Nöjd

Torsdagen den 28 september, nu har vi varit på Lanzarote ett par dagar. Överfarten gick bra, trots att vi hade den sämsta vinden man kan ha under två av de fyra dagarna, den sämsta vinden är plattläns (den kommer rakt bakifrån). I detta fall hade vi även ganska grov sjö vilket inte gör seglingen lättare. Men de andra två dagarna hade vi halvvind och då satte Engla nytt årsbästa, med vinden in 60 grader, vindhastighet 7,7 meter/sekund och med vågor och ström med oss loggade vi 11,7 knop. Då känns som det går riktigt fort när Engla med sina 13,2 ton dånar fram i den svarta natten.

Det var härligt att komma fram till Lanzarote Marina här är fin och nybyggt. I går blåste det halv storm och då kom marinapersonalen och ville att jag skulle byta hamnplats, jättekul… Jag lovade byta nästa dag, på kvällen blev jag så nervös över att flytta båten i den starka blåsten så jag kunde inte somna. Men som oftast, är man orolig för något så när det väl infinner sig, ja då går det bra och det gick utan problem.

Fredagen den 29 september, i dag besökte Björn Sjöström från Think Twice och jag den lokala Rotaryklubben, det var som alltid lite spännande. Mötet var inte såsom vi är vana vid från Lidingö. Man hade ett vinlotteri (vi vann inget, det händer att vi har vinlotteri hemma på Lidingö oxå), man åt flera rätter och man drack flera glas vin, så efterhand höjdes stämningen. Vi överlämnade en flagga (standert) var från våra hemmaklubbar och fick en motsvarande med hem till oss. En sak som förvånade oss var att de ägnade mycket tid åt att läsa upp texter, långa litanior, vilket var mycket tröttande (de lästes givetvis på Spanska).

På förmiddagen röstade vi i vår försöksnominering (M på Lidingö) via Internet, förstås. Vi har sedan ett antal år tillbaka en inre strid i partiet, striden handlar om makt och ledarskap. Allting började med att jag i egenskap av ordförande inte fogade mig den gamla maktens vilja att tidigt låsa ledarskapet inför kommande val (2014), det resulterade i att motsättningarna blev övertydliga, den gamla makten å ena sidan och den nya makten i andra ringhörnet. Den nya makten vann allt i kontakterna med medlemmar och väljare, medan den gamla makten snuvade oss på vinsten genom att ha majoritet i fullmäktigegruppen och i förstahand föreslå politiker från den gamla makten. Detta var ett kolossalt bakslag, ingen hade trott att något sådant skulle kunna ske, men det gjorde det. Nu inför nästa års val finns risken att den gamla makten får betala priset och hamna längre från makten. Lite jobbigt är det att inte vara på plats och delta, jag sitter lite på läktaren, känns det som. Men för några dagar sedan sände jag en artikel till pressen (lokalt) som saltade lite i såren inför försöksnomineringen som just nu pågår. Så, även om jag är på distans så kan jag peta lite med fingret i grytan.

Jag börjar tröttna på min blogg, jag har sagt det förut, äter man ex entrecote och pommes varje dag, så tröttnar även jag även om det är något som jag gillar. Dvs även det bästa och det finaste kan jag få nog av. På kvällarna sitter vi och äter i sittbrunnen, solen går ned över Atlanten och det är ljumma vindar, vi har kortbyxor och liten T-skirt. Maten och vinet smakar perfekt, efter maten kan vi sitta med vinglaset och lyssna på svensk radio. Jag frågar mig kan det bli bättre? Svaret är troligen nej, nu maxar vi det goda, men ändå, detta till trots så är det något som saknas. Det är som att allt som är rimligt att uppleva har jag redan upplevt, det finns inget mer att se, allt är redan sett. Jag vet att så är det inte, men det känns så. Som nu, vi ligger i en hamn med mycket turistiska inslag, vi promenerar till nästa samhälle som jag konstaterar är mycket lika det vi kom ifrån. Vad är det då som kan förgylla livet när man har allt? Att säga att jag har allt är givetvis en överdrift, men inom vad som kan vara önskvärt och rimligt, så anser jag att jag har allt. Men vi kunde sälja båten och köpa en nyare Swan även om den skulle kosta några miljoner mer, skulle jag bli lyckligare då?

Vet ej, kanske lite. Men risken finns ju att efter ett tag så är även den upplevelsen diskonterad och jag på nytt står på ruta ett. Vad kan jag annars göra, undrar jag. Jag förstår att mina bloggläsare inte tycker speciellt mycket synd om mig och det tycker jag att de gör rätt i. Jag väljer exponera mina tankar utan att förvänta mig särskild förståelse. Det är tur att jag har återkommande tekniska fel på båten som håller mig sysselsatt. Jag har tidigare i min blogg angett vilka saker som jag uppfattar som mycket positiva och som gör att jag känner mening:

  • när jag ger bort något och registrerar mottagarens glädje,
  • när jag är en del i ett gott samtal och
  • när jag vågat säga ifrån och andra kommer och säger tack.

Om jag utgår ifrån ovan, vad ska jag då styra emot? Senast jag gav en tiggare något var för någon månad sedan. Av princip ger jag inte pengar till tiggare, men då gjorde jag ett undantag. Här nere är det inte gott om tiggare utan de är förvånansvärt få, jag har sett ett antal, så som jag tolkar det hela, ensamstående unga mödrar då tycker jag det blir svårt att avstå att ge och i det fall jag gav var det en ensamstående mamma med ett mycket litet barn. Det som var speciellt med henne var att hon inte hade vare sig utseendet eller framtoningen med sig. Hon såg ut som en liten häxa där hon satt, jag kände omedelbart att hon inte väckte ”tycka synd om känslor” hos förbipasserande. Jag tänkte/kände att hon fick säkert minst av alla tiggare varför jag gav en slant. Hon blev jätteglad och tillochmed hennes lilla baby log åt mig som tack. Jo, då kändes det rätt. Men jag kan ju inte gå runt och dela ut pengar, så vi tar nästa, som handlar om det goda samtalet.

Vad jag menar med det goda samtalet är bl a att våga lämna ut sig, tvinga sig själv att komma med adekvata motargument till egna påståenden, absolut inte gå i försvar och slutligen kunna ge beröm och erkännanden till de andra samtalarna. De andra långseglarna som jag träffar kan oftast enkelt delas in i två kategorier: den ena är etablissemangsfientlig, pratar illa om politiker och andra makthavare, samt invandrare och skatter, den andre är berättaren som kan underhålla mig kväll efter kväll med berättelser om vad han/hon varit med om. I det första fallet blir min roll försvarsadvokatens jag försvarar det etablerade och talar ex om att vi inte har korrupta politiker i Sverige, vilket ingen av dessa tror på. I det andra fallet halkar jag med och tillslut sitter jag och konkurrerar om att få berätta allt fantastiskt jag varit med om och räcker inte det så skarvar jag och lägger till som det passar. Efter en sådan kväll skäms jag, varför kunde jag inte bättre.

Jag har nyligen skrivit en politisk artikel och just fått mejl där mina gamla politikervänner säger tack, så detta är en väg som alltid står öppen. Men detta till trots så använder jag den mycket sällan nu på senare år. Lidingöpolitiken känns lågt borta.

Nåja, då blev det inget kvar, jag får fundera lite mer för jag börjar tro att jag glömt något, jag har tre fina barn som alla har varsin familj och tillsammans sex barnbarn. Kan de vara med och dra i nervtrådarna? Jag börjar tro det.

Lördagen den 7 oktober, vi ligger i Marina Rubicon på Lanzarotes sydkust. Orsaken till att vi är kvar här (vi har varit här sedan onsdags) är att vi fick ett litet hål i svetsfogen på ljuddämparen. Hålet var mindre än en millimeter i diameter men pga trycket i systemet så sprutade en jämn och fin stråle åt fel håll. Så, jag lossade grejorna och sökte upp en ”meltare” (svetsare) men han hade inte tid förrän på måndag… därför är vi kvar annars är vi på väg till Tenerife. Här på Lanzarote är det otrolig skillnad mot ex södra Italien men framförallt Grekland. Här är de samhällen jag möter uppbyggda för att motsvara turisternas behov. Dvs det är fina strandpromenader, restaurangen och butiker samt att det är mycket väl underhållet överallt, knappt en fimp på marken ens. Någon har tänkt till och svarat på frågan –vad vill turisterna se och uppleva och sedan byggt efter vad man kommit fram till. Nåja, det är fint det är rent, restaurangerna har bra havsnära lägen, visst jag kan inte omedelbart peka på vad som saknas. Medan i Grekland är turisterna i allmänhet hänvisade till att ta del av befintlig bebyggelse oftast i hårt nedslitna mindre samhällen.

I det ena fallet skapar man det som turisterna vill ha medan i det andra så kliver man in i det befintliga. Vilket är bäst? Allt har sin charm men jag tror ändå att jag trivs bättre där man arbetat med underhåll, jämfört med där bristen på underhåll av fastigheter, gator, parker, trottoarer m m gör det farligt att vistas där.

IMG_1612

Spanskt Rotaymöte

IMG_1610

Vinlotteri, jag hade nr 59 ej vinst

 

 

 

 

 

 

 

Mot Lanzarote

Tisdagen den 5 september, vi är i Fuengirola och här ska vi lämna båten under vår vistelse i Stockholm, vi åker i morgon och är åter den 17/9. I går när vi kom hit hade vi haft en lite jobbig resa, motvind och vinden låg konstant en bit över tio meter rakt i näbben. Vi seglade i motvinden och kom fram trots allt, tidigare än planerat, vad vi inte märkte var att vi lyckades få en reva i genuan, troligen då vi rullade in den strax utanför hamnen, trist. Så nu funderar vi på hur vi ska göra, laga eller ta med ett annat segel hemifrån (specialbagage). Nåja vi har lämnat i väg det till en segelmakare som ska ge ett kostnadsbesked. Att lämna båten här i marinan (4-19/9) kostar mer än 5 500 SEK, det tycker jag är dyrt

I dag har jag kämpat i värmen, först bytte jag VDO-temperaturinstrumentet till motorn, sedan bytte jag olja mm i motorn. Det låter enkelt att byta instrument, men det är det inte. Det gamla instrumentet har tre kablar medan det nya har nio kablar. När jag går in på nätet kan jag se vilka kablar som ska anslutas till vad. Detta arbete tog mig fyra timmar. Så nu när vi kommer tillbaka och startar resan mot Gibraltar för vidare befordran till Kanarieöarna, ja då ska Engla vara in good working order.

Nu, eller rättare sagt alldeles nyss på flygplatsen i Malaga fick jag besked från segelmakaren, 350 € +21% VAT, dvs 424 € kostar det att få seglet lagat. Vi sa ok! Det är billigt att segla omkring i Medelhavet men dyrt att åka hem. Vi går mycket sällan in i en marina för natten, vi ankrar utanför –gratis. Vi äter mindre och mindre på krogen och följaktligen allt oftare ombord. Detta beror i första hand på att det är så mycket billigare i andra hand att Anne är jätteduktig att laga mat. Vi äter kulinariska middagar i sittbrunnen och efter det tar vi jollen i land och tar en kvällsdrink på någon bar.

Nu i Stockholm har vi som vanligt ett schema att förhålla oss till, jag ska sova en natt i Göteborg och dagarna före och efter arbeta med en av mina trognaste uppdragsgivare, jättekul att känna sig lite behövd fortfarande. En annan dag ska jag träffa den uppdragsgivare som jag samspelat med alltsedan hon började som skolchef i en av dalakommunerna för c:a femton år sedan, i dag är hon Stadsdelsdirektör i Stockholm stad. En fantastisk karriär, en mycket duktig chef. Dessa insatser innebär att firman kan fakturera och att det blir lite billigare att åka hem än vad det annars skulle vara. Under hemmavistelsen ska jag sova hos mina barn (tre stycken Anna, Olle o Elin) en natt var, jättespännande, övriga nätter sover jag hos Oskar i hans fina våning på Kungsholmen och jag ska för första gången möta mitt senaste barnbarn Emma. Jag har nu sex barnbarn: Kalle, Johanna, Edvard, Majken, Frank och Emma. Förutom detta ska jag handla (jag har en inköpslista) vidare ska jag solskydda en genua som jag har på Oskars vind och ta med mig tillbaka till Engla som specialbagage. Solskyddet är ett påsytt tre decimeter blått tyg på under- och akterliket. Slutligen ska jag träffa våra vänner Ann o Lennart Olson. Vi planerar att erbjuda dem ett hemligt program lördagen den sextonde i denna månad. Utöver detta ska jag besöka min Rotaryklubb på Lidingö bägge fredagarna och då även passa på att träffa mina polikervänner i stadshuset. Nu höll jag på att glömma, jag ska även besöka mitt eget hus och för första gången träffa min nya hyresgäst.

Att åldras har jag berört tidigare, jag har då haft fokus på hur kroppen degenereras och jag tycker att det är generande att uppleva. Kan man som sjuttio-åring visa sig i kortbyxor? I bar överkropp? Ha en käck mössa? Allt detta börjar bli mycket tveksamt, men jag upplever att även det mentala påverkas. Jag vet inte om det faktum att jag haft s k Tior (proppar i huvudet) har påverkat mig men i dag tappar jag namn och som vanligt jag hittar inte ens på ställen där jag varit många gånger. Nu exempelvis när vi är hemma i Stockholm bor vi hos Oskar i hans våning på Kungsholmen och han har portkod. Alla jag känner har lätt för att memorera ex en portkod, medan jag verkar få svårare och svårare. Nu måste jag hitta på ett sätt att definiera koden, i Oskars fall låter det så här:
– fyra siffror
– bara jämna siffror
– du börjar med siffran sex
– första paret stigande, sedan sjunkande
– varje siffra används endast en gång.

Vilken blir koden?

I går när jag besökte min Rotaryklubb så blir det uppenbart att åldrandet accelererar, vi var 25 deltagare på Rotarylunchen och med nöd kunde jag namnge fem stycken… För några år sedan kunde jag namnge åtminstone tjugo klubbmedlemmar av 25. Detta är något som jag måste förhålla mig till, det går inte att låtsas som man har samma minne som tidigare. Ett ytterligare exempel är alla hamnar som jag besökt, Anne kommer ihåg dem alla, medan jag på sin höjd kan minnas någon enstaka, lite trist. Men när det gäller händelser ex vad som sades när vi träffade dem eller dem, det kommer jag än så länge ihåg. Även om jag inte mindes alla vid namn, så var det var trevligt att träffa gamla vänner i klubben.

Nu när jag är hemma kan jag inte motstå att såväl handla på Erlandssons brygga (jag har varvsrabatt på allt dvs 20-30 %), jag har köpt:
– Seglarhandskar till alla i besättningen på överfarten,
– Lanterna till jollen, runtomkringlysande led-lampa på liten pinne i aktern,
– Septiktankmätare som fästes utanpå tanken och som visar fyllnadsgraden,
– Led-lampebelysning till sittbrunnen, två olika,
– Kvalitetspannlampor till besättningen,
– El-tejp,
– Led-lampor till sänglamporna ombord och
– Batterier i massor.

I morgon ska jag till min absoluta favoritaffär, Biltema. Det är grejor det, där ska jag köpa formgjutna slangar till motorns kylsystem, en fast nyckel 15 mm, glykol, tvåtaktsolja att hälla i dieseln, och säkert hittar något mer som jag absolut måste ha, det ska bli kul. Nu har jag varit där, Biltema hade inte den slang som jag ska ha, trist. Däremot har jag hittat ett företag som har det jag vill ha (Polym) så jag löser problemet ändå.

Jag har nu besökt och sovit hos mina tre barn. Det har varit helt magiskt, jag har mött tre olika familjesystem alla fullkomliga utifrån sitt sätt att genomföra familjens inre liv. I en av familjerna (Annas) har man tonårsbarn (två stycken) och då handlade kvällen om sommarjobb, vad man vill med sitt liv och frågor om ekonomi, barnen skötte sina egna transporter till aktiviteter och kamrater. Vi vuxna kunde därför tillsammans med barnen i lugn och ro äta och diskutera aktuella samhällsfrågor. Det fanns mycket kärlek och värme i samvaron.

Den andra familjen har tre barn varav de två yngsta är tre respektive ett och ett halvt år, här handlade det om att tillgodose barnen behov i första hand. Hämta på förskolan, lämna o hämta på körsången hämta efter pingisträningen. På kvällen var det full fart fram till 19.30-tiden, då somnade de minsta av ren utmattning. Med det tempot slocknade även vi vuxna strax efter, c:a 21.30. Det är verkligen inte lätt att vara småbarnsförälder, jag skulle inte klara det.

I den tredje familjen var allt nytt, barnet (Emma) var två veckor, huset de köpt har de bott två månader och för dem var därför mycket alldeles nytt.

Det är fantastiska barn som jag är säker på att de med det goda föräldrastöd som de har kommer att utvecklas till lyckliga vuxna och goda samhällsmedborgare. Det är fantastiskt att möta Majken (tre år), hon har verkligen nerverna strax under huden. När jag sov hos Elin, var Majken ledsen på morgonen och hon sa ”jag är ledsen därför jag inte vågar klia morfar under fötterna”, vad säger ni om det? Eller att sitta tillsammans i ett ”per Albin hus” i Bromma med och med Annas tonåringar och diskutera världspolitiken. De är medvetna om såväl sin omvärld som sin egen situation, härligt tycker jag. För att inte glömma Edvard (elva år) som är målinriktad och har självförtroende som kan rubba berg. Han kommer givetvis att bli pingismästare och duktigast i skolan, det är helt klart. Men att sitta hos Elin diskutera har verkligen sina sidor, Frank (ett och ett halvt år) sitter inte stilla och diskuterar, han vill göra andra saker. Han är som en Tarzan han klättrar, faller, slår sig, reser sig upp och tar nya tag, vilken grej att få möta honom. När vi var ute och gick på kvällen så sträckte han upp sin lilla hand och tittade på mig –ta den då, sa hans ögon.

Sist och minst Emma (två veckor), jag har sålt in mig själv hos henne genom att sjunga några seglarvisor för henne i bilen i samband med mitt besök. Hon är ju hur gullig som helst, grattis Olle o Lisa. Deras hus är jättefint vilket lyft.

Nu är jag åter i båten. Hemresan har varit olik alla andra, exakt vad som gjort den annorlunda kan jag inte sätta fingret på, men det som känns annorlunda är att jag upplever mig ha tillgång till två världar, en i Stockholm och en på båten. Jag upplever direktaccess till bägge världarna, det skiljer 4 timmar att ta sig emellan. En annan viktig sak är att jag känner mig väl mottagen på bägge ställena, kul tycker jag.

Nu är vi i Gibraltar torsdagen den 21 september och i dag har jag arbetat med att serva motorn (för hundrade gången) och det känns bra, i morgon lämnar vi det spanska fastlandet för att ta oss till Lanzarote 730 distansminuter härifrån. Enligt prognosen ska det blåsa friskt men som tur är inte emot utan med, så det kan gå fort.

Nu lämnar jag er för några dagar på havet.

IMG_1593

Skepparen med hustru

IMG_1602

Jag heter Emma och är två veckor gammal

IMG_1608

Här dyker Gibraltar upp

IMG_0239

Nu är vi lite närmare

 

 

Nu är det nära att de tekniska problem ändrar form

Lördagen den 19 augusti, Palma är sig likt, det är fortfarande en förtjusande stad med stiliga byggnader, breda trädklädda boulevarder och en jättehamn med plats för hur många båtar som helst. Vi ligger på svaj utanför den stora vågbrytaren (snåljåp!), när vi ska in land har vi en lång resa med jollen, vi måste runda vågbrytaren och därefter ta oss längst in i hamnen. Men har man en snabb jolle så är det inga problem. Här är det som hemma på Lidingö, bilarna stannar innan vi ens kommit fram till övergångsstället, alla som åker tvåhjuling med motor har hjälm, jag har sett flera cyklande barn som har hjälm och trafikrytm är lugnare än i ex Grekland och Italien. Gator och torg är sopade och vi ser återvinningsbehållare lite här o där, samt man måste betala för plastpåsen på Super Marcado, jättebra tycker jag. I dag fick vi betala 50 cent för två påsar, vi har alltid med denna gång som undantag, med oss ryggsäckar och tygpåsar när vi kan riskera att gå förbi en butik.

Nu har vi koll på vart vi ska i morgon bitti klockan 08.00, vi ska först till en motorverkstad (tror vi att det är) och om det inte fungerar dvs att de kan sälja nya gummidamasker till vår värmeväxlare på motorn, så ska vi gå till ett skeppsvarv som ligger här i hamnen. Trots allt så verkar det som att min lagning fungerar, vi har kört motor c:a 15 timmar och det funkar, bra konstigt vaa? Men lagningen måste göras permanent, det är vad jag är ute efter just nu. Mitt i detta trassel så börjar vattenpumpen att droppa (läcka) på nytt, den har packats om tre gånger på sex månader, inte bra, nu måste den packas om på nytt. Men jag köpte en ny i stället.

Men annars är allt bra.

I dag har vi varit tillsammans med Grete o Fred inne i Palma, vi har åkt turistbuss och vi har ätit Tapas och druckit öl, mycket trevligt. Kvällen avslutades på krogen,

Måndagen den 21 augusti, så fort vi vaknat vid åtta-tiden så knackade någon på vår båt, det var Coast Gard som ville tala om att vi ankrat på förbjudet område, hur skulle vi kunna veta att detta havsområde var landningsplats för sjöflygplan, det framgår ingenstans. De var artiga och snälla så vi flyttade oss ett par hundra meter. Därefter jollade vi oss in till staden och letade upp motorverkstaden. Det är inte bara att jolla sig, vår jolle är lite speciell den består av två raka pontoner som sitter ihop med en gummiduk med uppblåsbar durk. Dvs den saknar köl detta leder till att båten är instabil när jag gasar på lite och den planar är det som att åka på ett oljegolv allt kan hända. Den är så instabil att det är farligt att ge full gas. Men i morgon då ska vi köpa och montera en slags vingar på motorn som ska göra jollen mer stabil. Vi får se hur det går.

Ibland uppfylls ens drömmar och ibland inte, denna gång kom vi till en Perkins verkstad (vi har en Perkins motor) han som arbetade i butiken var jättekunnig han visste allt, äntligen någon som förstod, så denna gång uppfylldes drömmen att hitta någon som begriper vad jag pratar om. Han gjorde bara en halvböj och plockade upp två nya gummidamasker exakt sådana som vi ska ha. Angående min droppande saltvattenpump sa han att är det original så finns risken att om den packas om, så kommer den att på nytt börja läcka. Ok. Jag beställde en ny, genom att han sände ett mejl till ett företag i London som sänder pumpen med morgonplanet till Palma och han räknar med att ha pumpen i butiken vid 12-tiden i morgon. Det kallar jag service. Jag köpte även ett antal slangklammer modell kraftiga och nu under eftermiddagen har jag för c:a femtonde gången rivit värmeväxlarens gummidamasker och monterat de nya. Nu jäklar…

I kväll ska vi ha kräftskiva ombord på Sans Peur.

Tisdagen den 22 augusti, i går sjöng vi för hela Palma, det var ju kräftskiva. Medan Fred och jag var på motorverkstaden i går, var Anne o Grete på IKEA, där fanns det såväl sill som kräftor. Det var gott och det var trevligt, dock lite speciellt att sitta på en båt liggandes för ankar alldeles nedanför Katedralen i Palma och sjunga snapsvisor.

I dag hade Anne sin dag, det blev blusar och nya skor, själv blev det en T-skirt och en vattenpump. Fantastiskt, när jag kom till motorverkstaden så låg där ett paket från England med min pump i. Nu klockan 16.30 har jag monterat den nya pumpen och tro det om du vill jag har inte gjort som vanligt, dvs dragit sönder något eller fått riva det som jag nyss monterat pga att jag glömt något eller så, allt demonterades respektive monterades blev som det verkar rätt på första försöket.

Angående våra besök och viss handel i modebutiker här i Palma, i en av dessa stoppade den butiksanställde ned en modebroschyr tillsammans med våra inköpta varor. Jag har berört detta ämne tidigare och kan detta till trots inte avstå från att reagera på nytt. I modebroschyren finns 26 bilder på kvinnor med nordiskt blont hår, medan det är 28 bilder med modeller som har korpsvart hår, c:a 20 bilder visar modeller med hårfärg däremellan oftast brunt. Hur kommer det sig i ett land där gissningsvis en stor majoritet har korpsvart hår och en liten minoritet av spanjorerna är naturligt blonda. Jag ser detta som att man har problem med sin identitet, man vill vara ljushårig i stället för svarthårig. I Grekland gjorde jag en opretentiös studie i hur klädesdockorna i skyltfönstren på en orts paradgata såg ut, dvs vilken hårfärg de har. I Grekland där nästan alla (nära 100 %) är svarthåriga var nästan alla skyltdockor blonda… Snacka om att ha problem med självbilden. Det tråkigaste var att när det gällde skyltdockor som föreställde barn, oftast i tio-femtonårsåldern, där var 100 % blonda. Lite trist att se, tycker jag.

I går köpte jag jättestarka slangklämmor, en av dessa lyckades jag att dra så hårt att den gick sönder, av den anledningen gick jag i dag tillbaka till marinbutiken här i hamnen för att byta den mot en ny. Jag menade att jag skulle få en ny utan att betala, så klart. Men så ville inte ledningen för marinbutiken, jag blev sur och avbröt mina andra pågående inköp i butiken och vi gick därifrån i vredesmod. Personalen sprang efter mig och beklagade ledningens inställning, men jag gynnar inte sådana snåljåpar. Det finns andra butiker som jag istället kan nyttja. Jag sa bara att de fattat ett oklokt beslut. Lite synd var det trots allt, jag hade beställt hem stabilisatorer till min nya motor. Dessa ska göra att det är mindre riskfyllt att köra i höga farter, den ska uppträda mer stabilt. Nu får jag leta reda på stabilisatorer på annan plats.

I kväll ska vi gå på lokal. Vi ska gå på Palmas mest populära bar (Aboca), jag kan berätta mer sedan. Nu är det sedan. Vi har varit på baren tidigare för c:a 20 år sedan, då tillsammans med firman (SENATOR), det var sig likt. Det löjliga med baren är att det som sticker ut mest är inte att det som de serverar är bättre än på andra ställen, eller att inredningen är extra exklusiv, utan det som skiljer är priset. En drink kostade 16 € och en flasköl 33 cl kostade 9 €. Ganska annorlunda koncept, man går dit för att få uppleva glädjen att betala mer än dubbelt så mycket för samma sak som på annan bar. Konstigt.

Fredagen den 25 augusti, vi är nu på Ibiza. I går lämnade vi Grete o Fred på Mallorca, de väntar på delar till båtens extra generator och de tror att allt ska vara fixat först på tisdag. Vi kan inte vänta så länge, vi har en tidsplan som vi måste följa, vi ska ju hem till Stockholm här i början av september. Varför vi lämnade dem, synd men nödvändigt.

I dag avgörs det, motorn blir fortfarande varm och orsaken är att det fortfarande fattas vatten i kylsystemet, trots alla mina olika ansträngningar. Det finns bara ett ställe som vattnet kan försvinna på utan att det syns och det är i dessa förbaskade gummidamasker som jag slitit med för att få att fungera, där kan det läcka och då blandas kylarvattnet med kylande saltvatten som släpps ut i avgasröret. I övrigt finns ingen läckagemöjlighet, såvitt jag förstår.

Ex om det läckte in i motorn så skulle jag se det på oljestickan, om det läckte in i varmvattensberedaren då skulle jag känna det på smaken (vi har s k Coolant, en slags kylningsvätska som ersätter vatten och den smakar jätteilla och är röd) och om det läckte ut någon annanstans ex en slang var skadad eller dyl, då skulle det synas. Men man ser inget läckage, det bara försvinner vatten (kylvätska). I går, efter det att vi kört motorn i sju timmar så kontrollerade jag allt och upptäckte att jag kunde dra mina extrastarka slangklämmor på gummidamaskerna, ytterligare lite, samt att jag måste fylla på en liter kylvätska. Så i dag avgörs det, nu ska det inte fattas kylvätska när vi kommer fram efter att ha kört motor några timmar. Om det gör det… Då måste jag skaffa hjälp, då vet jag inte längre någon råd. Håll tummarna!

Vi ska gå till Ibiza, huvudstaden har samma namn som ön. Där har vi varit tidigare, för två år sedan då kostade en hamnplats för en natt 175€ samt man fick betala för elen särskilt, duschen kostade 3€ och likaså vatten. Toa var det enda som ingick förutom själva förtöjningsplatsen. Vi ska inte betala för någon plats denna gång, utan vi gör som vi oftast gör, ankrar utanför hamnen och tar jollen i land.

Fredagen den 25 augusti, vi stannade aldrig på Ibiza, utan gick vidare till Formentera och en jättefin vik som jag och Oskar besökt en gång tidigare. Under dagen använde vi motorn c:a 4,5 timmar och efter det att den fått svala ned sig, så kontrollerade jag vattennivån i kylsystemet och tro det om ni vill, det saknades inget vatten. Jag blir förbluffad, kan det vara så att vi löst vårt problem (ett av dem), jag var så inställd på att något riktigt elände hade hänt, men kanske jag slapp det, denna gång.

Tisdagen den 29 augusti, i kväll kom vi fram till Torrevieja på spanska fastlandet. Under resan hit regnade det för första gången på flera månader, det var lite trevligt. Annars är fortfarande mina motorproblem den helt förhärskande sysselsättningen ombord. Jag har köpt en Infraröd temperaturmätare, den är till formen utformad som en pistol, man skjuter i väg en röd prick (laser) och på pistolens display avläser man ytans temperatur (där pricken träffat). När jag använde den på motorn visade den att motortemperaturen var 85 grader medan mitt instrument visade att temperaturen var 100 grader… Här har vi ett fel. Detta har jag ägnat dagen till, problemet är att jag inte förstår varifrån larmen får sin info. Detta måste jag arbeta med samt jag ska köpa ett nytt instrument. Nu har vi ankrat utanför Torrevieja, hela kusten är fylld med stora hotellkomplex, det är jättehotell, det är som att se siluetten av New York, men en sak skiljer alla husen är svarta dvs det lyser inte lägenheter eller hotellrum, dessa stora tillsynes lyxiga byggnader är helt obebodda det lyser inte någonstans. Borde det inte vara fullt med folk? I går var vi på krogen med Grete o Fred, i Pourto de Carta. En jättefin restaurang men vi var de enda gästerna. Borde det inte vara fullt? Den fråga som infinner sig är om det hänt något i turistströmmarna? När vi var på Kreta sa hamnpersonalen att det inte någonsin tidigare varit så få båtar i hamnen som när vi var där. Detta till trots att Medelhavet haft en värmebölja utöver det vanliga. Som jag ser det så är det färre segelbåtar ute och rör på sig än vad jag förväntat mig. Svenska båtar är mycket sällsynta, vi som trodde att vi skulle möta våra likar i varje hamn.

IMG_0226

Fred och jag på den dyra baren Aboca på Palma

IMG_0239

Pouerto de Calpe, vi svajade inne i viken

IMG_1588

Den aktre gummidamasken

IMG_1587

Motorn i sin helhet med främste gummidamasken till höger

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inblåsta

Torsdagen den 10 augusti, nu är den starka vinden över oss det är tydligen Mistralen som vräker sig ner ända från Alperna, nu ska det blåsa några dagar till dess att det blir lugnt igen. Vad skönt det är att ligga och gunga i en hamn, fast förtöjd av tjocka rep. Jag vaknade i natt och gick upp på däck för att se så inget blåser i vattnet, allt var lugnt och trots att båten hoppar och far, så somnade jag direkt. Jag vet ju skillnaden, den är att ligga i en vik med möjligt sjölä med inte vindlä och när det blåser runt femton meter då är det bara att ha koll på ankaret, så det inte släpper, värst är det när man har en klippa i lä, lossnar ankaret utan att vi märker det så hamnar vi klippväggen, inget kul. Mycket kuligare är det att ligga i hamn, vid kuling.

I går började jag skruva sönder vår ombordklocka som slår ”glas”. Det är en originalklocka från ”Royal Mariner Schatg”. Att slå glas innebär att den markerar vakterna ombord på Brittiska fartyg. En vakt delas in i åtta delar och en vakt är fyra timmar. Det innebär att ex att klockan fyra slår den 8 slag klockan halv fem ett slag och klockan fem två slag o s v till klockan åtta då slår den åtta slag på nytt, en hel-vakt har passerat. Vi har haft den på service två gånger, innan dess gick den nästan perfekt, nu har den inte bara börjat uppträda inkonsekvent dvs ena dagen gå för fort medan nästa dag i stället gå för sakta. Nu har den lagt sig till med ytterligare en ful ovana, den stannar lite när den vill. Jag har blandade erfarenheter av att angripa väggklockor, HALLÅ! ropar han på min högra axel, du har entydiga erfarenheter alla dina angrepp har misslyckats, ex din förra svärmors släktklenod, hur gick det? Jag vet att jag någon gång lyckats, skjuter jag in, men svärmorsklockan var komplicerad. Han på min vänstra sida brukar vara positiv dock vänsterradikal till tusen, han säger. Om det nu var så komplicerat berätta för oss.

Jag tar det lite kort då, säger jag. Jo så här var det hon hade en gammal släktklenod, en stor väggklocka som helt plötsligt slutade slå, den var otymplig att bära och det var långt till urmakare. Jag som alltid vill allas väl erbjöd mig därför att fixa klockan. En komplicerad faktor var att min svärmor hade lite dåligt med verktyg, hon hade en alldeles för stor skruvmejsel, en hovtång och några spikar. Men det hindrade mig inte, någon timma senare var urverket demonterat och till stora delar isärskruvat. Givetvis hittade jag felet, det var själva hammaren som gått av, man kan väl gissa att den slagit många gånger åren tillbaka. Som ersättningshammare monterade jag en kraftigt böjd spik, jag tyckte det blev bra även om min svärmor inte kunde känna igen klangen, sa hon, det lät ”spinkigt”. Nåja, sent på kvällen blev jag klar. Medan jag stod och hängde upp klockan på sin spik på väggen ropade min svärmor på mig och frågade ”vad är det där”. Efter att ha slitit hela dagen med klockan, var det lite otacksamt att se att det låg ett antal skruvar, två kugghjul och något annat som jag inte kände igen, kvar under bordet där jag just dissekerat urverket. Lite tråkigt var också att klockan hämtade sig aldrig efter mig ingrepp, den bara hängde där utan liv. Min svärmor visade ingen uppskattning för den insats jag utfört. Men, detta var ovanligt komplicerat, så det borde inte räknas, säger jag. Nu slår vänstern till igen, Du visade inget medlidande med din svärmor, det var illa. Detta evinnerliga vänstertjafs, säger jag tyst för mig själv så ingen hör något.

Tillbaka till mitt urverk som jag har framför mig här på bordet, urmakaren som haft den två gånger på service, har mycket bestämt talat om för mig att använda olja det är absolut helt fel. Nu när jag nått gränsen för mitt tålamod, då tog jag 556-burken och duschade hela urverket, skakade ut överbliven olja och klockan startade… Nu tre timmar senare, klockan fungerar. Vad säger du nu din eviga högerpessimist, säger jag tyst. Han hörde inte.

I dag blåser det, vi ligger med två tjocka tampar i fram (mooringslinor) rakt i vindögat, just nu blåser det omkring 16-meter. Engla far som en liten jolle mellan våra två grannbåtar, men än så länge allt väl. Nu får man valuta för pengarna att sitta här i Engla och känna sig helt trygg när det blåser som attan är faktiskt lite mysigt. Mistralen ska avta i styrka senare i kväll och först stilla sig helt på söndag, så det blir dyrt när det blåser för mycket, dvs många nätter i marina.

I kväll ska vi festa lite, även om vi egentligen borde göra tvärsom dvs äta skorpor och dricka vatten, jag menar 70 € per natt det blir dyrt det. Men nu gör vi inte det, vi festar i stället. Av den anledningen har vi köpt kött, entrecote. Allt kött är dyrt i Italien, inköpet i dag blev 2*7,9 €. Men som Engla (min mormor) sa, smakar det så kostar det.

Fredagen den 11 augusti, vinden har mojnat något, men det blåser fortfarande för mycket för att det ska vara kul att vara ute på havet, men på söndag mojnar det, då ska vi lämna Sardinien för att gå till Menorca. Klockan fungerar… Vad säger ni om det? T o m att den går rätt. I dag ska vi försöka att arbeta med båtunderhåll, saltvattnet i kombination med den starka solen tar hårt på allt ombord på en båt. Det rostfria börjar rosta och aluminiumet tar stryk genom att det bildas små gropar i materialet. Men vi gör inte så många knop, vi är lata.

Roligt är att våra vänner Grete o Fred kommit till Sardinien, vi har gjort upp en gemensam plan, på söndag morgon går vi mot Menorca och deras huvudort Mahón. Vi startar 06.00 och räknar med att vara framme senast kl 18.00 nästa dag, dvs det blir en nattsegling. Grete och Fred startar lite senare och dessutom lite längre ifrån målet varför vi räknar med att komma fram lite före, då kan vi ta emot dem. De räknar med att dyka upp tisdag morgon.

Lördagen den 12 augusti, en riktig vilodag, Mistralen håller på att tömma sina sista krafter över oss, det blåser mindre, endast upp till 13-meter, det känns ju verkligen som skillnad. Vi har bunkrat allt ifrån öl och vin till mat och godis, vi har tidigare fyllt diesel och köpt olja och försökt att tänka igenom ”vad hänger på gärdesgården” som jag kan ta tag i presumtivt. Nu känns det klart att gå vidare.

Lördagen den 19 augusti, vi har varit inblåsta på Menorca, men för två dagar sedan gick vi vidare och nu ligger vi i Palma de Mallorcas hamn. Jag gissar att det kostar oss c:a 150 € per natt att vara i marinan, varför vi har ankrat utanför hamnen, alldeles nedanför deras imponerande Katedral (se bild). Klockan är nu 10.30 och vi väntar på att Grete o Fred ska komma hit, de är bjudna på middag ombord på Engla i kväll. Vi ska äta Tonfisk, jag fick tre stycken små tonfiskar i går, på väg hit.

 

IMG_1575

Så här har vi jollen på natten, minskar risken för attack från tjuvar

IMG_1573

Skakig nattbild från Engla, Katedralen i Palma

IMG_1576

Det är populärt att vara här.

IMG_1572

Grete och Anne

IMG_1569

Fred o Grete, som alltid på gott humör

 

Internet är fantastiskt

Söndagen den 6 augusti, Internet är fantastiskt och den lilla Internetförstärkaren som jag har är även den fantastisk. Dock tog det en tid innan vi hittade varandra, jag var för snabb jag måste vänta några minuter innan den kopplar upp sig. Förra året när vi var här i Medelhavet så köpte vi ”datatid” som förutom en del fasta kostnader kostade 185 kr/månad och då fick vi 5 GB (?) det räckte inte särskilt långt. I dag lyckas vi nästan i alla vikar vi ankrat att plocka upp wi-fi från någon liten Taverna i land. Vid några tillfällen har vi varit tvungna att åka i land och dricka en öl enbart för att få deras lösenord (det kan man ju leva med). Nu lyssnar vi på P1 och P4+, och på kvällen ser vi på svensk TV. Vi kan mejla och ta emot mejl de allra flesta kvällarna, detta betyder mycket, det är en mycket hög kvalitet att ha tillgång till Internet. Internet som företeelse är ju fantastisk.

Just sitter vi i en perfekt liten vik tillsammans med några andra båtar, det är tio meter djupt och vi ser botten hur tydligt som helst, fantastiskt vatten. I skuggan är det närmare 40 grader, så vi hoppar i det 30 gradiga vattnet c:a en gång/timma för att ”kyla” ned oss. I går låg vi i en lika fantastisk vik här på Sardinien, då såg jag två rockor när jag snorklade, det var första gången som jag såg någon större fisk när jag var i vattnet. Nåja, så stora var de inte kanske 50 cm breda och med en ”svans” om c:a 30 cm. Det finns inget djurliv här, småfisk, sköldpaddor, delfiner, tonfisk som jagar och någon enstaka mås är vad jag brukar se. Oftast ser vi inget liv alls. Jag har fiskat nu i tre dagar och inte fått ens ett napp. På nätterna när vi gått på våra överfarter (ex mellan Grekland och Italien) så har radarn varit full av fiskebåtar. Man ser fiskebåtar hela nätterna de åker fram och tillbaka, jag gissar att de trålar. Det verkar som att de dammsuger havet. Det har berättats för mig att grekerna tidigare (?) använde dynamit som fiskeredskap. När man släpper ned ex en dynamitgubbe i havet så skapas ett sådant tryck vid explosionen att alla djur inom visst område dör eller blir bedövade, alla stryker med, inga undkommer. Detta är givetvis, om det är sant, helt idiotiskt. Men som jag sagt tidigare ingen av länderna som vi besökt (Spanien, Italien och Grekland) verkar bry sig om sitt hav, de håller på att göra Medelhavet till deras soptipp. Jag har tidigare berört att det flyter en massa skräp överallt på havet, det som framstår för mig som totalt obegripligt är att bland det vanligaste skräpet som flyter förbi bortsett från utlopp från befarade avloppsledningar, utgörs av flaskor (PET-flaskor) eller plastbehållare (typ oljeflaskor) av olika slag med korken påskruvad. Såvitt jag begriper så måste korken skruvas på innan flaskan kastas i havet, varför gör man sig detta besvär? Det måste vara enklare att kasta i flaskan utan kork och då med den stora fördelen att den sjunker efter ett tag. Enligt uppgifter från Crotonehamn (Italien) tar det 250 år för havet att bryta ned en plastflaska. Återigen, varför sätter man på korken? Givetvis återstår frågan hur tänker man överhuvudtaget när man slänger flaskor och allt annat skräp i havet?

Nu har jag gjort en s k Scanmaruppfinning, ett uttryck för tekniska bonnalösningar, jag har därmed (om det fortsätter att fungera) fixat det sista trasslet med motorn. Problemet har varit/är att bägge gummidamaskerna på värmeväxlaren glider av sitt fäste när motorn blir varm och gummit blir mjukt. Detta leder till att motorns kylvatten pyser ut och blandas med saltvattnet för att slutligen åka ut genom avgasröret. På det sättet minskar kylvattenmängden och till slut blir motorn övervarm och larmen börjar tjuta (jättekul…). Jag har försökt på alla de sätt som tänkas kan för att få damasken att sluta glida. Den är fäst med en kraftig slangklämma. Nu har jag kommit till finalen, det blev buntband som räddade situationen. Jag lägger med en bild med som visar resultatet.

Den 6 september då kommer vi hem för att den 17 september åka tillbaka till Engla som vi planerar att hyra in på marinan Fuengerola Spanien. Just nu planerar vi allt som vi ska göra, en mycket rolig sak är att mina barn (Anna, Olle o Elin) sagt ok till att jag får komma och sova en natt var hos dem, det ska bli kul.

I går natt (mellan den 6-7 augusti), var det en förtrollad natt. Det var så varmt att vi bestämde oss att sova på däck guppades i en vik på västra Sardinien. Jag bäddade med dubbla madrasser varsin bädd åt Anne och mig, vi hade vårt soltält uppe och det var en dag från fullmåne. Månen lyste så starkt att det gick att se i natten, nästan som under dagtid. När vi lagt oss lyssnade vi på Tarja Hallonens sommarprogram. Det var magiskt att ligga där på ett vindstilla hav och lyssna på programmet Sommar. Temperaturen var runt 30 grader, så ingen av oss frös, wath a night.

Måndagen den 7 augusti, vi anlände till Carloforte på en liten ö strax väster om Sardinien, vår plan var att tanka och bunkra samt fixa lite med båten för att tidig morgon gå vidare mot Menorca (200 distans). Det blev stressigt, jag sände mejl till marinorna i Mahon (3 st) och alla svarade att de var fullbokade. Det var inte bra eftersom vi räknade med att komma till Mahon vid 18.00 tiden på onsdag och redan klockan 21.00 skulle det börja att blåsa upp till 15 sekundmeter (inte kul). Vid sådan vind vill vi ligga i hamn, inte ligga i någon vik för ankar, det är inget kul. Nu fanns det inga lediga platser i marinan, vad gör vi då? Samtidigt som vi sitter och funderar på hur vi ska göra, så får vi ett mejl från Grete o Fred, de meddelar att de lagt om sin kurs från att haft siktet inställt på Sicilien, de kommer från norra Italien, till att de i stället siktar på Sardinien och på en hamn en dagssegling från oss. Då bestämmer vi oss för att ligga kvar här i marinan (70 € per natt), trots priset. Så, nu har vi några dagar framför oss med hamnvistelse, det ska sluta blåsa på lördag kväll.

När vi bestämt oss tog jag två kantiner (2*20 liter) och lånade en kundvagn här på marinan och inledde en skramlig resa 500 meter bort till en bensinstation. Väl där var den obemannad och all text på automatpumparna var på Italienska. Jag tänkte att jag klarar detta och stoppade in en 20 € sedel i maskinen, då visade den vad hade att erbjuda och det var inte diesel, den var slut. Efter ett antal aggressiva försök att få tillbaka 20-euro sedeln, utan att lyckas, var det bara att vända åter skramlandes med kundvagnen. Varför det skramlar? Jo gator och trottoarer är inte av samma kvalitet som hemma, det är ofta trasiga betongvägar som gör att kundvagnen skramlar och far.

Tisdagen den 8 augusti, jag hämtade kundvagnen och började fundera hur ska jag få tillbaka min 20 euro sedel, medan jag skramlande gick samma väg som dagen innan? En ung kille arbetade dagtid på macken, han kunde inte ett ord engelska, men hur det nu gick till vet jag inte men han gav mig sedeln tillbaka. Dieseln var fortfarande slut så jag fick ta kundvagnen och åka vidare till nästa bensinstation, där hade de diesel, skönt men ack vad dyrt 1,67 €/liter, en halvliter två taktolja kostade 13 €. Allt är lite dyrare här i Italien än det varit i Grekland, men på något sätt är kvaliteten också lite högre här i Italien.

Nu är klockan halv fem och nu öppnar butikerna och italienaren vaknar på nytt till liv efter att ha haft siesta. Klockan 19.00 i kväll ska jag gå och klippa mig. En gång för länge sedan när jag klippte mig hos okänd, ute på landsbygden i Sverige var det lite speciellt. Hon som klippte hade drag av Birgitte Bardot, hon tryckte in mitt huvud mellan sina kolossala bröst, där satt jag som i ett skruvstäd. Hur klippningen gick? Inte en aning!!

IMG_1557

Här ser ni min bonnalösning, buntbanden är fästa i en slangklamma och håller den andra slangklämman på plats (hoppas jag)

IMG_0067

Solnedgång på Medelhavet

IMG_0078

Medelhavets färg när det är som bäst

IMG_0107

Så här ser vårt utesovrum ut, blåser det så är det myggfritt, vilken grej det är att sova där.

IMG_0105

Om ni tittar noga så ser ni andra båtar som ankrat runt oss

IMG_0104

Skepparen sover