Motorn igen

Lördagen den 25 mars, soligt och fint, dock lite kall blåst. Min iranske vän har varit här och med ett brett leende tagit sig an min senaste skada. Jag har varit ombord hela dagen och väntat på att elektrikern ska komma och leta upp orsaken till att motorn har samma potential som batteriernas minuspol, något är fel. Men å andra sidan har det varit så i alla år, så hur allvarligt är det? För den insatte kan jag tillägga att propelleraxeln är isolerad, varför motorn inte har någon kontakt med vattnet (vatten har jordpotential dvs i princip samma som batteriets minuspol). Men å andra sidan tar motorn in sjövatten varför de i alla fall borde få samma potential som vattnet (jorden). Detta med elektricitet är obegripligt, jag släpper ämnet.

Under tiden har jag väckt upp min Water maker och konstaterat att den fungerar, i morgon ska vi prova våra solceller. Det börjar närma sig. Nu är det bara servisen på dingemotorn samt dingens solskydd kvar, och jag höll på att glömma en sak, att betala hela kalaset. Detta har vi utfört under vintern:
– Renoverat hela motorn, värmeväxlaren, avgassystemet
– Propelleraxeln svarvad, axeltätningen (ny) och propellern (renoverad)
– Värmesystemet totalrenoverat såväl rör som dieselvärmaren
– Riggen inspekterad, två nya fall, fixat vatteninträngningen i balksystemet
– Ny swanhals med mössa
– Ny avlastare
– Ny sydda solskydd runt biminin samt att ha över bommen samt för att skydda ”fönstren”
– Nylackerad rattpiedestal, samt delar av toaletten samt delar av våra tre fläktar
– Renoverat akterstagsträckaren samt den hydrauliska huvudpumpen
– Slipat och lackat trädetaljer
– Tvättat och behandlat teakdäcket
– Gjort utvecklingsarbeten på dingen, gjort service på dingemotorn, sytt solskydd till dingen
– Lagat ett antal lackskador
– Kopplat in vår nya Inverter
– Tvättat och rostskyddsmålat vårt balksystem samt lagat/bytt ut skadad del
– Gjort i ordning underredet till högsta kvalitet
– Besiktigat Engla
– Tätat alla springor i syfte att hindra vatteninträngning från däcket
– Monterat en WI-FI förstärkare
– Monterat nya inne-lampor i salongen
– Monterat en Cabin Cooler i aktersalongen

Detta och allt det som jag just förträngt har vi sysslat med och vi har varit upptagna med dessa insatser en hel vintersäsong. Det har inte varit gratis, men vad är alternativet, vi vill ha allt i toppskick när vi startar nästa steg i vår resa.

Söndagen den 26 mars återigen en fin sommardag, jag arbetade med lite förbättringsjobb, sedan tog vi en långpromenad till ett kloster. Det var egentligen inte mycket att se, vi såg inga munkar/nunnor, bara byggnader som för ovanlighetens skull var väl underhållna. Vi ägnade mest tid åt att titta på alla lösspringande hundar o katter. Det är så överallt här, det påminner om bilder som jag sett från Indien, fast där är det vita kossor som gäller. Hundarna ligger och sover mitt på vägen (körbanan) och de flyttar sig inte när det kommer en bil utan bilen stannar och med kraftiga rattrörelser tar den sig förbi utan att köra på hunden. Konstigt också, alla dessa hundar och katter är verkligen sociala, ingen verkar aggressiv eller på annat sätt hotfull. De kommer fysiskt sett ganska nära men ändå inte så att de absolut ska tigga till sig något godis eller så, de verkar ha ett ovanligt gott liv. Det är som ett parallell-liv till vårt, vi krockar inte vi stör inte varandras rutiner.

Ex när det var som kallast här i vintras, blev jag ordentligt överraskad en kväll (sedan lärde jag mig) när jag öppnade dörren till hygienhuset så störtade två stora hundar rakt på mig, då hoppade jag till. Det visade sig att när det är kallt, då smyger hundarna in på våra varma toaletter där de ligger och sover, dock går ytterdörren inåt, varför de kan pressa sig in, men inte komma ut, kanske de legat där och haft det bra länge och deras blåsor började göra sig påminda samtidigt som de inte kom ut. Därav glädjesprången då jag kom och öppnande. Då lärde jag mig detta så jag öppnade försiktigt i fortsättningen och släppte ut de kissnödiga hundarna, när de var där. I bland stod de och väntade att jag skulle komma och släppa in dem, då dörren hamnat i låst läge och de inte på egen hand kunde ta sig in. Ja, jag släppte in dem en gång, andra gånger (kanske två stycken) morrade jag och då gick de till nästa hygienhus (toalett, det finns fem stycken i området).

Måndag den 27 mars, en fin sommardag, som vanligt bär jag kortbyxor och bar överkropp. Två mekaniker, den långe och den korpulente, kom för arbeta med motorn. Bakgrunden är att jag på morgonen direkt efter min morgonrutin pratat allvar med motormekaniker, jag sa att vi lämnar på torsdags morgon och då ska allt vara klart. Jag sa vidare att motorn varvar max
1 600 varv, före renoveringen varvade den 2 200 varv, som jag sagt tidigare så är det något fel (detta gäller alltså under gång med propellern aktiv). Motormekanikern såg bekymrat på mig, jag tror att tänkte, vad skönt det ska bli på fredag då är han inte här…I alla fall kom de två unga mekanikerna och de skruvade loss matarpumpen samt gjorde en massa andra preventiva åtgärder. Jag gissar att motormekanikern anser att jag är jobbig och sätter in en extra sista stöt för att med säkerhet kunna veta att de blir av med mig på torsdag. Men, jag känner på mig att jag inte kommer att vara nöjd och vi har gott om tid, varför jag tror att vi kommer tillbaka och på ett positivt sätt överraskar dem med några problem som de borde ha hanterat (anser jag). Men man vet aldrig, allt kan också vara perfekt. De hade med sig vår servade utombordare, skönt nu är det klart, nu är det bara det som allt inleddes med (motorn) som ska fixas till.

Nu är det spännande, de unga mekanikerna har tagit loss en massa saker från motorn, men framförallt har de demonterat matarpumpen, den hade jag oavsett annat tänkt byta själv. Jag tror att där är problemet, den får inte fram tillräckligt med bränsle, men vi får se i morgon ska allt monteras tillbaka och vi ska ut och provköra med motormekanikern ombord. Tänk vad skönt om allt fungerade, det liksom bara sa klick så var allt klart.

Vår dinge (jolle) som Biminimannen skulle skaffa en överrock till, kommer vi att lämna här på bryggan när vi ger oss iväg på torsdag. Han har haft veckor på sig att göra solskyddet men jag fick skriva till honom och fråga -Vart är du? Då kom han med sin dotter och då skulle de inte hinna bli klara till vi ger oss i väg på torsdag, så nu så får de ha dingen tills vi kommer tillbaka den 17 april, då ska vi gå tillbaka hit till Lefkas och hämta jollen. Därför vet jag att vi kommer att träffa motormekanikern på nytt efter det att vi lämnat nu på torsdag.

Nu kom Anne tillbaka efter sin mil-runda, hon är jätteduktig, springer oftare och längre än jag. Nu ska vi snart äta lunch och dra upp lite riktlinjer vad beträffar uthyrningen av vårt hus. Det är nämligen så att vår nuvarande hyresgäst flyttar tillbaka till USA tidigare än beräknat, så vi får tomt i huset redan den första juli. Vi har därför startat en ny rekryteringskampanj och några intresserade hyresgäster har hört av sig. Ex en familj från Tyskland som jag ska visa huset för den 2 april, de verkar mycket lovande.

Vi avslutar dagen genom att shoppa, det gillar Anne. Idag blev det en ny fender (inte sådan som används vid gitarrspel utan en s k puttifrånkudde) samt kläder till den och en annan. När vi kom till båten fick alla fendrar uniformt utseende dvs lika snören och lika färger. Nu är Anne nöjd, det ser fint ut.

IMG_0776

Inifrån klosterkyrkan

IMG_0779

Klostrets innergård

IMG_0783

Deras entré

IMG_1293

Så här drar man kommunalt vatten

 

 

Kullebytta

Fredagen den 24 mars, skit o pannkaka ”what a night” Anne och jag vaknade kl 01.00 på natten av att det var ett jäkla oväsen i båten samt att båten var fylld med blå rök (färgen på röken såg vi senare), vi hostade oss upp ur kojen och då kände jag igen oväsendet, motorn hade startat… Vem har startat motorn?? Total förvirring uppstod!! Jag försökte stoppa motorn genom att trycka på STOPP-knappen, men det fungerade inte. Till slut lyckades jag strypa bränslet till motorn och den stannade, genom att jag för hand gjorde Solenoidens arbete, (Solenoid är en spole som av elektisk ström skapar ett magnetfällt som drar till sig kontakter som öppnar eller sluter en elektrisk krets). Vi gick upp på däck för att kunna andas medan vi stod där nakna och stirrade på varandra i mörkret, startade motorn på nytt, helt av sig själv. När jag skulle stoppa bränsletillförseln som jag lyckades med tidigare, så såg jag att det låg en klump med el-kablar uppepå startmotorn och det gnistrade och sprakade av elektricitet, om dem. Jag flyttade då på dem så de inte kunde nudda järnet i startmotorn och stängde dieseltillförseln, då stannade maskinen (motorn) och den startade inte av sig själv något mer.

Nu blev det tyst som i graven och kolsvart och det gick knappt att andas, den blå röken var mycket stickig. Vi öppnande allt som gick att öppna, satt uppe på däck nakna och tittade på en fantastisk stjärnhimmel och vi bägge undrade vad är det som händer. Just då kände jag mig riktigt nere, jag tänkte det är han däruppe som med övertydlighet vill säga mig något. Min erfarenhet är att det är klokt att lyssna på honom. Men man måste lyssna och tolka såsom man fick göra med vad man fått höra om Oraklet i Delfi. Rak tolkning gäller alltså inte. Det kan vara så här han menar ”jag gör att alla svagheter uppdagas medan du kan få hjälp så du slipper detta ensam ute på havet”. Det kan oxå vara ”lägg av åk hem”. Min mormor hade en egen förklaring och sa alltid att en olycka kommer inte ensam (det kommer tre stycken varje gång man är inne i en olycksperiod, enligt mormor), det är ju ändå en förklaring till vad som händer, det måste alltid bli tre. That´s it.

Nu när allt som hänt är undersökt och analyserat, ser resultatet ut så här. När jag tidigare under torsdagen hade sjösatt och råkade ut för mina missöden, så visade det sig att det var en simpel kylslang som lossnat, varför hela motorrummet fylldes med utrunnet kylvatten. Motormekanikern, hans två lärlingar (den korpulente och den långe) samt moppepojken hjälpes alla till att torka upp vatten och i det arbete, med alla dessa armar trängandes i motorrummet så trycktes startrelä med tillhörande kablar in mot startmotorn. Där hade de legat i många timmar och småfjuttat med ström till jord (+ till -) för att till slut få en ”bra” kontaktyta (tror jag), några kablar brann upp (isoleringen försvann), reläet (pryl som öppnar och sluter elektiska kontakter) var en liten illaluktande plasthög. Lärandet är, ha inte för många armar i motorrummet.

Nu är det eftermiddag och sakta börjar livet att återvända, motormekanikern var här och konstaterade att elektrikern skulle ges i uppdrag att fixa nytt relä samt lite nya kablar, generator fungerar och helt plötsligt så var allt ett pytteproblem. För en timma sedan kom min vän, den iranske lackeraren. Han ler jämt med ett svartskäggigt ansikte, han ser hur snäll ut och han verkar leva upp till sin utstrålning. Han log snällt när han tittade på skadan och så sa han det där som passade så bra in i situationen – det här är inte mycket, det är snart fixat. Visst blir man glad då man hör sådant. Tänk om personen sände en motsatt signal och sa –oj oj, hur gick det här till? Detta kommer att bli dyrt. Hur roligt skulle det vara? Okul som man tydligen säger i Göteborg.

Elektrikern med sin medhjälpare kom, han tittade mycket på motorn, knipsade elkablar med sin tång, gav som vanligt ett kluvet intryck. Det ser ut som inget händer medvetet, att allt är reaktionsstyrt, men hittills har allt fungerat som han arbetat med på Engla, så på något sätt får han ihop det. Likaså denna gång simsalabim så var allt klart och elektrisk härdsmälta är numer historia. Dock hotade han med att komma i morgon för att leta efter ett fel som vi tycks ha. Det är att motorn är tvåpolig dvs det finns såväl en plus (+) som minus (-) kabel till alla elektriska installationer. Detta till trots menar han att motorn är sammankopplad med batteriernas minuspol vilket inte är bra. Det är detta som han ska arbeta vidare med i morgon.

Nu är klockan snart 15.00, solen skiner Anne solar in sin nya bikini och just nu verkar det lugnt på skadefronten. Jag har glömt att berätta att i dag kl 12.00 hade jag mitt (förhoppningsvis) sista samtal/möte med besiktningsmannen. Vi träffades klockan 12.00 på hans kontor och för första gången var han på plats när jag kom. Jag fick ett häfte med ett antal fotografier och lite enkel text, nåja det var ungefär som förväntat. Nu har jag sänt protokollet till försäkringsbolaget och fått ett positivt svar, i nästa vecka ska de bestämma om vi godkänns eller inte (att få vår båt försäkrad för resor över hela världen). Jag är dock förhoppningsvis positiv, bättre båt än Engla finns ju inte. Nu är allt gjort, innan onsdag nästa vecka ska jag göra upp mina affärer med motormekanikern, det blir dyrt men så får det bli (men en av mina medfödda egenheter är att jag är bra på att pruta, dock om jag ska sälja något då brukar det sluta med att skänker bort det).

Så nu skiner solen, alla sorger är glömda, jag har köpt mig fri, säger han på min högra axel, han fortsätter, –du skulle ha gjort allt själv, inte anlita en massa skumma typer. Neej, du gjorde så rätt, du insåg dina begränsningar och anlitade experter, bra gjort, säger han på vänstra axeln. Du såg ju hur det gick för dig i går kväll på restaurangen när du skulle visa dig på styva linan och visa hur man gör ex klacka upp toalettundersitsen och slippa att ta i den med händerna. Det blev nästintill hjärnskakning… Nåja det var inte mitt fel, försöker jag försvara mig med att säga, det var en höjdskillnad som ställde till det. För att vara frank så berättar jag, så här var det. Vi satt upp på en scenliknande uppbyggnad (c:a 15 cm hög) inne i restaurangen, jag skulle visa en konstfärdighet som jag tillämpar i min morgonrutin, att genom att snurra kroppen ett varv på vänster fot, samtidigt slänga ut höger fot och med klacken ”klacka” till undersitsen så den hamnar i rest-läge. Detta som alternativ till att ta i den med händerna. Jag glömde att jag var på en scen…När jag baklänges ramlade ned från scenen så gjorde jag det med stil, jag avslutade med baklängeskullerbytta. Inga gäster blev skadade. Så det så!

Kvällen avslutas i övrigt skadefritt.

IMG_1292

Den senaste skadan under reparation, fas 1IMG_1291

Jag köar i stora vagnen för att åter hamna i vattnet, jag längtarIMG_1285

Har ni sett en så fin propeller tidigareIMG_1287

Först fick jag åka lilla vagnenIMG_1288

Stiligt!IMG_1289Här byter jag vagn

 

Ångest

Måndagen den 20 mars, vi har sovit ombord, tänk så det kan bli, när jag gick med pinkhinken på morgonen, vem möter jag då, jo hamnchefen, lite stelt och trist tycker jag. Jag gissar att det lyste av skuld om mig, jag tyckte han tittade lite väl länge efter mig. Vi putsade hela dagen, medan målarna slipade och stod i.

Tisdagen den 21, i dag har vi haft två unga greker här hela dagen, först målade de med en primer hela underredet, därefter två gånger med antifouling (giftfärg). De var mycket noggranna. Sedan kom motormekanikern med sina två hantlangare (moppepojken och den långe). De har svarvat en del av min propelleraxel från att ha varit 31.8 mm till 30,0 mm, samt köpt en ny axeltätning, allt i syfte att allt ska fungera 100-procentigt. Detta är nu monterat och klart, i morgon ska de komma och ”prima” (måla med lätt övermålningsbar färg) på mina metalldelar, såsom propeller, axel, m m. Därefter återstår anoden på bogpropellern, som ska bytas. Sedan är det klart, vad läskigt, vad ska jag göra sen?

I går var vi på vår lokala hamnkrog (Porto), det var länge sedan vi var där och det var många nya ansikten. Vi satt som åskådare och tittade på de andra gästerna, vilka utgjorde en grupp, medan Anne o jag utgjorde den andra gruppen (ett par). Att sitta helt nykter och titta på de andra som inte är helt nyktra, är egentligen ganska trist. Först måste jag ju fråga mig, beter jag mig på detta sätt som de gör när jag druckit mer än en öl? Jag måste svara nej, för så töntigt som jag tyckte att de betedde sig, så töntigt beter jag mig aldrig. De skrek när de pratade, de drack glas efter glas, skrattade åt allt och inget. Det röktes hela tiden, i stort sett så rökte alla. Ni vet att det är extremt sällsynt med alkoholister som tar emot vård från samhället och som inte samtidigt är inbitna rökare. En något förenklad slutsats blir därför, att vi som inte röker har därför mindre risk för att bli alkoholist, bra va?

Jag fick en bok av Olle (min son) om alkoholism, där omtalas ett vanligt beteende, vilket är att så snabbt som möjligt få i sig den mängd alkohol som kroppen efterfrågar. Dvs snabbt nå en viss nivå på alkoholprocenten eller en viss nivå på ”välmåendet”. Jag såg en man som kom sent, han stod strax utanför gruppen och tittade in i gruppen, han drack och beställde mer att dricka hela tiden tills han troligtvis uppnådde sitt ”behagliga tillstånd”, då minskade drickandet, man kan säga att det planade ut. Det var som om han ville komma i kapp sina kamrater som hade stått i baren en längre tid och hunnit få i sig en hel del innan han kom. På något sätt var han inte helt välkommen i gruppen förrän han hade nått sin ”alkoholnivå”, men när han väl gjort det då öppnade sig gruppen och han kunde gå in och ta plats bland de andra. Kanske var det så att han inte vågade tränga sig fram som nykter, medan det vågade han som berusad. Vad hade hänt om han försökt lite tuffare att tränga sig in som nykter, använt armbågen? Hade han blivit accepterad som en av dem? Nej jag tror inte det Jag tror att han väl kan spelets regler och aldrig skulle komma på tanken att utmana dem. Så för att bli riktig kompis i denna grupp, då måste du kvalificera dig genom att dricka lika mycket öl som de som utgör gruppen gör.

Det var lite sorgligt att se, både hur utanförskapet och hur inträdesbiljetten såg ut. Jag upplever inte utanförskapet på samma sätt som han, de gånger då jag sitter nykter tillsammans med andra som har druckit. Jag tycker att jag, tvärt emot honom (tror jag) har en bättre position att hantera som nykter. Jag tycker jag att jag flyter uppepå det som sker, kan analysera och se sammanhang som jag inte tror att de i gruppen ser eller gör. Jag tror även att de som inte är nyktra, känner osäkerhet att visa upp sig för mycket för mig som är nykter. De har troligen en inre röst som talar om att de ska ”passa sig”, han den där är inte med på samma villkor, han tillhör inte vår grupp. Men å andra sidan är reglerna för gruppers utveckling mycket generella och är givetvis tillämpbara även i detta fall, vill du vara med, visa att du anammar gruppens regelverk.

Onsdagen den 22 mars, i dag skulle vi egentligen lagt båten tillbaka i vattnet, men eftersom saker och ting tar tid, får vi vänta en dag till. Alltså i morgon då är det dags. I dag har metalldetaljer målats med Primer för att därefter målas med antifouling (giftfärg), nu saknas bara ”offeranoden” till Swing Trustern, den ska monteras i morgon bitti.

Fredagen den 23 maj, ”vilken dag…”. Jag tillhör de människor som har lätt att känna skam och skuld. Jag är mycket medveten om när jag gör fel, jag upplever en stark ångest och skäms som en hund (man brukar säga så), jag gissar att det har med vissa hundrasers trötta ögon att göra. Ett bra exempel, vi seglade in i Stockholm och gick med fint ställda segel mot Gröna lund, vi gled fram, hur tjusigt som helst bara några meter från Grönalundsbesökarna som satt på stenkajen och åt glass. Det var en uppvisning utan skryt, det var som en reklamfilm .Köp segelbåt, då när det var som goast, då fick vi en gipp, hela båten krängde till vi, Anne och jag, ramlade omkull och när tittade upp så styrde båten rakt mot stenkajen. Panik är rätta ordet, nåja vi grejade situationen men inte blev glassätarna särskilt sugna på att löpa segelbåt. Vi skyndade oss därifrån, jag ville inte titta bakåt, jag var helt säker på att människor redan trillat i sjön pga att de skrattat sig lealösa. Den smällen satt i flera distansminuter och i mitt huvud återkom tankarna, de vet båtens namn, de kan spåra oss vi får alltså räkna med postpaket eller liknande som syftar till att förlöjliga mig. Sådana gången skulle jag vilja tillhöra den skara av mänskligheten som aldrig gör några fel, jag känner sådana. Tänk vilket kvalitetsliv de måste ha.

I dag var det värre, vi har renoverat vår motor och den vill inte ge ifrån sig lika mycket kraft som innan renoveringen. Detta är ett problem som jag funderat över nu i flera veckor. Motormekanikern säger att det ordnar sig. Först trodde han att det var propellern som var igenväxt och därför inte fungerade, men det visade sig att så var det inte. Alltså problemet kvarstår. Nu vid sjösättningen bad han mig därför gasa på lite och köra runt lite i hamnen för att se om det blivit någon skillnad (ren o fin propeller). Så gjorde jag, körde med full gas fram och tillbaka i hamnen, då skrek Anne –det sprutar ut olja ur avgasröret, jag tittade på motorns värmemätare och den visade 40 grader mer än den skulle, dvs mer än 100 grader, samtidigt började motorns värmelarm att tjuta. Genom mitt huvud for tanken –fyllde jag på för mycket olja, är motorn trasig nu. Detta fick mig att fatta beslutet att gå in till närmsta brygga och stänga av motorn. Jag går mot stenbryggan med fel vinkel och på nytt drar jag upp två stora repor i båtsidan…

Jag larmar motormekanikern och talar om att motorn är kaputt, han konstaterar att en kylvattenslag hade lossnat, vilket ledde till att motorn blev övervarm, vilket ledde till att sotavlagringarna i ljuddämparen lossnade och att värmelarmet utlöstes. Det var fixat på 10 minuter. Det var ingen olja som kom ut, det var sotavlagringar. Men jag fick en repa som kostar ett antal tusenlappar att få fixad. Men det var inte det jag egentligen lider av, jo lite, den där repan (skada), utan det är avslutningen. Alla fyra personerna från motorverkstaden följde med på vår båt på väg till vår ordinarie hamnplats. Det är nu som det händer, när jag ska lägga till så ställer jag till det så allt blir fel. Båten glider åt fel håll, är nära att trassla in sig i andra båtars snören. Motorfolket ombord hoppar och skriker till varandra och milt uttryck uppstår KAOS. Vilken skeppare, han kan inte ens lägga till, hör jag de säga väl inlindat i grekiskan. Detta känns!!
Hur får jag tillbaka mitt självförtroende efter detta? Jag mår illa.

IMG_1278

Blank, ja men nu har hon en REPAIMG_1277

Fint ja

IMG_1280

Minimalt vattenmotstånd.

Springa under dörren

Söndagen den 19 maj, i går var vi tillsammans med de andra yachtissarna på invigningen av en ny krog. Det var bästa maten hittills, sent på kvällen somnade vi mätta och belåtna. Vi vaknade till en ny solig dag. Jag har klagat på vintervädret tidigare, nu är det som det ska, sol och värme varje dag. När vi kom ner till Engla vid 10-tiden så stod målaren där och arbetade, jag frågade om han aldrig fick ledigt, arbeta jämt? Han sa att han måste passa på, det har varit en så regnig vinter att han ligger efter med sina jobb. Han är jätteduktig, han kommer ursprungligen från Iran, och han vet inte var Sverige ligger på kartan men han vet att han har en svensk segelbåt konstruerad av Pelle Pettersson, en Maxi 77 har han.

En iakttagelse som är lite kul, det finns fler SAAB bilar här än de finns Volvo. Lite konstigt tycker jag, men så är det. SAAB bilarna är alla relativt nya 9:3 or som är i ett utomordentligt skick. De är verkligen en prydnad otroligt välputsade, är alla som jag sett, medan de Volvo bilar som finns här är alla gamla och slitna. Varför har det blivit så? Jag måste fundera.

I dag har vi gjort de sista allvarliga återställningarna av Engla, toaletten är klar, vi har diskuterat igenom problematiken med propelleraxeln med motormekanikern och vi har kommit fram till att sjösättningen måste flyttas fram några dagar. Jag får inte glömma att få den nya utombordaren servad. Troligen först på onsdag eller absolut senast på torsdag. Då ska allt vara klart, då gäller det bara att kontrollera så allt fungerar ex Water makern.

Vi bor på ett två-stjärnigt hotell, det är rent och fint och frukosten är lite underlig, men ändå, det fungerar, men det är en sak som jag inte förstår, det är springan under dörren. Det är här som i många andra länder en springa mellan golvet och dörrbladet om c:a 1,5-2,0 centimeter, dvs det saknas en tröskel som dörrbladet ska sluta emot. När jag ligger på hotellsängen och det är mörkt då lyser springan såsom ett lysrör i natten. Det är lite obehagligt, när jag ligger där och tittar mot springan så ser jag, samtidigt som jag hör, andra hotellgäster när de går i korridoren utanför min dörr. Jag ser skuggan av deras ben, då tänker jag som kanske Hitchcock skulle ha gjort. Tänk om skuggan stannar direkt utanför min dörr, tänk om den kom dit alldeles ljudlöst. Tänk om skuggan sakta närmade sig min dörr och sedan stod still, detta skulle kunna ingå i en triller av Hitchcock, lite läskigt tycker jag.

Men åter till vardagen, varför denna springa? Som jag ser det så kan ormar, insekter av alla slag, råttor och kackerlackor springa ut och in i rummet medan man sover (eller försöka att sova). Återigen, var är syftet? Förutom alla djur som kan gå som de vill, så kommer ljud in samt dofter, om någon skulle säga till mig att det är för att skapa luftcirkulation… Jag kan konstatera att husen är dåligt byggda, det drar överallt så extra hål kan jag inte tänka mig behövs.

Detta får mig att tänka på SR:s korre i London för c:a 15 år sedan, han (kommer ej ihåg namnet) upplevde springan mellan dörr och golv på liknande sätt som jag och tog med sig från Sverige en måttbeställd tröskel till hans hyrvåning. Den anlitade snickaren hade mycket svårt att förstå vitsen med tröskel, men gav till slut med sig och lovade att fixa det under dagen. När korren kom hem på kvällen var det lika som förut, en två centimeters springa trots att tröskeln satt på plats. Snickaren hade sågat av dörren nedtill lika mycket som tröskeln var hög…

Vad kan man lära av detta, kanske inte finns det bara en sanning, trist.

I natt ska vi sova ombord trots att båten står på land (det är inte tillåtet) vi ska busa lite (jag får pinka i hink). Vi har bott på hotell i sju dagar, det får räcka. Nu är det nära att allt ska vara klart, återstår gör: båten ska målas med primer (en färg som fungerar som en fästfärg för annan färg), därefter antifouling (giftfärg, totalförbuden i Sverige). Därefter ska propelleraxellagret bytas, och axeln ska svarvas och till slut monteras med den nya propelleraxeltätningen. Min Swing Thruster (bogpropeller) måste ha en ny anod (motormekanikern letar, räknar med att hitta en som passar). Vår nya utombordare ska ha service (byta olja mm), slutligen ska jag sätta blåslampa på besiktningsmannen och på Biminimannen, sedan är denna del i mitt liv slut. Då ska vi vara redo för det stor språnget.

IMG_0768

Blommorna till AnneIMG_1269

Yachtissarna på den nya krogen

 

 

 

 

 

 

 

 

Födelsedag

Torsdagen den 16 mars, nu har Engla varit uppe på land sedan i måndags och de sista förberedelserna inför den stora resan, är snart klara. Måndagen den 3 april ska vi till USA:s ambassad i Stockholm för visumintervju. I dag ska vi på vår väg ner till Engla i hamnen, stanna till vid en fotoaffär och be att få två passfoton (USA standard) som tillsammans med våra personbevis och pass kan visa vilka vi är, under intervjun. När jag svarat på alla deras tillsynes konstiga frågor på Internet, så väcks något upproriskt i mig, jag hoppas verkligen att jag inte låter någon inre röst företräda mig vid intervjun, ex om jag får frågan ”är du medlem i någon terroristorganisation? Eller är dina föräldrar aktiva terrorister? Risken finns att min inre ständigt upproriske vän (han på höger axel) då skriker ”Jaaa!”. Nåja, jag får öva innan med Anne, hon får leka utfrågare så får vi se om jag kan hålla tillbaka, han, långt därinne till höger.

Nu vet vi att våra vänner på ”Sans Peur”, Grete o Fred är inne på samma tankebana, att övervintra i USA. De är f n på Sicilien och vi kommer att träffas strax efter det att vi lämnat vår vinterhamn.

Fredagen den 17 mars, Skam, skam, skämmigt, det är vad det är, Anne fyller år och jag har som en av mina dåliga vanor, glömt bort det totalt. Jag upptäcker det när vi äter vår hotellfrukost, då jag har datorn med mig och Anne får mejl som gratulerar henne… PERKELE en gång till har jag glömt. Det måste vara något allvarligt fel, i år glömde jag min yngsta dotter Elin, sonen Olle ringde jag dagen innan, likaså med barnbarnet Kalle… Och nu jag glömde min fru. Hur kul är det, men det ska sägas till Annes fördel att hon detta till trots har varit lika gullig som vanligt. Hur reparerar man alla dessa fadäser? Jag återkommer mer specifikt frågan, när jag fått fundera lite.

Nu är klockan snart 19.00, vi är tillbaka på vårt hotellrum, mätta efter det att vi ätit panerad biff ombord på Engla. I dag har vi arbetat, Engla är den båt som blänker mest, hon har aldrig varit så fin som nu. I morgon kommer målarna och sätter på Epoxi, ett antal lager, därefter kommer en man som ska lacka våra reparerade gelcoatskador, slutligen kommer en man i morgon som målar underredet med primer. På måndag ska giftfärgen på och då ska även propelleraxeln, propelleraxellager mm komma på plats. Slutligen ska jag genomföra service på min nya YAMAHA dingemotor, det har gått c:a 10-timmar på lågt varvtal, nu ska olja m m bytas. Sedan… ja då är det ”klart skepp”, hon är klar för den stora resan.

Lördagen den 18 mars. Så har vi Biminimannen och besiktningsmannen, vi ska klarera ut dem också. Biminimannen har vi anlitat på nytt, han ska sy en ”överrock” till vår modifierade dinge. Överrocken ska fungera såväl när dingen ligger på fördäck som när den ligger i vattnet. Överrockens syfte är att utgöra solskydd. Vi har nämligen fått höra att vanlig PVC har en kort livslängd i solen, så överrocken ska få dingen att överleva lite längre. Besiktningsmannen skulle ha lämnat sin rapport i går, jag tänker inte tjata på honom i dag och inte på måndag, planerar vi att sjösätta (ev tisdag), utan först på tisdag, då har han fått ytterligare tre dagar på sig att skriva. Dessutom är det så att jag har underlättat för honom genom att skriva ned alla data om båten i ett besiktningsformulär. Han gör bedömningarna och jag biträder med fakta.

Jag har funderat på hur motormekanikern ser på sin tillvaro, nu medan jag är här? Det är nämligen så att jag börjar gilla honom, han är en av de få som man kan lita på, säger han att han fixar något, så gör han det. Säger han vid 10-tiden i morgon, så är det vid 10-tiden. Det är lustigt med honom, jag tror inte att någon, oavsett hur stort hjärta personen än har, kan säga att han är stilig, snarare tror jag att de flesta skulle vilja säga det motsatta. Men detta till trots har han en son som gissningsvis är i tio-års åldern och som är hur fin som helst. Kommer ni ihåg ”Solsidan” där pratade huvudpersonen om kompensationsfaktorer, dvs var man ful måste man i stället ha mycket pengar osv, han borde alltså enligt Solside-resonemanget ha en ytterst vacker hustru.
På helgerna ser man dem gå hand i hand här i hamnen och jag gissar att motormekanikern berättar om alla de jobb de gör när de passerar båtarna som ligger vid kaj. Det är jättefint att se. När jag utför min morgonrutin vi 09.30-tiden så avslutar jag alltid den genom att ta en sväng förbi motormekanikern och då har jag alltid något att berätta eller lämna in för lagning eller fråga om när något blir klart. Detta har skett på detta viset allt sedan arbetet med motorrenoveringen startade i november. Konstigt nog, har jag aldrig mött någon annan kund, när jag besöker honom på morgonen, jag verkar vara den enda kunden. Men så är det inte de c:a 10 anställda och de stressar fram och tillbaka på sina mopeder och jag ser dem överallt skruvandes på alla möjliga båtar. Men det kanske inte är vanligt att man ligger kvar för vintern och ändå väljer att ta hjälp, då kanske man ska göra allt själv. I mitt fall skulle det bli alldeles för dyrt, jag gör oftast lite fel någonstans, så jag får göra om det och då händer det att något går sönder. Därför blir det dyrare.

I dag lördag ska Anne åka med bussen till IKEA, medan jag ska skruva på Engla, ni ska se vad fint allt blir, toaletten nylackad (del av), rattpiedestalen samt mina tre luftinsläpp, till motor, köksfläkt och toafläkt. Precis nu pratade jag med motormekanikern, jag har köpt en ny propelleraxeltätning, han har kollat och kommit fram till att den inte 100% passar min axel… För att säkra hindrandet av vatteninträngning, föreslår han att man svarvar axeln precis där gummi tätningen ska sitta, syftet är att få exakt passform samt att ytan är helt jämn dvs den sliter inte på gummit. Nåja det är bara att se det positivt, om du som läsare tänker köpa en äldre båt, ha dessa tankar i minnet då.
– förutom vanligt underhåll köpte jag prylar och tjänster de senaste två åren inför det att vi gav oss iväg i juni 2015,
– 2016, när vi seglade från Torredembarra i Spanien till Grekland, så köpte jag tjänster och prylar
– nu under vintern 2016-17 har det kostat en del,
– och jag har kvar besiktningsmannen, motormekanikern och Biminimannen.
Summa summarum, jag kunde alltså ha köpt en båt som kostade c:a en halv miljon mer och kanske sluppit dessa kostnader. Det är dyrt med båt. NautorSwan räknar med att en Swanbåt kostar 10 % av inköpspriset i årlig driftskostnad, vad säger du om det. En icke utrustad 115 oftare kostar c:a 140 miljoner SEK (10 % på det du!).

Nu kom jag på, jag ska som ersättning för ett förlorat födelsedagsfirande, överraska Anne med att köpa en blomma till henne. Hon är ju nu på IKEA (åker buss dit, tar två timmar). Vilken bra idé. Nu ska jag gå och köpa en blomma. Blomman är inköpt, jag köpte den i samma affär som varit bussig nog att skänka min blompinnar, dessa är nämligen mycket bra att ha till lite av varje. Jag köpte oxå några söta bakelser. Det är så att vi ska gå på krogen i kväll tillsammans med några andra Yachtissar och då får hon bakelserna när vi kommer hem, vad tror ni om det?

Några bilder:

IMG_1259

Denna lilla bil är den första som stannat för stoppskylt som jag sett i GreklandIMG_1258

Här är stop-skylten

IMG_1265

Engla får färg (Epoxi 5 lager)IMG_1266

Så ser den nyspacklade kölen ut

IMG_1267

Grön Epoxi

IMG_1268

Vår kätting och våra nyputsade tendrar

IMG_1264

Den nylagade rattpiedestalen

 

 

IMG_1265

En ny vinkel, fint v?