Nu fortsätter resan

Vi har valt att ha en extra fridag på Helgoland. Orsaken är givetvis att detta är inte enbart är en välplanerad resa, utan även semester för Anne o mig.

Vi vaknade vid 07.00-tiden helt utvilade, somnade om och åt frukost vid 09.00. Vi vaknade till en fantastisk dag. Dagen innan hade oxå varit fantastisk. Den började med att båten innanför oss i Brunnsbyttel undrade vad jag höll på med (jag for upp och ned ur båtens innersta), såg troligen lite stirrig ut. Jag försökte få mina batteriproblem ur världen, genom att, som det visade sig, ställa till det än mer. Jag berättade för min vänlige båtgranne och han anade att jag hade större problem än vad jag ville göra gällande. Efter en c:a 15 minuter kom han med en lapp, – kontakta detta företag, de kan hjälpa dig. Jag tog honom på orden, jag tänkte det är väl som i Sverige, arbetare börjar arbeta kl 07.00. Jag klev upp 06.30, gick till färjan som skulle föra mig till andra sidan av Elbe, letade upp företaget och lyckades få kontakt med en anställd (som ännu inte börjat arbete effektiva tyskar…) Chefen kom och frågade om mitt ärende, jag förklarade, han sa att de hade en elektrikerspecialist, men att han vill ”inspektera” mina problem först. Jag sa givetvis ok. Han ordnade fram en båt med förare från varvet, han tog med en väska med instrument, vi tre (inkl båtföraren) for över floden till Engla. Reparataionsbåten väckte stor uppmärksamhet i sportbåtshamnen, den passade inte riktigt in. Chefen hoppade elegant över till Engla, jag visade på var batterierna är, han satte ned sin näsa i batterilådan (5 + 2 batterier) och fiska de upp en lös kabel efter c:a 20 sekunder. Vi satte kabeln på plats och då började allt fungera. Han tog mig i hand och tackade mig, hoppade i sin båt med medhavd chaufför. Det kostade inget och troligen är problemet löst . Jag kan skämmas lite, en lös kabel…. Lite väl simpelt tycker jag. Ett minne är en fantastiskt trevlig kille (chefen) med en självklar inställning till att hjälpa personer i problem.

Vi fortsatte at genomföra våra planer, mekanikerchefen lämnade oss vid 08.00-tiden och klockan 09.00 startade vi vår resa till Helgoland. Vi hade återigen motvind, tung motvind och resan handlade om 50 nautiska mil. Vi kryssade oss fram och blev efter en tid uppropade av tyska kustbevakningen som i vänlig ton talade om för mig att man inte fick segla mot trafiken i en ”trafic zon” i södra Europa. Jag tackade för informationen och vi övergick till kortare slag. Klockan 19.30 kom vi fram till Helgoland, det var skönt, vi bestämde oss för att ta en fridag (ej planerad).

Hjälpa personer i problem. I min första tidiga politiska karriär genomgick jag en kurs som ordförande i en deklarationsnämnd. Nu avskaffades dessa nämnder innan jag han börja min tjänstgöring, men jag han lära något viktigt. När vi lärde oss att hantera hur vi skulle angera utifrån vad som fanns respektive inte fanns angivet i självdeklarationen, utgick vi från hur deklaranten framförde sina budskap, dessa var avgörande för hur nämnden sedan skulle se på saken. Om man lyckades framstå som okunnig, töntig, en person som alltid ville gardera sig för att inte göra fel, så gillades det av nämnden. Medan, om man ville visa sig lite kaxig, så ofelbart slogs klubban i bordet och det blev staffavgift m m. Denna kunskap har i olika tappningar väglett mig, framstår jag som mer töntig än jag är, får jag alltid hjälp, ju töntigare – ju enklare. Detta gällde i exemplet med batterierna och det fungerar i alla lägen, mycket effektivt.

Helgoland är fantastiskt mysigt, ena stunden är man nästintill ensam i deras köplador av olika slag, sen kommer fyra till sex personfärjor från fastlandet med till största delen pensionärer som vill handla billigt. Och visst är det billigt. Exempelvis kostar dieseln 0,96 €. Vi köpte några förpackningar öl, samt vin samt en fryst oxfilé från Sydamerika (25 €). På Helgoland köpte jag två nya pumpar till duschen, nu ska de väl klara sig ett tag. Det är lätt att tycka om Helgoland.

Vi startade fredagen den 26 juni från Helgoland, målet med resan är Den Helder i Holland. Avstånd fågelvägen 135 distans, men eftersom detta är ett platt landskap med ovanligt mycket grund, var det inte möjligt att färdas den genaste vägen, utan vi fick göra en kringgående rörelse och färdades därför troligen c:a 20 distans ytterligare. Från början vindstilla eller lätt motvind, därför fick vi köra motor c:a 20 timmar i sträck, det är inte kul. Om man tänker att vår motor på marschfart har motorvarvet 1 200 varv/minut och att motorn går i tjugo timmar, blir det en del explosioner, ungefär 1200*4 cylindrar*60*20=5 760 000 små explosioner inne i motorn bara för att vi ska komma fram en enda dag. Jag ger min motor kärlek dvs ren olja och ren diesel. När vinden kom på lördag förmiddag så hade vi även vattnet med oss ett tag (Tiden) då loggade vi 9,2 knop på kryss, vad sägs om det!

Vi kom till Den Helder vid 12-00 tiden, sov en stund, duschade, gick och handlade samt satte oss att summera. Vi konstaterar att det är lite jobbig att alltför ofta segla dygnet runt, särskilt när vädret inte är perfekt.IMG_0051

Nu är det eftermiddag och vi ska snart gå upp till yachtklubbens restaurang och äta. I morgon blir det en nya utmaning, vi tankar kl 09.00 och går sedan till Frankrike för att bl a äta skaldjur.IMG_0045

Annandag midsommar

Jag lyssnade på ett radioprogram som diskuterade smak. Det gällde alla slagas smak, såväl mat o dryck som vilken bil passar ens personlighet som vad som är bra musik eller inte. Det var måttligt intressant, att det inte var intressantare berodde på att problematiseringsnivån var för låg, i detta fall visade det sig genom att alla höll med vad den tidigare personen hade sagt och man hjälptes åt att fylla i och förstärka vad den andre sa, i grunden tämligen ointressant. Men ämnet var intressant. Och jag drar mig till minnes en kul händelse, det var när jag var relativt nyanställd på MERCURI och köpt min första nya SAAB. Den stod utan kontoret på Kungsholmen och min vän (dåvarande marknadschef) Anders Liin kom ut, stannade, tittade på mig uppifrån och ned, tittade på bilen, trutade men munnen och sa – den klär dig.

Men det var inte det jag tänkte säga utan jag funderar lite på att vissa aktiviteter är så värdeladdade och oftast/alltid väcker upp samma reaktion. Jag tänker närmast då jag sagt till någon att vi ska segla ned vår båt till Medelhavet, då har alla sagt –fantastiskt, vad skönt ni får osv. Alla läser in något mycket positivt i det jag säger. Men hur är det egentligen, om jag granskar resan hittills: Sömnbrist, smutsig, och har gjort av med mer pengar än beräknat. Och varför det? Jo vi alla ser gärna segling som något som sker i solsken, där det är varmt, man är lättklädd och har nya solglasögon. Givetvis ler man och det är bara vackra människor som kommer i fråga. Det är sunt, socialt och lite lyxigt. Dessa bilder dyker oftast upp hos mig och jag tror att det sker så hos andra också, därför –fantastiskt, vad skönt ni ska.

Hur är vår bild hittills? Jo det regnar, det blåser kallt och framförallt från fel håll (ständig motvind), på natten saknas den ljusa sommarnatten, den är ersatt av en kolmörk elak himmel som inte inbjuder till något slag av utevistelse.

MIdsommardagen

Vi gick från Visby vid 17.00 tiden på midsommaraftonen, då hade sydvästen
upphört och vi hade en ynklig väst att hantera. Det blev ömsom motorgång och ömsom segling. Det gick inte fort, vi satte in navigatorn på södra Öland, dit var det prick 100 distans.
I går kväll hade jag SMS-kontakt med Anna som var med familjen i deras segelbåt, hon berättade då att regeringen under kommande Almedalsveckan skulle fatta beslut om hennes nära framtid, så nu berättar en stolt pappa att Anna blir departementsråd om allt går som det ska. Jättekul, grattis, jag vet att jag har duktiga barn.

Till skillnad från senaste nattseglingen mot Visby, så blåste det mindre än bra nu i natt, varför det gått långsamt, just nu utanför Ölands mitt, har vi 31 distans. Men vi måste vidare, vi ligger en halv dag efter vårt reseschema. Vi fortsätter därför direkt mot Ystad c:a ytterligare 100 distans. Väderprognosen är inte den bästa, det verkar som vi på nytt får kompakt motvind.

Midsommarafton

Bild visby UppifrånBild Visy 2Midsommar har varit den viktigaste helgen sedan jag var liten, i mitt ungdomsgäng började vi redan i januari att planera för var vi skulle vara osv på midsommar. De senaste 15-åren har vi firat midsommar på Härsö med Ropstens båtklubb. Nu sitter vi som turister i Visby bland en massa utlänningar som går och letar efter den svenska synden (det är min fantasi, vad tycker ni om den?).

Klockan är 09.30, vi är totalt utvilade efter det att vi sovit i 12 timmar. Vi tittar just nu på vädret och konstaterar att det fortfarande är perfekt motvind. Vi har att välja på att antigen sätta kurs mot Öland eller Polen, inte Ystad som vi gärna vill. Men i kväll ska det vrida till väst och då går vi. Beroende på vinden hamnar vi på Utklippan eller i Ystad.

Jag önskar våra barn, barnbarn och våra vänner en bra midsommar.

Onsdagen den 17 juni

Jag har tidigare beskrivit söndagen, onsdagen blev lika bra den. Då kom: Ann, Håkan Kalle o Johanna, Marie-louise, Hans, Jan-Olov och Christina, Örjan och Lotta samt Oskar.

Klockan 14.00 gav vi oss iväg, det kändes inget särskilt, det var som vilken utflykt som helst. Vi hade motvind som brukligt (det man inte dör av härdas man av, finns de folk som säger), vi visste att det skulle bli motvind, kuling, regn och kyla. Anne o jag vi tittade på varandra och utbytte blickar som sa –va ä de, det är väl inge att bråkan om. Tyckte vi då…

Efter motorgång ner till Danzig er Gatt hissade vi segel och skulle sätta kurs på Visby, men det vill inte vinden. Vår kurs till Visby var 172 grader och motvinden var 174 grader. Vi kryssade till Visby, första kryssbenet gick till Gotska Sandön, andra en bit utanför Ö-skötakusten och det tredje rakt in i hamnen i Visby. Men då var vi trötta. Vi har varit lika mycket i vatten som på vatten. Engla gick som en smörkniv genom de vågor vi måste krocka med. Jag ska inte överdriva, jag tänkte att det var han däruppe som prövade oss, klarar ni det, så klarar ni det…

BATTERIERNA, jag trodde att jag hade läget under kontroll, men det hade jag inte strax utanför Visby talade våra instrument om att batteristatusen var 10,7 Volt. Som regel brukar de som begriper detta område säga att under 12 Volt ska man aldrig låta ett batteri hamna. Nu blev det bråttom, det var kl 11.00 när vi kom till Visby. Nu har jag köpt ytterligare ett nytt batteri (de är inte billiga, de inte lika ut, de har inte samma pris medan alla tekniska data är lika, konstigt tycker jag). Jag byt ut ett batteri mot det nyköpta, så nu får vi se.

Jag glömde att säga att masttoppsinstrumentet inte fungerade när vi lade ut från bryggan i Hundudden, trist, det innebär att jag måste stå och stirra upp i masttoppen för att se vinkeln på inkommande vind. Men som tur är så har jag köpt ytterligare en masttoppsenhet, som jag har med mig. Varför jag om en liten stund sitter i masttoppen och skruvar.

Nåja, det är redan fixat, nu fattas bara en natts sömn så är Anne och jag i slag på nytt.