Det regnar in

I går kväll den 29 oktober, kom jag att titta på mina älgläderskydd som jag tog med mig hemifrån utan att egentligen veta varför. Mitt intresse just nu började med att vår båtgranne visade på en slags sydda påsar i blått tyg som han satt på sina vantskruvar, inte för att han kunde förklara varför eller att jag kunde komma på en enda rationell förklaring till varför man gör så, men det var lite utmanande. Sådant vill jag också ha… Då kom jag på att har det med mig, inte påsar utan riktiga grejor gjorda i älghud, så som det ska vara på en Swanbåt. Nu tror ni att ni kan se något av mina komplex. Men ack nej, det ni ser väger lätt som en dunfjäder mot allt som jag döljer så väl. Nåja, vad är det mot en bal på slottet…

Den 30 oktober, i dag var det dags att ta tag i ett tråkigt projekt, det är att det regnar in i båten. Nu är det inte lika dramatiskt som det låter, men det droppar in vatten runt masten när det går brytande sjöar över däck eller ösregnar. Detta innebär att vi måste ta ned innertaket, hälla vatten på däck ovanför och observera inifrån var det läcker. Det ska sägas att i grannskapet runt masten har vi 56 bult som går igenom däcket och som har sin mutter med bricka ovanför just innetaket. Min hypotes har i alla år varit att någon av dessa bultar släpper igenom vatten. När läckan är identifierad smetar jag Sikaflex i hålet och drar åt muttern allt vad jag kan, nu ska det vara tätt.

Nu har vi gjort det, taket är nere jag står och leker regnmakare på däck (häller vatten på mastfoten) och sakta börjar det droppa från en bult och från ”mothållet” till fallinfästningen på däck. Det är så att för att inte däcket ska lyfta när du kramar med full kraft på vinschen så finns det ett mothåll som består av en tjock stålplatta som kan spännas mot kölen och på så sätt hålla emot kraften som vinscharna överför till däcket. Min förklaring kanske inte gick att begripa, men det får vara så, you can´t win them all.

Nu är vi klara, taket är åter på plats. Nu ska allt vara tätt och jag är svart om händerna och del av ansiktet, det är den svarta Sikaflexen som inte så lätt låter mig tvättas bort. Så, nu är jag en riktig arbetare med av smuts ingrodd händernas hud.

Nu har vi betat av många viktiga punkter på vinterns ”attgöralista”. Det stora jobbet som jag ska ta tagi när jag kommer åter till Engla i januari är slipning av teakdäcket. Det blir en personlig utmaning, att dag efter dag slipa/putsa däcket… Det är 24 kvm… Mina insatser blir oftast bäst när de är planerade i tid och jag kan se ett slut på jobbet. När det gäller teakdäcket har jag svårt att se slutet på arbetet. Jag har avsatt hela februari… Jag återkommer och berättar hur det gick.

Nu är det kväll här i hamnen, de sista hyrbåtarna kommer in, säsongen är slut. Segel torkas, luckor försluts utsatta delar skyddas med presenningar eller liknande, nu väntar vintervilan för alla hyrbåtar, medan Engla hålls vid liv året om f n. Anne bjöd på Wienersnitsel, jättegott. I kväll söndag ska vi gå till hamnbaren och träffa några likasinnade dvs människor som bor i båten och som har sin egen attgöralista och sina egna planer för resten av livet.

img_0892

Här ser ni de fina älgskinnpåsarna som jag satt på platsimg_0891

Här ser ni några av de möjliga läckande bultarna

 

Hundarna bestämmer

Den 28 oktober, i natt har det blåst ordentligt och givetvis rakt på vår ensamma båt, vi ligger långsides utan motor, rakt i blåsten. Båten trycks hårt mot kajen, det tjuter i riggen och våra fendrar (puttifrånkuddar) gnisslar mot båten. Så Anne har sovit lite dåligt, medan jag har sovit som vanligt dvs tillräckligt bra

I dag på morgonen startade jag mitt biministabiliseringsprojekt, det går ut på att stabilisera biminin i sidled, i dag, utan stabiliseringen, så är den rank och det är farligt om någon händer ombord. I sådana fall så ska man kunna ta tag i allt som finns inom räckhåll och det ska inte ge efter utan skänka det stöd som man önskar. Jag har böjt en rostfriplåt 400*60*1 mm. Jag har köpt och sågat till rostfritt rör 22 mm och jag har monterat det, var god se bild på resultatet. Som ni ser är det radarstolpen som får fungera ”som ankare”.

I går kväll var jag och tittade på vår motor, den står inlindad i plast, tills på måndag, då ska de börja arbeta med den. I dag fredag är det nämligen helgdag här i Grekland, varför det inte finns någon aktivitet runt min motor. När jag var där pratade jag med motormekanikern jag har haft två ständiga problem med motorn, det ena är att den läcker olja och det har den gjort i alla år jag haft båten, det andra, det som jag nu pratade med motormekanikern om är att den vid marschfart blir för varm. Orsaken är att jag köpt ny propeller jag köpte en storlek större än vad jag hade tidigare, det innebär att propellern får flytta på mer vatten vid samma varvtal i dag jämfört med tidigare. Fördelen är att jag inte behöver köra motorn på så höga varv. Exempelvis en ny dieselmotor Volvo Penta 55 hk, behöver 3 000 varv för att ge full effekt. Medan jag oftast kör vår motor på 1 200 varv och som max 1 400 varv/minut.

Vi pratade om att montera en större impeller (pump som matar in saltvatten i sekundärkylningen) dvs att det skulle strömma mer vatten igenom kylsystemet och därmed öka kyleffekten. Han sa att de skulle se vad de kan göra. Jag tog också upp frågan om att måla (lacka) motorn, dvs att motorn skulle se ut som ny och inte som idag, ganska sliten med lite rost här o där. Han skulle återkomma, det känns tryggt.

Nu har Anne bokat hotell till oss i Aten, det är nämligen så att bussen härifrån till Aten kommer fram strax innan SAS-planet går till Stockholm. Men då gör vi så att vi planerar in en turistdag i Aten dvs vi kommer till Aten dagen före avresan till Stockholm, därför behöver vi ett hotellrum.

Hundarna här är faktiskt ganska fantastiska, förresten är det ungefär lika i alla hamnar som vi varit. Det går alltså omkring ett antal stora hundar lösa i området. De är ovanligt fina hundar de bråkar inte och ställer till irritation utan går omkring såsom de ägde området. Häromdagen stod jag och tvättade min jolle på bryggan, då kom en av dessa hundar och lutade sig mot mitt lår, tittade upp med vädjande ögon, jag smälte direkt. Jag slutade att tvätta jollen och klappade och ruffsade hunden, å vad den mådde! Efter ett tag tittade den på nytt på mig såsom ”tack ska du ha” och så började den lufsa väg samma väg som den kom. Då kom en båtgranne fram, han hade sett hur hunden kom och strök sig mot mig och berättade. Att denna hund numer hade en ägare, en engelsk familj hade adopterat hunden, tagit med sig hunden hem till England och nu var de tillbaka här i hamnen där de har sin båt och hade hunden med sig. Hunden gör sina promenader dagligen i hamnen och återvänder till sin båt för att få mat och sovplats, jag kanske var ny så han måste hälsa på mig. En jättefin hund (se bilder).

Hundarna fyller flera funktioner, på nätterna ligger inom området, så fort någon rör sig i närheten börjar de skälla. Jag gissar att det skulle vara svårt att smyga omkring bland båtarna på natten utan bli utskälld. De är naturliga vakthundar. När det kommer båtägare med hund i koppel så bryr sig hamnhundarna inte om dem, medan de besökarna hundarna kan skälla och stå i. Alla verkar acceptera hundarna och alla verkar trivas med dem. När det är soligt och varmt ex vid första morgonsolen, då brukar de ligga på den varma asfalten mitt i körbanan och sova, jag har räknat dem till fem stycken. Då får bilarna och mopederna köra zick zack mellan dem. Ingen kommer på idén att schasa bort dem.

img_0890

Ser du min konstruktion mellan Biminin o radarstolpen

img_0888

Min kompis

img_0887

Kompisen på nytt

img_0886

Slutligen kompisen på väg

Majsan lämnar oss

Den 24 oktober, jag skrev tidigare att detta skulle bli en spännande dag, nu blev det inte riktigt så. Instrumentkillen skulle komma till båten mellan 08.30-09.00. Vi satte klockan på ringning, åt frukost skötte våra morgonrutiner och var klara med allt klockan 08.15. Då satte jag mig för att vänta in instrumentkillen, vi skulle gå ut med båten och kalibrera instrumenten, vilket innebär att man kör båten i vattnet efter ett visst schema dvs svänger än hit och dit. Då ska kompassen och gps:n m fl instrument kvickna till och börja samarbeta med varandra.

Klockan blev 09.00 ingen instrumentkille dyker upp, 09.30 lika tomt, 10.00 ingen ändring. Klockan 10.30 går jag till företaget och frågar vad som hänt, de säger då att de har personalproblem, jag frågar vad som hindrat dem att ringa mig och tala om att instrumentkillen inte kommer, de har inget bra svar. Tonläget stiger snabbt och jag bestämmer mig för att avbryta kontakterna med detta företag. Sagt och gjort efter en stund går jag därifrån tusen kronor fattigare och med högt blodtryck.

Tillbaka på båten börjar det bli dags att vänta in Biminimannen han skulle komma på eftermiddagen. Han kom inte heller…

Efter denna dag vet jag vad min båtgranne menade med grekisk syn på tiden. Detta gillar jag inte, eftersom jag är motsatsen så blir skillnaden alldeles för stor. Jag måste bli mer grek för jag kan nog inte förvänta mig att grekerna ska bli mer svenska, jobbigt tycker jag.

I dag den 25 oktober ska jag fortsätta med att smörja upp vinscharna samt i kväll är det ”sista kvällen med gänget”, Majsan åker hem på onsdag dvs i morgon. Vi ska försöka att hitta en restaurang, i och för sig är det inte svårt, men att hitta någon med lite extra god mat, är svårare. Grekerna är inte bra på mat inte heller på vin, det duger men jag saknar det Italienska köket, så vi får se hur det blir.

Nu har Biminimannen varit här och tagit mått, jag har varit och pratat med verkstaden som ska hantera min motor. Allt är i ordning men allt går väldigt långsamt, det är inte okomplicerat för mig att ställa om till att acceptera en helt annan syn på tid.

På kvällen var vi på avslutsmiddag på en Taverna vid lilla torget mitt i byn. Maten smakade bra, vinet gick att dricka och priset var ok. Två förrätter tre varmrätter en liter vin, 1,5 liter vatten, det kostade 50 €, ok!

Den 26 oktober, Majsan tog flygbussen till Préveza flygplats, hon flyger därifrån till Aten vidare till Manchester och slutligen till Arlanda. Vi saknade Majsan bara några minuter efter det att hon lämnat oss. Det blev väldigt lugnt. Våra vänner från England Ann o George studsade till när vi sa att Majsan åkt hem, särskilt Georg… I stället för att sörja, satte vi igång med vårt arbete, vi torkade segel och tvättade samt förpackade vår jolle, nu håller vi på allvar att gå in i vinteridet.

Den 27 oktober, dagarna börjar gå fort nu. Klockan 09.15 kom motormekanikerns hantlangare och meddelade att de var 15 minuter försenade, jag sa givetvis ok. Man kan undra vilka rykten som finns bland mekanikerna här i hamnen, jag tänker på att jag avslutade samarbetet med ett företag pga att de bl a inte kunde hålla tider. Vi flyttade båten till en kaj, långsides, två pojkar (mekaniker) hoppade ned i båten och efter c:a tre timmar så kom en kranbil och lyfte ur motorn, så nu är det gjort.

20161025_192109

Vår avslutningsmiddag

img_0872

Sådana gillar vi inte

img_0874

Vad sägs om kopplingen

img_0873

Ytterligare en härva elkablar

img_0882

Anne i aktion i byssan

img_0876En ovanligt välskött bakgata i staden

img_0885

Engla utan motor och ensam

 

 

Mekanikernas tid

Den 23 oktober, en fantastisk dag, lätt bris och c:a 25 grader. I dag var det lämpligt väder att ta sig upp i masttoppen och ta ned vindinstrumentet. Vindinstrumentet är det som är viktigast för mig som seglare, det visar hur mycket det blåser såväl sk sann vind som den vind som träffar båten samt det viktigaste den visar vindens infallsvinkel mot båten. Jag har haft sönder ett sådant och jag köpte en ny och den kostade mig 12 000 kr, varför jag i dag är mycket rädd om instrumentet. Egentligen är det inte så svårt att förstå att man borde ta ned det under vintern. Här nere är seglingssäsongen c:a sex månader om jag tar ned instrumentet när seglingssäsongen är till ända, då betyder det att jag förlänger dess liv med en seglingssäsong varje gång jag tar ned det. Varför ska det sitta upp och snurra o ha sig när ingen är intresserad av vad den åstadkommer. Det enda som sker är att lagren slits och att risken att fåglar ska krocka med den är större än om den ligger i en låda ombord. Så nu är det gjort.

I dag har damerna och jag gjort som många greker, gått och satt oss på Café och tittat på den andra som sitter eller rör sig runt serveringen. Hemma (på Lidingö) är det ganska tomt på söndagar, de flesta är på landet och kommer åter till staden sent på söndagen. Här har inte grekerna sommarställen på samma sätt som vi har, utan de lägger sina pengar på en fika med kompisarna i stället. Egentligen, ett mycket trevligt sätt att använda en söndag på.

Nu sitter jag på vårt sk Bridgedäck och skriver, det är underbart samtidigt som damerna har tagit en extra sväng upp i staden, de kan ju ha missat någon butik. Jag fick just kontakt med en av mina vänner inom Moderaterna på Lidingö, de verkar ha skaffat sig problem. Synd att jag inte var hemma…

Vilken spännande vecka jag har framför mig: på måndag ska instrumentexperten visa om han har rätt eller inte. Vi ska gå ut med Engla kl 09.00, då får vi se. På eftermiddagen ska jag få en metalldel som jag beställt för att ha som en förstärkning på Biminin. Jag monterar ihop Bimini och radarstolpe, för att säkra Biminin i sidled. På eftermiddagen kommer även Biminimakaren som ska komplettera vår Bimini så vi inte blir sönderbrända. Det är alltid eftermiddagarna som är värst, gå ligger solen lågt och kommer in med c:a 30 grader rakt in under Biminin och grillar oss som sitter där. Detta problem ska insatsen lösa. På torsdag ska vi byta plats och lägga oss långsides, det kommer en kranbil och lyfter ut motorn. Det ska bli spännande, motorn som jag verkligen gillar, den ska in på totalservice. Den huvudsakliga orsaken är att den läcker olja. Jag har under flera år bevakat oljeläckaget och kommit fram till att det är vevaxeltätningar fram o bak som läcker. Nu var motormekanikern här och tittade på motorn. Han tittade i två minuter och konstaterade att motorn måst tas ur. Han såg något som jag inte såg, hans ordförråd när det gäller engelska är mycket begränsat, varför jag ännu inte riktigt vet vad han såg. Men alla min båtgrannar från olika länder som varit här i hamnen tidigare år, säger att han är bäst (motormekanikern), lita på honom. Ja och det har jag gjort. Jag har även pratat med motormekanikerföretaget om att de målar motorn. Jag tänker, om jag var en motor och jag fick en utmärkt omvårdnad och skötsel så skulle jag vilja att det syntes utanpå, när jag fick blickar från andra. Det kostar en slant extra men det ska jag göra.

Detta innebär att vi ligger på annan plats än vår egen troligen till på tisdag i veckan efter, därefter har jag en perfekt motor… Vad säger ni om det, kanske också fungerande instrument och en fungerande Bimini. Därefter är det stora jobbet att slipa teakdäcket. Det 24 kvm och jag vet inte hur man gör. Men under december ska jag ringa Einar i Lilla Edet och fråga hur man gör. Därefter tar jag med mig slipmaskiner m m från Sverige, så under januari och februari ska jag slipa teakdäcket och olja in det. I mars planerar jag att ta upp båten på land och arbeta med underredet. Problemet är att den person som skötte min båt i Spanien förra vintern, han använde inte den fartygsfärg som jag hade med till honom, utan i stället smetade han på något som kan liknas vid växtgödsel, Engla ser ut som en välskött gräsmatta under och när hon rör sig i vattnet gör hon det värdigt som en pråm, lugnt och fint. Jättekul.

20161023_111243

Anne o Majsan ansvarar för mig, det gick bra

En ny era inträder

Fredagen den 21 oktober, i dag skrev jag/vi till fullmäktigegruppen och till Lidingö stad och sade upp mina och Annes politiska uppdrag i staden. Det är en så definitiv handling att den tagit enormt med energi under hela sommaren att bara tänka på det. Bara det att planera för att avgå, liksom att bara börja tänka tanken, och att därefter gå och våndas, ska jag, ska jag inte… Slutligen bestämma sig för att kasta in handduken. Säga tack och adjö till något som varit och är mycket viktigt för en. Nu har vi ställt oss bägge vid sidan om och tittar på när andra intar våra platser/uppdrag. Att inte bli kallad till viktiga möten, inte bli tillfrågad vad man anser, att inte ha människors förtroende att kunna företräda deras åsikter, det känns jobbigt.

Jag har under sommaren drömt en återkommande dröm. Drömmarna har varit lite olika i sin handling men haft samma eller liknande innebörd. De har handlat om att jag virrar runt på ett stort kontor, jag vet att jag inte har något arbete att utföra, jag försöker se upptagen och engagerad ut gentemot andra. Det känns som en mardröm, det är det ultimata utanförskapet som jag upplever i drömmarna. När jag vaknar känner jag mig helt värdelös, en människa som lever i ständig skugga, ej uppmärksammad av någon. Drömmar av detta slag har plågat mig fram till i dag. Vi får se vad jag drömmer fortsättningsvis.

Men så är livet, avsnitt öppnas och sluts, nya kommer till medan andra bleknar bort. Nu gäller att fokusera på det som ska ersätta det som varit. Ett sätt för mig att byta fokus är att hitta nya problemområden som jag kan fly till. Egentligen är det inte så svårt, jag har tekniska problem som jag måste ta i: instrumenten ska kalibreras på måndag, motorn lyfts ur båten på torsdag i nästa vecka, seglen och masttoppsinstrumenten ska ned nästa vecka och jag ska boka tid med en hydraulik mekaniker. I början av december åker vi hem till Sverige och är åter i Grekland i början/mitten av januari. Då har jag med mig massor med nya tekniska prylar som jag ska installera.

Stunderna däremellan jag löser de tekniska problemen, har jag tid till annat. Jag har börjat att skriva lite, i syfte att ge mina barn o barnbarn en bild av hur deras ursprung ser ut. Tanken på detta väcktes när min far skrev ned sin historia, när man läser den förundras man över utvecklingstakten i samhället. Han hade jordgolv i det hus han växte upp i och för att ta ett exempel från min tid, så fanns det hästar som drog kärror på gatorna i Stockholm när jag var liten, dvs för c:a 60 år sedan.

Nu är det kväll, det är helt vindstilla och natten är totalt svart. Nu ska vi ha riktigt fredagsmys med film och godis.

Den 22 oktober, i natt har det åskat och dundrat. Otroligt intensivt, den ena blixten har inte hunnit tona ut förrän det kommer en ny, det har regnat såsom himmelen var öppen och det har hållit på i timmar, vilket skådespel. Nu börjar en ny dag. Anne o Majsan har gått till staden, det är torghandel i dag. Jag ska snart sätta i gång med något underhållsarbete, troligen börja göra rent och därefter smörja vinscharna Engla har elvastycken.

IMG_0866.jpg

Anne morgonpigg

IMG_0863.jpg

Majsan likaså

img_0867

Våra båtgrannar från Preveza Ann o Georg från England som kommit till vår brygga

img1477126400104

Frukt o grönsaksmarknaden