Lillsyrran bordar oss

Måndagen den 15 maj, i dag gjorde vi kanalen, inte vilken struntkanal som helst utan Korintkanalen, se bilder. Den är sprängd efter ett linjal-ritat rakt streck på kartan. Från ingången ser man utgången, det var mycket strömt, men allt gick bra. Dock kostade resan 200 € i avgift. Vi gick därefter direkt till en ö som Aegina. Ett jättetrevligt litet samhälle, med massor av båtar och få tilläggningsplatser, så det är strid på kniven om de platser som finns, dock han vi med att få en plats.

På kvällen gick vi en promenad till färjeläget för att höra när färjorna från Pireus lägger till på onsdagar. Orsaken är att min lillasyster Majsan ska komma och vara med oss några veckor, vi vill gärna möta henne så hon känner sig välkommen. Då var det övertejpat på alla åtta rederiernas turlistor och det var tisdag och onsdag som de dolde med tejp. Efter lite efterforskande så visade det sig att det är strejk… Så, inga båtar/färjor är i drift dessa dagar. Kul hur får vi hit Majsan då då. Då bestämde vi att Majsan skulle få en vilodag på hotell i Pireus och enkelt ta färjan till oss på torsdag i stället. Allt lugnt. På onsdagen gick vi på nytt till färjeläget för att få info om när färjan anlände, då fick vi veta att allt är stängt, generalstrejk, kallades det för. Hur får vi hit Majsan då då.

Jag gick till Coast Gard och frågade hur jag skulle göra, de gav mig ett telefonnummer till en båttaxiägare. Jag ringde och han sa ungefär såsom så, ”att om din syster sätter sig i en taxi i Pireus klockan 08.00 i och ringer ett hemligt nummer (vi fick ett nummer), därefter ger hon telefon till taxichauffören så ger jag en instruktion om var taxin ska åka. Därefter åker hon taxibåt en sträcka, byter båt på hemligt ställe för att slutligen nå målet på ön där du befinner dig”. Ungefär så sa han. Sagt och gjort, jag sände en kontraorder till lillasyster med exakta förhållningsorder. Nu klockan 09.30 väntar vi på att hon ska ringa och säga att nu är jag här.

En liten reflektion, det var polisen som gav oss numret till strejkbrytaren (taxibåtsföraren), lite ovanligt tycker jag. Men samtidigt med viss respekt så hjälpte de oss lösa vårt problem och jag tror inte Majsans resa påverkan strejkens utgång.

Nu har vi fått vårt besök. Min pigga lillasyster är ombord, samtidigt sker något ovanligt, vi står på botten och kan inte röra oss (båten alltså). Jag väntar på högvatten, som inte verkar komma. Även om jag kör motor för fullt och samtidigt låter ankarspelet dra ut båten, så sitter vi fast. Nu har jag använt min nya Go-Pro kamera och stoppat ned den i vattnet för att se hur det ser ut och detta var bra. Jag sätter fast kameran på min båtshake (tejpar fast den) och sticker ned den c:a två meter och filmar. När jag tar upp kameran och kopplar upp den mot datorn, då ser jag tydligt hur det ser ut. Nu kan jag se att det inte är något konstigt, mer än att kölen sitter c:a en till två decimeter ner i leran. Konstigt att den sitter så hårt. Alldeles nyss var vi 10-personer ombord som på olika sätt hjälpte till samt att ankarspelet drog i kättingen och min nyrenoverade starka motor drog för full gas, detta till trots så rörde sig inte båten… Nu har jag pratat med mina båtgrannar, de ska försöka dra loss mig i morgon, som plan B har jag pratat med hamnfixaren (en äldre farbror som erbjuder sina tjänster till allt), han lovade att fixa fram en bogserbåt om inte grannbåten skulle klara jobbet. Konstigt att båten kan fastna så, tycker jag.

Hur gick det då. Jo min båtgranne sa att de skulle lämna hamnen c:a 09.30 , då gick jag runt i hamnen med tiggarblicken –jag har problem, Ich habe Probleme, I have problem, jag frågade om de hade starka armar, alla sa ja. Då bestämde jag med c:a 10-12 armstarka män att komma och hjälpa till 09.30. Mycket riktigt (nästan som hemma) så stod alla på plats, vi båtgranne lade ut, tog ett rep som var fäst i min båt, de armstarke fick två snören att dra i, jag startade motorn, full gas framåt, ankarspelet drog framåt och båtgrannen som hade en stor och tung segelbåt drog för fullt, Engla lossnade, hela kajen applåderade.

Men problemen var inte slut i och med detta, när vi tog upp ankaret så visade det sig att båtgrannen på andra sidan hade lagt sin kätting över vår, varför jag drog upp hans kätting, men vi fixade det enkelt, nu var vi klara att ge oss i väg. Målet är på fastlandet c:a 30 distansminuter bort . Vi visste att det skulle blåsa i dag, de hade prognostiserat 25 knop i byarna. Vi hade en blåsig resa med över 30 knop i byarna, nu är vi framme, ankaret har fastnat i sanden, vinden tar tag i båten, det gungar bra, Anne gör middag, min lillasyster ligger och vilar, att hamna i ett gungeligung som hon gjort, var hon inte beredd på, så kroppen sade ifrån. Men hon är snart pigg igen.

Vi har ankrat i en liten vik (Sounion) strax under ett tempel beläget högst uppe på berget, det ser jättefint ut från vårt underperspektiv. Templet var ägnat Poseidon, havsguden.

Lördagen den 20 maj, vi hade gungat ordentligt under natten så några av oss hade sömnunderskott. Vi tog jollen till stranden och promenerade upp till templet och var där ett par timmar. Som oförstående lekman måst jag ju undra varför att dessa enorma stenbyggnader är raserade och stora stenblock ligger utspridda långt ifrån deras egentliga rätta plats. Det vore väl en utmaning att lägga tillbaka dem på nytt där de ska ligga dvs bygga upp templet på nytt istället för att bara avisa en massa sten utslängda på marken runt templet utan någon ordning. Tycker jag. Men det är som vanligt, ska man ha någon djupare behållning av en dylik promenad så ska man ha med guide, annars ser man bara stenar utan någon historia, då kanske jag sett saken på annat sätt.

Nu visar det sig att motorn läcker olja. Att motorn läcker olja var för ett halvårsedan och ungefär 100 000 SEK sedan, orsaken till att motormekanikern fick börja att skruva på min motor. On nu efter alla turer, så läcker den på nytt. Ok, det är inte mycket, men ändå. Så, hur ska jag nu göra, ska jag ta vägen förbi Lefkas Marina och se till att motormekanikern fixar läckan, eller ska jag leva med läckan. Tidigare har motorn läckt åtskilligt med olja under alla år, så om jag behöver torka under motorn en gång i veckan jämfört med i stort sett oljeupptagning varje dag, tidigare. Varför jag överhuvudtaget för detta resonemang är att jag börjar tvivla på motormekanikerns kompetens, kan det bli så att när han i så fall, fixar detta skapar några nya problem, för så har det varit hittills och nya tekniska problem avstår jag gärna ifrån.

Söndagen den 21 maj, vi vaknar i en vik Rafti och för första gången i år, vi morgonbadar, c:a 20 grader i vattnet och 28 grader i skuggan. Nu börjar det likna något.

IMG_1377

Se så fint seglen står

IMG_1376

En grekisk söndagsfika

IMG_1372

Min välfungerande wi-fi förstärkare framför bilden av en orolig himmel

IMG_0968

Korintkanalen

IMG_0970

I Paris, under deras broar, fick jag ett ägg i huvudet, hoppas inget släpper ned något här

IMG_1371

En veckas motordrift, ser ni oljan

IMG_1385

Bilden kanske är suddig därför att kameramannen har tittat för djupt i den flaska som man ser denna fågel avbildad på

IMG_1383

Utsikt från templet

IMG_1381

Templet, eller rättare sagt ruinerna av ett tempel

IMG_1380

Lillsyrran o frugan

Oraklet i Delfi

Tisdagen den 9 maj, Dagarna innan har vi haft trevlig samvaro med våra vänner Kerstin o Lasse från Göteborg samt Katarina och Janne från Lidingö. Nu på tisdag morgon skulle vi på nytt ge oss iväg, vi ska träffa motormekanikern och Biminimannen i ett litet samhälle som heter Lidiga. Jag startade, motorn spann som en katt, härligt, en blick på motortemperaturen visar att nålen är på väg upp. Allt väl, skönt, trodde jag. Några minuter senare tjuter alarmet för het motor. Jag rusar ned och kollar motorn, som verkar bada i sitt eget kylvatten. Det visar sig att en slang spruckit.

Pust, jag stoppade motorn hissade focken, satte Anne vid rodret och jag påbörjade lagningen, då visade det sig att jag inte hade något reservrör/slang, det var bara att gilla läget. Efter att ha gjort en provisorisk lagning seglade vi vidare mot broöppningen för att komma in på insidan av Lefkas. Vi kom fram, parkerade före broöppningen och jag tog ett motionslopp ner till Motormekanikern i Lefkada (c:a 3 km). Ok, de kom och fixade problemet, nu har jag en slang av bättre kvalitet. Trist, det verkar inte vara slut än.

Vi lade till i en liten fiskehamn, trevligt, på kvällen kom en man och sa att vi måste flytta oss, det skulle komma en fiskebåt och lossa på den plats vi låg, ok, vi flyttade oss och tur var det för det kom en jättestor fiskebåt mitt på natten.

Onsdagen den 10 maj, vi vaknande till en fantastisk dag på nytt. Nu sitter jag och väntar på Motormekanikern samt Biminimannen. Biminimannen har gjort en del ändringar i solskyddet till jollen. Vi gick vidare, nu fick vi en fantastisk segling, det blåste upp till 12 meter i byarna, vi körde fullt ställ och vi hade halvvind. Hela fjärden var full med båtar, vi seglade förbi alla… Till slut kom vi till vår bekanta sov-vik, där vi ankrade och somnade gott efter en god middag. Som vanligt ankrade vi för nordlig vind och vaknade upp till en sydlig vind. Då är det bra att ha mycket kedja ute.

Torsdagen den 11 maj. Vi anlände till Trizonia en liten ö med en fin hamn. Ett mycket trevligt ställe.

Fredagen den 12 maj. Vi kom till Itea, det är hamnen som är närmast Delfi, Det är Delfi som intresserar oss. Här i hamnen ligger vi som enda båt, samhället, den lilla staden, är mycket fin, inte som många andra grekiska samhällen som håller på att falla ihop. Här är det, i och för sig som på många andra ställen, en fysisk plan som man kan se mycket tydligt. Sen att det inte blev som det var tänk, jag så har det varit överallt. Troligen är det EU-pengar som ligger bakom de stora linjerna i de små samhällenas hamnområden.

Apropå konflikter, nr 4. Jag tycker om att gå ut och gå. Och då vill jag, naturligtvis, gå i min egen takt. När jag är tillsammans med andra och vi går på en gågata med butiker på bägge sidorna så stannar jag ibland och de andra ibland. Jag tycker inte att man ska behöva stå och vänta på de andra medan de strosar in i en affär eller dylikt utan då fortsätter jag, de får väl skynda på för att komma i kapp. Då uppstår alltid situationer där de undrar ”vart tog du vägen” ”varför väntade du inte” osv. Jag tycker de kan ta ansvar för vad de vill se och vill de gå tillsammans med mig så får de skynda på lite, inte gå och dra benen efter sig. Tänk att folk inte kan lära sig, det är väl inget att bråka om, tycker jag. Detta till trots så uppstår spänningar/konflikter.

Lördagen den 13 maj, Det är soligt och varmt, vi är uppe tidigt, vi ska ta bussen till Delfi kl 07.00. Bussen kommer normal grekisk tid dvs 25 minuter sent. Vi åker rally upp gå serpentinvägarna. Chaufförerna på dessa bussar måtte vara mycket skickliga, de hanterar bussen som om den vore en liten Go-kart, full rulle, centimetrar kvar till stupet, centimetrar mellan bussen och parkerade bilar. Nu förstår jag vitsen med att vika in backspegeln, det ska jag börja med i mitt nästa liv då jag äger en bil igen. Det som är lite ”roligt” med att åka buss eller taxi här i Grekland är att även resan blir en upplevelse, inte bara målet, vilket annars är mest vanligt. I dag blev resa en stor upplevelse, att se chauffören sitta och styra med en hand och ha blicken i backspegeln fullt konverserande med en av passagerarna samtidigt som bussen i hög fart dundrar nedför backarna, det sätter krydda på vardagen…

Så kom vi till Delfi. Vi har tidigare besökt andra historiska platser här i Grekland så vi var lite förvarnade och det var lika här, total avsaknad av löpande underhåll. Det växer träd och gräs av alla de slag, gräset upp till meterhöjd mellan de antika stenbyggnaderna. Man fick dra i buskar och grenar för att se vad som dolde sig därbakom. Bedrövligt, jag tycker, att har de ansvar för världsarvs utsedda minnesmärken som är stora turistmagneter, då ska de baske mig underhållas och visas upp från sin finaste sida. Inte förslummas, såsom jag anser sker i dag.
Utgrävningarna av Odysses palats (som vi har besökt tidigare) var rena rama sophögen. Utgrävarna hade inte återställt sina gropar, inte heller tagit med sig sitt skräp utan lämnat allt, vind för våg. Det är som med den grekiska landsbygden, naturen är överväldigande vacker, men allt som människan rört vid är bedrövligt. Landsbygden är som en enda stor soptipp. Lika med det gamla fina fortet i Korfu, där är taken på flera av de gamla fina byggnaderna på väg att rasa in, det regnar in i husen och man gör inget åt det. För mig, otroligt. Medan de enda byggnaderna som jag kan se är väl underhållna är ekumeniska byggnader, kloster, kyrkor, kapell m m. Då verkar man inte snåla, minsann.

Denna upplevelse att på nytt se förfall, fick mig att tappa sugen, jag hade gärna satt mig, någonstans där Oraklet brukade ta emot sina ”kunder” och känt efter om det fanns några framtidsutsikter kvar att ta del av. Men i stället kortade vi programmet, vi anlände till tiden för öppnandet av anläggningen dvs 08.00 och tog bussen tillbaka klockan 10.00 (kom 10.30).

Itea är ett litet välskött samhälle, dock finns obegripliga undantag även här. Ex hamnen, den är mycket välbyggd i betong, man ser att arkitekten hade tänkt till, den är utifrån sin storlek, helt perfekt. Men den har saknat kärlek, total brist på underhåll, jag fotar några el-skåp och andra detaljer så ni själva kan se.

IMG_1369

T o m en järnlucka resignerar om den inte får lite kärlek

IMG_1366

Vad säger ni om underhållet

IMG_1365

Är du beredd att stoppa in fingrarna

IMG_1364

Anne i 32 graders värme

IMG_1358

Där ser ni Oraklet (i Delfi)

IMG_1361

Även här är det dåligt med underhållet (Apollotempete i Delfi)

IMG_1360

De har lite kvar att göra (LEGO?) Träden växer upp gömmer ruinerna Ursch!!

IMG_1359

Se på underhållet (bristen på underhåll), nästa år får man ta med sig en lie

IMG_1356

Anne styr skutan

IMG_1355

Vi vädrar våra segel

IMG_1354

Hamnen i Trizone, mycket trevligt

Det går framåt

Onsdagen den 3 maj, tiden går och vi med den. Vi kom till Lefkas i går eftermiddag och var hos motormekanikern vid 14.30 tiden. Han hade vetat om att jag skulle komma på eftermiddagen, dock hade de tid för min båt först på morgonen dvs i dag. De kom klockan 14.00 och stannade 15 minuter, nu ska de komma på nytt i morgonbitti. Jag blev irriterad och gick till deras kontor och lämnade över en lapp som visar vad jag vill ha gjort och inte gjort, samt tydligt visade mitt missnöje med hanteringen. Grekerna borde ta en kurs, ingen av dem verkar kunna klockan, det är det sämsta med dem, de är mycket nonchalanta i hanteringen av andra människors tid.

Nu vill de göra det lätt för sig genom att byta ut alla givare och alla ”mottagare” av signaler alarmsignaler ex motorvärme, oljetryck, avgasernas temperatur osv. Det är egentligen också en bonna-lösning. Dvs att i stället för att analysera felet, byta ut allt och hoppas på att felet finns bland de utbytta delarna. Jag blir mer och mer trött på motormekanikern, hur länge ska jag hålla på att vara fast i deras nät. Så här ser deras nät ut:
1 de utstrålar förtroende och pekar på något i motorn som absolut måste justeras/bytas/lagas,
2 de använder tidsfaktorn, allt tar längre tid än från början utlovat,
3 de hittar ytterligare allvarliga fel som måste åtgärdas, tiden förlängs,
4 de levererar men allt ska provköras av dem, det drar ut på tiden,
5 jag ska återkomma efter det att jag kört motorn ett antal timmar och
6 Jag hittar fel som jag klagar på och vi förflyttar oss tillbaka till punkt 3.

Hur tar jag mig ur denna loop? Alternativet är att jag gör allt själv, men då tar jag över ansvaret för de jobb de utfört, inte bra. Nu har jag varit och sagt ifrån på nytt, jag sa att jag vill göra allt själv och att mitt förtroende för dem är i bottenläge. Då ber motormekanikern – please, låt oss bara få denna dag på oss, vi har förberett allt som ska göras, en dag till och allt ska bli bra. Och eftersom jag är en Gunnar (Gunnar Papphammar), så sa jag naturligtvis ja. Så nu har jag åtminstone tidsbegränsat loopen, i morgon måste allt vara klart.

Här nere finns det nästan inga vilda djur, de djur jag sett, förutom en och annan fisk och sköldpaddor är: myggor, flugor, kackerlackor, döda råttor, katter, hundar och duvor. Många med mig gillar inte att få kackerlackor eller råttor ombord, av den anledningen har många avskurna pet-flaskor på sina tampar i land för att förhindra att dessa skadedjur hamnar ombord. Vi har förberett oss och har en hel del dylika skydd med oss, men ännu inte använt dem, vi har inte sett någon levande råtta eller kackerlacka, förrän i går. När jag gjorde min morgonrutin och var i stort sett klar, så kom en kackerlacka gående, lugnt och fint mellan mina ben. Jag ville inte trampa på den och sökte därför efter något att ha ihjäl den med. Det enda som fanns till hands var en stor plåtpapperskorg/soptunna. Jag tog soptunnan och smällde den i kakelgolvet i syfte att träffa kackerlackan, efter ett tio-tal slag fick jag in en träff. Den lade sig på rygg och var dödligt skadad. Ha, tänkte jag där fick du, då såg jag en till som var på väg att klättra upp på kakelväggen, lika här efter flera slag med den meterstora soptunnan mot väggen fick jag in en träff, lika här ned på rygg och dödligt skadad.

Med en smäll öppnades en toa-dörr och ut kom en man springandes och när han passerade mig, skrek han -jag trodde hela rummet var nedblodat (på engelska), medan han tittade sig omkring. Han ryckte upp ytterdörren och var snabbt borta. Han såg helt ihjälskrämd ut. Mannen (en engelsman) hade alltså suttit på toa under hela min morgonrutin samt under den efterföljande jakten och jag hade inte hört ett ljud från hans dörr. Jag ler när jag tänker på hur han troligen haft det. För det lät verkligen mycket när jag bankade soptunnan i kakelgolv och kakelväggar. Jag ler också när jag tänker på att jag inte hört honom alls, inte ens medan jag tyst kammade mig eller borstade mina tänder. Jag gissar att han var en sådan som fyllde toalettstolsvattenytan med lager av papper, för att förhindra ploppande och i hans fall generande ljud. Där har han suttit och ”lufttorkat” i säkert 15 minuter för att därefter bli ljudvittne till jakten på två kackerlackor. En klen typ. Han skulle ha varit med i lumpen, där var det 12 hål på raken och de var oftast alla upptagna och andra soldater stod i kö för få tillgång till ett hål. Då fick jag lära mig att man inte behöver skämmas för det som är naturligt. Även Anita Ekberg gick på toa, så det så. Förresten jag fick ett lärotillfälle till det var en av mina första dagar som kalkyl o beräkningsingenjör på OSRAM Elektraverken (man gjorde glödlampor). Jag gick in på toa, där var ett hiskligt oväsen som kom från en av toaletterna, det luktade helt fruktansvärt jag stod bara och förundrades över att någon kunde vara så ogenerad, då rycktes dörren upp och ut kom fabrikschefen – jag var på fest igår, det blir så här då, sa han och gick ut från toarummet. Mer än så var det inte.

Nu var jag på marinakontoret och betalade för en natt till. Det kostar 59 €. Att bara vänta på att motormekanikern ska göra sitt, vilket han tydligt och klart vetat om sedan länge, så har det kostat oss 177 € eller ungefär 1 700 SEK. Mycket dåligt.

Apropå konflikter, om jag är den konfliktbenägna personen som har noll-koll på eget beteende, så tror jag att jag tycker att andra ofta är jäkligt jobbiga, jag förstår inget av vad de tjafsar med mig om. Egentligen fattar jag överhuvudtaget inte varför de är upprörda gentemot mig. De kan tjafsa med någon annan, jag förstår inte vad jag har med saken att göra. Då är det väl självklart att man får säga emot, varför ska jag bara stå och ta emot en massa orättvist skit. Då får jag höra att jag bara går i försvar, löjligt jag måste ju få säga ifrån, jag har ju inget med deras tjafs att göra. Ju mer de går på, ju obehagligare blir det för mig, så jag känner mig helt enkelt hotad och till slut får jag ”slåss” för allt jag är värd. Det är skönt när de tystnar det säger mig att de äntligen kommit till insikt att de har fel, tänk om jag kunde få en ursäkt nu, det skulle göra susen.

Så, lite förenklat, kan jag tänka mig att jag reagerar på detta sättet. Den Gordiska knuten, den snitslade stigen, var finns den? Hur ska de möta mig utan att mina försvar slår till och stänger alla ingångar i min annars så välfungerande analysapparat.

Ok, om de inte kan vara ”tysta” dvs inte överhuvudtaget ta upp något tjafs och inte heller ”panga på allt vad de har” vad kan de då göra? Det finns en konfliktlösningsmetod som heter ”Giraff o vargspråk” den har som central aktivitet att de ska upprepa exakt vad jag gjort eller sagt dem och som gjorde dem upprörda och tillägga hur det jag sa eller gjorde påverkade dem. Ett exempel: alldeles nyss när du sa att jag ”slarvat med dukningen, så kände jag mig ledsen, jag hade verkligen ansträngt mig att dukningen skulle bli så bra som möjligt”. Tanken är då att jag ska säga något i den här stilen, ”jag kanske tog i lite väl mycket…” Och detta därför att jag blivit upplyst om hur ledsen jag gjort dem, för det är sällan min mening att göra. Metoden menar att då är konflikten hanterad.

Klassiska metoder att förhindra misstolkningar m m är att fråga snällt ”berätta mer, varför sa du så, eller jag vill veta mera” fungerar inte på mig. Jag känner mig provocerad då och aktiveras försvaret. Det räcker med att jag uppfattar en millimeter på en-meters tumstock som en gnutta negativ kritik, för att råttfällan ska slå igen och då är det kört. Jag gräver skyttegravar i rekordfart och krig är absolut det enda tänkbara tillståndet. Hur tar jag mig ur detta?

Nu är jag åter i båten efter en dags väntan och innan dess ytterligare en dags väntan. Det jag sa tidigare om greker och klocka, kan inte nonchaleras de är ytterst irriterande med nonchalanta hantverkare. Nu visar det sig att de inte kan få tag i alla de utbytesdelar som de beställt från Athen i tid, jag lämnar här i morgon. Men egentligen gör det inte så mycket, jag lämnar här i morgon och hoppas verkligen slippa komma tillbaka. Och detta pga av min irritation gentemot motormekanikern. Jag begriper nu vad felet är och kan fixa det själv. Elektrikern har fixat larmet, så det är återställt till funktionsläge.

Torsdagen den 4 maj, det är som inom armén, vänta, vänta och vänta. I dag har motormekanikern, elektrikern och en hantlangare varit med oss ute på sjön, vi har kört i full fart ett par timmar. Medan teknikerna legat på durken och gjort mätningar på motorn. Enligt deras mätmetoder så stämde inga av de värden som mina instrument visar. Motorn varvade mer än vad varvmätaren visade, temperaturinstrumentet visade 100 grader medan deras mätning visade 80 grader, slutligen visade oljetrycksinstrumentet ett lägre minsta tryck än vad motormekanikern fick fram. Jättekul.

Nu har jag hotat motormekanikern att allt ska vara fixat under dagen, vi får se hur det går.

Fredagen den 5 maj, Jag var irriterad, på eftermiddagen hade jag tre mekaniker ombord, när alla simpla sysslor var utförda av dessa ex byta olja mm allt för att, förbereda motormekanikerns ankomst. Han kom som vanligt hälsade och började därefter ge order till i denna situation, sina tre hantlangare. Han justerade ventiler tittade och inspekterade alla ingrepp utförda av hans lakejer. Han gav klartecken att starta motorn, hör och häpna allt fungerade…utom att instrumentet för oljetryck visade för lite tryck, då kom vi på att givaren hade ett avkänningsområde 1-10 kg, medan mitt instrument har 1-5 kg. Det innebar att jag fick multiplicera mitt mätetal med 2 för att det ska bli rätt, annars så verkar allt fungera. De var klara 20.30, så det blev panerad grisrumpa till middag och ett utsökt Italienskt vin. Vi somnade gott.

Lördagen 6 maj, vi vaknade till fint väder, i dag ska vi avsluta kontakten med motormekanikern, vi ska gå vidare och pröva motorn i skarpt läge. Nu är det slut med att ligga i hamn och tycka saker, tänkte jag. 10.30 träffade jag motormekanikern, jag ska betala räkningen. Efter lite tjafs så accepterade jag hans pris, och betalade. Men han vill byta fel oljetrycksgivaren med fel mätområde, jag ok, så i nästa vecka ska vi stanna till på nytt i Lefkas Marina och få givaren utbytt, men sedan måtte allt vara klart. Så ännu är inte allt klart.

IMG_1347

Under detta blå solskydd gömmer sig vår jolle, numer

IMG_1343

Titta vad vi hittade, en ytterligare båt från Lidingö

IMG_1346

70 meter kätting är ute och hittills har vi ”fångat” två båtar, dvs de har släppt ner sitt ankare på fel sida om vår kätting, så när de vill gå då sitter de fast i vår kätting, inget kul

IMG_1345

Försäljning av nattens fångst

IMG_1344

Några som satsar på eget initiativ

IMG_1342

Preveza strandpromenad åt ett håll

IMG_1341

Preveza strandpromenad åt ett annat håll

IMG_1340

Engla vilar

 

 

 

Första doppet

Söndagen den 30 april, det är soligt och varmt, de vinterbonade kortbyxorna känns alldeles för varma. Dock är vattnet fortfarande kallt, c:a 20-22 grader. Vi vill gärna ha 28 grader så vi väntar ytterligare någon tid (trodde vi då). Vi träffar många människor under vår resa, alla har sin historia som ge gärna vill berätta, det är som om man måste legitimera vad man håller på med, vem vet kanske jag gör på liknande sätt. Just nu sitter jag på stora torget i Nidri, huvudorten på Ithaka, framför mig har jag en staty av Odysses, hamnen och en liten park där barn i gissningsvis tio-års åldern spelar fotboll. Jag tycker att det är kul att se att de olika system som finns och som ofta markeras med nationsgränser, ändå gränserna till trots, strävar såsom de flesta vätskor och gaser, att blanda sig och jämna ut skillnader/olikheter. Om jag tog ett foto här på de fotbollsspelande barnen, så bortsett från det kolsvarta håret, så kan man inte säga var i världen barnen befinner sig, det är mysigt tycker jag. Ju mindre olikheterna blir ju mindre finns det att haka upp sig på. När jag frågar de fotbollspelande pojkarna så vill alla vara Zlatan, precis som hemma, kul tycker jag.

Apropå olikheter, några tankar.
Att vara olika är naturligt, man kan vara olika inom gränser som känns positiva och man kan även vara olika utanför dessa gränser vilket ofta upplevs som icke helt positivt. Människan manövrerar sig fram genom livet genom att känna av dessa gränser och hantera sig själv i förhållande till vad man möter. Att hantera sig själv innebär att man antingen kan agera medvetet och dvs man gör ett eller flera egna val i syfte att just hantera olikheten, eller så agerar man omedvetet i en fallande skala där man i det ena läget inte ens är medveten om att man reagerar på andras olikhet och i andra läget klart medveten om sin förmåga/oförmåga att hantera den andres olikhet.

Människor som med medvetenhet hanterar eller med medvetenhet låter sig hanteras av sina egna impulser och djupt liggande försvar i mötet med det olika, kan visa intresse för att kunna hantera situationen mer medvetet och i detta kunna göra medvetna val som innebär att personen tillägnar sig nya bettendemönster. Detta är berömvärda personer, ständigt i utveckling, ser konflikter som möjliga lärosituationer, dessa människor har vi alla lätt att umgås med.

Medan människor som omedvetet regerar gör det oftast genom att deras väl inövade försvar går igång och blockerar alla möjligheter att använda den egna analysapparaten. Därför ges de aldrig möjlighet att skapa lärande från de negativa händelser som personen råkar ut för. I stället mejslas personen in i ett hörn varvid den enda vägen ut ur hörnet blir att än kraftigare använda de egna försvaren och därmed flytta sig än längre från möjligheten att lära och därmed komplettera sin personlighet inför kommande möten med människor som är olika.

Utifrån ovan kortfattade tankar så är medvetenhet om eget beteende avgörande för förmågan att utveckla sin personlighet. Personer som inte har förmågan att betrakta sitt egna beteende kan därför inte skapa de situationer som ger underlag för lärande och därmed kunna utveckla den egna personligheten i mötena med det olika.

Den gordiska knuten är att hitta en snitslad väg som inte leder till att det egna försvaret automatiskt aktiveras. Det är jag som med tänd ficklampa finns irrande i buskarna, var är stigen.

Måndagen den 1 maj, testdagen. Vi startade från Messalongi och vartefter motorn blev varm, så ökade jag gasen, när motorn kom till 90 grader så började överhettningslarmet att tjuta, samtidigt sjönk oljetrycket (pga värmen), vi blev rädda och saktade ned. Efter en oändlig tid slutade det hemska larmet att tjuta, ungefär vid 80 grader. Vad lärde vi oss, undrade vi. Vi bestämde att koppla ur larmet och köra igen.

Sagt och gjort vid c:a 95 grader stannade mätaren och sedan låg den och pendlade mellan 92-95 grader, troligen exakt så som den ska göra. HA HAA det var inget problem utan det var jag som skapade ett problem. Nu har jag en ny attgöralista färdig till motormekanikern som jag ska träffa i morgon.

Den ökade insikten i problematiken värmde mitt ego tillsammans med den nedåtgående brännande solen. Anne sa då, vi går o badar, jag sa, jag trodde vi inte badade om inte det var riktigt varmt vatten. Anne stod på sig och som vanligt följde jag snällt med. Förresten vi såg på SVT i går kväll, vi såg Gösta Ekman och Lena Söderström i rollerna som Gunnar och Karin Papphammar. Jag kände igen mig i Gunnar, trist men sant. Gunnar skulle naturligtvis också ha gjort så dvs följt med för att bada. Gunnar och jag vi säger aldrig emot. Vi gick alltså till andra sidan hamnen och hoppade i det kristallklara vattnet. Vi tror att det var c:a 20 grader, och vi tyckte det var mycket skönt, medan Gunnar tycker det var för kallt.

Bredvid oss i Vathi på Meganisi vaknade jag av att mansgruppen från vår båtgranne återkom från, gissningsvis, krogen. De verkade ha mycket roligt och mitt i skratten plaskade till det till ordentligt, det visade sig att en av dem ramlade i vattnet. Jag tittade upp från vår båt och såg då en tyst, blöt och tillsynes frusen man sitta på kajen under en filt. Jag somnade om och såvitt jag vet ramlade inga andra i vattnet den natten.

Tisdagen den 2 maj, återigen en testdag, vi gjorde som dagen innan, körde motorn på varierat varvtal, stirrade på motorvärmeinstrumentet samt på oljetryckmätaren. Allt som hände var en repris på gårdagen, alla test utföll liknande resultaten från tidigare försök. Nu var jag säker, nu visste jag vad jag skulle säga till motormekanikern. Vi kom till Lefkas och hälsades välkommen av en Marinero –välkommen tillbaka, likaså på hamnkontoret, Hello Kess Wellcom! Efter ett långt samtal med motormekanikern bestämde vi att undersökningsarbetet av motorn skulle inledas i morgon (3/5) förmiddag. Så långt allt väl. Nu ligger vi vid brygga C, och därför har vi inget gratis wi-fi, trist men en eller två dagar bör man klara sig, men det som erbjuds är ju inte så illa, en öl på närmsta krog och du har krogens wi-fi. Detta är svårt att motstå.

IMG_1337

Första doppet

IMG_1335

De har kapell, nybyggda och fina på öar utan vägar, var är logiken?

IMG_1334

Utsikt från promenad på Vathi på Itaka

IMG_1338

Vår jolle får åka bil

IMG_1333

Odysseus beskriver hemkomsten till Ithaka, han seglar in mellan de höga bergen

 

 

Det kokar

Torsdagen den 27 april, motormekanikern ringde och sa att de sänt växellådan med buss till Messalongi. Jag fick skjuts upp till busstationen, hämtade växellådan, monterade den och allt fungerade. Glädjen stod i topp. Under tiden hade Laila och Claes anlänt i sin båt Comedie. Det var ett kärt återseende, vi har inte setts på c:a 10 år.

Fredagen den 28 april blev en kluven dag, vi lämnade marinan, denna gång gick det bra och resan gick mot ett gammalt och kärt resmål, Ithaka (Odysses ö). På resan dit fortsatte krånglet. Motorn blev övervarm på nytt… Jag blev, om inte vansinnig så åtminstone i närheten av överhettat psyke. Jag körde då motorn på endast 1000 varv (5 knop), så vi kom sent till Ithaka och jag var sur. I morgon då ska jag minsann ta tag i problemen, nu ska jag göra allt själv i fortsättningen, så gick mina tankar.

Lördagen den 29 april, morgonpigg Anne var operationssköterska, ni vet det där med ”smack” en peang i den öppna handflatan, i mitt fall 13 mm fast nyckel som vanligaste peang. Jag tog bort termostaten, då såg jag att de hade borrat två hål i termostaten… detta är vad jag kallar en bonna-lagning. Hålen underlättar vattenflödet och därför ökar vattnets kyleffekt. Det kunde jag ha gjort själv. Jag skrev omedelbart (alldeles för fort) ett argt mejl till motormekanikern, detta är bondfångeri… Nu skulle jag kontrollera allt, jag började med att demontera termostaten och testade den genom att koka den i en kastrull på spisen och jag använde Annes specialtermometer som hon använder för att göra yoghurt för att ha korrekta temperaturuppgifter och då visade det sig att termostaten började öppna vid c:a 82 grader och var helt öppen vid c:a 95 grader. Då blev jag bekymrad, motorn, före renoveringen blev aldrig varmare än c:a 77 grader och det var det måttet jag använt när jag ansåg att motorn var övervarm. Nu när jag körde efter renoveringen blev motorn c:a 85-90 grader, dvs termostaten hade precis öppnat. Alltså, troligen ska det vara c:a 90 grader och det har aldrig varit något fel.

En stilla tanke som lätt färgar mina kinder rosa började tränga fram, kan det vara så att den inte någon gång blivit övervarm dvs att jag har sänkt varvtalet på motorn innan ens termostaten har öppnat… Pinsamt, jag skriver nu ett lite överslätande mejl till motormekanikern, det är troligen så att jag missförstått alltihop, urch!! Jag satte tillbaka termostaten jag försökte hålla humöret uppe så mina svenktalande kamrater inte skulle kunna misstänka att jag, åtminstone lite grand, har gjort bort mig. Vad ska motormekanikern tro om mig nu? När jag inte ens vet hur varm motorn ska vara och skriker och larmar troligen helt i onödan, Aj Aj Aj. Nu känner jag igen min terapeuts namngivna process ”koka i sin egen olja” det stämmer in rätt bra.

Typiskt dig, säger han på högra axeln, jag är inte ett dugg förvånad, så är det jämt, du väsnas och står i medan det visar sig att du nästan jämt missförstått det hela. Du är självdevalverande, tänk bara på allt väsen du skapat gällande din plotter, som efter två år visar sig inte ens vara kalibrerad dvs det första man ska göra. Innan man gör allt annat. Men säger jag, sedan är jag tyst, jättetyst. Då tar han till vänster upp sin stämma. Du skulle nog ägna dig lite mer åt egenterapi, du är lite svag när problemen trycker på, jag är orolig för dig. Tack Tack säger jag till bägge två, kan jag få koka i fred att tag, Okej?

På kvällen var vi på vegetarisk middag ombord på Comedie, senare på kvällen anslöt SCA-Thomas när vi tog en runda runt hamnen och hamnade på en liten trevlig krog. Mina inre spänningar löste jag upp i alkohol varför ingen av de andra kunde ana att min egen kokpunkt var passerad och en pågående upplösning av personligheten hade tagit sin början.

IMG_1332

Våra vänner Laila och Claes, de hjälper mig utspädningen