Besiktningsmannen

Den 28 januari, lördag och därmed torghandel, vi går och handlar grönsaker så det räcker några dagar framåt, medan jag funderar bara på besiktningen, grönsaker i all ära. Det är som när man var ung och hade gamla bilar, man var nervös inför besiktningen av bilen, nu är det en kraftigt förhöjd nervositet som infinner sig, det är ju mitt hem som ska besiktigas. Ett hem som jag likt snigeln för med mig på min resa över klotet, tänk om någon säger –det här det duger inte. Jag vågar inte ens tänka tanken, vad ska jag göra då? Köpa en annan båt, mycket tveksamt, men just nu måste jag hålla alla alternativ öppna. Lördagen blir en lugn och trevligt dag, vi springer våra kilometer (jag 3 km och Anne 10 km), duschar och gör oss lördagsfina, därefter festar vi lite genom att gå en annan lokal krog än den vanliga, och ta en öl. Mycket trevligt.

Söndagen den 29 januari. Det regnar och är mulet, vi har en innesittardag och jag passar på att skapa ett IT-problem som sedan förser mig med uppgifter resten av dagen. Sånt stressar mig. Jag har tänkt på det här med stress, jag är nämligen mycket stresskänslig. Om jag vet att jag ska utföra ett arbete ex skriva en rapport, så planerar jag tid för detta, oroar mig för att jag inte har alla data korrekta osv, så den dag ska skriva så gör jag jobbet på en tredjedel av tiden. Visst min nervositet leder mig att förbereda mig, visst är det så. Men jag skulle vilja bara sätta mig ner och skriva, utan att ha svettats innan. Ta det mera med en klackspark.

Men jag har även ett stressat förhållningssätt i förhållande till alla små återkommande rutiner. Jag tänker ex på morgonrutinen, då ska jag alltid göra två saker samtidigt ex tömma blåsan och borsta tänderna samtidigt, skölja munnen och kamma mig samtidigt. Jag har också märkt att jag uppfattar mina toalettbesök i allmänhet som att de tar tid från annat som är viktigare, även om jag inte har något viktigt för mig alls. Jag har därför iscensatt en strategi som går ut på att ingående ingredienser i en fullständig morgonrutin ska förhålla sig till varandra som enskilda unika storheter och var och en ska få ta den tid som den borde få ta. Jag ska alltså sluta att vika toalettpapper i små fina högar och lägga dem i ordning i mitt knä då jag intar toalettstolen sittandes, utan lugnt lita på att det såväl finns toalettpapper i rätt mängd som att jag väl hinner vika dem så fint som jag vill ha dem, även om jag inte gjort detta i förväg. Som du som läsare märker så är det inte så lätt att vara en övervintrare, det är mycket att stå i.

Måndagen den 30 januari, nu sitter vi snällt som om vi var på väg till kyrkans barntimme och väntar på den läskige besiktningsmannen. Hur ska det gå? Kommer han att skratta ihjäl sig, ligga böjd över inredningen helt oförmögen att få fram ett vettigt ord, efter det att han sett Engla. Tar han fram sina undersökningsverktyg ex en Cobra (Atlas Copcos bensindrivna bergsborr) och prövar hållfastheten i skrovet, eller rycker han i mina elkablar så det sprakar och gnistrar, eller provar han riggen genom att spänna alla vantskruvar med hjälp av rörtång modell jättestor, eller fyller han vatten i båten för att se om den sjunker? Anne och jag sitter som på nålar, nu är han 6 minuter sen… Det kanske är så att han står och morskar upp sig, dricker mängder med energidricka och avslutar med några snabba Ouzo för att var riktigt på hugget när han kommer. Jag kan även tänka mig att han har spikskor, då mäter han enkelt plasten och teakens kvalitet genom att hoppa lite på däck. Nu är han 10 minuter sen… Kan det vara så att han har så mycket provverktyg att bära, att det är av den anledningen som han är sen, alltså inte bara en Cobra utan allehanda verktyg såsom svarv, svets och annat som kan tänkas ingå i en testutrustning.

Nu är han 19 minuter sen, kanske han gör en kringgående rörelse dvs utan att vi vet om det så spionerar han på hur vi agerar på båten medan vi blir stressade av att han inte dyker upp. Det kanske finns en särskild del i besiktningsprotokollet där vi som besättning utvärderas, så är det säkert. Därför ska jag från och med nu, visa upp en kaxig skepparmässig utsida.

Nu är han 31 minuter sen… Nu börjar mitt humör att tryta. Men kan det vara så att det är just det som är meningen, att det, som jag sa alldeles nyss, utgör en del i säkerhetsbesiktningen att kolla stressnivån. Därför har jag en ny vilomin, jag har ett stort leende mitt i ansiktet hela tiden. Lite jobbigt är det, men det gäller att hålla ut.

Nu har det gått 46 minuter, jag besökte hans kontor och de sa att han var tvungen att arbeta på annan båt, kommer inom 10 minuter. Eftersom jag har min nya vilomin på (den som liknar ett ständigt leende) så måste jag också tänka positivt. Därför tänker jag såhär, därför är han försenad… Besiktningsmannen är på väg till mig och ser då en båt som håller på att sjunka, han hoppar ut till båten med risk för eget liv och räddar alla ombord, därav blev han lite sen. Så måste det vara, så när han kommer och har blöta kläder ska jag inte säga något eller fråga något dumt. Till dess ska jag sitta och le. Jag tänker, kanske jag skulle bjuda på något när han kommer, ex varmsoppa och en smörgås, eller han kanske vill få något annat att säga nej till ex en varm pizza. Nej jag lägger ned erbjudandeprojektet, det blir ingen mat.

Nu har det gått en timma och 26 minuter, senast detta hände (kvalificerat tidsöverdrag) då sade jag upp mina kontakter med det företaget. Ska jag göra det igen? Men det blir till slut inte så många företag kvar. Jag kanske ska träna på det motsatta, berömma honom när han kommer –vad roligt att du kom innan det blev mörkt, nej det kanske inte var så bra. Du kommer lagom till middagen, var så god att sitt, nej inte det heller. Nu hör jag röster från bryggan… Nej det var inte han.

Nu har det gått en timma och 50 minuter, visst är jag läraktig, här sitter jag med mitt leende påskruvat och intalar mig själv att han kommer vilken minut som helst.

Nu är det två timmar och 2 minuter sedan han skulle ha varit här.

Nu har det gått 3,0 timmar efter det att han skulle vara här, jag går till hans kontor. Väl där träffar jag honom, förtjusande trevlig som alltid och han följer med till båten och börjar sin inspektion genom att berömma Engla ”vilken fin båt…”. Jag tror att det var värt att vänta och vara leende oavsett annat och min puls är nu under 100.

img_1103

En härlig morgon på väg till att utföra morgonrutinen

 

 

 

Vi följer spåret

Lördagen den 28 januari, vi vaknar till en kall morgon, hellre det än det annars så intensiva regnandet. Nu har vi bott här hamnen från den 1 oktober med avbrott för en månad hemma i Stockholm, tiden går. Det har vänt upplever vi, dagarna blir något lite längre, värmen verkar vara på väg och det märks att en ny seglingssäsong står inför dörren, båtuthyrningsföretagen har börjat skicka hit sina städ- o putsmän. Så, nu putsas det och fejas för fullt runt omkring oss. Själva avvaktar vi med att putsa tills allt annat är klart, det får bli på försommaren när Majsan kommer ombord, hon är bra på att putsa.

Vi har en planering inför kommande säsong som vi hoppas ska hålla, så här ser den översiktligt ut: på måndag inleds besiktningen (burrr –va läskigt) därefter i veckan åker masten av, besiktningen av masten sker på land och medan jag åtgärdar vatteninträngningen i balksystemet samt gör rent och rostskyddar. Slutligen ska båten upp på land den 13 mars och då ska vi leja folk som slipar bort nuvarande bottenfärg medan Anne o jag, när det är klart, målar på ny. Den 23 mars då ska allt vara klart och den 1 april åker vi hem för att fira min födelsedag och vi är åter den 16 april, sent på kvällen.

Vi har begärt att få en offert på ny rod från NautorSwan jag kan inte ens gissa vad det kan kosta, men risken är att vi på nytt tar en okalkylerad stor kostnad, men vad är alternativet, båten måste vara försäkrad och den måste vara säker.

Vatteninträngningen i balksystemet har jag listat ut hur jag ska åtgärda, dvs hur åstadkomma ett vattenlås i masten, så här har jag tänkt:
1. När masten ligger på land gör jag en profil på mastens inneutrymme, ex genom att sätta ett pappersark mot mastfoten och trycka pappret emot masten (mastfoten) så papprets yta ”skadas” och på det sättet visar profilen. Det är som att använda kalkeringspapper (om du som läsare inte vet vad kalkeringspapper är så har det med din ålder att göra) dvs få ett avtryck på pappret som utvisar mastprofilen. Jag klipper sedan ut profilen och jämför den med mastens profil till dess det skiljer c:a en millimeter runt om. Dvs pappersprofilen ska gå att stoppa in i masten och i stort sett täta runt sidorna.

  1. Pappersprofilen skickar jag till en plåtslagare som skär ut två profiler av 4 mm aluminiumplåt.
  2. Jag hanterar särskilt alla de kablar som kommer ut ur masten genom att varje kabel smetas in med Sikaflex ungefär en meter in i masten (så långt jag når) därefter flätas dessa samman och bilds ihop till en masthärva. Masthärvan kletas med Sikaflex, vrids ett halvt varv (som ett vattenlås) och fästes mot mastsidan medelst skruv, mutter och kabelklammer.
  3. Aluminiumprofilen trycks upp inne i masten ungefär 40 cm och borras och bultas fast mot mastsidan, innan dessa fylls plåtens alla kanter med Sikaflex och jag borrar jag ett utrinningshål i masten mot plåtens överkant. När den är ditskruvad då läggs på c:a 3 cm Sikaflex och därefter trycks den andra aluminiumprofilen på plats och även den bultas fast och täcks med Sikaflex.
  4. I utrinningshålet sätter jag en slang och på utsidan av masten (inbyggt i vårt bord) sätter jag en liten flaska som utrinningsslangen stoppas ned i. Nu fångar jag upp allt vatten som kommer in i masten och leder det till en särskild behållare (flaska) som jag kan tömma när jag så önskar.

Detta är min strategi, den ska leda mig till framgång, men man vet ju aldrig.

img_1096

Anne väntar sommaren ombord på en piratbåtimg_1094

Här väntar staden på nästa säsong

img_1093

Alla väntarimg_1092

Hela hamnen väntar, t o m fiskaren väntar

 

Nu är vi på spåret

Fredagen den 27 januari, delvis i går eftermiddag och idag på förmiddagen, var en dag för alternativa fakta som det heter numer. Först fick jag besked av Pantaenius, de godkänner Gregory, den besiktningsman som jag talat med. Bra då är en sak klar. Sedan kom företaget som ska ta hand om masten på besök och de gav mig en offert på arbetet med masten och det är bara att konstatera att man är i ett besvärligt förhandlingsläge när man betalt för viss tid på en marina och man måste få vissa saker gjorda under den tiden och det finns bara ett företag som kan göra det. Ja ni förstår, det blir dyrt. Förutom priset att hantera riggen, finns risk att delar behövs bytas ut pga av ålder, samt som vanligt, man hittar annat som ”absolut” måste göras och som tyvärr är mycket dyrt. Jag vet, jag har varit med förr, så det är bara att ta fram plånboken och le.

Jag visade er en bild på mitt förra blogginlägg, den visar en del av båtens balksystem och här visar sig något som jag inte gillar. Som jag beskrev i mitt tidigare inlägg så regnar det in i masten (det gör det i alla master) dock hamnar regnvattnet i min båt i båtens balksystem, idiotiskt. Hur kan man ordna så järnbalkar år ut och år in står nedsänka i vatten, hjärnsläpp är ordet jag snappar upp. Så nu ska jag ta av masten, skruva bort fastfoten, sätta in ett vattenlås i masten som gör att vattnet tvingas ta annan väg än rätt ner i balksystemet. Men det som oroar mig är hur mycket skada det stående vattnet under alla år åstadkommit. Jag menar givetvis hur stora är rostskadorna? När jag kikar in i balken från de små inspektionshål som finns här o där så darrar det till i ficklampehanden, det ser läskigt rostigt ut. USCH detta vill jag egentligen inte vara med om, men vilket val har jag… inget!! Jag gissar att om det är för rostskadat och det måste repareras, hur gör man då? Jag vågar inte ens tänka tanken, tyvärr kommer i stället andra tankar som jag inte vill sätta på pränt, aj vad livet kan vara krångligt ibland.

Natten förde med sig 8 möjliga timmar att fundera på. Jag använde några av dessa till att granska min situation, detta kom jag fram till. Företaget som lagt en offert på arbetet med masten vill ha 2 480€ och dessutom har de garderat sig med både livrem och hängslen för allt som kan tänkas kunna komma till. Jag känner stor osäkerhet att anlita dem, jag tror att det kommer att hitta både det ena och det andra ytterligare varför priset kommer att bli än högre, detta känns inte bra. Till detta kommer att de har min akterstagshydraulik på renovering gissar att det kostar mig 800€. Besiktningen kostar 1 000€. Reservdelar är svårt att gissa sig till, men det tillkommer säkert en hel del. Om jag genomför detta rakt av kostar det mig: 2 480+
1 000+ 800€=4 280€ dvs 42 000 SEK.

När detta står klart för mig blir jag klarvaken, detta är fel. Jag har under alla år gjort allt själv, varför kan jag inte det nu? Efter att ha svettats ett tag kommer jag fram till ett nytt scenario, som jag nu på morgonen har förankrat och kontrollerat nämligen: marinan hjälper mig att ta av och sätta tillbaka masten för ett pris av 400€, jag gör allt arbete själv, besiktningen kostar fortfarande 1 000€ och hydrauliken likaså 800€, summan blir då: 400+1 800€=2 200€ dvs
22 000 SEK, en differens på 20 000 SEK. Förutom att de direkta kostnaderna minskat så minskar risken för alla befarade överkostnader samt de behöva dras med bristande kvalitet i arbetet. PUH! Vad skönt att det finns tid till eftertanke.

Nu ska Anne och jag göra något roligt, vi ska gå och köpa öl, Lidl har rea (starköl)… När var det så senast i Sverige?

Några bilder på roden, visst är den fin, visst håller den 10 år till

img_1090img_1089img_1088

 

 

Något introvert

Onsdagen den 25 januari, konflikter för utvecklingen framåt, har jag hört någon säga och så kan det säkert vara, men det kan inte gälla alla slag av konflikter, även om jag se att om allt betraktas över tid kan ibland ett långt perspektiv ge ett svar medan det korta perspektivet ger ett annat svar. Men ändå inte alla, de kan ju inte vara så. Nåja, varför pratar jag om detta, jo jag tycker att jag allt oftare kommer i konflikt nu för tiden, jämfört längre tillbaka. Jag vet att den kantighet jag besitter i kombination med ett påtagligt mindrevärdeskomplex, har varit en stark drivkraft för att hamna i konfliktsituationer. Men efter Gestaltutbildningen anser jag att jag bearbetat min framtoning och är i dag tämligen säker på min nya diagnos. I dag är såväl kantigheten mindre framträdande och framförallt är mitt mindrevärdeskomplex så begränsat att jag skulle vilja diagnostisera mig som ”frisk”. Men hur kommer det sig då att jag är mer i konflikt i dag än tidigare, dessa positiva förändringar detta till trots?

Han på min högra axel säger –de är de andra som det är fel på, du är i stället på väg över gränsen att bli en totalt förargelselös person, du håller på att utplåna dig själv, bli en mes. Stanna upp, snart har du inte ens kvar din egen skugga. Ja, det är riktigt jag anpassar mig mer och mer, tänker ofta till ytterligare en gång innan jag pratar, men om det gått så långt att jag vore förargelselös varför hamnar jag då i konflikter?

Han på min vänstra axel säger –Nu måste jag säga stopp på denna korkade diskussion, du har bara börjat en resa, du har långt kvar tills du är i mål. Om du arbetar flitigt med att ha mer och mer överseende med andra människors tilltag och knipa din näbb så kanske du når målet innan din resa tar slut. Ja, jo, visst har jag några kapitel kvar i min egen överlevnadsbok, visst är det så. Men varför är boken så tjock, arbetar alla människor sig igenom sin egen överlevnadsbok, har alla en lika tjock bok som jag, eller är det bara jag som har en sådan, jag ställer frågan till mig själv. Svaret är känt, vet ej.

Jag hade en gång en släkting som resonerade så här, –jag säger det folk mest vill höra, allt annat skapar konflikter och det är helt onödigt. Nu tycker jag att han var en riktig mes, så han har inte rollen av att vara förbild, men han förtjänar att nämnas, eftersom han så tydligt tagit ställning mot att hamna i konflikter och att har skaffat sig en fungerande strategi.

Hallå, säger han på högra axel, nu får du väl ge dig. Hur brukar det gå när du okritiskt säger ja och amen till andra människor förslag? Exempelvis häromdagen när du pratade med motormekanikern, hur gick det då? Och hur gick det när du tuffade till dig dagen efter? Okej, han menar när jag skulle betala för arbetet med dieselvärmaren. Jo det är riktigt dag ett, sa jag ok till hans pris, medan jag gick tillbaka dag två och sa att priset var för högt. Motormekanikern fick tårar i ögonen, undvek att se mig i ögonen. Genom att bara peta lite personen så minskade priset med 80 €. Jag gissar att det var det exemplet du menade.

Han på vänstra axeln frågar, är det min tur nu? Hur länge ska jag behöva vänta för att få säga något. Förlåt ok, vad vill du, svarar jag snabbt. Man vill ju inte ha bråk. Hur tror du motormekanikern mår nu? Du har satt dig på honom, det är kränkande och det vet du. Ändå gör du det, du har många kapitel kvar, var så säker.

Höger axel tar ton, vilka pratar vi om egentligen, vilka är du i konflikt med, för det kan ju inte vara motormekanikern, det verkar ju löjligt. Klart att man ska pruta. Så vilka är det? Jag visste att frågan skulle komma förr eller senare och jag vill inte bli tydligare utan mer diskutera just att konflikterna ökar, säger jag försiktigt. Nu piggnade de till bägge två, de menar att jag startat en konflikt genom att uppmuntra dem att delta i en diskussion och sedan när det brände till, bara snoppa av och stänga. Han på högra axeln avslutar med att säga att jag provocerat honom och så gör jag med alla, så det så.

Nu blev det lugnt, bägge är sura och vill inte säga något mer. Jag får då utrymme att säga lite mer vad jag menade.

Jag skiljer på självvalda konflikter och överraskningskonflikter. Vad gäller de självvalda kan jag åtminstone kontrollera starten, samt givetvis avgöra om jag ska ge näring åt något som troligen blir en konflikt eller inte. Som exempel på självvald konflikt är när jag går fram till en öldrickande engelsman och ber honom fimpa cigaretten (på vår lokala hamnkrog). Medan överraskningskonflikter är när omgivningen provocerar till konflikt, där är mitt val ett annat, här kan jag bara välja mellan att ”knyta näven i fickan” eller ta upp den ”kastade handsken” (öppen konflikt). Det är överraskningskonflikterna som ökat, alltför ofta ställs jag inför situationen att välja antingen öppen konflikt eller att knyta näven i fickan. Det riktigt obehagliga med överraskningskonflikter är att de uppträder som ett litet lågtryck på havet. Ena stunden vindstilla och lugn, medan någon minut senare är det ”hela havet stormar”.

Överraskningseffekten bidrar till att dessa ofta leder till öppen konflikt, jag hinner inte besinna mig utan tar upp den kastade handsken och kastar den tillbaka och så är det hela igång. Ibland önskar jag att bland mina medfödda talanger även fanns konsten att skämta bort allvarliga konstigheter, (jag känner flera som är jättebra på det) men tyvärr fick jag inte med mig den gåvan, utan jag hugger som en gädda på betet och som gäddan fastnar jag innan jag hunnit tänka. Jag vill absolut minska antalet dylika konflikter, detta är den strategi som jag kommit fram till och som jag ska tillämpa:

  1. det handlar om att se när barometern faller (varning),
  2. inte försöka kasta tillbaka det nedfallande regnet utan lugnt ta emot och
  3. när det slutat regna o blåsa inte låtsas som om de våta kläderna utan vara inbjudande positiv.

Nästa vecka blir det balkar (masten ska av).

img_1087

En tid framåt kommer jag att introducera er läsare i hur det är att ha en äldre båt. Detta är en del av Englas ryggrad.

Förbesiktning 1.1

Tisdagen den 23 januari, det regnar igen. Det är ett jäkla regnande och det regnar inte måttligt, det är som att stå duschen timma ut och timma in. Tänk om grekerna tog vara på allt detta sötvatten som kommer gratis ex genom att lagra för att använda senare under växtsäsongen, i stället för som idag gräva diken som påskyndar avrinningen och allt det goda försvinner ner i havet. Nåja, dylika ingrepp erfordrar ju viss planering och att det finns medel för finansiering och vi vet ju att Grekland har det ekonomiskt svårt, så det är väl skälet till att inget görs. Den ekonomiska situationen till trots så verkar det inte gå någon direkt nöd på den enskilde greken. De åker bil, moppar sig fram, de sitter på restauranger och äter i dricker, de verkar få det att fungera på något sätt. Ett sätt som jag gissar att de använder för att finansiera vardagen, är att skjuta kostnader på framtiden. Eller tydligare uttryckt, de har inget underhåll av vägar, parker, hus, jordbruksmark allt är i ett stilla förfall. För mig ser det ut som i Hagalund på 50-talet med den skillnaden att där var det trähus, här är husen av sten och plåt. Men det verkar inte som att det bekommer grekerna de är glada och positiva och verkar trivas såsom det är. Jag tänker om det regnar in i vår båt, vad borde det då göra i alla dessa fallfärdiga hus som folk bor i, man kan ju undra.

Jag har hittat ett ytterligare problem, det är vattnet som kommer in i masten (det finns hål i masten som det träs snören i (s k fall) där kommer regnet in), det regnar alltså in i masten och därefter hamnar det i båtens balksystem… Idiotiskt vem vill ha vatten i ett balksystem som är byggt av järn. Antingen är det något viktigt jag missat, eller också så har de tänkt fel där uppe i Finland där de byggde båten. Så nu ska jag beställa mastavtagning. Efter att ha samtalat med motormekanikern, och företaget som reparerade/r min hydraulik så klarnar bilden, det är dags att göra allt ordentligt och i rätt ordning. Detta är rätt ordning (tror jag):

  1. få tag i en av försäkringsbolaget godkänd besiktningsman
  2. besiktningsmannen besiktigar allt utom rigg och underrede så snart som möjligt
  3. jag skarvar alla mastkablar (det måste till för att kunna ordna detta med vatten i masten)
  4. jag ordnar tid (beställa lyftkran) för att åka till kaj och ta av masten
  5. besiktningsmannen besiktigar riggen (masten m m)
  6. jag (hydraulikföretaget) ordnar detta med stoppet av vatten i masten (så vattnet rinner ut på däck)
  7. vi mastar på först i mars i samband med upptagningen för undervattensarbete

    Så ska vi göra. Nu ska vi göra kväll. Här några bilder från Lefkada.

    img_1083

    Fin bakgrund, va!img_1081
    Charmigt förfall
    img_1080
    Anne travar på