Gratis är bäst

Den 27 september, landade vi i Préveza, igen. Vi har varit där tidigare, det var i Préveza som ovädret drabbade oss, som jag berättat om tidigare. Nu låg Préveza i färdriktningen och eftersom vi trivdes där så valde vi att gå tillbaka. På kvällen gjorde vi som vi brukar göra i Préveza, vi gick till vårt stamlokus en krog som heter ”Profil”. Det är på det stället som vi blivit överösta med mat till vårt enkla drickande. Ex när jag beställt en öl så kommer med automatik, en tallrik med pommes, en tallrik med ost och korv samt oftast kaka eller glass som avslut. Detta har jag aldrig varit med om tidigare. Nu var det kul att träffa ägaren på nytt, han är så där översvallande hjärtlig att man nästan känner sig lite lurad –så glad kan han väl inte vara att se oss?? Men det fungerar, jag blev glad.

Vi beställde en öl och en kaffe (gissa vem som drack vad) och fick som vanligt in rejält med mat, precis som vanligt. När vi var mätta och rensat alla fat då fick vi inte betala, -huset bjöd… Grekerna är bra på att skapa goda relationer.

På morgonen den 28 september gick vi för att handla och att förnya vårt abonnemang på det mobila Internet som vi köpte för c:a en månad sedan. Det skedde i en Winn-butik och det fanns en sådan butik även här i Préveza. Sagt och gjort, när vi med fulla matkassar på nytt var på väg tillbaka till båten såg vi att det stod en ”myndighetslikande person” och knackade på Engla. Vi anade de ville ha betalt för hamnplatsen. Vi satte oss på en bänk en bit ifrån och tittade nonchalant åt alla håll utom åt båten till. Efter tag gav hon upp och när hon var c:a femtio meter ifrån båten, smög vi fram, gick ombord och med stor skyndsamhet lämnade vi hamnen. Tänk vi minskade våra utgifter med sju €, vad ska vi göra med alla dessa pengar ett ”överskott”?

När vi gick ut blev det som förra gången, vi hade ingen koll på klockan. Det ledde till att vi hade mindre än en timma tills nästa broöppning skedde i Lefkas. Jag gasade på t o m så motorn blev lite övervarm, för att hinna. Vi han, vi var tre minuter sena till broöppningen, dock visade det sig att höstöppningstider var införda, så vi fick snällt vänta i 57 minuter tills nästa öppning skulle ske. Snopet kan man säga.

Vi fortsatte till en liten bassäng på Lefkas, den ser mest ut som en fjällsjö, dvs omgärdad av höga berg med bara en liten kanal in till bassängen. Det som skiljer bassängen från övriga vikar är även att här finns det sköldpaddor, och massor av konstiga maneter (ej sådana man eter). Det är trivsamt här, vi tog jollen iland och det var som att vara i ett spöksamhälle. På restaurangerna var ett bord av hundra upptaget, resten var lediga. Dvs säsongen är nästan helt slut.

Den 29 september har hittills varit en effektiv arbetsdag. Vi ”lånar” wi-fi från strandens restaurangen ex så såg vi på svensk tv i går kväll, tack för gratis Internet. Det är våran wi-fi förstärkare som har kvicknat till och fungerar utmärkt. Det går till så att jag tar jollen i land, tar en öl, frågar efter wi-fi lösenordet, får detta, betalar och återkommer till båten som ligger på svaj några hundra meter från land. Kopplar upp min förstärkare, letar upp krogen som jag tog en öl på, och vips så har jag gratis Internet ombord, bra va?

Här kommer några kort som visar hur ”fjällsjön” ser ut

img_0782

Så kan man ha det, det är kallt i vattnet, bara 25 grader

img_0781

Fjällsjön i väster (där ser ni min wi-fi förstärkare sticka upp, den vita)

img_0780

Fjällsjön i söder

img_0779

Fjällsjön i öster

img_0778

Fjällsjön i norr

Vintervilan kommer närmare

Den 24 september, vanans makt är stor. Vi har vant oss vid svaga vindar, sol i överflöd och att allting är lugnt och enkelt. Medan vi har lärt oss att när man ska ut på havet ska båten vara klargjord för just att möta det som kan uppstå på havet. Det är ungefär som en annan visdom ”förtöj alltid för storm”, det har vi lärt oss, det fungerar, men inte att ha ”klart skepp” innan vi lämnar hamnen. Efter att ha puttrat ut på havet hämtade jag en öl och medan jag började hälla ölen i glaset till glaset var fullt, hade vinden ökat från ett par sekundmeter till tio. På några minuter så byggde havet upp riktiga vågor och där var vi med alla luckor och ”fönster” öppna, prylar låg slängda här o där, ankaret satt inte fast osv. Då blev det fart först att få båten i sjödugligt skick sedan att konstatera att vi på graden när har exakt motvind. Efter ha kryssat ett tag med enbart genuan, konstaterar vi att detta fungerar dåligt. Vi byter mål, sagt och gjort vi justerade kursen 90 grader och gick till en redan känd vik som låg i lä Lakka igen…

Den 25 september, jag nämnde inte tidigare att min nya koppling av landströmladdaren inte fungerade, jag var tvungen att riva allt, men nu på morgonen tror jag att jag vet var felet är, under dagen ska jag ändra så får vi se. Nu är det gjort, jag har kopplat om el-laddaren, så just nu verkar det fungera, men vi får se när jag får tillgång till landström. I Lakka träffade vi Kerstin o Lars från ”Lady G” vi var på drink på deras båt och på kvällen åt middag tillsammans på en av de krogar som vi prövat tidigare.

Den 26 september, vi lämnade Lakka för att gå till Parga, ett litet turistiskt samhälle på det grekiska fastlandet. På vägen dit blev vi omseglade av Lady G… Ja ja vi använde inte storseglet utan seglade enbart med genuan, då kan man ju utan att må för dåligt acceptera att bli omseglad. Vi ankrade i viken väster om samhället medan Lady G lade sig i hamnen. På kvällningen kom Kerstin o Lars till Engla för en sundowner för att senare fortsätta med jollen till kvällens restaurang. Dessförinnan var vi uppe på den gamla fästningen som skyddar samhället och beundrade den fantastiska utsikten från fortets högsta punkt. En mycket trevlig kväll. Kvällen avslutades på Engla och återigen så blev det sent, men kul.

Här kommer några bilder Parga.

img_0769

Det glada gänget

img_0767

Utsikt från fortets topp

img_0765

Fortbestigarna i fin form

Förändringar

Den 22 september, Vi ligger kvar i Plataria, det är ett mysigt ställe. Men det är något särskilt som händer med samhället, det är slutet på säsongen, butiker, restauranger och caféer stänger ned allt är på väg mot vintervila. Det är lite sorgligt som det alltid är något positivt är på väg att ta slut, för oss innebär det att vi har c:a en vecka kvar innan vi går in i vår vintervila.

Dagen inleddes med att vi promenerade runt i syfte att få lite motion, därefter började jag att putsa och så, men som vanligt tröttnade jag efter ett tag, tog en öl och somnade. Så kan en dag se ut ibland.

I dag den 23 september är det verkligen olikt hur det var i går, här i hamnen. I går var det knökfullt med båtar, det strömmade in båtar hela kvällen, hamnen fylldes och utanför svajade ett flertal båtar. I kväll kommer det inte en båt, det är stilla som gissningsvis på julafton. Varför det, vi tror att det har att göra med att de flesta båtar här är uthyrningsbåtar, säsongen är på väg att ta slut, och många ska återlämna sin uthyrningsbåt i Corfu och då passar det att stanna till här kvällen före. Som sagt restaurangerna är nästan tomma, lite kyligare vindar talar om för oss att något är på väg att ända. Nu blir även stadsdjuren mer synliga, i alla hamnar vi varit är det lösa hundar, katter men även duvor, det lustiga med dessa är att de accepteras av lokalbefolkningen. Hundarna har namn och gör de något bus så ropar en lokalinnevånare och hunden lyder. Ex när vi sitter på restaurang så får vi ofta besök av dessa stadsdjur, duvor runt fötterna, en katt hoppar upp knäet och hundarna stryker omkring. En morgon när vi sprang följde en av dessa hundar oss hela sträckan, bort att vända och tillbaka.
En intressant iakttagelse är att dessa hundar aldrig är otrevliga eller påflugna de verkar veta sin roll. På nätterna har varje hund sitt revir och så fort någon annan hund eller katt kommer in på dennes revir så startar en skällkonsert som väcker alla. Men detta till trots så verkar systemet fungera, de lever sitt liv och vi vårt parallellt.

I dag den 23 september har jag ägnat mig åt mina batterier. Jag har upptäckt att allt inte är som det ska. Därför köpte jag kabel 10 kvadrat kabel och dubblade kablarna varför jag monterade 20 kvadrat millimeters kabel från en av mina landströmsladdare (jag har två) och monterade den på ett helt nytt sätt. Det dröjer tills vi får landström, då får vi se om allt fungerar. Men att hålla tummarna brukar hjälpa.

Nu är det morgon den 24 september, och det är kyligare i dag på morgonen än någon morgon tidigare, men solen skiner och det blir säkert en fin dag även i dag. Nu ska vi snart lämna hamnen och gå söderut.

Vi lämnade hamnen på förmiddagen, genast direkt efter det att jag startat motorn såg jag att något var fel. Jag rusade ner och kopplade bort det som jag i går hade kopplat till. Därefter fungerar allt som det ska. Trist, jag trodde jag hade löst ett problem, medan jag i stället skapat ett.

Nåja vi gick vidare ut ur viken, som riktiga semesterseglare, med alla luckor o fönster öppna, ankaret låg löst på däck, det hängde kläder på tork osv. När vi kom ut mötte en kraftig sjö och en tilltagande motvind. Nu var det inte lika kul längre vi måste i den gropiga sjön göra allt det som vi med enkelhet hade gjort i hamn. Nåja, efterhand blev vi klara även om det stänkte in lite vatten här o där. Vi granskade målet för dagens segling och konstaterade att den viken vi letat fram låg helt öppen för den östliga vind som vi drabbats av, varför vi vred på kartan och åkte till en välkänt ställe Lakka. Där ligger vi nu i lä jag har badat och vi har dykt och kollat ankaret, det ser perfekt ut.

Här kommer några bilder från Plataria.

img_0759

En av våra uppvaktande löshundar, en mycket trevlig  hund

img_0760

Del av hamnen

img_0761

En annan del av hamnen

img_0763

Engla, beredd (jasså?) att ge sig ut på havet

 

Det börjar bli höst

Den 19 september, i går var det svenskafton igen, det var S/Y Ismini, Sans Peur och Englas besättningar som intog ett bord på Clubrestaurangen, vi började klockan 20.00 och vi kom i kojen tidigt nästa dag (idag). Så kan det gå när inte locket är på!

Nu sitter jag i solen och har det oförskämt bra, inifrån en byggnad som tillhör fortet, spelar någon piano, det är ett mycket snabbt verk, verkar lite stressande tycker jag. Skulle passa bättre med Mozart eller något annat mer melodiskt, men man får väl gilla läget. I den lilla hamnen är det fullt med båtar, som vanligt mest uthyrningsbåtar, men även långseglare som vi. Det är som vanligt, flest Engelskflaggade båtar, därefter Franskflaggade, därefter ser vi oftast den Holländska flaggan. Alla som vi kommer i kontakt med är trevliga och vänliga, trots att jag är den jag är (lite kantig ibland) så har jag inte mött någon som varit otrevlig eller på annat sätt trist. Det gäller även grekerna, de är socialt fostrade, de är artiga, trevliga och hjälpsamma. All servicepersonal har förstått sin roll och balanserar den mycket professionellt, och det gillar jag.

Jag sitter fortfarande i båten, och när jag tittar åt norr då ser jag Albanien, ser jag österut är det Korfus berg jag ser, tittar jag söderut så reser sig fortet rakt upp, likaså om jag ser mot väster. Från fortet kommer det mörka moln inseglande, snart börjar det regna, det gör inget då går jag in i båten och fortsätter skriva. Men det kom inget regn. Det har varit en riktig slödag i dag, jag har inte gjort något nyttigt alls. Dagen avslutades med att vi var på restaurang inne i city tillsammans med Grete o Fred. På vägen åter till båten fick vi springa, det åskade och regnade.

Den 20 september, det har regnat och det är bra för då tvättas båten ren från allt salt samt att de annars av salt helt stela linor och rep blir avsaltade dvs mjuka som när de var nya, bra. På morgonen gick vi för att handla lite av det nödvändigaste, därefter lämnade vi hamnen och gick ut för ankra på nytt utanför hamnen. Att ligga i hamnen kostar 40 € per natt, det är egentligen helt onödigt om man inte har goda skäl att använda hamnen såsom att skydda sig för ett annalkande oväder eller om man ska reparera eller dyl. Nu ligger vi jättebra på svaj och gratis. Dessutom börjar vår wi-fi förstärkare att fungera, just nu är vi uppkopplade på ett hotell i staden, gratis är bra.

Varje gång jag går i samhällen runt Medelhavet ex på Sicilien eller här i Grekland så väcks frågor i mitt huvud, hur löser man vatten och avloppsfrågorna? Hur de löser elektriciteten det ser man överallt det är ”ormbon” på husväggarna överallt, jag förundras mest över hur det överhuvudtaget kan fungera och särskilt när det ösregnar… Hur de löser sophanteringen kan jag också se, så det vet jag, men, vatten o avlopp hur fungerar det?

Jag utgår ifrån att om de har vatten och avlopp installerat i husen så bör detta ha skett för länge sedan eftersom husen är gamla, varför även vattenledningar och avloppsledningar torde vara gamla. Om detta stämmer borde jag se stora hål i gatan, här o där det är uppgrävt för att byta rör eller för att laga rör, men det gör jag inte. I Corfu finns inte en enda grop i gatan som kan härledas till VA-området. Då kommer nästa fråga, hur i all världen fungerar det då? Jag vet inte, men jag frågade vår guide på Odysses ö, Ithaka och hon sa. ”Vi gräver en grop utanför huset, fyller den med vårt avlopp. När den är full så kastar vi ned en död råtta”. Här fastnade jag, resten av hennes berättelse hur de hanterar sitt avlopp, missade jag. Men råttan hade något med ”jäsningen” av slammet/avloppet att göra, men hur, det vete sjutton. Jag återkommer i frågan.

Kvällen avslutades tillsammans med Grete o Fred, det var sista kvällen med gänget. El-problemen på Sans Peru fortsätter att hålla Fred pigg, det ska vara perfekt och småningom blir det säkert så. Jag tror allt löser sig. Kortfattat är problemet att de köpt de allra dyraste och tekniskt mest avancerade prylar som finns att få och det är dessa som inte fungerar som de borde. Detta försöker de lösa med olika experter till sin hjälp.

Den 21 september, efter att ha fixat lite ombord så gick vi till fastlandet, men innan dess fotograferade jag den häftigaste motorbåt jag någonsin sett. Jag har en bild med, så att även du kan se. Vi är nu på Platarias på det grekiska fastlandet mitt över från Corfu. Det är ett litet fint ställe, just nu har vi fått två båtar med ryssar bredvid oss…

Om jag har fördomar!? Nej inte alls. Nu är det snart kväll, vi ska äta och gå ut och gå, i morgon ska vi springa, var det något mer?

God natt!

img_0756Utsikt från Engla i hamnen Platariasimg_0758Anne lite sömning

img_0755

Utsikt från hamnen på nytt, några ryssar skymtarimg_0752

Del av festgänget, sista kvällen med gänget…

img_0750

Vad säger ni om denna båt!!!

 

Corfu

Den 13 september, en snabb reflektion. På något underligt sätt så verkar lokalsamhället i Grekland fungera. Trots deras syn på att betala skatt (de slingrar sig som ormen) i syfte att slippa och i stället kunna få pengarna rakt ned i den egna fickan. Man ser inga (ett undantag) tiggare och alla verkar vara välklädda och frekventerar caféer och krogar i stora antal. Var finns systemkollapsen, Fattigdomen?

Vi hade en tiggare som kom och satte sig på kajen inte långt från vår båt när vi låg i Gaios, det gjorde lite ont när jag såg honom. Det var en liten man c:a 1,5 meter lång, kutryggig, mager, skäggig och han hade slitna kläder. Han liknade den kloka apan (Markattan) i filmen Lejonkungen, han som satt i träd och sa kloka saker. Han rörde sig i ultrarapid, satte sig på marken och lade en låda framför sig, lådan innehöll cigarettändare och tuschpennor förpackade fyra och fyra som han sålde. När människor passerade förbi honom bockade han djupt mot gatans stenläggning, på samma sätt som jag fick lära mig som liten. Att bocka djupt gjorde jag ofta som liten, slarvbockade jag då sa Engla till mig, då fick jag göra om det. Jag kände igen mig i hur han bockade, han gjorde det på ett sätt som inte kunde dra till sig den minsta aggression, han bockade så underdånigt att man gärna själv skulle vilja bocka tillbaka bara för att visa respekt.

Då drog mina fantasier iväg: där sitter en farbror, kanske åttio år och med ett fullt liv bakom sig, nu sitter han och bockar för människor han inte känner, han verkar stå på någon av de nedersta pinnarna på samhällsstegen, men hur har det varit tidigare i hans liv? Han kanske hade varit med och störtat fascism i Grekland (juntan), han kanske har gjort stora insatser för andra enskilda människor men aldrig fått ett tack, han kanske varit en god fader till barn som i dag skäms för honom. Är det så vi tar hand om våra anonyma riddare, undrar jag stillsamt (jag kanske tänker på mig själv, vem vet)? Jag började bli berörd av vad jag ser och jag började gilla farbrodern, jag sa till Anne att jag skulle för andra gången i mitt liv ge pengar till en tiggare. Då sa Anne han tigger inte, han säljer saker, ska du göra något får du handla av honom… Ok! Det är så man gör, det är i mina ögon han blir ett offer, medan han själv kanske ser sig som en framgångsrik säljare av cigarettändare, vad vet jag

Jag gick till honom, han såg att jag skulle komma till honom redan när jag satte ned foten på stadskajen och han sken upp. Det lilla skäggiga ansiktet spräcktes itu av ett stort leende. Han kunde ingen engelska, men vi förstod varandra ändå. Efter det att köpt en cigarettändare till priset av tio, kändes det bra.

Den 14 september vi gick tillbaka till den fantastiska viken Lakka, där var vi med familjen Liin. När vi var där hade vi ett fantastiskt siktdjup, en ren o fin sandbotten osv, det var som klippt ur en reklambroschyr, nu var det slitet. Vattnet var smutsigt, på sandbotten växte det en grön smörja, inte alls kul. Men det är förståeligt, i havsviken ligger det varje dag under högsäsongen c:a 100 båtar med allt vad det innebär att miljöförstörelse och ren nedskräpning. Slitaget på det fina är kraftigt, detta borde regleras (är jag regleringsivrare?). Se på en av bilderna som visar taket på stora fortet här i Corfu, det blir totalförstört om det inte repareras, hur svårt kan det vara, det kan max ta två personer två dagar att fixa… Har man fått så mycket gratis som nuvarande greker fått, då måste man även vårda och underhålla det som gör att vi andra är så intresserade av att komma till Grekland och göra oss av med våra pengar. Tillbaka till Lakka, det var fint och trevligt, jag minns mest slitaget.

Den 16 september gick vi till Corfu, första natten ankrade vi utanför hamnen, inga problem. På AIS:n hade vi sett att Sans Peur hade anlänt till hamnen alldeles nära oss, kul tyckte vi så det blev en trevlig och kul kväll/natt.

Den 17 september ville vi gå i hamn pga att det skulle börja regna och blåsa. Vi valde hamnen i det gamla fortet, se bifogade bilder. Även Sans Peur gjorde samma val och efter lite tjafs så fick vi en plats. Det är gott att ligga i hamn. På kvällen gjorde vi stan. Gågata upp och ned, det är charmigt här med gränder och restauranger överallt. Ser man över gatuplanet (butiksplanet) på fastigheterna så är det bara att konstatera att de skjuter över en skuld till sina barn o barnbarn, det finns inget som helst fastighetsunderhåll. Någon gång ska alla dessa försummelser betalas. Jag är faktiskt nyfiken på hur det ser ut inne i dessa fastigheter, där det bor människor. Men jag får nog stilla min nyfikenhet på annat sätt än att be att få komma in på besök.

Den 18 september, i dag uppmärksammade jag min oförmåga ”att se utan boxen”. Jag har uppmärksammat att den s k Svirveln som jag har på ankaret till o från krånglar, nu tittade jag närmare och upptäcker stora skador på kättingen. Det är så att Svirveln funktion är att ”snurra” med när kättingen rör sig medan ankaret sitter fast i botten, tanken är att Svirveln ska se till att dragriktningen alltid är rätt. Men det gör inte min Svirvel, utan den hakar fast och bryter kedjans första länk så kraftigt att det blir kraftiga skador på länken, trist. Det finns att köpa hemma i Sverige en Svirvel som har en rund del som i sin tur gör att den aldrig kan fastna i visst läge. Det ska jag ha, men till dess har gjort en fattigmanslösning med några schackel.

På förmiddagen gjorde vi en tur runt i fortet, det är gigantiskt och man kan lätt ana vilket slit det varit att bygga dessa murar och befästningar. På eftermiddagen, var vi på en ”grillkiosk” och åt och nu avvaktar vi genom att vila oss inför kvällens utmaningar. Vi ska som vanligt gå och ögon-shoppa i alla butiker i den mysiga staden Corfu.

img_0739

Hamnen i Corfu

img_0737

 

Å denna natt denna ljuvliga natt, å benna note…img_0735

Del av fästningen

img_0733

En annan del

img_0485

 

Titta hur man tar ansvar för sin historia och hur man förvaltar ett världsarvimg_0488

Utsikt från fortet

img_0481

Ser ni Engla