Jag ska tjacka Jag ska köpa
Tjalla Man ska inte tjalla Man ska inte skvallra
Tåbira Det luktar tåbira Det luktar fotsvett
Tåfjutt Skjut en tåfjutt Skjut ett skott med rak fot (boll mot tårna)
Vajert Vajert! Jättebra/kul jättebra
Åma Åma dig inte Gör dig inte till, det gör inget ont!

 

 

 

 

Par-segla

Man brukar kalla Göta Kanal för skilsmässodiket, vad ska man då kalla Atlanten för, ett hav fyllt med konfliktrisker.

Att par-segla under lång tid, som i vårt fall flera år, ställer verkligen stora krav på relationen i vårt fall, man och hustru. Du är ombord på en mycket begränsad yta, man nöter på varandra varje minut och man kan lätt hamna i otrevliga vädersituationer som ställer särskilda krav när man minst anar det. Alla de saker som man retar sig på hos den andre spelas upp framför ens ögon och öron varje dag. Att långsegla som i mitt/vårt fall tillsammans med hustrun är inte lätt för någon av oss, vi måste därför arbeta med oss själva hela tiden.

Du kan inte dra dig undan och vara för dig själv och du kan inte tycka att detta sköter jag själv dvs börja ensamsegla när andan faller på. Du kan inte kliva av och säga nu åker jag åt mig eget håll därför att det är bara vatten omkring båten. Nej vi är två ombord, vi måste vara två ombord för att kunna sköta båten tillräckligt säkert, så är det bara. Båten representerar även ett kapital som man inte bara kan låta förfaras.

Det är lätt att irritera sig på den andre, – Se här nu ligger dina kläder slängda över hela båten igen, kan du aldrig lära dig… Har du verkligen städat toaletten idag… För att inte tala om alla tekniska trassel: När får man varmvatten, jag vill duscha… Måste det vara så jäkla rörigt så fort du ska göra det allra minsta… Hur länge ska vi handspola på toaletten har du tänkt dig då?.. Osv.

På vår båt är alla tänkbara sysslor fördelade mellan oss, det är nästan självklart vem som gör vad, även när nya sysslor dyker upp. Fördelningen är baserat på kön, om jag nu vågar säga det, och har som grund muskelstyrka, talang och kunskap i berörd fråga. Dock finns det massor av saker och ting som bara måste göras och som utan större nackdel kunde göras av oss bägge. Exempelvis ta upp vatten under durken, det händer med viss regelbundenhet att vi går i hög motsjö och då tar hon in vatten, var någonstans vattnet kommer in, blir jag inte klok på. Jag har letat och tätat överallt utan att hitta ingången. Denna uppgift, att få bort vattnet, kan göras av oss bägge men på något konstigt sätt så är det mitt jobb, återigen tar könsrollstänkandet över. Det är tungt och lite bökigt, då ligger det på mig att fixa.

Det gäller på samma sätt åt andra hållet, visst kan jag diska och laga mat (även om min hustru inte tror det), men det blir aldrig av att jag gör det, könsrollerna igen. Men faktum är att min hustru är mycket duktig på att laga mat och hålla iordning på båten och hon vill dessutom att många saker ska vara just på det sättet som hon gör det på, så varför ska hon då lära upp mig, jag kommer aldrig att bli lika duktig som hon på att laga mat exempelvis. Varför ska jag lära henne byta motorolja när jag vet exakt hur det ska göras och gör det gärna. Skulle vi byta dess nämnda områden (laga mat och byta olja), då hade vi gott om konfliktungar ombord. Då skulle vi ständigt klaga på den andres sätt att göra det som de ene kunde och gjorde med lätthet och dessutom vet precis hur det ska göras. Det skulle vara en mardröm, så alla vänsteridéer om jämställdhet ombord i detta fall byta arbetsuppgifter, skulle vara en katastrof för oss. Men det finns inte bara en framsida, jag tänker såväl hur vi hanterar en tilläggning såsom en majoritet av andra båtar hanterar en tilläggning, mannen styr och kvinnan tar emot båten mot land, detta är givetvis ett feltänk, men så gör de flesta och så gör även vi. Konstigt, muskelkraften ska finnas i fören, bakom ratten behövs inga muskler. Här skulle lite vänster inte skada.

Så, vi har ett klassiskt könsrollstänkande ombord men det gör inte att det saknas konflikter, yttre påfrestningar av olika slag som dåligt väder eller tråkiga händelser som att tappa mobilen i havet, leder lätt till hårda ord, och så är vi där igen. Vi har haft många tekniska problem ombord ex har vi under c:a ett år haft jättekrångel med vår nya autopilot. Detta elände har lett till att jag inte under någon resa kunna sitta ombord och se på solnedgången eller liknande utan jag har legat med huvudet inkört i en lucka, trångt och jäkligt, legat och skruvat och ryckt i kablar m m. Att aldrig kunna glädjas åt att en jätteinvestering i båten (40 000 SEK) utan hela tiden hålla på att leta fel, är jobbigt. Att gå upp i vind sätta på autopiloten och gå upp på däck för att justera eller byta segel och upptäcka att autopiloten läggar av och båten svänger livsfarligt, kan göra mig galen. Det är lätt att efter att ha legat och skruvat en dag i hamnen medan andra sitter med knäna i kors och äter glass på staden torg, att bli lite irriterad.

Vi har sagt att vi ska försöka att hantera våra konflikter dvs bearbeta dessa genom att när lugnet lagt sig och kärleken åter börjar spira, sakligt återge vad som hände i konflikten och vad det var som gjorde att det blev en konflikt. Detta innebär att man måste släppa på försvaren och tvingas att se på sig själv utifrån. Det är lättare sagt än gjort, men det är så vi arbetar. Detta arbetssätt har lett till att jag idag gör saker och ting annorlunda än jag gjort tidigare i mitt liv. Genom att jag gör så, undviker vi en och annan konflikt. Det svåra är upprepningarna om en av oss har mycket svårt att ändra på ett litet beteende såsom den andre av oss tycker är hur lätt som helst att ändra på och det lilla beteendet upprepas gång efter gång. Är det lätt för den andre att tycka –vad fasen, lär du dig aldrig…

Det svåra är att ta till sig att det som är lätt för den ene kan vara hart när omöjligt för den andre. Att kunna acceptera och förlika sig med att det är så i praktiken, är det vi har svårast med. Så här kan det låta,

– jag har ju sagt minst tio gånger att du inte kan lägga något tungt uppepå salladen i svalen, varför lyssnar du aldrig?

– Jag har inte lagt något tungt ovanpå salladen, det är den skumpiga sjön som gjort det.

– Pyttsan! Nu får du svart sallad i kväll bara för det.

Och så inleds en tråkig stund som om det vill sig illa slutar med en riktig konflikt. När kärleken återkommit kan vi tillsammans titta på den uppkomna situationen och kan vi i bästa fall konstatera:

  • jag kan ha gjort rätt och det kan ha varit vågorna som gungade till ordningen i svalen
  • och
  • jag kan ha lagt det tunga (en påse potatis) delvis på salladen och jag borde ha kunnat räkna ut att potatispåsen med hela sin tyngd med lätthet kunnat glida ned mot salladen. Jag hade kanske bråttom?

Lärande: se till att det tunga är väl förankrat en bit ifrån ex salladen nästa gång.Ok!! Så ska jag göra, puss.

Men svårare blir det när det handlar om väl invanda mönster ex det svåraste av alla, att undvika att gå i försvar då någon har en synpunkt som har med mig att göra. Jag har för vana att så fort jag känner mig det minsta angripen, att någon har synpunkter på vad jag gjort, sagt eller vilka ansiktsuttryck jag visat upp, så slår jag till direkt – Nej så är det inte… Vad brukar du göra då… Titta på dig själv och inte på mig… Detta att slå tillbaka är jag jättebra på.

Dvs mina gardesvakter fäller ned hillebarderna och släpper inte in något obehagligt i mitt innersta, angrepp möts med direktanfall, kom inte och kritisera…

Fördelen är att man anser sig själv vara ofelbar, en skön känsla, nackdelen är lärandet är noll. Alla konflikter man hamnar i beror ju på andras tillkortakommanden, själv är man ofelbar.

Ett skönt liv kan tyckas men nackdelen är ju att tillslut är alla människor omkring mig är orsaken till att jag överhuvudtaget hamnar i konflikter, så det enda sättet att undvika dessa är att sluta umgås med dem. Men det blir lite ensamt och till slut lite tråkigt. Därför måste jag börja tänka om. Men det är svårt. När någon har en synpunkt på något som har med mig att göra, då ska jag i stället säga,

– Ååå kul att höra, berätta mer… Men det sitter långt inne, jag är inte där riktigt ännu. Slutligen jag jobbar på det, tror jag.

Några bilder från den fantastiska gamla svenskön S:t Barth.

img_2043

Det finns fler Drottninggatan även med olik stavning

img_2047

Anne på svenskbaren

img_2045

En liten gata i centrum

img_2044

Fort Gustav

img_2042

Utsikt från Fort Karl

img_2040

Vad sägs om den lilla ankarviken?

img_2039

Anna (min dotter) vad gillar du denna?

 

Pengar

Jag förvånas över hur olika vi människor hanterar sedlar o mynt, jag kan förstå att olikheten ökar proportionellt med skillnaden i hur mycket pengar man har, men ändå även om man gott om pengar eller inte bör det vara viktigt att sköta sin penninghantering, tycker jag. Om man har lite så blir det inte bättre av att man inte är rädd om sina pengar och har man mycket så kunde man ha mer om man skötte sin penninghantering. Jag är uppfostrad att vara rädd om sedlar och mynt och så långt det går försöka att betala med jämna pengar dvs att ha tillgång  till mynt i syfte att spara sedlarna så länge det går. En annan erfarenhet är att de familjer/personer som jag känt under min uppväxt eller känner i dag och som haft/har riktigt gott ställt, de har alltid varit snålast i min bekantskapskrets. Ex under mitt första äktenskap umgicks vi med en familj som ägde ett fastighetsbolag med ett tjugotal fastigheter i Stockholm innerstad och de hade mycket gott ställt. När vi var där på middag fick vi oftast kokkött och potatis, var det någon gång något mer påkostat så var det inköpt billigt pga att bästföredatum passerats. De kostade aldrig på vare sig själva eller deras vänner något, det var snålt i allt. Skjutsade de oss någon gång, skulle de ha bensinpengar. I min värld ser jag det som att det är deras snålhet som bidragit till deras goda ekonomi. De med god ekonomi jag känner, skulle aldrig ge bort 500 kr, hellre skulle de göra vad som helst för att slippa ge bort sina pengar. Vän av ordning säger givetvis då att -detta är en kulturfråga, i USA finns inte samma välfärd som hemma, har man pengar är man fostrad att dela med sig (välgörenhet). Möjligt säger jag, men kan inte riktigt säga att det är välgörenhet att slarva med sina pengar, jag menar såväl, hur förvara pengar och hantera pengar och hur slösa med pengar.

Min mormor har lärt mig att gå lätt framåtböjd i syfte att hitta andras tappade mynt, så har jag gjort i hela mitt liv och jag har regelbundet plockat upp mynt som jag tillfört min plånbok. Men först har jag gjort såsom min mormor lärde mig, spotta tre gången på myntet därefter stoppa det i fickan, det betyder att myntet ger tur. Det mesta jag hittat på en gång är en 100-lapp i Åkersberga. När jag arbetade på OK bensinstationer under studietiden, så fick jag lära mig att lägga alla sedlar lika med ”gubben” framåt och givetvis i värdeordning. Så gluttar man i min plånbok så ser man att det finns mynt bakom blixtlåset och sedlar i ordning i sedelfacket. Kanske är jag även lite snål oxå, jag växlar inte gärna en sedel.

När vi var i USA så mötte jag ett helt annat synsätt ex vi åkte bil med våra vänner. Heraleen bromsade in bilen när hon såg en kvinna stå och tigga pengar till en välgörande verksamhet, stannade bilen så den stod hindrade för trafiken, sprang över till kvinnan och gav henne 50 dollar. Sprang tillbaka och åkte vidare, det var inget konstigt med det. Ett annat exempel, vi satt på en restaurang och hade ännu inte beställt in mat, då kommer det en troligt pensionerad farbror med en fuktig trasa och torkar vårt bord, han fick 50 dollar för besväret. Snacka om lättförtjänta pengar. En annan gång var vi på en bar och köpte varsin öl, Bryan och jag, det var jag som betalade med jämna pengar, när vi gick smet Bryan tillbaka och lade en sedel på disken. Detta med dricks eller tips som det heter i US har jag också svårt att förstå, men min förståelse har underlättas av att jag förstått arbetsvillkoren för alla som arbetar inom restaurangnäringen, en anställd i en bar tjänade två och en halv dollar/timme, hon levde på ”tipsen”. Men å andra sidan det finns många näringar i USA som är besatta av lågutbildade ex i alla affärer, där kryllar det av anställda, de får ingen tip.

Jag har observerat att hos den vita medelklassen här i USA, vilken jag gissar är den jag möter, på vår resa, så har mynten ingen betydelse. De använder mynt enbart till att ex betala en tvätt i tvättmaskin med, eller köpa en Coca-Cola i en automat, annars utgörs minsta peng av en dollarsedel. Jag har inte sett någon vit använda mynt. Utan de tar upp en näve sedlar ur sin ficka, plånbok eller portmonnä används inte, och rycker loss en näve sedlar motsvarande något mer än vad restaurangnotan anger. De som har lite mer ordning på sina pengar har dessa tillsammans med ett kreditkort i en sedelklämma och med tummen bläddrar de fram rätt valörer och lämnar dessa ex på restaurangbordet och går sin väg. Första gången jag råkade ut för detta blev jag alldeles paff! Min fikakompis på andra sidan bordet slängde upp en näve sedlar på bordet, reste sig och sa, nu går vi. Jag observerade att han lämnat mer än 30 % i dricks. Jag hade tidigare bara sett dylikt beteende på film, jag har ännu inte prövat att göra detsamma.

Jag tycker deras sedlar (US) är svåra att hantera, De är alla lika stora, har samma färger och mönster, det som skiljer är värdet som finns, i och för sig tydligt angivet. Men hemma är vi vana med att en hundralapp är större än en femtiolapp, likaså en tusenlapp, den är som ett litet lakan. Att ha olika storlek och utseende upplever jag underlättar sedelhanteringen. En annan sak är att de inte har angivet på sina mynt, myntets värde. Ex har de Quarter dollar, Dime samt Nickel de har ex inget dollarmynt och på Quarter, Dime och Nickel står inget värde, man ska bara vet att det är en fjärdedels dollar, en tiondels och en tjugondels.

Är detta med användandet av mynt eller inte, månne en klassfråga (har mindre gott om pengar) eftersom jag sett att svarta gärna såsom jag betalar med mynt. En annan sak som jag inte vet om det är en kulturfråga eller klassfråga är hur de svarta kvinnorna låter sina kroppar svälla, det är mycket vanligt att svarta flickor/kvinnor inte bara är feta utan kolossalt feta, de vaggar fram när de går. Om det var en klassfråga skulle det betyda att de pga mindre ekonomi åt mer onyttig mat och motionerade mindre än människor med bättre ekonomi. Om det var en kulturfråga så måste det vara ett annat skönhetsideal som styr tillväxten, man vill alltså bli riktigt fet för då är man mer attraktiv… Kan det stämma?? Jag upplever att de exponerar sin fetma, de klär sig i kläder som smiter åt kroppen på liknande sätt som vatten som sluter sig runt huden. De liknar Michelingubbar. Lika var det i Grekland, med den skillnaden att här är även barnen feta, medan i Grekland kom fett-tillväxten senare runt medelåldern. Här ser man enstaka feta vita kvinnor på samma sätt som vi gör hemma i Sverige, dvs inte allt för ofta.

img_2016

När kar kyrkan förlorat sitt tak och inredning

img_2014

Här var det kaos

img_2022

Synd på en fin båt

img_2023

Flera fina båtar

img_2026

Dessa båtar har fått mycket stryk

img_2017

Bättre tillsyn i hamnen kanske hade hjälpt

 

img_2018

Bättre underarbete, kanske

img_2028

Vår båtgranne

img_2034

Återigen, förakta inte underarbetet

 

Alltid är det något

Konstigt att det alltid är något tekniskt ombord som krånglar. Häromdagen hade vi stopp i toan, det tog oss en halv dag att åtgärda, vi har vatteninträngning i båten vid brytande sjöar och det verkar vara hopplöst att hitta läckan, jag har hittills ägnat dagar åt sökandet. Nu har en latta i storseglet hoppat loss, det ska vi fixa när det slutar att blåsa. I går arbetade jag halva dagen med att försöka täta en dieselläcka på högtryckspumpen, jag lyckades till slut, det blev en sk bonnalösning i detta fall gummiband som skapar tryck och minskar läckage. Men på sikt måste jag ta ur pumpen och lämna in den för byte av packning. Vi har bara en solpanel (100W) som fungerar den andre fungerar inte (har slutat att fungera), jag har kontakt med säljaren i Martinique, så det löser sig väl så småningom men det är långt dit och jag vill ha en ny panel nu. Water makern fungerar inte och vi kan inte få hjälp förrän vi kommer till S:t Marteen, så nu måste vi köpa vatten. Detta är bara några av alla de tröttande konstigheter som drabbar oss. Jag sa till ett par som hade en nästan helt ny båt att det måste vara skönt att slippa tekniska problem, jag menar allt är ju nytt. Men de menade att de hade det lika som jag, det har jag svårt att tro på, men så sa de. Härförleden, när jag ville pröva vår nya Kenwood radio så fungerade inte CD-spelaren?

Motorproblemen kvarstår, här kommer två nya motmedel:

  1. Det senaste i kampen mot överhettning är att öppna motorrummet så det kommer in luft och att varmluften kan komma ut. Motorn sitter inbyggd i en slags hundkoja med fem centimeter isolering på insidan, därinne är det jättevarmt. Det finns ett rör inne i hundkojans tak som mynnar ut upptill, den verkar ha funktionen att förse förbränningen med syre. I övrigt är det ett slutet kärl. Då tänker jag så här, om jag borrar 70 mm hål två stycken på vardera sida om motorn (i hundkojans vägg) ned mot durken och sätter dit en plastventil som går att öppna respektive att stänga. De kan vara av typen ”badrumsventiler” sådana man skruvar på. Om jag samtidigt sätter en Motorrumsfläkt i takröret som blåser ut den heta luften och att de öppna plastventilerna i stället släpper in nytt syre till motorn, vad kan man tänka om detta? Så fort jag hittar en lämplig fläkt skall jag prova.
  2. Nu har jag köpt en ny olja till motorn 20w-50. Om jag förstått detta rätt så indikerar första siffran hur väl oljan tål kyla dvs hur trög den blir vid stark kyla. Den andra siffran ska indikera hur väl oljan tål värme. Dvs hur lättflytande den blir. Eftersom min motor har lätt för att bli övervarm vilket leder till att även oljan blir övervarm, då minskar oljans viskositet och oljepumpen lyckas därför inte att skapa tillräckligt oljetryck. Detta leder i sin tur till att smörjningen av rörliga delar i motorn riskerar att bli ojämn. Den nya oljan ska därför tåla mindre kyla än nuvarande (och det är ju inte så kallt här, så det kan jag väl leva med) men det goda i kråksången är att den även ska tåla värme bättre, vi får se.

I går (4/12) var vi med våra amerikanska vänner Joany och Scott, de har bägge svenska rötter. Ex Joanys pappa berättade för alla att han längtade till Sverige och att han en dag skulle återvända, så blev det inte han dog dessförinnan. Vi var på en lokal krog, den var granne med en Pride-restaurang, det var kul. Alla pratade med alla, det lokala språket här är spanska och för mig som inte varit i Sydamerika men som har en bild av hur det ser ut där, menar att detta är som klippt ur ett samhälle i Sydamerika. Anna min duktiga dotter hon vet hon har bott där nästan ett år.  Här på den lokala krogen kostar en öl 1,5 dollar, det är lagom pris tycker jag.

I dag har jag varit och klippt mig. På något sätt kommer jag den lokala kulturen nära när jag sitter i en frisersalong. I dag var det en dam före mig och hon och frisörskan pratade (nästan skrek) hela tiden, det var inte tyst ens en sekund av den timma som jag var inne i salongen. Min frisör var en ung man i 25 års-åldern, han var verkligen konstnärlig, han klippte med bägge händerna dock hade han en sax enbart i den ena. Han rörde sig runt mig i sittandes i frisörstolen med gungande rörelser, det var som en katt som lekte med en mus. Han vred på huvudet, tittade på mig från alla håll, tog ett saxklipp här och ett där. Det var som han höll på att skapa ett konstverk. Under tiden kom det in en mamma med en liten pojke 6-7 år, hon lämnade pojken och gick. Han blev efter ett tag varse att jag hade en picka (pistol) under frisörskynket så ett mindre krig bröt ut i salongen, min frisör han hängde med. Hårtvätt, klippning och rakning kostade 14 dollar, det tycker jag är ett bra pris.

I dag den 9 december (Anna-dagen grattis Anna!) har vi fått vatten från en amerikansk båt som ligger här bredvid oss och klockan 13.00 i dag (i fall det slutar blåsa) så ska två gånger Scott komma över och justera mina motorventiler. Anne o jag har gjort det en gång men det känns inte som det blev rätt, det slamrar i motorn. Just ligger vi för ankar med hela havet öppet mot norr, medan mot sydväst har vi samhället La Paquera. Ett litet turistbefriat samhälle så super spanskt som det någonsin kan bli. Just nu blåser det lite för mycket upp till 14 meter i byarna, som tur är har vi ingen hög sjö, det finns korallrev mellan oss och det öppna havet, dock får vi vinden över oss.

IMG_1999

Vad gillar ni färgsättningen?

IMG_2001

Tänk om det var på detta sättet på Lidingö?

IMG_1997

Ytterligare ett exempel på fritt tänkande

IMG_1991

Ser du skylten längts ned?

IMG_1995

En huvudgata, Anne promenerar

IMG_1996

Och den andra sidan

Mörka nätter

Jag har funderat på de reaktioner som jag mött från såväl långliggare (de som seglat ned från USA och är här väl förankrade under ett halvår) som från lokalbefolkningen. De tonar ned och verkar ointresserade av min haj-observation. Detta har förvånat mig, jag tänker precis annorlunda, jag skulle vilja gå ut på VHF-radion och varna alla båtar att det är hajar i vattnet. Jag menar det är många båtar med barn och även om vi inte ser folk bada från båten så finns det flera beaches här i lagunen och där vet jag att det badas. Om jag visste att det fanns hajar i denna lilla lagun skulle jag naturligtvis inte bada och framförallt skulle jag inte låta barnen bada och jag skulle vara tacksam om någon gick ut och varnade.

Så, varför ser vi så olika på min haj-observation? Då kom jag att tänka på de gamla ”Hajen 1, 2, och 3” filmerna. Det var lika där och det var det kommersiella intresset som var viktigast, kan det vara lika här? Om alla i lagunen visste att det fanns hajar, skulle det då leda till färre besökare och minskat underlag för restauranger, marinor och butikerna. Inget ska få störa idyllen. Kan det vara så? Troligen är det så. Det var ju ändå så länge som två år sedan som en människa på denna plats blev anfallen av haj och hon överlevde, så det så! Vad är det att vara rädd för…

Vad skulle hända om jag ropade ut på VHF:n att det är haj i lagunen? Jag ska inte göra det men man kan ju undra. Om jag ser någon vara i vattnet runt sin båt eller på annat sätt simmar omkring, kommer jag att slänga mig i jollen och varna för haj.

En liten reseskildring
Vi startade den 25 november från nordligaste spetsen på Bahamas (Hope town), vi räknade med sex seglingsdygn (och det blev det också), i dag den 1 december vid åtta tiden på morgonen kom vi fram, det var jätteskönt. Vi är nu på Puerto Rico. Vi hade bra vindar hela resan, inget särskilt inträffade mer än att Anne höll på att få en stingrocka över sig när hon låg och sov. Den kom liksom flygande på låg höjd i månskenet, en decimeter ovan ytan rakt mot båten och absolut i sista stund väjde den för båtsidan, det var nära.
Det som är speciellt med dessa flerdygns-seglingar är mörkret. Det blir kolsvart här runt 18.00-18.30 och solen lyser upp himlen på nytt c;a tolv timmar senare Hemma i Sverige seglar vi inte på vintern utan bara sommartid då blir det mörkt kanske cirka klockan 22.00 och ljust igen 04.00 dvs sex timmar mörker och det är bara en bit in på hösten som det är riktigt mörkt.
Här är inte bara mörkt utan totalsvart, man ser inget. Under resan så blåste det oftast lite för mycket varje kväll och det var dessutom gammal sjö som kom akterifrån och som lyfte båten och kastade den dit den ville. Att då sitta och styra innebär att båten brakar fram (c:a 9 knop) och åstadkommer ett oerhört oväsen, båten reser sig i vågorna och faller handlöst ner i vågdalarna, det smäller vid ”landningen”, smäller så högt att det är lätt att tro att båten har spruckit i två båtar. Det går knappt att röra sig ombord, man kastas än hit och dit, jag tänker –nu får inget gå fel. Det enda man ser är bländningen från instrumenten, det liksom röda julgransprydnader gungar framför en i mörkret. Egentligen är detta ett riktigt skräckfenomen, något som jag tror ingen vill önska sig. Det finns liksom ingen annan verklighet än att sitta och hålla i sig eller sitta och styra.

Första dagen på resan sa vi att det vore bra att komplettera matförråden med lite fisk, sagt och gjort. Jag tacklade med en hemmagjord ”Calamares baby” på så sätt jag lärt av Håkans bror, fiskexperten från Hornsgatan. Den ska ligga i vattenytan och locka till hugg. Jag gjorde allt rätt och efter bara en liten stund så sa det Pang! Och en Maij Maij (felstavat jag vet), stred för sitt liv fast på kroken. Jag tog den tillslut med huggkroken, den var en kraftig sak, se bild. Jag tog reda på filéer till oss för c:a en vecka, resten slängde jag tillbaka. Men som med allt det finns en framsida och en baksida. När allt var klart med fisken, då var hela sittbrunnen nedstänkt av blod. Det tog oss längre tid att städa upp efter fångsten än allt arbete från att få den att hugga till att ha den portionsförpackad i kylen.

Vi har prövat ett nytt sätt att disponera dessa mörka seglingsnätter. De flesta moderna båtar har cockpit inbyggt dvs man sitter eller står inne i båten och hanterar både styrning, fart och segel. I båtar som jag besökt kan man sitta (inomhus) vid ett litet bord kanske fyra till sex personer och spela kort eller äta medan båten tar sig fram i den svarta natten. Eller ha kojer som är i anslutning till hanteringen av båten. Men så är det inte på Engla vi sitter utomhus bakom en sprayhood, när vi ska in i båten ex för att gå på toa måste vi krypa över Bridgedäcket, (mellandäcket) fullständigt livsfarligt.

Vi har prövat att bädda ute på Bridgedäcket och turas om att vakna. Vi har larm på motor, autopilot och naturligt larm på seglen. Om de inte är trimmade, då säger de till, så vi vaknar. Vi går upp ungefär en gång per timma (turas om) och kontrollerar omgivande båtars positioner (om det finns några) m m. Att göra som vi gjort tidigare, sitta i sittbrunnen och hålla i sig, gjorde oss trötta och svaga. Eftersom det knappast finns några hinder eller andra orosmoln på haven vid nattseglingar händer det aldrig att något hotande inträffar. På denna segling var det få andra båtar som vi kunde uppmärksamma på AIS och radar. Som jag sagt tidigare, alla handelsfartyg väjer för oss i god tid, känns skönt.

Nu är vi framme, nu har vi bara en nattsegling kvar till södra Karibien, det tycker vi är skönt. Nu ligger vi för ankar i en jättefin vik, klockan 16.00 kommer ett amerikanskt par över på en sun-downer. I kväll ska vi gå i land och äta pizza.

IMG_0912

På detta sätt har vi sovit de sex nätterna till havs, jätteskönt.

IMG_0905

Här ser ni fångsten på väg att viras in

IMG_0910

Visst är den ful, men troligen en av de bästa matfiskarna

IMG_0979

Solnedgång över Atlanten

IMG_0989

Nästa steg i solnedgången

IMG_0996

Och soluppgång