Alkohol

Den 30 november, nu i natt och nu morgonen blåser det ordentligt, vi har demonterat vårt vindinstrument, av den anledningen kan jag inte se hur mycket det blåser, men det är troligtvis mer än vad jag överhuvudtaget upplevt tidigare. En effekt är att vår grannbåt är på väg att komma upp på oss, den är inte tillräckligt hårt ansatt i sina mooringslinor, varför den trycker hårt mot Engla. Men som det nu är så går det inte att göra något åt problemet, vinden är för stark. Vi får hoppas att våra puttifrånkuddar håller stången tills det mojnar.

I går berörde jag kortfattat min syn på min åldrande kropp samt mitt förhållande till alkohol. En anledning till att jag berörde mitt alkoholintag är för att jag har behov av att prata i klartext om mitt förhållande till alkohol. Frågan måste komma upp på dagordningen, annars tar jag den inte på allvar, känner jag. När jag, i glada vänners lag, tar upp ämnet så möts jag av försvar exempelvis, olika rationaliseringar och /eller omskrivningar, sällan möter jag en rå rak ärlig syn på ex den enskildes förhållande till sin alkoholkonsumtion. Jag kan förstå pga av att jag kan själv känna hur skambelagt det är att säga att man gillar den avslappnande känsla som en begränsad mängd alkohol ger, jag skäms när jag säger det och andra människor som jag berättar det för tycker troligen jag är pinsam och lite ociviliserad. Jag konstaterar därmed att detta är svårt, i går gjorde jag därför på nytt en självtest på nätet angående mina alkoholvanor och trots att jag har ett tydligt uppsåt att vara ärligt så märker jag att när jag svarar på frågorna ex hur mycket och hur ofta jag dricker, då vill jag gärna snygga till siffrorna lite. Visst är det löjligt.

Jag har endast vid ett tillfälle hört någon säga ”vad trevligt med lite yrsel” trots att jag tror att det just är vad det handlar om, när man dricker alkohol. Öl och vin utan alkohol är ju inga storsäljare precis. Utan istället anger man att det smakar gott, och det är anledningen till att man dricker, och så är det, kvalitetsvin och öl är ju jättegott. Starksprit däremot är det sällan jag hör någon direkt mena är jättegott att dricka, utan då tycker jag mig höra att motiven till, varför dricka, mer handlar om stämning, miljö eller tradition. ”Snaps och sill är ett måste, en konjak efter kaffet ingår i middagen, en kaffekask värmer gott osv”.

Vad finns det då för mening att glutta bakom ”försvaren” om det bara berör omgivningen negativt, kan man fråga sig. För mig är det samma skäl som gör att AA (Anonyma Alkoholister), måste konfronteras med sin egen verklighet ex säga ”jag är en alkoholist”. Först då, menar man, att det är möjligt att påbörja något slag av behandling. Om jag inte drar ut på liknelserna allt för långt så tror jag att min egen beredskap för att tydligare göra medvetna val om hur jag vill ha min alkoholkonsumtion ökar i och med att jag skriver om alkohol här på min blogg.

Exempelvis har jag redan fått reaktioner på bloggen, en handlar om rädslan för att jag ska vara full när vi träffas. Vi kanske har olika bilder av hur en full person beter sig. Min bild är från 50 och 60- talet, en full person vinglar när han går, ofta inkontinent, var ofta aggressiv och hade tappat sin sociala kompetens. Sådana fyllgubbar satt på bänkarna och drack direkt ur spritflaskan. När såg jag en sådan senast? Troligen var det när jag var trafikvakt på söder vid högertrafikomläggningen 1967. Personer som jag i dag ser och som druckit är pratglada, i allmänhet positiva till sin omgivning och oftast mycket sociala. De vinglar inte, faller inte omkull eller på annat sätt ställer till det. Så, hur är man när man är full?

Utifrån mitt blogginlägg, har Anne och jag i dag diskuterat frågan om hur vår konsumtion av alkohol borde vara och bestämt en linje. Min introverta dialog med mig själv och den reaktion som jag hittills fått på mitt blogginlägg har varit påskyndande. Jag säger tack.

Nu släpper jag frågan för denna gång.

2016-11-30-09-55-15

Grannbåten är lite väl närgången

2016-11-30-09-55-43

Det är Mooringslinan som håller oss2016-11-30-10-47-33-1

Grannbåten  vill gärna komma nära

 

 

 

 

 

 

 

Åldras

Söndagen den 27 november, det har regnat och blåst hela natten, men vi har sovit gott, det är på något sätt extra gott att krypa in under täcket när det stormar utanför när man vet att man sitter fast (båten alltså). Det tråkigaste på natten är att jag, med ålderns rätt vaknar två gånger/natt för att tömma blåsan, trist men nödvändigt. Min framlidne urolog sa –är det ok för dig att gå upp två gånger per natt så ska du inte medicinera. Jag sa ok och där är jag.

Jag har svårt att acceptera att år läggs till år och att man börjar närma sig slutet på livet, i april fyller jag sjuttio år… Jag känner mig som tjugosju, men jag ser tydligt att kroppen åldras, trist. Jag tycker att man väl kan skämmas för att man misskött sin kropp ex ej motionerat, valt att röka eller på annat sätt valt att försätta kroppen i en negativ tillväxt. Jag har valt att dricka mer alkohol än vad en sida på internet säger att jag som mest borde dricka, efter det att jag svarat på frågor om livsvanor, vikt mm. Enligt den ”undersökningen” skulle jag kunna dricka 14 enheter per vecka utan att få skador. En enhet = 33 cl 5,5% öl, eller 12 cl 12% vin eller 4 cl starksprit (38%). Jag dricker mer än dessa 14 enheter (öl) och jag motionerar mindre än vad jag borde. Men å andra sidan äter jag grönsaker varje dag och oftast är all mat jag äter s k nyttig mat. Slask som chips m m äter jag inte alls, så en viss kompensation tycker jag att jag kan räkna hem. Så jag bör skämmas, men inte för mycket, bara lite.

Men det borde vara orimligt att skämmas för sin ålder, men när benen blir smalare, halsen ser ut som hos kalkoner och alla kroppsdelar kommer allt närmare markytan för var dag, då är det lätt att hålla sig för skratt. Ska man som åldrande man sluta gå kortbyxor, alltid ha kläder på överkroppen alltid vara nyrakad och gärna färgat hår och sluta titta på damer yngre än 65 år? Eller ska jag låtsas som jag även var 27 år klä mig moderiktigt, dofta som en fjortis och ha ett ständigt leende berett till alla jag möter, aldrig bli en sur Ove… Det känns definitivt inte rätt, dofta gott, det kan jag ju tänka mig, men att inte få vara en Ove, där går gränsen.

Nåja, nu är det fest på Engla, Anne har bakat lussekatter, otroligt goda. Nu är det inte bara till oss hon bakar, utan till några av våra båtgrannar. Vi har bjudit in Ann o George från England och Debbie och Mike från Sydafrika. Vi dukar upp med: glögg och pepparkakor från IKEA, julmusik och lussebullar vi tror inte att de njutit av detta tidigare.

img_0552

Visst ser de goda ut, Anne är jätteduktig!

img_0553

Som vanligt lite disk

img_0554

Inköp från IKEA, undrar om grekerna handlar dessa varor, eller är det bara svenskar i förskingringen

 

 

Regn, regn, regn

Den 26 november, Grekland har två huvudvädersystem, det ena är molnfri himmel med sol och värme och det andra är heltäckande moln på himlen och ihållande regn. Det har regnat hela dagen, inte ett vanligt regn som jag är van vid hemifrån, utan det är otroliga regnmängder som kommer, tur att man bor i en båt. Nu förstår jag bättre varför de har de väl tilltagna diken och /eller dagvattenssystem med stora gallerförsedda brunnar, lite här o där. Men jag förstår inte varför de skickar ut allt vatten direkt i havet. Eftersom vi hade mer än tre månader med sol och värme i somras utan att få en enda droppe regn på oss, kan man lista ut att under den tiden är det vattenbrist, varför leder man då inte dessa mängder vatten som kommer nu till reservoarer, istället för rakt ut i havet, kan man fråga sig. Exempelvis konstgjorda sjöar/dammar, skulle det kunna vara något? Nåja, det borde de ju tänkt på för ett bra tag sedan, kan man tycka.

Jag hade problem med att få tag i Internet för några dagar sedan, jag misstänkte att den restaurang som vi ”lånar” wi-fi från, hade omaket att stänga ned sitt wi-fi, men det var inte så, utan återigen var det mina datorer som leker med mig. Nu ligger huvuddatorn och väntar på reparation (efter hemkomsten den 7/12) och det är reservdatorn som leker med mig. Den har slutat att koppla upp mig till Google, jag får istället komma in på Internet genom att direkt ange en adress… Nåja, det fungerar ju också, så nu är det frid o fröjd ombord igen. Jag tänkte på en sak om jag säger så här i dag ” här i Grekland har jag problem med wi-fi i datorn, men jag får in svensk TV och radio i min telefon”, då förstår alla vad jag menar, men om jag sagt detta för 25 år sedan, då hade ingen förstått vad jag pratade om. Lite kul!

Nu när det regnar och blåser så upptäcker man snart alla tätningsbrister som finns ombord, jag hade nyligen börjat glädja mig åt att allt är tät. Men hur länge varade den glädjen, inte länge för just nu har det börjat läcka in regnvatten i instrumentlådan. Så nu har jag ett litet problem att ta tag i. Jag återkommer i ärendet.

I dag har jag varit nyttig på ett sätt och Anne har varit nyttig på ett annat sätt. Det är så att det går gratisbuss från marinan till IKEA som ligger c:a 12 mil härifrån. Anne åkte med och kom tillbaka med juldekorationer och lax och annat gott att äta. För min del handlade dagen om logistik. Jag har gjort en logistikplan, kortfattat, först namngav jag alla möjliga skrymslen som det skulle kunna gå att lagra något i på båten, därefter sorterade jag mina prylar utifrån två kriterier: sällananvända och oftaanvända. Därefter deras vikt (varje pryl), orsaken till viktkriteriet är att båten måste gå rakt i vattnet, i dag lutar båten lite till styrbord, så allt som är tungt ska till babords sida. Att ta tag i detta problem innebär att det underlättar eller kanske till o med att det är nödvändigt att jag är ensam i båten en c:a sex till åtta timmar därför att totalkaos föregår ordning, så är det så blev det.

img_0548

Julstämning ombord

img_0549

Anne bakar julbullar

img_0550

Inte julstämning direkt

 

 

Attgöralistan blir snabbt kortare

Den 22 november, fint väder 23 grader och sol. Mekanikerpojkarna kom tidigt och började montera det nya saltvattensfiltret (kylvattnet in i motorns sekundärkylning). När de var klara och vi startade motorn så kom det vatten där det inte ska finnas vatten… Det visade sig att ljuddämparen hade flera typ ”rosthål” som det sprutade vatten ur, jättekul. Det var bara att avbryta, demontera ljuddämpare m m i aktern och gå till motormekanikern och peka på hålen han nickade -jag fixar detta.

Men på ett sätt var det en tråkig dag, jag tänker inte på ljuddämparen utan på att min dator började krångla. Helt plötsligt började pekaren leva sitt eget liv, den öppnade filer m m och när jag försökte styra den, så i sista stund väjde den för att ex stänga en fil. Jag blev helt övertygad om att det satt någon skum typ någonstans i världen och lekte med mig. Jag stängde ned wi-fi men detta till trots fortsatte spökgången på skrivbordet. Nu började jag bli orolig, någon är ute efter att komma in på olika bank och aktiekonton, är det någon som vill stjäla våra pengar. Efter att hållit på några timmar, pratat med Oskar en timma (han är duktig på MAC) så lade jag av, istället tog jag fram min gamla dator (den jag skriver med nu) och började uppdatera den. Att datorn är trasig känns som att mista en nära vän, det var sorgligt. Vi ska ta den med hem för att lämna in den på Apple support, tills vidare kör jag på min gamla MAC.

På kvällen kom SCA (Thomas) som tillsammans med Anne och mig, åt sill, potatis, hårt bröd samt drack snaps och öl ombord på Engla. Detta förledde mina tankar till annat än datortrassel, det var bra.

Den 23 november, jag fick tillbaka inlämnade detaljer för svetsning, jättebra, nu kunde jag slutmontera mina fästen till gasoltuberna. Nu är det som nytt bland gasoltuberna och vi fyller väl säkerhetsreglementet för ARC. På kvällen var det frågesport på den lokala puben, vi i det skandinaviska gänget, vi kom sist, även denna gång. De flesta frågorna handlar om artister (medger, detta är ett försvar) och det är i alla fall inte mitt favo-ämne, tydligen ingen annans i gruppens heller.

Den 24 november, fint väder c:a 23 grader sol och vindstilla. I dag fick jag motorns ljuddämpare, vilken hade varit inne på verkstaden för översyn samt att de hade svetsat/lagat två små hål som läckte vatten. Jättebra, under dagen monterade jag det sista detaljerna på och runt motorn. När jag startade och testade att allt fungerade, kunde jag lugnt konstatera att var i ordning, skönt. Nästa steg vart att säkra alla rör, slangar och sladdar som pga vibrationer kan bli skadade, då använder jag latmaskens bästa vän, buntband, allt blir jättebra.

När jag håller på att skruva som bäst ropar Anne, wi-fin fungerar inte. Då tog det roliga slut hur vi än försökte så lyckades vi inte koppla upp oss mot restaurang, som vi brukar låna wi-fi av. Detta problem har vi fortfarande, tänk om det är så att de stängt ned sitt nätverk ex pga att det är lågsäsong, vad fräckt. Vi vanliga enkla nättjuvar vad ska vi göra då? Att vara utan Internet är verkligen läskigt, du vet alltså inte vad som ev kan hända bakom din rygg, det är läskigt.

Biminimannen skulle kommit i går, men han kom idag, nu fattas endast en liten hatt till utombordaren, därefter är Biminimannen och hans dotter klara med arbetet. De är jätteduktiga, allt håller såväl en högkvalitet som stil o finess. Nu ska vi kunna sitta i sittbrunnen på eftermiddagarna, när solen står lågt, utan att bli grillade. Vi kan nu täcka våra lite slitna ljusöppningar på båten med ett perfekt blått skydd.
Titta vad fin hon blir:

img_0537img_0539img_0541

 

img_0960

Mitt nyasaltvatten filter, fint va?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte riktigt färdigt än

Lördagen den 19 november, i dag handlar det om att säkra gasolflaskorna samt säkra övre hjärtstockslagret. Allt är perfekt, 22 grader, sol samt nästan vindstilla och det bästa av allt jag kan koncentrera mig på tekniska problem. Det är, näst andras problem, de roligaste att angripa trots att de oftast är de dyraste.

Gasolproblematiken består i att när vi reste hemifrån hade vi en svensk och en engelsk gasoltub med oss. Den engelska tog slut och efter en tid tog även den svenska slut, vi var i Spanien då. Detta ledde efter visst krångel till att vi köpte en Spansk gasolflaska, den var större än vår vanlig svenska flaska, som NautorSwan har som förebild, varför den spanska inte passade i det utrymme som var reserverat för just en gasolflaska. Medan jag hade tre stora gasolflaskor som jag inte vågade hantera på annat sätt än att försöka få plats med dem alla. Sagt och gjort, jag skruvande bort gasolinfästningen i skottet ett efter det andra för att till slut få plats med alla tre. Men läser man ARC:s säkerhetsbestämmelser så ska flaskorna vara väl förankrade, dvs sitta fast. Så nu var jag tvungen att välja, vad skulle jag långsiktigt satsa på: att göra mig av med: en engelsk, spansk eller svensk gasolflaska. I Spanien kunde vi få den svenska behållaren fylld, däremot inte den engelska. I Karibien finns det en tidigare svensk koloni medan det finns flera öar som ingår i det brittiska samväldet varför mycket talar för att behålla den engelska och kasta den svenska. Nu var det så att den svenska är fylld med gas, medan den engelska är tom. Detta fick avgöra, den engelska åker till soptippen.

Då var ett problem löst, nästa är att sätta fast bägge flaskorna (den spanska och den svenska). Jag demonterade alla gasolflaskefästen, dock kastade jag dem inte utan de ligger undanstoppade, nu åker de fram på nytt. Att återställa fastsättningen av den svenska flaskan, var lätt, medan den spanska krånglade. Nu är en ritning inlämnad till motormekanikern som ska till och svetsa och greja så att gamla fästet fungerar för den nya spanska behållaren.

Söndagen den 20 november, återigen fint väder c:a 23 grader, vindstilla och molnfri himmel, alltså, såsom det ska vara. Vi inledde dagen med att ta vår joggingrunda, det är tråkigt, jobbigt, men troligen nyttigt och framförallt, det är skönt när det är gjort. Här i Grekland är det mycket sällsynt att vi ser någon, förutom oss själva, som joggar eller på annat sätt motionerar. Grekland är på många sätt såsom jag minns vårt 60-tal, då var det ingen som motionerade, att se på Idla-flickorna på TV var det närmaste man kunde komma medveten träning av konditionen och muskler. Det enda jag riktigt minns var Arne Tammers ”Ge mig en kvart om dagen” då skulle man bli stark, sas det. Jag provade aldrig.

Efter dusch, vart det nyttig frukost med Annes egengjorda yoghurt och ingefärsshot därefter började arbetsdagen. När jag skulle borra nya hål för att sätta fast de fästen som i sin tur håller gasolflaskorna på plats, så började min borrmaskin från ”Biltema” att krångla. Det var chucken som inte ville hålla fast borrarna, varför de fastnade och jag lyckades därför bryta av två stycken, perkele. Jag tog stora tången, ett proffsverktyg jag fått av Oskar, tog i allt vad jag kunde och vips så var borrmaskinen inte längre sig lik.

Måndagen den 21 november, strax efter det att vi vaknat, så knackade det på båten. Det var mekanikerpojkarna som kom, motormekanikern hade skickat dem för att skruva bort saltvattenspumpen (där impellern sitter), sagt och gjort, de skruvade och tog med sig pumpen, de sa att motormekanikern ska höra av sig. Senare när jag stötte ihop med motormekanikern inne på land, så sa han att mitt saltvattenfilter inte var bra (jag tror som han, tyvärr) så de ville inte göra några reparationer på det utan föreslog att jag i stället köpa ett nytt. Han hade hittat ett som skulle passa, det kostar bara 120 € plus skatt (24%) samt arbetskostnad… Men, detta kunde jag gjort själv!! Jag tror att jag håller på att bli fången av motormekanikern, han börjar att bestämma mitt liv, Anne får verkligen se upp, vad kan komma härnäst.

Nåja, även om det tar emot så tror jag som motormekanikern, det gamla saltvattensfiltret är inte säkert, det borde renoveras eller bytas.

Det fina vädret består och långbyxorna ligger fortsatt undanlagda, det är kortbyxor som gäller. Lite kul är det, vi turister kommer i kortbyxor medan lokalbefolkningen har riktiga vinterkläder såsom kängor, halsdukar och varma jackor. Givetvis inte kortbrallor. Så, när vi promenerar så syns det på långt håll, här kommer några turister, bra eller dåligt?

Jag fortsatte med justeringarna för att få bägge gasolflaskorna på plats. Men min borrmaskin bara krånglade. Jag hade förra åter en fantastisk borrmaskin på 1 500 W, vad säger ni om det? Det tråkiga är att jag vinterförvarade den i en pöl med vatten. Inget bra, så den är kastad, trist och nu börjar nästa borrmaskin att krångla. Hemma på Lidingö har jag två borrmaskiner som avslutat sin karriär dvs är kaputt.
Anne tycker jag är lite tråkig som bara skruvar och skruvar, lite flärd (dvs shopping) är vad hon saknar. Så för en gångs skull hade vi samma åsikt, vi går och köper en ny borrmaskin. Nu är det gjort. Jag är med borrmaskin igen.

img_0959

Min nya kompis