WIFI

Den 28 augusti, i går den 27/8 kom vi till Argustopoli ett litet samhälle på ön Kefaloni strax söder om ön Ithaca. Två nätter dessförinnan svajade vi i en vik och då passade vi på att tvätta våra vattentankar. Det visade sig då att vi hade en grönaktik växtlighet i tankarna, efter att jag ”skrubbat” dem och tvättat med alkogel så återmonterades allt och vårt vattenverk fick börja arbeta. Nu smakar vattnet jättebra på nytt.

När vi låg där i viken så passade det på att blåsa, vi for hit o dit men vårt ankare satt ordentligt fast i sandbotten, så vi var säkra. Innan vi lade oss snorklade vi och tittade på hur ankaret satt, det är tryggt när det fungerar dvs när det inte är för djupt, då ser man inget. När det är perfekt då ska bara kättingen sticka upp, resten ska finnas nere i sanden. På vägen upp hit till Argustpoli fick vi besök av delfiner, det var små delfiner. Det är alltid lika roligt att se dem, de verkar vara så positiva, på något sätt.

Om någon undrar om vädret, så jo nu har jag 33 grader inne i båten, solen skiner och det är samma väder som vi i stort sett haft varje dag sedan vi kom till Medelhavet.

Vi har problem med vår wifi-anläggning. Bakgrund: vi har installerat en antenn som ska fånga upp signaler från ex närliggande hotell o barer, förstärka signalen och sända ut den i ett eget wifi-nät på vår båt. Jag får inte detta att fungera, det glimmar till och fungerar en stund sedan lägger det av, trist jag har lagt ned jättemycket arbete på att installera delarna, och nu fungerar det inte. I stället har vi fått tips från en båtgranne att man kan köpa en liten dosa som man kopplar in i datorn och då ska man kunna använda Internet nästan var man än är… Låter för bra för att vara sant. Till dosan kan man köpa Surf (ej tvättmedlet SURF) och rimligen skulle det kosta oss 300 kr/månad att kunna vara ständigt uppkopplad. Det tycker jag låter bra. Varför har jag inte redan gjort det, kan vän av ordning tycka, jo det är söndag i dag och butiken WINN som säljer dessa dosor har stängt, i morgon har de öppet, då ska jag dit. Så det så!

Våra vänner på S/Y Spray som seglade ut för två år sedan de hade tre huvudvärkar inledningsvis: Gasol, diesel och Internet. Eftersom jag är en läraktig pojke så har jag försökt att gardera mig mot just dessa problem.

Gasol, jag har tre olika tuber, svensk, engelsk och spansk, hittills har vi inte haft just Gasolproblem. Diesel, vi har flera extratankar och vi har inte haft brist på diesel, det har varit lätt att få tag i mackar. Internet, vi har ju investerat i vår förstärkaranläggning, men som jag sagt tidigare så fungerar det inte som det ska. Nu, i morgon, ska vi förhoppningsvis sätta punkt för Internetproblemen. Om vi skulle peka på något mer bestående problem så skulle det kunna vara sjökortets opålitlighet. Senast i går smällde vi på stenar där det skulle vara 15 meter djupt, inte bra. Detta gör att vi måste skärpa oss och ha bättre koll på djupmätaren när vi seglar.

I dag var Anne och jag ovanligt ordentliga. Vi sov till 08.00. Vi sprang en runda i hamnen c:a 30 minuter, vi duschade ombord, och avslutade morgonen med en nyttig frukost.

Dessa små samhällen som vi besökt har alla samma schema kan jag konstatera. På morgonen är det folktomt det enda jag registrerar är bilar och tvåhjulingar som kör som skottspolar, oftast helt vansinnigt fort. Därefter öppnar butikerna och det visar sig människor på gatorna. Barnen lyser helt med sin frånvaro. Sedan blir det siesta, de flesta butikerna är stängda och ett lugn lägger sig över samhället, det är bara vilsna turister som irrar omkring och förvånat rycker i alla stängda dörrar. Framåt sex-tiden börjar det röra på sig på nytt, butikerna öppnar och sakta fylls det på med människor. Sen händer det, det börjar kl 19.30 då ser man människor kommer in från samhällets ytterområden sakta promenerande eller i bil som parkeras i centrum. En timma senare 20.30 då är alla barn ute, de har så roligt att jag gissar att detta är den bästa stunden på dagen. De springer och jagar varandra i folkhavet, cyklar eller åker bräda av något slag, kors och tvär, nu är det folkfest. Klockan 21.00 är det maximalt, det finns inte ett ledigt bord, barerna är överfulla, alla parkbänkar är upptagna och ofta är även ”hamngatan” avstängd för biltrafik från 20.00 – 06.00 (detta är en bra grej). Nu lever samhället, nu träffar alla barnen sina kamrater, de vuxna sina släktingar o grannar, det är ett jäkla liv, och det är trevligt att se på. Detta festande håller sedan på resten av natten. I natt vaknade jag kl 03.00 då var det fortfarande allsång på barerna i hamnen, det var ett jäkla liv. Dock har vi inte sett vare sig några poliser eller några bråkstakar eller fyllon eller annat som kunnat störa ordningen, detta är mycket bra, tycker jag.

Apropå tvåhjulingar, det är lite som i Thailand: Jag har inte sett en enda som har hjälm, det är vanligt att morfar kör en moppe av något slag och har barnbarnen i knät framför sig. Det är inte ovanligt att det är en vuxen och två barn, vanligast är nog trots allt att det är en vuxen som kör. Hur de kör sedan, jag har sagt det tidigare, det är rena vilda västern, de kör på tok för fort, helt ansvarslöst.

Ett apropå till, härförleden såg jag den första flytvästen här i Grekland, den var rosa (mycket snygg) och den klädde den treåring som bar den. Ett noterande bara.

IMG_0672

Vår kaj i Argustopoli

IMG_0671

IMG_0670

Engla bland de andra stora grabbarna

Vi faller in…

Den 20 augusti, vi är tillbaka på Ithaka (Odysses ö), vi kom i går och då var det en lik situation som när vi var här gången innan, det blåste som sjutton. Vi ankrade på samma plats som tidigare, vi visste att där var det en bra hållbotten dvs troligen lera eller sand. Det blåste NW och i den vindriktningen går vinden rakt in i hamnen. Det gick inte att lämna båten inte heller att sova så vi var vakna till c:a 03:30 då började vinden att mattas av och inte längre överstiga 10 meter/sekund. Då somnade jag, bara för att en timma därefter vakna och konstatera att det blåste över tio meter på nytt. På natten när jag satt uppe i sittbrunnen, var jag inte ensam, det satt människor på lika sätt som jag i alla båtar omkring mig. En katamaran draggade och de kämpade i vind o mörker för att få nytt fäste och det gick tillslut bra. En jättestor motorbåt kom in sent på kvällen. Den ankrade som vi andra och den hade ett jättelitet ankare ett pytteankare, Anne och jag sa -detta kommer inte att fungera. Men det gjorde det, den stora båten den rörde sig i vinden fram och tillbaka, gick runt sin egen axel och jag som jag och tittade i sittbrunnen sa för mig själv –nu lossar det, men ack nej. Det satt fast hela natten. Tufft att se på nya båtar som kommer mitt i natten när det är kolsvart, letar upp en liten plats ankra på och lyckas. De sitter fast och knölar inte heller till några andra båtar, det finns alltså många duktiga skeppare…

Jag har funderat på om det som jag anser mig kunna konstatera att det finns en rättvisa även i åldrandet. Här i Grekland ser alla unga män o kvinnor ut som de gamla Grekiska gudarna. De har välskötta kroppar och ser oftast mycket bra ut, fetma verkar inte vara ett problem. Det är på kvällarna man ser dem, vid 21.00-tiden då startar mannekänguppvisningen på strandpromenaderna, kvinnorna är lätt klädda visar mycket hud och de går såsom på catwalken dvs den ena foten sätts rakt framför den som bär upp kroppen mot marken. Kroppen får då en svängande gång, troligtvis att uppfattas som lagom uppseendeväckande. Bredvid de vackra damerna går deras oftast högljudda män som med förkärlek kindpussar mötande kvinnor. De har givetvis även barnen med sig, troligen har barnen roligast, vid 22.30 tiden brukar det börja tunnas ut, tidigare på kvällen måste man hålla ögonen öppna. Det cyklas, springs åks allehanda åkbrädor hit och dit. Det gäller att se upp. Det är en slags uppvisning i status. Här kommer jag! Se på mina fina kläder, mina välartade barn och deras dyra leksaker, nu hälsar jag på alla jag känner och alla ser vilken tjusig man jag har. Så uppfattar jag kvällsvandringarna här runt Medelhavet. Det är trevligt, om jag vore barn så tror jag att jag skulle älska dessa kvällar, då träffade man alla kompisar och man fick glass. Men hur skulle det se ut hos oss?

Om vi på Lidingö skulle göra lika, så skulle vi samlas ex i Lidingöcentrum (åka dit i bil?) promenera från stadshuset till musikaffären vid ålderdomshemmet och tillbaka igen. Skulle det fungera? Svaret blir nej. Vad är det som skiljer förutom att det är varmare här varför det är lättare att promenera lättklädd. Jo, vi måste se på TV:n, barnen ska skjutsas hit o dit, vi arbetar sent och börjar tidigt, barnen måste sova för att orka med skola och aktiviteter. En undran, medelhavsbarnen ex de som är i fem-sex års ålder som är ute och leker till 23.00 på kvällarna, när startar dessa femåringars ”arbetsdag”, kan man ju undra. Man kan kanske ha många andra lite ifrågasättande synpunkter, men jag väljer att ligga lågt. Men detta till trots, så tror jag de använder sin tid på ett klokt sätt, på samma sätt som alla äldre män som tillsynes utgör en ständig ledighetskommitté, sittandes på café, rökande och drickande. En undring här handlar om, var är alla gummor?

Nåja åter till de vackra Grekerna för när de kommer upp i 40-50 års ålder då verkar det hända något. Troligen något generiskt, för nu är de inte vackra längre. Männen krymper, får stor mage, tunt hår och mycket tunna ben, medan de vackra kvinnorna blir som Michelingummor och de fina kläderna verkar inte passa längre. Det är skönt med rättvisa, även gudarna åldras och blir patetiska i sina ansträngningar att behålla det unga.

Den 19 augusti, dvs dagen före denna skrivandets dag, var vi på ett intressant ställe. Övergripande skulle jag utan att generalisera för mycket säga att det var ett Bingo-ställe. Utifrån mina värderingar skulle det vara något mindre vanligt att jag skulle medvetet letat upp detta ställe. Det var en liten fin vik, med camping och med husbilar på land, där hyrde man ut allt som gick att ha i vatten, transporterade barn och föräldrar på liknande traktorringar efter snabbgående båt m m. Det fanns tre matställen och det fanns en grotta. Beachen var fem meter bred, så när man skulle gå på stranden blev det några meter ut i vattnet, annars skulle man säkert lyckas trampa på någon solbadare. Det fanns schäferhundar…

Vi åt på ett av matställena på kvällen, det kostade oss 30 Euro. Då fick vi: 1 liter vin, varsin förrätt: Saganaki (friterad ost) och friterad feta-ost, vatten, och varmrätter grillad kyckling och Moussaka. Jättegott och ett jättebra pris, det kan vi tacka camparna för. Så när det kommer till kritan, som jag brukar säga, så var det inte så dumt att gå till ett bingoställe, nu har jag lärt lite till.

IMG_0665

På utflykt till en cave

IMG_0660

Samma grottaIMG_0659

Skepparen studerar grottan

IMG_0658

Utsikt från ”Bingo” restaurangen

IMG_0657

Utsikt på nytt

IMG_0655

En av våra Favvo vikar

IMG_0383

Skepparen äter på Bingorestaurangen grillad höna och pommes, det är gott!

IMG_0381

Annes Moussaka

Tiden går

I dag är det den 11 augusti 2016, tiden går. I går lämnade Seth oss för att resa åter till Huddinge. Nu är vi ensamma i värmen. Återigen, vi landade den 31 maj och fram till i dag har det inte regnat eller varit molnigt en enda gång. Det är och har varit mellan 30-37 grader varje dag. Vi kämpar f n med hur vi ska få båten sval för att kunna sova. Vi har f n två st s k inblåsare de är som en liten spinnaker som man fäster ovanför en lucka, med dennes hjälp pressas vinden in i båten. Jo, det fungerar när det blåser, men ex i går natt blåste det inte, då är det varmt. Vi har även en fläkt som surrar och låter och som var åttonde sekund gör en svepning över mig, de andra åtta sekunderna ägnar sig fläkten åt att kyla ned Anne.

Vi befinner oss i ett litet slitet samhälle som heter Mesolongi. Dit kommer man genom att färdas genom en kanal. Själva samhället är som sagt slitet. Rivningsfärdiga hus är grannar med nya dito, trottoarer saknas i allmänhet och finns de så är de c:a 0,6 meter breda och de används i huvudsak av bilförare för att få bort ett hjulpar från körbanan eller också, kanske det vanligaste är som cykelparkeringsplats. Gå går man genom att snedda mellan bilarna på körbanan. Man ser spår av EU även här, nere i hamnen finns de stora boulevarder liknande de som vi såg i framförallt Portugal. Jag kan väl se hur arkitekten fick ihop det på sitt skissblock, här skulle båtarna trängas, kajerna vara långa och fyllda med torghandel och promenerande par, barnen skulle leka i de mycket rejäla lekställningarna, restaurangerna som kantar boulevarderna skulle vara fyllda. I dag är det inte riktigt så, tyvärr de stora öppna ytorna är belamrade med skräp, betongen har börjat att spricka och hela området har passerat sitt bästa före datum. Det som kunde blivit så bra.

En av flera orsaker till att vi är här är att vi upptäckt att vi måste ha ett slags ”stämpelkort” som ska visas upp lite då och då för den grekiska polisen. Därför var jag tidigt i morse på deras kontor här i Mesolongi och bad att få köpa ett stämpelkort. De skruvade på sig (de var fyra poliser på kontoret) och efter ett häftigt ordflöde på grekiska så meddelade en poliserna att detta måste jag sköta på annat ställe. Jag sa då att vi seglat hit enbart av den anledningen att få denna viktiga handling; det är nämligen så att har man inte den så riskerar man att böta en herrans massa pengar. Då fortsatte den högljudda ordväxlingen och efter en stund meddelade samma polis mig att det tar två dagar. Då sa jag att jag inte kan vänta i två dagar, på nytt utbröt ett höjt tonläge mellan poliserna, de pratade i mun på varandra och efter ett tag så sa polisen som var den som tilltalade mig, att om jag kom i morgon kl 10.00 då skulle det ordna sig. Jag sa ok och tackade.

Grekland är ett slitet land, påminner mycket om Sicilien med ett stort undantag, alla greker vi talat med är mycket trevliga och hjälpsamma. Jag tror att den polis som stred för mig, får ta lite skit från sina kollegor och troligen lite extra arbete, detta till trots så kämpade han för mig, det gillar jag.

Jag har funderat mycket över bristen på djurliv här i och runt Medelhavet. Det kanske ska vara så som det är, dvs total brist på djur i jämförelse med ex att bo på Lidingö. Under dessa två och halv månader som vi varit här i Medelhavet så har jag sett: ett gräsandspar, tre sköldpaddor, två krabbor, en massa småfiskar, delfiner, uppfiskade tonfiskar, några enstaka fiskmåsar och en ensam tärna, några svalor, vilda hundar och katter. Ibland upplever vi Medelhavet som helt dött, endast några enstaka småfiskar och lite gräs på botten här och var. Om vi jämför med Västkusten hemma, så är det som natt o dag, där är det som att stoppa huvudet i ett akvarium, här är det nästan sterilt. Det mesta man ser i havet är plast av olika slag, trist.

Men det kanske ska vara så, det kanske finns djur men jag ser dem inte. Jo så är det med myggorna, de syns inte, de hörs inte de känns inte, men de ger stora bulor som bevis på deras blodsökeri. Kan det vara så att när jag sover, då smyger älgar, rådjur, harar, rävar och andra Lidingödjur omkring utan att jag ser dem? Nej, så är det givetvis inte, hur skulle Lidingödjuren kunna ta sig hit? Nej nu skojar jag lite väl mycket…

Nu är vi ensamma, Anne o jag, nästa besök blir först i oktober, då kommer min alerta och alltid glada mellansyster (Majsan) på besök, till dess får vi klara oss själva. Men det går ingen nöd på oss, i går eftermiddag o kväll hade vi en svenskafton på restaurangen i land. Det var Peter från Landskrona samt Fredde och Grete från Malmö och Köpenhamn, det var en trevlig afton.

Åter till värmeproblemet, jag har försökt att sova på däck, ok, det går men det är inte så bekvämt. Nu är det 33 grader inne i båten. Som mest har vi haft 36 grader vid läggdags, vad säger ni om det? Om jag förstått det hela rätt så är vi nu i deras högsäsong, jag vet inte om Greklands ekonomiska kris påverkat det hela, men det saknas människor på gator, restauranger, caféer och i affärer. Det är ganska tomt.

Den 12 augusti 2016, i dag har jag varit på polisstationen, skattemyndigheten och skattemyndighetens kassaavdelning. Intressant, jag inledde med att vara på polisstationen prick kl 10.00 som överenskommits, jag såg omedelbart att jag inte var efterlängtad, försiktigt påkallade jag deras uppmärksamhet och efter en stund fick jag audiens hos polischefen. Nu började det gå långsamt han var mycket noggrann inget fick lämnas till slumpen. Jag fick en adress till skattemyndigheten och dess kassa (det var bara några hus bredvid), jag gick dit ställde mig i kön försökte se så där övergiven ut som bara barn kan. Jag hoppades på att någon av damerna bakom diskarna skulle förbarma sig över mig, jodå, det fungerade. Efter en halvtimma hade jag betalat någon slags uppehållskatt och fått handlingar med stämplar och allt. Åter på polisstationen såg de med gillande att jag skött mig och arbetet med att fylla i deras olika formulär tog nu vid. Det tog också c:a en halv timma. Allt skrivet för hand i olika loggboksliknande anteckningsböcker. Nu är vi skötsamma immigranter och vi har bidragit om än inte så mycket till Greklands ekonomiska framtid.

I dag blåser det varför vi bestämde oss att ligga kvar en natt till i Mesalongi, det är en speciell känsla att sitta bekvämt i båten, ha en kall öl framför sig, datorn i knät och all tid i världen. Nu ska vi snart ta jollen i land och gå och handla samt sätta oss på vårt stamlokus i land, koppla upp oss och sända lite material till bloggen samt en artikel till Oceanseglaren.
Tack för denna gång och här kommer några bilder

IMG_2366IMG_1725

Eva o Anne på gott humör samt Anne och hennes man

IMG_1560

Anne styr (som vanligt)

IMG_0649

Min gudson Seth är ombord

Grekland ett land som ger många bilder

Den 30 juli, nu sitter jag på en bar i Vathi, ett litet fantastisk ställe i Grekland. Det som vi sett hittills av Grekland är mycket positivt, då räknar jag inte med deras bristande miljötänkande, ex de har öppna soptippar och en övrigt mycket liberal inställning till hantering av ex sopor. En, för mig viktig sak som är en tydlig skillnad mot Italien, Frankrike och Spanien är serveringspersonalen framtoning. Här i Grekland verkar alla ha gått på en SAS-kurs (charmkurs, fritt översatt), de är mycket artiga och trevliga och skapar därför lätt en god stämning. Men, jag vill inte låta för negativ, de verkar ha en helt annan syn på att hantera kvitton dvs redovisa intäkter i deras verksamhet. I Italien, jagade de oss och vi måste ta emot kvittot oavsett om vi hade handlat jättemycket mat, eller bara köpt en glass. De var totalnoga med kvittohanteringen, medan här i Grekland, frågar de på restaurangen och vi vill ha kvitto eller inte. Bortsett från våra större inköp av mat på VISA-kortet så stoppas alla pengarna direkt i fickan. Man kan misstänka att många greker har den inställningen till det gemensamma och då kan det bli svårt för staten att få in nödvändiga skattemedel. Tråkigt att se och uppleva.

I går, den 30 juli hade vi en heldag med kulturen i fonden. Vi hyrde två bilar, åkte från Vathi till Stavros på norra delen av ön Ithaka. Ithaka är Odysses ö, enligt Homeros (Homes på Grekiska) det var från Ithaka som Odysses drog ut i det tio-åriga kriget mot Troja och det var samma ö som han under tio år försökte komma tillbaka till men att havsguden Poseidon alltid såg till att vinden bar hans båt åt annat håll. I tio-år åkte han fram och tillbaka i Medelhavet, fast målet var att komma hem till sin son och sin vackra hustru på Ithaka.

När han väl kom hem efter att sammanlagt varit borta i tjugo år pågick en tävling mellan olika män som velat äkta hans ensamma hustru. Han kom i tid, dödade dem alla och njöt segrarens oinskränkta makt på ön och i bostaden (Odysses tempel). Det var ruinerna av hans tempel o bostad som vi tillsammans med en guide besökte under c:a fem timmar. Guiden kom från Holland och hon visste mycket om Homeros och hans stora verk Illiaden och Odysses resa.

Efter den guidade turen körde jag (Kess) på serpentinvägarna upp och ned för att komma tillbaka till Engla, jag hade valt (idiotiskt) att inte stänga av water makern så den hade stått aktiv hela dagen och producerat 30 liter per timma. Jag skyndade mig tillbaka, tog jollen ut till Engla och stängde av vattenproduktionen. PUUU det hade bara runnit över något lite, så ingen skada var skedd.

Direkt efter detta bjöd Anders på födelsedagsmiddag på en restaurang i samhället. Vi åt alla fisk (vet ej vad fisken hette), jättegott, musslor m m till förrätt och vi drack bara de bästa vinerna. Vi slutade inte firandet förrän 02.30 på natten. Det var en födelsedagsdag som vi kommer att minnas med värme. Den guidade turen ingick i Anders födelsedagsfirande, allt var gratis för Anne o mig. Vilka kanongäster…

I dag den 31 juli, det är exakt två månader sedan Anne och jag anlände till Torredembarra (Spanien), vi har haft fantastisk väder varje dag, det har blåst lite mycket tre dagar och det har inte fallit en droppe regn på oss. Varje dag är det c:a 30-35 grader. I dag gick vi från vårt trevliga svajställe mitt i staden Vathi gått till en badvik på Ithakas östra sida. Här ligger vi nu i en stor vik omgiven av höga berg och längst in i viken är det en liten sandstrand. Dit har vi simmat och ungarna har plockat fina stenar, vattnet är turkos och vi har ett perfekt siktdjup på 10 meter, där vi ankrat. Vi gör den gemensamma bedömningen att detta är en av de mest charmiga naturvikar vi varit i. I kväll ska vi för första gången ta fram grillen, åka i land och äta och grilla i land. En väsentlig skillnad som påverkar dylika utflykter är att det blir mörkt redan kl 21.15, strax därefter blir det nattsvart, då är det svårt att hitta rätt på tallriken.

I dag är det den första augusti, vi inledde dagen med att gå c:a 20 distans till några öar på vår väg att komma nära Athen. Det var vindstilla (som vanligt) så motorn fick arbete. Vi kom fram till en liten ”elak” ö med vassa klippor och troligtvis sten på botten, valde vi att gå vidare till nästa ö, där var det sandbotten och långgrunt.

Nu har vi ankrat, hunnit bada, hunnit äta lunch, bestående av: äggröra, bräckt skinka, stekt korv, grekisk sallad, stekta tomater, bröd och ost öl och vin. Efter detta somnade vi alla trots att det är 35 grader ombord. Anders är bra i köket, när vi vaknade hade han fixat GT, lite rökt korv, mm så nu är vi på väg att somna på nytt.

Några bilder

IMG_0629

En del av Ithaka, Odysses ö

IMG_0640

Hilma och Hedda, fantastiska tjejer

IMG_0642

Vathi, huvudort på Ithaka

IMG_0643

Eva o Anders lagar middagen ombord

IMG_0644

Anders avslutningsmiddag