28 grader i vattnet

Tisdagen den 20 juni, i dag har jag 2 065 besökare och 8 513 visningar på min blogg och jag har gjort 159 blogginlägg. Om jag haft bloggen på Facebook så hade det troligen varit fler, men nu är det inte så utan endast den som gör sig besvär att söka, hittar den. Men jag är glad att någon annan än mina barn kan tänka sig att läsa. Tanken från början var bl a att det var ett sätt att hålla kontakt med barnen. Tro det om ni vill, men några av dessa 2 065 personerna hör av sig då och då och är uppmuntrande positiva, det är kul med positiv respons. Viktigare, kanske med negativ dito, men inte lika kul.

Dagen före midsommarafton, under mitt tidigare liv, var detta en viktig dag, allt skulle packas, inköp genomföras, dans-skorna skulle dammas av och gärna träna lite på att springa med sked och potatis. Det är nämligen så att de senaste 15 åren har vi firat midsommar på Ropstens båtklubbs uthamn ”Härsö” öster om Saltsjöbaden. Där är det några inslag som jag gärna vill visa mig på styva linan i ex: slå i en spik (8 tum) i en kvistig bräda med så få hammarslag som möjligt, hoppa säck samt springa med potatis på sked, samt naturligtvis de traditionella sångerna. Nu tänker jag inte bara på Helan går, utan kanske lite mer på Små grodorna, jungfru jungfru skär m fl. Men viktigast av allt är att vinna tipspromenaden på midsommardagen, nu vinner jag/vi inte jämt, tyvärr jag skulle önska det, utan bara då och då eller rättare sagt sällan eller ännu riktigare sagt, mycket sällan. Men under åren har festkommittén skruvat på frågorna så det är hart när omöjligt att veta rätt svar, men senast då hade de ett fel i rättningen. Frågan handlade om vad bävern äter på vintern. Mitt svar (rätt svar) ska vara att han äter de träd och grenar (framförallt asp, barken gillar han bäst) som han under sommaren dragit ned till sin koja, med ingång under vattnet. När de rättade gav de rätt för alternativet sjöväxter. Detta bidrog till att vi förlorade, hur kul var det? Jag kan inte glömma oförrätten som ni märker, trots att jag bearbetat den sorgliga händelsen nu i flera år.

Ett år gjorde jag tipspromenaden, inte av det skälet att jag då med säkerhet skulle vinna utan därför att jag tyckte deras frågor var för töntiga. Jag tycker att det ska finnas en kunskapsdel som info till frågan och därefter frågan kopplat till tidigare kunskapsdel.

Exempel på fråga som jag hade med: Alla våra kommuner (landstingskommuner eller primärkommuner styrs av kommunallagen, tidigare även kyrkliga kommuner), ett viktigt avsnitt i lagen handlar om jäv. Vad betyder ordet delikatessjäv?
1          reglerar upphandlingen av konditorivaror
X         är på gränsen till jäv
2          att man inte får rösta på nära släktingsförslag i fullmäktige

Nu blev det så att de flesta hade alltför många fel, på frågor som jag tyckte var alldeles för lätta, så jag fick inte göra fler tipspromenader, även det var lite orättvist, tycker jag. Rätt svar är naturligtvis X, vet väl alla.

Nu är klockan 12.30 dagen före den riktiga midsommaraftonen, i övermorgon är mörkret på väg tillbaka. Klockan 15.00 i dag ska vi till Rita o Tom på en drink, Anne har gjort midsommarsill som vi ska ta med och bjuda på, vi får se hur det går.

Nu är jag åter på Engla, det var jättetrevligt, gott vin och intressanta samtal. De har en lägenhet på S:t Martin i Karibien, vi är bjudna dit, så klart vi kommer att besöka dem, det ser vi fram emot. Tom är filantrop, det skulle jag också vilja vara.

Onsdagen den 21 juni Midsommarafton (den riktiga), som alla vet så växlades midsommardagen som röd dag bort för några år sedan, till att bli första lördagen efter den 21 juni, egentligen kan man därför fira två gånger. Midsommarafton är alltså fredagen den 21 juni, och de år då den 21 juni inte är fredag, infaller midsommarafton på nästkommande fredag efter den 21 juni.

Torsdagen den 22 juni, en fantastisk dag. Vi inledde med att ta jollen i land, promenera någon kilometer därefter hyra en liten bil. Vi utforskade alltså denna fantastiska ö, Santorini den påminner mycket om Capri, fantastiska restauranger, med underbar utsikt över havet och omgivande öar.
Vi besökte en Wine Yards, vi provsmakade ett antal viner och vi gillade ett vitt vin (14.50 €). Det slutade med att vi köpte tre flaskor för att spara till något särskilt tillfälle. Efter att ha handlat på Lidl, kört ned maten till båten och därefter besökt Vinproducenten och kommit åter för att lämna tillbaka bilen, då får jag se en stor buckla på styrbord sida med svart färg som talar om att en svart bil har kört på vår hyrbil. Nu är det så att jag blir totalmatt när man hyr en bil och säljaren håller en föreläsning om alla möjliga sätt att försäkra sig om något skulle hända och givetvis vad det skulle kosta mig om jag fick en repa. Då stänger jag öronen och ser sur ut. Denna gång fungerade det inte, hon körde hela sin repertoar trots mina miner. Men jag visade henne tydligt mitt missnöje med att behöva stå och lyssna på detta säljsnack, där får du tänkte jag. Jag sa givetvis nej till alla tilläggsförsäkringar. Dessutom gjorde jag för en gångs skull en promenad runt bilen för att se hur mycket skador det var, det fanns inga den var ny. Allt detta minns jag tydligt när jag står och ser på bucklan, jag ser tusenlapparna bara flyga i väg, min bedömning är att skadan skulle kosta c:a 10 000, jäklar jag biter snart av en tand. Mitt humör slår i bottenläge, jag går in till den kvinnliga säljaren (hon som förläste för mig), jag bara pekar på bilen, -come and have a lock, säger jag och försöker se ångerfull ut. Hon däremot är kvittrande glad, va, har hon inte fattat något tänker jag medan hon tittar på bilen. Jag pekar på bucklan och ska precis börja ett försvars tal som jag övat på ett tag, då säger hon (på engelska förstås) den skadan fanns tidigare, bilen ser fin ut… Jag hade besiktigat bilen utan att se en jättebuckla och långa svarta repor. Först blev jag mycket glad och kom på mig att tänka att jag kunde ju ha köpt några vinflaskor till… Men, sedan kom allvaret tillbaka, hur kunde jag gå runt bilen och leta fel utan att se denna jättebuckla… Detta måste jag fundera på. Håller jag på att få väsentligt försämrad syn eller…

IMG_1462

Anne funderar på hur vinet smakade

IMG_1461

Anne i sin fina hatt

IMG_1460

Vad säger ni om utsikten

IMG_1458

Visst är han charmig

Det blåser som sjutton

Måndagen den 19 juni. Den 21 juni är den ”riktiga midsommaraftonen” dvs den längsta dagen och därmed den kortaste natten på året, sedan vänder det för att den 21 september är dag o natt lika långa och slutligen den 21 december är natten längst och dagen kortast. Ett halvt år har gått och med den har jag och vi alla andra blivit c:a 182 dagar äldre. Jag har nämligen börjat fokusera på mitt åldrande och min hälsa, vilket inte tidigare varit särskilt prioriterat. Jag har sagt det tidigare och jag vet att det låter löjligt, men jag har svårt att ta in att det är min kropp som jag ser i spegeln då jag naken står där, så där ser ju inte jag ut, jag är inte gammal, jag är fortfarande ung. När jag tänker om hur andra ser på mig så är det naturligt att jag tänker att de säger – några ungdomar, om mig/oss (Anne o jag). Jag känner mig som en ungdom, inte en dag äldre än 26 år, medan jag motsträvigt måste inse att min kropp inte relaterar till min uppfattning. Min kropp: varje kroppsdel strävar mot marken, mot den jord vi alla föds av, ansiktet blir längre, magen hänger ned, morfarsbrösten hänger ned, det tidigare så uppskattade armmusklerna har ersatts av gäddhäng med glesa vita hårstrån, benen har såsom krympplast skrynklats ihop, till något mycket pinsamt och till råga på allt börjar närminnet att totalt raderas ut. På morgonen tar jag fram min medicindosett, tittar på vilken veckodag det är och plockar ut mina fem olika piller som jag sväljer tillsammans med torkade fikon för att stimulera tarmens arbete. Tänk så det kan gå och snart ska man dö, trist!

Men å andra sidan, i dag är jag 70-år… Jag har sagt det tidigare, jag refererade till en artikel i svenskan om att dagens 70-åringar är i åldrandet lika som femtioåringarna var på 1970-talet. Så kanske jag egentligen inte är så gammal (jag vet att jag luras), men nog tjatat om livets förgänglighet, så är det för mig och för alla andra.

Trist att inget är för evigt, jag berättade att jag bråkat med den stora engelskregistrerade motorbåten som lade sina ankare över min kätting. Den gick iväg och lade sig på svaj en bit från hamnen, nu lämnar oss vår franske båtgranne och vad händer då? Jo, en spejare från den engelskregistrerade motorbåten kom just för att titta på platsen, risken finns nu att de kommer och lägger sig bredvid oss… Trist, det är som att de hämnas på mig, de kommer säkert att göra livet surt för mig. Spela musik hela natten låta generatorn puttra och störa, ha gäster ombord och peka finger och skratta åt oss, vi med den lilla löjliga båten…
Puu, det kom en ytterligare båt, en segelbåt något större än vår, jag var mycket hjälpsam vid deras tilläggning de tog den lediga platsen bredvid oss, så nu kan inte den engelskregistrerade motorbåten inte komma nära oss i alla fall. Ägarna till den landade segelbåten (59 fot, något större…) bredvid oss heter Rita och Tom, ett mycket trevligt par från USA, de har en anställd som sköter båten, varför har inte vi det kan man ju undra. Det får mig att tänka på en situation hemma hos en anställd jag hade i firman, hennes dotter c:a 10 år kom hem från skolan och storgrinade –Varför har inte jag en barnflicka för… Det var riktigt synd om henne. Rita o Tom undrade om vi ville följa med i deras hyrbil och besöka en liten bergsby och naturligtvis även besöka några Monasteros (religiösa byggnader) på vägen. Vi svarade ja och vi for i väg på en trevlig resa, upp till ett högt beläget litet samhälle samt en helt otroligt korkat placering av ett kloster utefter en bergsvägg. Men så är det här, ju svårare det är att ta sig dit, ju finare är det. Medan vi var ute på exkursion i klostret så ringde deras skeppare och sa att deras ankare draggade och att något måste göras. Vi skyndade tillbaka till hamnen, jag hoppade ombord för att hjälpa dem och allt gick bra, dvs de lade ut sitt ankare betydligt längre bort i syfte att öka chanserna att ankaret skulle gräva ned sig i botten. Så skedde också, så nu är allt lugnt igen.

Det blåser, solen skiner och egentligen är allt oförskämt bra. Jag har bara ett tekniskt problem som jag ska åtgärda, det är att jag sett att en svetsfog på alu-bommen har lossnat. Men jag väntar tills vi kommer till Kreta, där finns det troligen folk som kan svetsa aluminium.

Det blåser för fullt och det är drama efter drama som utspelas i hamnen. Det kommer hela tiden in ny båtar, med kanske lite för ovana besättningar och med en sidvind och skaplig sjö lägga ankaret på rätt plats sedan backa c:a 30-40 meter in i ett oftast lite för litet hål, är inte helt lätt. Alldeles nyss kom en hyrbåt lade ned sitt ankare, då skrek alla båtägare, det var fel, fel fel. Mycket riktigt han hade redan trasslat in sig i en annan båts ankare, jag tyckte synd om dem, alla andra var så dömande. Det är lätt att döma när man själv slipper utsättas för fara. Nu har det blåst som sjutton i flera dagar, efter en koll på läderveken nej förlåt väderleken menar jag så ska det sluta blåsa i morgon, skönt. Det är skillnad när det blåser och man får kämpa för livet medan när det är svaga vindar och man kan sitta och njuta.

IMG_1367

Har man inte annat att göra kan man ju bygga där det är som besvärligast

IMG_1351

Detta lilla samhälle ligger högst upp på ett berg, allt måste bäras dit

IMG_1362

Hur kan man komma på en så dålig idé att bygga i en brant

IMG_1353

Tjusigt, eller hur

IMG_1449

Tjusigt, jag menar förståss modellen

IMG_1446

Så här kan det se ut när vi är på krogen

IMG_1442

Vad är detta, det är som en plastduk som täcker en särskilt formad bergsvägg

IMG_1447

Rita o Tom

 

Störst är inte alltid bäst

Lördagen den 17 juni, snart är det midsommar. Förra året passerade midsommarafton bara såsom en dag bland alla andra. Annat var det då när jag var ”liten” dvs från 16 år och uppåt, då var midsommaraftonen den viktigaste helgen på året. Vi i grabbgänget planerade redan i januari vad vi skulle göra på midsommar, det var midsomrar det… Ex ett år åkte vi till Gnarpsbaden strax utanför Hudiksvall i Hälsingland. Orsaken var att Peter, en i grabbgänget, hans föräldrar hade köpt ett lantställe där, så vi visste inget mer än att en granne till lantstället hade sagt till hans föräldrar, att på Gnarpsbaden är det riktig fest på midsommar och det räckte för oss. Vi planerade och dagen före midsommarafton åkte vi upp, när vi slog upp våra tält var vi de enda tältarna på en stor äng som hade Gnarpsån på ena sidan och en dansbana på andra sidan. När vi lade oss för att sova på kvällen, så var vi lite ur balans, inte en tjej så lång ögat kunde se, vi var nästan ensamma med våra små tält. Men, när vi vaknade kände vi inte igen oss, det var raggarbilar och tält överallt och ett fruktansvärt liv, oväsen från medhavda resegrammofoner och bilradioapparater. Vi blev erbjuda stryk ett antal gånger, som vi vänligen tackade nej till, nu fanns det gott om tjejer och vi började trivas. På eftermiddagen blev det upplopp, det var raggare från Hudiksvall som slogs med dito från Söderhamn, det fanns två väktare och inledningsvis slängdes de i Gnarpsån, så de valde att lämna festplatsen.

Jo, det blev en midsommar som jag minns väl, dock ska jag inte lämna ut för mycket detaljer, själv hamnade jag i en sommarstuga i Norrfjärden, en bit därifrån, där stannade jag under hela sommarledigheten. Nåja åter till nutid, vi sitter nu inblåsta i en liten fin hamn (Amorgos). Alldeles nyss när en hyrbåt som parkerat bredvid oss gick ut så valde de (okunnighet) att bottenskrapa botten med sitt ankare, dvs i stället för att ta upp ankaret så lodrätt som möjligt, så drog det ankaret efter botten före upptagning, vilket ledde till att de fastnade i vår kätting… det är nu fjärde gången hittills denna säsong som annan fastnar i vår kätting. Denna gång satt vårt ankare så hårt att de inte fick upp kättingen, vi var tvungna att släppa på trycket genom att släppa ut mer kätting. Då lyckades de. Puu, hade ankaret lossnat måste vi gå ut från ankringsplatsen och ankra om på nytt, men det verkar som ankaret sitter. I morgon ska det blåsa 12 sekundmeter rakt i sidan, vi får se hur det går.

Midsommar närmar sig, vi har sill, brännvin, potatis och öl, men vi har inga vänner att sjunga snapsvisor tillsammans med, eller som brukligt dansa ex Små grodorna tillsammans med. Jag undrar hur skulle våra hamngrannar uppfatta i det fall vi, Anne o jag, själva sjöng och dansade våra traditionella midsommarvisor, jag gillar särskilt ”här är karusellen som ska gå till kvällen…” Ok, Små grodorna är inte heller dålig att dansa till, den har en del roliga vändningar.
Det behöver inte vara fel att vi bidrar med ett litet internationellt kulturbidrag här på bryggan ty i går kväll hade man lokalt något slags kulturafton med grekisk dans och sång, det var ett herrans liv här i hamnen. Om du inte vet vad jag tycker om grekisk musik, så tycker jag att det låter som ångestladdade primalskrik med mellanliggande plin-plong. Nu vi nu får dansa ensamma på betongbryggan kanske vi måste träna lite, jag menar annars kan man ju gömma sig i mängden dansare, jag ska prata med Anne om det.

Söndagen den 18 juni. Jag blev precis avbruten i mina tankar av att en jättestor engelskregistrerad motorbåt kom in i hamnen och letade plats, till slut tyckte de att det hittat en och lade ut sina två ankare rakt över vår kätting och de andra båtarnas kättingar på var sida om oss, jag blev tokig och skrek åt honom att sluta osv, trots detta fortsatte de att backa in mot kaj med sina ankare lagda över våra kättingar. Jag sprang bort till båtens planerade tilläggningskaj och på vägen dit fick jag tag i hafenmeister som tyckte att det var ok att de lade till på detta sättet, jag blev ännu argare och frågade honom vem som var hans uppdragsgivare, det vart inte populärt, då ropade han efter polisen, som kom och lyssnade på mig och till slut sa polisen som jag, och den stora motorbåten fick lämna platsen. Jag vann!! När jag nu sitter i sittbrunnen på Engla får jag applåder från en av båtgrannarna som kommer från Turkiet, det kändes bra. Jag tror nämligen att man ska höja sin röst när någon försöker ”sätta sig på en”, en amerikansk kvinna kom fram till mig och sa –jag känner honom, han struntar i andra. Sådana ska man inte bocka för tycker jag. Den stora motorbåten lämnade hamnen, bra va!

IMG_1445

En bild från hamnen i Amorgos, mycket trevlig

IMG_1444

Ha, där borta fick han ligga och skämmas (den stora engelskregisterade motorbåten)

IMG_1443

Engla ligger och ser ut som Kajsa Kavat

 

Varmare

Fredagen den 9 juni, som ni märker så vet jag inte alltid var i almanackan jag befinner mig, ex om det är torsdag eller fredag, men det är inget stort problem för oss. Nu är det i alla fall fredagsmorgon, Anne sover fortfarande, klockan är 08.30 och snart ska frukostmannen ta sitt ansvar. I dag toppas frukosten med kokta ägg, det är nog lika bra att jag börjar nu. Vi ses!

Klockan är nu 18.00, under dagen har jag säkrat luftinsläppet till dieseltanken, i syfte att inte få in vatten i tanken vid brytande sjöar. Eftersom luftslangen tidigare varit kraftigt böjd, vilket lett till att luften inte kunna komma ut ur tanken lika fort som bränslet kommer in, när jag tankar. Detta brukar leda till övertryck i tanken och som resultat av det sprutar bränslet upp ur tankningshålet och hamnar i stället på däck. Men nu är det fixat, den tidigare böjda luftslangen som hindrade luft att komma in, är nu utbytt mot en ny.

Vi har badat i den varma källan och jag har såsom jag gjorde som liten pojk, lekt med sand och vatten, att göra ”kanaler” har alltid roat mig. Just denna gång tätade jag muren mot havet med sten i olika storlek, en tätare mur gör att inflödet av kallare havsvatten minskar och får som konsekvens att dammens vatten i stället blir varmare. Jag frågade en dammbadande fransman om han ville ha varmare vatten, så där lite på skoj, men han tillhörde den delen av det franska folket som tror att alla på vår planet pratar franska, varför han inte förstod något av vad jag sa och såg mycket oskyldig ut. Det är svårt att avsluta dylika ”samtal”, vad säger man, eller vilka gester/miner kan man förmedla? Nåja det brukar bli obegripligt det jag sänder, jag får leva med det.

Åter till oljeläckage. Den sorgsne motormekanikern sa innan han gick –kör motorn riktigt varm i kväll kolla om det läcker olja i så fall ring (jag fick hans kort), om du inte ringer så utgår jag ifrån att allt är bra. Att köra motorn helt-varm innebär c:a 30 minuters motorgång i hamnen, jag valde att lita på den sorgsne motormekanikerns insats och därför avstå från att i köra motorn, det är mycket störande för våra båtgrannar. Jag skulle inte ha tagit hänsyn till omgivningen, för när jag dagen efter lämnade hamnen och gick för motor, då kunde jag konstatera att det läckte olja, men nu på ett annat ställe… Det är en packning som läcker, jag tog då en halvtums fastnyckel och drog ”m 8” bultarna så hårt jag kunde, nu får vi se om det fortsätter att läcka. Efter det kom jag att tänka på, vad händer om jag drar bultarna för hårt, dvs risken finns att bulten går av. Aj aj aj inget roligt scenario, jag ska inte dra dessa något mer. Troligen får jag leva med att ha ett litet läckage, trist efter allt trassel jag haft i syfte att inte ha något läckage.

Nu har vi varit på lokal och ätit, det var ok, dock ingen höjdare, dvs det var som vanligt. I kväll är det fotboll Sverige-Frankrike i Solna. Jag har radion på och ska lyssna. Om det går dåligt, då stänger jag av. Jag stängde av efter det att Frankrike gjort mål och så brukar det vara såsom det blev nu. Lyssnar jag inte alternativt tittar inte på TV, då går det bra för Sverige, fortsätter jag lyssna går det åt skogen. Apropå fosterlandet, som stor fosterlandsvän gläds jag åt att i stort sett alla nyare tunga lastbilar här i Grekland är en Scania eller en Volvo. Dock är Volvos personbilar mycket sällsynta. Inom den marina verksamheten ser jag överallt Volvo Penta, svenskbyggda båtar såsom Hallberg Rassy, Najad, Sweden yacht, med flera, riggtillverkare som Seldén, Furlex m fl. Det är alltid roligt att se svenska företag utomlands.

Söndagen den 11 juni, i går var vi i en liten vik och svajade, det var en fantastisk kväll, vindstilla och ett väl upplyst samhälle i land. Det är mycket jag inte förstår ex varför väljer man att bygga sitt hus högst upp på bergets topp, när man kan bygga nere i hamnen? Jag tänker så här, i hamnen finns utgångspunkten för all logistik, hit kommer alla varor och förnödenheter med båt (vi är alltså på en ö), varför släpa dessa hundratals meter upp på berget? Även om de har en fin utsikt där uppe, men det har man i hamnen också, nej jag fattar inte hur detta kommer sig. Min standardfråga återkommer jag till gång efter gång, vad lever dessa greker på? Vi kommer till små samhällen på öarna, där finns en polisstation!! Ex vi på Lidingö med 47 000 invånare har fått slagits för att få behålla vår polisstation, hur kan grekerna ha råd med en i varje liten by? Inte nog med det, de har ofta två polisbilar samt polisbåtar… Obegripligt. Jag ser inget som kan skapa brödfödan för dagen, än att få pengar från oss turister. Men hur har dessa små samhällen skapats? I Skottland syntes strukturförändringar av olika slag mycket tydligt. Ex hade man på ett ställe byggt ett nytt samhälle med en stor fiskfabrik, det vara bara så att när allt var klart var fisken redan utfiskad, där var det mesta tomt och övergivet. Men här i Grekland, alla dessa små samhällen som vi besökt, vad i hela friden lever folk på. I denna hamn är vi i dag två gästande segelbåtar, vi och en fransk båt. Jag skojade med dem och sa ”en – deux” (1-2) men de tyckte inte det var något roligt, det var lätt att se. Jag återkommer i frågan.

I denna lilla mysiga hamn som vi ligger i f n, anlöper en hel del färjor, vilket i sig är obegripligt hur de får underlag för sin verksamhet, men det är inte det som jag reagerar på, utan att en liten ettrig färja kommer in i hamnen med full fart. Vi som ligger i hamnen vi far runt som en badring på öppet hav och Engla var nära att slå stenkajen. Jag blev så förbaskad i går att jag i dag på morgonen (12/7) väntade in färjan, ropade ut befälhavaren på bryggan och sa till honom att han körde för fort. Han försvarade sig med att, som jag fattade det hela, att han hade företräde inför oss leksaksbåtar. Jag sa då till honom att han skulle bete sig som en kapten inte som en liten pojke och visa hänsyn. Till slut skrek vi åt varandra medan han körde i väg. Nåja, jag har gjort mitt bidrag, nu ska jag gå till polisen och säga samma sak. Så, får vi se hur det går.

Åter till alkoholen, jag har tagit del av olika artiklar samt läst en och annan bok i ämnet alkohol och jag har därefter formulerat en tanke. Så här tänker jag, alla skrifter jag tagit del av berör det som för alla är relativt självklart, de negativa konsekvenserna av att bli berusad, medan få eller nästan inga, tar upp de positiva effekterna, jag menat det finns ju trots allt en anledning till att jag och andra dricker alkohol. Det måste ju finnas något som är positivt med drickandet.

Man tar ofta upp typiska beteenden som visar sig när man dricker för mycket och är i farozonen för att bli alkoholist eller redan är det. Det handlar om: glömska dagen efter, är hemma från jobbet på måndagar, bråkar och blir våldsam mot närstående och barn, missköter sitt arbete, missköter sina sociala relationer m fl tydliga missbruksbeteenden. Jag tror att alla som tar del av artiklar eller diskussioner i ämnet håller med om att dessa beteenden är effekten av för stort och för ofta förekommande alkoholintag.

Jag upplever att budskapet är, dricker man alkohol så blir man en sådan, det är på något sätt ovillkorat, det är hugget i sten. Jag upplever därför förtäring av alkohol som kraftigt stigmatiserat. Exempelvis när jag dricker en öl, där sitter en som antingen redan är, eller är på väg att bli alkoholist, tänker jag att andra tänker när de ser mig (då frågar sig naturligtvis en bokstavstrogen Jungian om detta egentligen inte bara är en superprojicering (dvs att det jag ser hos andra har sitt ursprung hos mig själv (egentligen mitt eget problem), jag lämnar den frågan just nu).

Vågar jag därför berätta för någon att jag ofta dricker vin till maten, vågar jag visa min omgivning att jag gillar en kall öl, utan att de stämplar mig i pannan – du är redan eller är på väg att bli en alkoholist och du kommer att få ett missbruksbeteende, din väg i livet är utstakad.

Jag gillar inte att bli sedd som en person som har eller med säkerhet kommer att få missbruksbeteende, jag menar att en kraftfull majoritet av svenska folket dricker regelbundet alkohol utan att få ett missbruksbettende (tror jag) och jag tillhör i så fall den skaran. Jag vet inte vad jag vill utom att jag inte vill bli sedd som en person med missbruksbeteende. Jag vill kunna glädja mig åt en kall öl på strandbaren utan att ha dåligt samvete. Återkommer i ämnet.

IMG_1205

Natt i en liten grekisk hamn

IMG_1341

Vad säger ni om temperaturen

IMG_1193

Varför väljer man att bygga sitt hus högt uppe när man kan bygga u hamnen

IMG_1435

Småländska bönder borde vara avundsjuka, se så mycket förspillt arbete

IMG_1432

En trevlig hamn

IMG_1426

Anne på väg till badstranden

IMG_1438

Framme vid badstranden

IMG_1440

Det var jobbigt att gå

IMG_1441

Med bilen nedan tog vi oss upp till en av alla kyrkbyggnader som antigen ligger nere vid havet på en udde eller högst upp på bergets topp. Det var läskigt att köra bil hela vägen, lutningen var gissningsvis 20-25 grader, betongväg, läskigt

IMG_1437

Vår Careta,

 

 

 

 

 

Jag återkommer om det där med läckande olja

Torsdagen den 8 juni, vi vaknade tidigt efter att ha haft en blåsig natt. Det blåste som katten under natten, Engla slet och ryckte i sitt ankare, det gick inte att sova, tyckte Anne medan jag somnade. Jag hade ju min lilla uppfinning att titta på och som skulle väcka mig om något oplanerat hände. Jag hade nämligen klistrat med dubbelhäftande tejp fast mitt mobilskal på väggen där jag sover och när jag lägger mig trycker jag dit telefonen. När jag ligger i sovställning ser jag telefonens display tydligt. Jag har laddat ned ett program som heter Anchor Watch. Så här använder jag programmet:
1. Anne har telefonen med sig fram till ankaret och när ankaret slår o botten (vid ankring) då trycker hon på en programsymbol som talar om att här ligger ankaret.
2. Har vi ex 30 meter kätting ute (mellan båt och ankare) så blir hypotenusan roten ur sidorna i kvadrat summerade.
3. Om det är 10 meter djupt och kättingen är 30 meter, blir ekvationen: 100-900=roten ur 800 vilket blir c:a 28 meter.
4. Då ställer jag in min Anchor Watch så att Engla kan röra sig med en radie något större är 28 meter.
5. Anchor Watch larmar när Engla tangerar den inställda radien (GPS), dvs väcker mig när hon draggar (ankaret lossnar, glider på botten).

Denna innovation gör att jag kan sova. Men efter ett par timmar så slutade det blåsa, liksom bara sådär. Att vara seglare här är därför ganska ointressant, vinden rör sig än hit eller dit, ena minuten är det tre sekundmeter och efter någon ytterligare minut blåser det 13 sekundmeter och ifrån annan riktning, lite jobbigt är det.

Mitt på dagen kom vi fram till Loutra på ön Kithnos, vi gick dit därför att det ska blåsa några dagar, då är det skönt att ligga i hamn med bra wi-fi. När vi lade till med Engla så gick det bra utan några allvarliga anmärkningar från le Chef. Så här arbetar jag vid tilläggning: cirka en halv distans från målet (hamnen) tar jag ned seglen, startar motorn, hänger ut fendrar och tilläggningslinor. Sedan apterar jag ankaret dvs förbereder ankring. Som steg två försöker jag förstå vad jag ser framför mig och försöker få svar på frågorna: finns det plats i hamnen, är det tillräckligt djupt, finns det andra båtar som är på väg in och som kan komma att ex ta den sista platsen? I så fall gasar jag på, här ska ingen tränga sig. När jag närmar mig skall radio-tystnad råda ombord, inget onödigt snack, allt prat är fokussplittrande. När jag får sikte på en ledig plats tar mitt tunnelseende tar över totalt. Jag ser inget utanför radien c:a fyra meter i riktning mot centrum av den lediga platsen, huvudet arbetar på högtryck, jag manövrerar Engla i inbackningsriktning, Anne har många inlägg såsom att det ligger ankarlinor i vägen eller att båtar närmar sig i kollisionskurs, men jag har ställt in siktet, jag ska in i hålet. Vanligtvis går det bra. Men, det händer att det blir annorlunda också, men det kan jag ev beröra vid annat tillfälle. Denna gång gick det bra, så det så!

Väl i hamnen inser vi att vi kommit till en ovanligt trevlig plats, en liten hamn med många restauranger och en badplats med något så intressant som en varm källa. Ur marken kommer det upp 55 gradigt vatten, som vallas in med stenar i stranden så badvattnet blir c:a 37 grader. Våra båtgrannar sa till oss att ett bad i dammen (37 grader) föryngrar badaren tio år, så nu är jag yngre än jag varit på många år, likaså med Anne. Kul och enkelt fixat. Nu är det kväll, vi har ätit och druckit gott (Rioja).

IMG_1172

Loutra City

IMG_1180

Vackra blommer

IMG_1183

The hot spring

IMG_1189

Skepparen blir 10 år yngre