En dag blir märkligt lik en annan

Nu är det kväll den 23 juni, klockan är 21.00 och jag har just tagit ned flaggan (vår nationsflagga) sett till att jollen sitter fast och i övrigt förberett Engla för en natt för ankar.

Jag försöker se och lära av hur andra skeppare gör med sina båtar när de ankrar eller gör andra manövrer och det är några saker som sticker ut. Först tänker jag på vad gör man hemma med sin båt och vad gör sardinierna med sin båt. Vi åkte vanligtvis till vår klubbholme i Stockholms skärgård, där träffade vi människor som vi var sociala med, vi grillade och bada bastu. Om vi inte åkte till klubbholmen så åkte vi antingen till Sandhamn och gick på krogen eller lade till i någon vi där vi kunde gå i land och grilla.

Vad verkar Sardinierna göra? De verkar åka från hamnen till en lämplig plats att bada och sola på (ombord alltså) de går inte iland, de verkar inte heller vara sociala båtägare emellan, snarare att de ”tuppas” med varandra för att visa vilken fin båt de har (aj aj nu slant en fördom med). Egentligen verkar de ha det tråkigt. Varför de inte går i land. Det finns två mycket tydliga skäl till detta: Det ena är att där det är tillåtet att gå i land är stranden så vass stenig och otrevlig så ingen skulle egentligen på komma idéen att gå i land. Det andra skälet är att där det skulle kunna vara möjligt, kanske t o m trevligt att gå iland, där är det bojar som effektivt stänger av alla båttrafik till stranden. Så, de är hänvisade till att sitta i sin båt och sola, lite trist verkar det. Men då tänker vän av ordning, detta är ju precis vad ni gör, ja det är rätt, men, vi jobbar med frågan.

Läs mer

S:ta Maddalena

I morse den 19/6 vaknade vi i vår lilla vik, vi delade den med en holländsk båt som lämnade viken strax före oss. Vi hade c:a 14 distans till Porto Palau en av hamnarna på Sardiniens nordspets mot Korsika. Anledningen till att vi går i hamn är att vi ska köpa oss ett tillstånd att besöka deras nationalpark ”S:ta Maddalena”, vi tänker gå dit i morgon.

Resan hit var enkel, det blåste några sekundmeter akterifrån, vi satte enbart genuan och vi seglade i c:a 4-5 knop. Naturen är speciell, det finns berg som liknar bergen och naturen i ”Sagan om ringen”, det känns lite mäktigt att sakta glida fram mellan berg o klippor.

Det var många båtar i hamnen när vi kom, varför vi för första gången valde att lägga oss vid en boj. Nu har vi lärt oss detta också. Alldeles nyss sjösatte vi vår nya jolle för första gången detta år. Det gick galant, en orsak till att det gick bra är att vi har en kompressor som fyller den med luft, vi slipper stå och handpumpa, mycket gesvint.

Läs mer

Den goda tiden

Nu är vi här

Vi startade 06.00 från Mahón på Menorca för att ta oss till Sardinien. Vi hade förberett oss genom att titta på en s k Gripfil som utvisar vädret en vecka framåt, timma för timma. Vi skulle få lätt motvind första delen därefter kraftig medvind. I verkligheten hade vi tung motvind första delen och en fantastisk halvvind andra delen. Vi var framme c:a 18.00, allt hade gått som planerat, nästan. Som vanligt krånglar jag och tekniken när vi i stället borde samsas. Jag har glömt att berätta att det sista jag gjorde på Menorca var att koppla in vår Wi-Fi förstärkare. Det är en pryl som sitter i masten och som förstärker annans Wi-Fi utsända tentakler, vi tänker så: vi går och tar en öl på en närliggande (närliggande båten) restaurang, ber om deras lösenord mm till deras Wi-Fi sedan går vi till båten och fångar upp signalen, förstärker den och ger oss ombord ett kraftfullt Wi-Fi, tufft vaa?

När jag skulle koppla in den, så gick som det gjort med två stycken AIS-sändare/mottagare, de brann upp. Trist även denna gång sa det ”puff” därefter kom en liten askgrå rökpelare ur apparaten och då dog den. Jag ringde firman i Värmland och klagade, de ska sända en ny…

Men det var inte detta jag tänkte på när jag tog upp temat teknik ombord, utan det gamla vanliga. Vi fick vatten i båten, som vanligt, efter en viss kontroll kunde jag konstatera att propelleraxeltätning läckte, hjärtstocken läckte samt att motorn läckte både olja och diesel, som vanligt trots mina återkommande ansträngningar. Ok, sådant är mitt seglarliv, medan andra sitter med paraplydrinkar i händerna fullt upptagna med att vara sociala tillsammans med andra likasinnade, då ligger jag svettig i höjd med durkarna och skruvar på något helt superviktigt.

Vi hade alltså en välfungerande segling de 200 sjömilen till Sardinien. Nu sitter vi och gonar oss i kvällssolen. Engla ligger i en vik tillsammans med några andra båtar. Vi har badat, vi har ätit och vi har tonat ned. Just nu försvinner solen bakom bergen borta i Korsika. Vi befinner oss alltså sundet mellan öarna. Nu ska jag gå in. God natt!

Det blev ingen god natt, vi vaknade av att båten höll på att tippa omkull, enorma vågor rullade in från havet, vi rullade ur våra britsar, det var helt omöjligt att sova. Klockan 04.00 lugnade det ned sig så vi kunde sova ett par timmar. Vid tolvtiden startade vi mot Isalo Rosso, en liten hamn, på vägen. För första gången hade vi vinden med oss, det blåste bra och resan gick fort.

Där sitter jag nu 17/6 kl 14.30 och tittar på TV i en bar. Snart ska Sverige spela mot just Italien. Anne och jag är nog de enda svenskarna här, så vi får se vad som händer. Nu är matchen över… Jag skrek BRAVOOO efter det att man spelat svenska nationalsången, det var jag ensam om, men nu visste de att det fanns en fiende i deras egen närmiljö. Jag hade förväntat mig kommentarer eller dyl, men inget hände. Ja, ni vet hur matchen gick, så nog om detta.

Efter matchen gick vi till byn lilla beach, tänk vilken skillnad mot Torredembarra, där kunde du gå på den enorma stranden i timmar utan att ens se en fimp. Den städades varje morgon, stranden sköttes som stadens viktigaste del. Här vadade vi skräp och de sista fem metrarna fram till vattnet var det som på badstränderna på Öland, ”böös” som Anne säger dvs en gegga av sjöväxter, ganska äckligt. Det är svårt att förstå att om ett samhälle är beroende av att människor vill komma tid, inte bättre vårdar det som utgör lockelsen.

Nu sitter vi på båten och filosoferar, Anne för räkenskaperna medan jag dokumenterar vårt liv. Jag har blivit förvånad över hur fint det är här i och runt Medelhavet. Ni som följt min blogg sedan tidigare vet att jag ”skyllt” på de EU-pengar som pumpades in i ex Portugal och Spanien i och med deras inträde i EU, men det kan inte vara hela sanningen. Här som vi sitter nu är det ett litet samhälle med en liten affärsgata, ett litet hotell resten är bostadshus typiska Italien, ena fasadsidan är nyrustad medan den andra (den som inte syns) är oförändrat (of) från dess huset byggdes. Hamnen som är samhällets centrum (ungefär som i de små kustsamhällena på vår västkust) är jättefin, mycket påkostad och där råder ordning o reda. I Sverige skulle vi aldrig ha råd med sådan hamn i ett så litet samhälle, varifrån kommer pengarna? Medan jag skriver passerar två små lokala fiskebåtar, bägge farbröderna som körde dem såg ut att vara c:a 100 år och deras båtar minst lika gamla, dessa samhällets stöttepelare kan inte vara dem som betalat denna hamn. Kanske (jag misstänker) är det EU-igen.

Solen har slutat att kännas som en svetslåga, det kommer en sval bris över hamnen, det känns helt perfekt. Just nu ringde det i min telefon, jag svarade och var helt inställd på att det var någon försäljare som jag trevligt men bestämt skulle avfärda. Men det var det inte det var Jonas, pappa till Seth som är min yngsta systers pojk. Jag är hans gudfar och jag har velat att han kommer ner till oss i sommar och seglar med oss en vecka eller så. Jonas berättade att pojken var lite osäker och så. Jag ska ringa honom, hoppas han kommer.

Tänk vad lättlurad jag är. Samma sak utspelar sig gång efter gång, utan att jag tillräckligt tidigt kan identifiera att jag är på väg in i en fälla. I morse kom en trevlig italienare och knackade på båten –vill du köpa ost? Pecorino? Kom, kom ska jag visa dig, sa han troligen på sitt språk, alla fall uppfattade jag det så.Vi gick till en väntande bil. Där i bilens mörka utrymmen låg stora ostar, de såg ut som armens stridsvagnsminor, de var tre stycken försäljare, jag var fast, efter en stund gick jag därifrån 50 € fattigare men ägare till en halv mina som vägde nästan två kilo. Så nu har vi ost.

I dag den 18 juni, ska vi gå vidare, jag återkommer.

IMG_0482IMG_0483IMG_0481

Islas Rosso, vår lilla jättefina hamn.

Fina dagar

Vi lämnade hamnen i Torredembarra strax före kl 12.00 på torsdagen den 9 juni. Då hade vi fulltankat, diesel, bensin till jollemotorn, vatten (tillverkat själva), vin o öl och massor av mat. Engla var genomgången alla punkterna på min lista var hanterade. Vi tackade för oss och betalade för oss, släppte förtöjningarna och satte kurs mot Menorca, en ö NO om Mallorca.

Vi började med att starta upp våra instrument, de som vi bytt ut pga att de gamla inte fungerade tillfredställande. Först visade det sig att plottern visade bilden upp- och ned, samt att den nya autopiloten visade att vi backade när vi körde framåt. När vi skulle sätta segel så visade det sig att jag satt den nya avlastaren bak o fram, dvs den gick inte att använda, tur att vi har elva vinschar. När det var gjort upptäckte vi vatten i båten, det var propelleraxeltätningen som jag just ”fixat” som läckte som ett såll. Panik, vi kan inte fylla båten med vatten (det ska vara utanför), slutligen upptäckte jag diesel på motorn, återigen den fantastiske motorteknikern som jag avlönat väl, hade glömt att dra åt vissa bultar tror jag.

När allt detta uppdagades hade vi hunnit c:a fem distans från hamnen, vi hade 140 distans framför oss. Men inget kunde hindra oss, vi tog tag i problem i allvarlighetsordning. Det var fantastiskt väder det blåste 3-5 sekundmeter, men tyvärr från fel håll. Vi hade 100 procent motvind. En underbar natt med stjärnklar himmel, ljumma vindar massor av små fiskebåtar (lokals) runt i kring oss.

Klockan 19.00 fredag ankom vi till Menorca, en liten fantastisk vik med turkosblått vatten. Här ligger vi tillsammans med sju andra båtar. I kväll (fredag) åt vi Annes speciale spagetti och drack ett jättegott vin som kostat oss c:a 13 SEK, bra pris vaa? Viken heter Carla Son Saura, den är värd ett besök. I morgon (lördag) ska vi vara kvar här i viken och arbete med alla de saker som inte fungerade. I morgon ska vi även mäta vattentemperaturen.

Nu går vi och lägger oss efter en natt utan sömn, men nu ska vi sova, godnatt-.

Nu är det morgon den 11/6, det har blåst lite under natten och blåsten fortsätter, vinden kommer från N, så vi ligger rätt i vår lilla vik. Dock är stranden/landet så lågt att vinden träffar oss utan reducering av sin kraft, varför Engla rycker o sliter i kättingen, hon vill vidare.

Nu ska jag göra frukost, väcka Anne och därefter ska vi börja med att åtgärda den bak o fram monterade avlastaren samt fixa vattenläckan i axeltätningen. Tätningen av axeltätningen skulle egentligen behöva gör på land, lossar jag den så sprutar det in vatten i båten, lite läskigt. Så här har jag tänkt, axeltätningen består av en plast/nylon bussning som är trädd på axeln. Den består av framförallt två delar en fast med inre gänga och en rörlig med yttergänga som ska pressas/gängas in i den fasta delen och det ska finnas material av olika slag packningar och fett som då trycks samman och tätat mot axeln. Gick det att förstå?

Om jag lossar den rörliga delen så långt jag vågar utan att gängorna slutar att ha kontakt, för i det läget kan vattentrycket göra att det sprutar in vatten och det vill jag undvika. Jag har sett rörmokare räta rör som gängas ihop med lin. Det blir som tunna hårpiskor som de virar runt och över gängan, dessa lin-strån ska sedan när gängad hon- o han del sätts samman till en enhet, kunna härbärgera vatten under tryck utan att läcka. Jag hittade en lämplig tråd, det såg ut som en grov tandtråd, den ska jag använda. Sagt och gjort, jag lossade han-delen så det blev en springa om c:a 4 mm, den fyllde jag med tandtråd, därefter sammanfogade jag delarna och säkrade med en sprint. För att öka det positiva synintrycket, tejpade jag runt hela kopplingen, nu ser det jättefint ut. I morgon vet vi om det fungerade eller inte.

Dieselläckaget har fått uppmärksamhet, jag har hittat tre bultar som var fuktiga och jag gjorde såsom en mekaniker tidigare visat mig, man ska först lossa bulten för att därefter dra till den hårt men inte för hårt. Jag har dragit av ett dieselrör en gång, det var inte kul. I morgon får vi se om det läcker eller inte.

Nu har vi vänt på den nya avlastaren, det gick bra Anne fungerade som operationssjuksköterskor gör, sätter peangen med ett smack i läkarens handflata, i vårt fall skruvar och verktyg.

Övrig tid har vi läst, jag har i dag läst slut Winston Churchill (en biografi). Tänk en man kraftigt överviktig, ständigt rökande, drack alkohol varje dag sedan 16 år ålder, hatade motion o gymnastik och hade ett hett temperament med utbrott nästan dagligen, kunde leva tills han var 91 år. Är det inte besynnerligt?

Nu ligger vi kvar i den lilla viken, det är soligt och varmt och vi har glömt att mäta vattentemperaturen, men gissningsvis c:a 20-24 grader. I dag har det varit fullt med ankrande båtar i vår lilla vik, det verkar vara så som spanjorerna, åker till en vik och ankrar upp och badar o solar. Vi är nästan som spanjorer.

Måndagen den 12 juni och vi har flyttat oss till Mahóng Menorcas största ”stad”. Det är kväll och snart ska vi gå och lägga oss, därför att vi ska upp tidigt pga att vi i morgon startar resan mot Sardinien. I dag hände en kul sak, jag har tidigare berättat om mina problem med att få axeltätningen att täta, nu har jag en helt ny tätning här i båten… Det började med att det kom en svensk herre och knackade på, han hade bott många år på Menorca och arbetat med reservdelar till Volvo båtmotorer. Jag nämnde mitt problem med axeltätningen, han gick hem och tittade vad han hade och kom tillbaka med en ny tätning. Jag tror, skulle jag ha börjat att leta efter en ny, hade jag aldrig hittat någon. Just den jag har är till en ”tum mätt” axel) c:a 32 mm. Det är en modell som utgått för länge sedan, därför att hitta just en sådan, tror jag inte skulle ha varit lätt. Det känns som han var utsänd att komma oss till hjälp, lite trevligt lite läskigt.

Nåja, i dag har vi gjort Menorcas huvudstad ”Mahón” ett jätte fint ställe med en gammal stadsdel stor väl skyddad hamn med massor av båtar. I dag köpte jag inte bara axeltätningsgrejen utan även ett nytt block. Det innebär att jag för denna månad har förbrukat de budgeterade medlen för ”prylar till båten”.

I morgon bitti startar vi kl 06.00 och hoppas vara framme 19.00 dagen därefter. Jag återkommer.


Bilder från en intressant klippformation, Anne på hugget och storbesök i hamnen
Mahong .

Det är slitigt

Först är det så varmt att man blir törstig, och då måste man dricka hela tiden, sedan är det så billigt på krogen att man äter för mycket, slutligen sover vi för bra därför att det fortfarande är svalt nattetid. Det är lite jobbigt att ha det på detta sättet.

Nåja vädret är fortfarande perfekt för att vara i hamn, vindstilla blå himmel, det är alltså helt perfekt. I dag såg vi vår första flytväst på minderåriga, det var en liten pojke ombord på en liten motorbåt, vi kände oss nästan som hemma. För, annars springer två-tre åringar runt på kajen utan flytväst. Jag vet hur det kan gå, min mellansyster Marie-Louise har en dotter Tina när hon var så där tre-fyra år och skulle ta sig mellan båt och en klippa, jag satt vänd från henne och kunde bara höra ett litet ”plupp”, nyfikenheten drev mig ändå att gå fram till båtens för och titta och då såg jag Tina sjunka som en sten ned under båten. Jag hade tur att få upp henne, men det jag vill sätta fokus på hur tyst och snabbt det skedde. Hemma (i Sverige) har alla barn flytväst långt innan de ens närmar sig något vatten, töntigt, nej vem vill råka ut för onödigt elände?

Läs mer