Det kokar

Torsdagen den 27 april, motormekanikern ringde och sa att de sänt växellådan med buss till Messalongi. Jag fick skjuts upp till busstationen, hämtade växellådan, monterade den och allt fungerade. Glädjen stod i topp. Under tiden hade Laila och Claes anlänt i sin båt Comedie. Det var ett kärt återseende, vi har inte setts på c:a 10 år.

Fredagen den 28 april blev en kluven dag, vi lämnade marinan, denna gång gick det bra och resan gick mot ett gammalt och kärt resmål, Ithaka (Odysses ö). På resan dit fortsatte krånglet. Motorn blev övervarm på nytt… Jag blev, om inte vansinnig så åtminstone i närheten av överhettat psyke. Jag körde då motorn på endast 1000 varv (5 knop), så vi kom sent till Ithaka och jag var sur. I morgon då ska jag minsann ta tag i problemen, nu ska jag göra allt själv i fortsättningen, så gick mina tankar.

Lördagen den 29 april, morgonpigg Anne var operationssköterska, ni vet det där med ”smack” en peang i den öppna handflatan, i mitt fall 13 mm fast nyckel som vanligaste peang. Jag tog bort termostaten, då såg jag att de hade borrat två hål i termostaten… detta är vad jag kallar en bonna-lagning. Hålen underlättar vattenflödet och därför ökar vattnets kyleffekt. Det kunde jag ha gjort själv. Jag skrev omedelbart (alldeles för fort) ett argt mejl till motormekanikern, detta är bondfångeri… Nu skulle jag kontrollera allt, jag började med att demontera termostaten och testade den genom att koka den i en kastrull på spisen och jag använde Annes specialtermometer som hon använder för att göra yoghurt för att ha korrekta temperaturuppgifter och då visade det sig att termostaten började öppna vid c:a 82 grader och var helt öppen vid c:a 95 grader. Då blev jag bekymrad, motorn, före renoveringen blev aldrig varmare än c:a 77 grader och det var det måttet jag använt när jag ansåg att motorn var övervarm. Nu när jag körde efter renoveringen blev motorn c:a 85-90 grader, dvs termostaten hade precis öppnat. Alltså, troligen ska det vara c:a 90 grader och det har aldrig varit något fel.

En stilla tanke som lätt färgar mina kinder rosa började tränga fram, kan det vara så att den inte någon gång blivit övervarm dvs att jag har sänkt varvtalet på motorn innan ens termostaten har öppnat… Pinsamt, jag skriver nu ett lite överslätande mejl till motormekanikern, det är troligen så att jag missförstått alltihop, urch!! Jag satte tillbaka termostaten jag försökte hålla humöret uppe så mina svenktalande kamrater inte skulle kunna misstänka att jag, åtminstone lite grand, har gjort bort mig. Vad ska motormekanikern tro om mig nu? När jag inte ens vet hur varm motorn ska vara och skriker och larmar troligen helt i onödan, Aj Aj Aj. Nu känner jag igen min terapeuts namngivna process ”koka i sin egen olja” det stämmer in rätt bra.

Typiskt dig, säger han på högra axeln, jag är inte ett dugg förvånad, så är det jämt, du väsnas och står i medan det visar sig att du nästan jämt missförstått det hela. Du är självdevalverande, tänk bara på allt väsen du skapat gällande din plotter, som efter två år visar sig inte ens vara kalibrerad dvs det första man ska göra. Innan man gör allt annat. Men säger jag, sedan är jag tyst, jättetyst. Då tar han till vänster upp sin stämma. Du skulle nog ägna dig lite mer åt egenterapi, du är lite svag när problemen trycker på, jag är orolig för dig. Tack Tack säger jag till bägge två, kan jag få koka i fred att tag, Okej?

På kvällen var vi på vegetarisk middag ombord på Comedie, senare på kvällen anslöt SCA-Thomas när vi tog en runda runt hamnen och hamnade på en liten trevlig krog. Mina inre spänningar löste jag upp i alkohol varför ingen av de andra kunde ana att min egen kokpunkt var passerad och en pågående upplösning av personligheten hade tagit sin början.

IMG_1332

Våra vänner Laila och Claes, de hjälper mig utspädningen

 

Annonser

Krångel igen

Lördagen den 22 april, tiden går. Vi siktar mot mål, tar oss till målet, konstruerar ett nytt mål som vi tar oss till, så börjar resan om, cirkel efter cirkel sluts, men någon gång når vi inte målet, eller vi har inget mål att ta oss till. Den dagen kommer, det vet vi alla. Då undrar jag, hur viktigt är det att vara nyttig på den resa som man gör? Ska alla mål vara något man når efter det att man ”betalt för det” ex genom särskild ansträngning, eller kan mål, värda att uppnå vara totalt utan värde vare sig för mig/oss eller någon annan, ex kan ett mål vara att bara färdas till en viss plats, vara där kanske uppskatta platsens skönhet eller annat av fast värde (kan inte tas med), njuta av det och därefter gå vidare till nästa mål. Kan en dags solbadande vara ett mål som avverkas på samma sätt som arbetsrelaterade mål med inkomst för sin försörjning som yttersta mål? Är det finare att ha vissa mål än andra? Givetvis är det så, eller som Anne säger –detta med vad som är fint och inte, har endast med dina komplex att göra, kanske hon har rätt, men jag tror inte det. Jag tror att vi värderar allt vi ser och hör och alla hamnar därefter värderade på en icke uppförd lista.

Om mitt mål skulle vara att studera Goyas senare verks olikhet/likhet med hans inledande alster, eller att ha målet att besöka Elvis Presleys sista hem. Är det ena finare än det andra? Är det ena mer eftersträvandesvärt än det andra? Varför har de ev olika värde? Och är värdet entydigt eller varierar det efter person som tillfrågas? Varför jag surrar då runt i detta, kan man undra. Jo jag vill få ok på att mitt liv i jämförelse med andras liv har samma berättigande. Jag tänker ibland så här ska jag ägna mig åt något annat, något viktigare, än det jag valt att göra, slumpar jag bort mitt liv här på segelbåten Engla i Medelhavet? Detta var några tankar, ”svar” kommer senare.

Söndagen den 23 april, för första gången deltog vi i gemenskapen här i marinan. Klockan 13.00 var det gemensam grillning, det innebar att några av yachtissarna ordnade grillkol m m medan vi andra tog med oss en euro samt mat att grilla och något att dricka. Det var trevligt, vi hamnade mellan ett antal svenskar så vi kunde intervjua andra som har en liknande situation och det är kul att lyssna på andras viktiga val i livet, och till slut hur kom det sig att de hamnade här.

Måndagen den 24 april (en riktig måndag). Vi var uppe redan 07.30 och förberedde oss och båten för avgång. Alla tamparna var loss och jag lade i växelläge framåt och inget hände… Vi lyckades få tag i båten bredvid och kunde då dra tillbaka båten till sitt tidigare hamnläge. Efter en kontroll så visar det sig att växellådan inte fungerar på framdrift. Vilken tur, tänk bara att vi hunnit några meter till eller ut på havet. Vi kunde alltså inte köra båten för motor, vi gasar men propellern den står still. Vilken tråkig dag det skulle ha blivit då. Nu är den tråkig men bara en tusendel av vad den kunde ha varit.

Det är inte utan att man börjar bli lite religiös, det känns som att han däruppe vill vara övertydlig i sin vilja att hjälpa. Jag tror att han tänker att det är bättre att alla fel händer nu och på ett ofarligt sätt istället för mitt ute på Atlanten, så tror jag att han tänker. Exempelvis när det gällt:

  1. Vi vaknar på natten när vi ligger vid kaj av att motorn startar, vi får småningom ett allvarligt el-fel och en mindre brand (rökutveckling) uppstod, tänk om det hänt natten innan, då låg vi på svaj ensamma i en liten vik, hur hade vi fixat det?
  2. Vi lägger till här i Messalongi och när alla tampar är i land och båten sitter fast då går det inte att stänga av motorn, det visar sig att startmotor och solenoid brinner (kokar), då ligger vi vid kaj, tänk om det bara hänt några minuter före då vi backade in i marinan, inte kul.
  3. Vi ska precis släppa alla tampar och ge oss i väg ut på havet när växellådan slutar fungera, tänk om det hänt bara en minut senare ute på öppna havet.

Visst känns det som att någon tittar till oss och ser till att allt trassel händer under lugna förhållanden. Visst har vi haft tekniska problem tidigare (fel vore det att säga annat) ex motorn har under alla år läckt olja, samt den har till och från gärna velat bli lite övervarm, men allt har fungerat. Har jag tryck på en knapp så har det hänt saker, något liknande detta har aldrig tidigare hänt. Dock frågar vi oss, när tar det slut, när har han pekat ut alla svaga punkter, jag vet att även motormekanikern önskar att det tar slut någon gång.

Just nu säger Anne att snart är det mat och idag är det vegetariskt igen, för något år sedan var vegetariska middagar inte bara ovanliga utan nästan obefintliga, nu har vi säkert två dylika måltider varje vecka. På tal om mat, vi äter rent kött kanske engång/vecka (tidigare åt vi c:a fyra gånger/vecka), lite nyttigare är vi trots allt, det borde räknas och ge några poäng.

Glömde berätta om bilden med en liten apa som hänger under/mellan skeppsuret och barometern i salongen. Det är vår maskot som vi fått av våra vänner familjen Olson Lidingö. Jag tror att apan är en teknisk apa som kommer att hjälpa oss med alla tekniska problem i framtiden.

Tisdagen den 25 april, kanonväder, motormekanikern hör av sig, de har fått min växellåda och de har lokaliserat felet samt redan sänt efter reservdelar, bra jobbat, tycker jag. Nu känns det lite lättare, vi får se hur det hela slutar. Erfarenheten hittills säger mig att detta bara är början på en never ending story.

Nu sitter vi i solen och vilar upp oss (det är jobbigt att vara yachttis) vi har varit och handlat, det är nämligen så att vi får finfrämmande i kväll, det är Laila och Claes-Olof som kommer förbi. Det ska bli trevligt att träffa dem igen, det var många år sedan vi sågs.

Onsdagen den 26 april, motormekanikern meddelar att det fattas reservdelar och att de hoppas få dessa senast i morgon, i så fall kommer växellådan antingen i morgon eller troligast i övermorgon dvs på fredag. Det tar mig max en timma att montera den varför vi på lördag morgon är beredda att göra ett nytt försök att komma vidare. Nu har jag läst färdigt Odyssén av Homeros, tolkad och översatt av Ingvar Björkesson. Detta var inte gjort i ett navs, urjobbig att läsa än jobbigare att förstå. Boken består av 24 sånger och ofta 400-600 verser i varje sång. Det finns ingen tidslinje att följa, dvs först hände det sedan hände det osv utan händelser berättas var för sig som enskilda böcker och ibland finns tidskopplingar men oftast inte. Det är mycket stressande. Jag har planer på att försöka läsa om boken, i hopp om att förstå hur de olika händelserna hänger ihop. Men så blir det nog inte, Homeros har konkurrens av en biografi av Ronald Reagan, som ligger o väntar.

IMG_1329

En besökare

IMG_1328

En ytterligare , familjen Laila o Claes

IMG_1327

Hon blänker fint

IMG_1326

Ännu mer blänk

 

 

Vintervilan går mot sitt slut

Torsdagen den 20 april, vi är kvar i marinan på Messalongi, det är kortbyxaväder, men en ihållande kall vind, sänker temperaturen. Vi är ovanligt lata, går ut och promenerar, träffar andra svenskar och är lata.

Däremot funderar jag en del på grekerna hur de egentligen är, jag menar att jag möter uppfattningar och beteenden som väcker frågor. Exempelvis, när vi använder radion så får vi leta länge innan vi hittar någon kanal som inte bara spelar grekisk pling-plong musik. Jag tycker att den grekiska musiken vilka alla melodistycken låter som en ”variation på ett tema” på Zorba-musiken från filmen Zorba, är bedrövlig att lyssna till, har man hört en gnäll-låt så har man hört alla. Ofta hittar jag en station som inte enbart spelar pling-plong musik, medan alla andra är pling-plong, åker jag taxi, så är det pling-plong för hela slanten, likaså på restauranger och butiker. Jag tycker det känns lite enfaldigt. Jag frågade en taxichaufför om han gillade musiken (pling-plong) som han spelade hela tiden, han svarade –ja jag är ju grek. Jag tror att det ensidiga musikspelandet står för något, ex en mycket stark nationalism. Jag har pratat lite mer ingående med två greker och bägge grekerna hade samma ingång i diskussionen, jag tog upp framtiden och de svarade med att berätta Greklands betydelse för oss alla på klotet. Det gick inte att diskutera deras ekonomi och deras förhållande till att betala skatt. De såg ut som stora frågetecken och förstod inte vad jag menade. På det sättet är nog greker och britter ganska lika, ser gärna bakåt och blundar när de tittar framåt.

Men som tur är alla greker som jag mött mycket trevliga och sociala, varför jag med lätthet bortser från mindre gropar i vägen och i stället gläds åt det goda. Apropå miljön, grekerna kommer aldrig att komma i kapp övriga Europa, underhållsbehoven på allt samhällstekniskt är gigantiskt, det bästa vore troligen att riva allt och bygga nytt. Jag reagerar över det jag ser, jag gissar att det finns stora behov bakom dessa byggnader helt befriade från underhåll, som folk bor i. Vatten o avlopp har jag berört tidigare, där finns många frågetecken. Vad lever alla greker av är ett annat frågetecken? Varje dag åker de fram o tillbaka i sina rostiga bilar (en del rena vraken) eller moppar sig fram. Det finns inga industrier eller jordbruk (vi har sett en ko) eller annan producerande verksamhet i de delar av landet som jag besökt. Trots detta är det mycket gott om affärer, framförallt affärer som säljer: skor, glasögon, klockor, smycken, kläder, samt massor av restauranger –överallt finns det matställen. Men vilka är det som handlar i alla dessa butiker och äter på alla restaurangerna, jag vet inte, oftast är det tomt när vi går förbi på våra promenader. Vi bidrar väl, men det behövs några till.

I kväll var vi på den lokala baren, de har bra Internet. Så vi hänger där när vi behöver, många av de andra yachtissarna sitter gruppvis och spelar kort, ser trevligt ut. Men vi väljer att vara lite utanför, jag har pratat med några av de andra svenskarna här och jag stöter omedelbart på samma/liknande uppfattningar ex att politiker kan man inte lita på, invandrare inte heller, grekerna begriper inget o s v. Jag är övertrött på dessa långa trista antiintellektuella utläggningar, jag hoppas ingen uppfattar mig på liknande sätt. Så priset blir att stå lite vid sidan om, men det gör mig inget, det känns rätt.

Fredagen den 21 april, tiden går. Motormekanikern verkar ha tröttnat på mig, han har inte besvarat de sista mejlen från mig, kanske jag brutit mot någon osynlig kundkod som finns här i Grekland, varit för gåpåig, krävt för mycket eller inte tackat tillräckligt. Vi får se nu ska jag ringa honom. Nu har jag ringt, han svarade inte utan en av de kontorsanställda svarade… Och han visste inte när Andreas kom tillbaka. Detta vittnar om att allt inte är som det ska i vår relation, men jag ska ringa honom igen senare, till slut tror jag att han svarar. Det går säkert att ordna till, jag har ju faktiskt en jättefin present med mig från Stockholm till honom, men det vet han inte ännu.

I dag blåser det mindre än i går, jag har slipat och lackat lite teak, allt är lugnt och vi är lite i väntans tider. Vi vill inte lämna hamnen förrän vi vet när och var vi ska möta några olika vännbåtar. Det är Comedie med Laila & Claes-Olof från Västkusten som vi seglat med till Skottland och det är Sans Peur med Grete och Fred ombord, de seglade vi tillsammans med i somras. Bägge dessa båtar ska dyka upp i närvattnet och vi vet ännu inte när och var. Den 2 maj ska vi vara hos Motormekanikern och den 5 maj ska vi ta emot Kerstin o Lasse Alerås vilka kommer tillbaka till Medelhavet efter en vinter i Göteborg och den 17 maj ska vi hämta upp Majsan i Aten, visst är det körigt.

Nu har jag fått mejl från motormekanikern, han är mycket neutral i mejlet och hälsar mig lite opersonligt välkommen. Jag kommer och jag vet att han kommer att vara glad när jag reser för gott, men samtidigt kommer han aldrig att glömma segelbåten Engla. De fick precis som jag, göra alla jobb två eller tre gånger, så nu vet jag, detta har inte med mig att göra (Hurra!) utan med den ovanligt motsträviga segelbåten Engla. Det är alltså inte för inte att hon har samma namn som min mormor (Engla). På söndag ska värmen komma tillbaka till oss, i veckan ska det bli 24 grader och sol, det ser vi fram emot, i dag är det kall vind som solen inte orkar på,

Här kommer några bilder från marinan i Messolongi.

IMG_1321

Anne på väg till vår lokala krog och Wi-fi ställeIMG_1319

En bild från hamnen, längst bort ser ni administrationsbyggnaden, administration är fint

IMG_1318

Yachtissarnas cyklar (vi har ej cykel)

IMG_1317

Grekisk ingenjörskonst. I Sverige sågar vi upp ett spår i gatan som vi efter det att ex en el-kabel är ditlagd fylls åter med ex asfalt. Medan här i Grekland lägger man el-kabeln uppepå asfalten och skyddar den med ett lager betong, såsom ett fartgupp. Kanske inte så dumt när allt kommer omkring.

IMG_1313

 

 

 

Nu är jag 70+!!!

Tisdagen den 18 april, vi vaknar till kanonväder, kortbyxa på och ett kort planeringsmöte ombord. Vi har betalt för nästan två veckor ytterligare i marinan och vi har projekt som måste genomföras, i vilken ordning gör vi dessa. Mötet avslutas i harmoni och vi bestämde att i dag så inleder vi arbetet med att leta vad kan vara fel på det elektriska som gör att startmotorn samt solenoiden så gärna vill brinna (ta eld).

Då har jag lärt mig att inleda undersökningen genom att kartlägga vilka justeringar/förändringar har gjorts på senare tid som är inom härandet startmotorn. Kartläggningen resulterade i följande:
– i början av juli 2016, Swanvarvet i Italien monterade ett relä för att underlätta start vid låg batterispänning,
– i slutet av oktober tog motormekanikern ur motorn i båten,
– i november monterades motorn åter på plats,
– i mars i år satte motormekanikern in ett nytt relä efter branden och
– nu i slutet av mars brann även det reläet samt startmotor o solenoid.

Utifrån ovan är det lätt att fokusera på reläet, så därför började jag med att leta fel som ett resultat av att de tagit ur och återmonterat motorn. Jag har därför ägnat förmiddagen åt felsökandet, utan hitta något, trist. Om det skulle indikera att de inte gjort något fel vid ur o i monteringen så återstår endast fokus reläet. Det som ytterligare talar för att reläet är boven är att motormekanikern i min frånvaro har monterat en ny startmotor samt solenoid, men ej monterat nytt relä… När jag frågar honom svarar han att han inte vet vad det elektriska problemet orsakas av. Alltså har vi flera indikatorer som pekar mot reläet, jag utser därför reläet till syndabock. Men frågan om varför eller hur kommer det sig, är fortfarande obesvarad. Nu är allt kopplat såsom det varit i trettio år utan att det hänt något i likhet med de ”bränder” jag haft. Kan jag då lita på att det inte blir så på nytt, just bara därför att jag inte har ett relä inkopplat. När jag granskat motormekanikern arbete (demontering o montering av motor) så hittar jag inget fel och allt är återställt till det normala och de viktigaste tekniska detaljerna är samtliga nya. Det känns som jag är på ruta ett, dessa brandhändelser har bara varit en parantes som jag kan bortse ifrån. Men, det känns fel att avsluta ett ärende utan att förstå vad som hänt. Jag måste fundera.

Det andra problemet, övervarm motor, är lika obegripligt, motormekanikern menar att det har med ljuddämparen och avgassystemet att göra. För mig förefaller det helt taget ur luften. Jag har haft isär delarna och inte kunnat upptäcka något konstigt, men vi gör så att när vi ger oss av härifrån (om en vecka eller så) så kör vi motor och då ser vi om det fungerar eller inte. Alternativet är att ligga och köra motor här vid bryggan, det känns mer som en nödlösning. Vi vet ju sedan tidigare att vi åtminstone kan köra 1000 varv vilket ger en fart om c:a 4-5 knop, så fram kommer vi om än lite sakta.

Nu lägger han på min högra axel sig i – du tar inte ansvar, du låter slumpen avgöra och du tänker ta emot gäster ombord, du är ansvarslös. Jamen säger jag, jag har fyra stycken brandsläckare, det måste väl räcka. Jadå, du tänker rätt säger han på min vänstra axel, ta det lugnt bara så ordnar sig allt. Ha ha, ha hör jag från min högra axel, jag minns hur det gick senast du använde en brandsläckare. Ja, det blev lite jobbigt att städa och lite bilköer på Lidingöbron, men då lärde jag mig hur man inte ska göra, säger jag. Ha ha ha, man ska lära sig hur man ska göra inte hur man inte ska göra, det var det dummaste jag hört. Saken var den att jag ville undersöka hur en engångsbrandsläckare (pulver 2 kg) fungerar samtidigt som jag körde på Lidingöbron, det gick inget bra, den gick inte att stänga av och det blev svårt med sikten. Jag tycker du gjorde helt rätt, säger min vän på vänstra sidan, man ska ta reda på hur saker o ting fungerar, bra gjort. När jag sålde bilen något år senare fick de nya ägarna lite gratis pulver på köpet.

Nu är det eftermiddag, solen gömmer sig bakom molnen, vi har ätit grillad kylling och vi har sovit middag och just nu verkar alla tekniska installationer fungera. Kanske vi ska fortsätta att bara bryggsegla och inte ge oss ut och starta motorn och sådär. Låt mig fundera!

Onsdagen den 19 april, halvbra väder, dock kortbyxa på. Har arbetat med lite el-justeringar (blir aldrig klart) hela dagen. Tänker tillbaka på födelsedagsfesten, det var kul att se mina barn och barnbarn glada och positiva, alla tillsammans. Jättekul. Här kommer några ytterligare bilder.

 

 

IMG_0342

En fantastisk anläggning

IMG_0343

Smedsbostäder

IMG_0345

Herrgården

IMG_0353

Majken och jag diskuterar planeringen av dagen hon väljer en stol till oss var för vi ska sitta och prata.

IMG_0356

Här granskar jag det konstnärliga i alla mina presenter från Majken, som ni ser lyckades jag byta till annan stol

Firandet!

Viloperiod i Stockholm 2 april till och med 16 april. Ja, ni vet naturligtvis om terrorattentatet i Stockholm, flera av oss var inne på Drottninggatan dagen före händelsen. Jag blev uppringd av mina barn, de hörde av sig i syfte att veta allt var bra. Det stärkte familjebanden och kändes skönt trots allt elände som terrordådet förde med sig.

Ni undrar naturligtvis hur det gick, jag menar med hulkandet på mitt födelsedagskalas. Jo tack i stort sett gick det bra, några små incidenter, men inga allvarliga, tack för det. Kortfattat så här såg programmet ut:

1          Lunch på Löfsta Bruks Wärdshus, med programförklaring.
2          Guidad tur på Herrgården
3          Bruksvandring
4          Fikapaus på ett speciellt fikaställe, en gammal smedsbostad
5          Lerduveskytte
6          Bastu och badtunna
7          Fördrink
8          Middag
9          Genomgång av enkät (Vem är jag)
10        Bubbel och tårta (00.00 den 9 april)
11        Frukost
12        Hemresa

Jag var osäker på hur det skulle uppfattas att bada bastu och badtunna, men barnen gillade det och jag tror att även de vuxna som fick plats i tunnan tyckte det var kul, skönt! Lerduveskyttet lika här, jag tänkte att någon skulle tycka att det var lite väl manligt inslag, men ack nej jag uppfattar att alla gillade att skjuta. En viktig del i detta tror jag var att våra lokala instruktörer var fantastiskt pedagogiska (överpedagogiska) och riktiga ”lokals” med snus under läppen och huggartröja. Mina bägge lite äldre barnbarn (Johanna 16 år och Edvard 11 år) deltog i tävlingsskjutandet och det gick riktigt bra för dem, Johanna fick in flera träffar på lerduvorna. För min egen del gick det inte så bra, jag missade alla duvorna utom en… Gissa vem som vann skyttetävlingen, jo Anne! Trots att det var första gången hon höll i en bössa, så vann hon trots att det var såväl: jägare, officerare och polis med. Outgrundligt hur det kan gå på detta sättet. Jag hade gjort en enkät med frågor om mig själv, de fick tävla familjevis och den som hade flest rätt hade ändå 12 fel på 40 frågor… Lite oroande tycker jag.

Men det var fantastiskt, det var andra gången som jag var tillsammans med alla mina barn och deras familjer samtidigt, det saknades bara Kalle som är på sitt utlandsår i USA. Ytterligare ett barnbarn var med men är ännu inte född, jag ska bli farfar i augusti (en Helena?), det blir mitt sjätte barnbarn och säkert inte det sista. Eftersom de två minsta Majken tre år och Frank ett år var på sitt mest pigga humör så det var full fart hela tiden. Att få tyst på gruppen var därför inte lätt.

Vi hade två guider, en för herrgården och en för arbetarverksamheten på bruket. Att få se Louis de Geer pampiga Bruk (Löfsta Bruk, tillhört familjen de Geer i 14-generationer): byggnaderna, detaljplanen, höra om produktionen av stångjärn (man producerade 55 000 stångjärn/år) och om det goda omhändertagandet av de anställda, var gripande. Ex så fick man bo kvar på bruket tills man dog och trots att man inte kunde bidra, så fick man bostad, ved och mat av bruket och så var det inte på andra ställen. Dock bodde man trångt även här ex ett rum och kök (smedsbostad) härbärgerade ofta upp till 13 personer.

Vår guide hade även forskat om mina/våra anfäder Engla o Melker vilka arbetade som jordbruksarbetare på många av bruken och gårdarna runt i kring, dock ej just på Löfsta Bruk. Mina morföräldrar (jordbruksarbetare) visade det sig flyttade varje år (sista veckan i oktober). En vanlig orsak var de skulle få ett bättre boende på nästa ställe. Ett stort problem på den tiden var lössen, i statarbostäderna kryllade det av löss. Tillbakablicken gav oss alla en känsla varifrån vi härstammar och det tycker jag är viktigt eftersom när man ser på församlingen i dag, så är de så långt man kan komma ifrån hur Engla o Melker hade det.

Engla och Melkers äktenskap har gett upphov till att vi i dag är 54 personer och i augusti då ökar vi till 55 personer då Lisa ska föda ”Helena” (arbetsnamn). Min förstfödda dotter Anna är först i släkten att ha en akademisk examen (själv avbröt jag mina studier), i dag har alla mina barn det och även deras respektive högskole/universitetsutbildning, det går framåt.

Åter till nu-läge. Jag sitter på Kungsholmen i Oskars våning och vi vet inte vad som hänt med vår båt, det enda vi vet är att vi fått ett mejl där motormekanikern begär tillstånd att få hämta ut båtnyckeln på marinakontoret. Men jag utgår ifrån att allt är fixat dvs ny startmotor och solenoid samt att problemet med övervarm motor är åtgärdat. Det senare har jag funderat mycket över, när motorn renoverades så visade det sig att många kylkanaler i motorn var igensatta eller påverkade av rost, detta till trots så blev motorn inte övervarm. Nu när alla kanaler är upputsade och kylvattnet med lätthet kan komma fram, då kokar motorn… Pumpen som transporterar internvattnet är ny (byttes i Brighton förra året), impellerpumpen (är också ny), alla slangar är nya och saltvattenfiltret är också nytt. Jag har tagit loss genomföringsventilen i botten på båten och det sprutar vatten högt upp mot taket, alltså inget problem. Jag tänkte att ex en manet kan ha bosatt sig i ventilen, men så var det inte. Så var kan problemet finnas? Om jag bara betraktar skeendet när jag kör båten så är min upplevelse att det kommer ut för lite saltvatten i avgasröret i bak. Hur kan det bli så, allt har varit demonterat, rengjorts och återställts och ändå är det sämre än innan? Om min iakttagelse är rätt, måste det någonstans i saltvattenkylningen (värmeväxlaren) finnas något som hindrar vattnets framfart. Eller att impellerpumpen av någon anledning inte pumpar fram tillräckligt med vatten. Jag är givetvis orolig för att motormekanikern ska titta stelt på mig och peka på något som jag gjort och som ställt till alla dessa problem, men jag vet inte var det skulle vara.

Nu har jag fått bilder på min ljuddämpare från motormekanikern, jag vet inte vad han vill säga med dessa, jag ser inget konstigt. Men jag gissar att han vill påskina något som inte har med deras ansvar att göra. Jag förbereder mig att säga nej till allt som har med mitt ansvar att göra.

Nu har jag fått ett mejl till från motormekanikern ” At this moment quick notice to let you know we just came back from Engla-all is ok” Om jag förstår rätt så menar han att alla problem är fixade. Men vi får se, jag drömde i natt att han vägra att berätta för mig vad det var för fel och att jag därför misstänkte att de vill lägga skulden på mig. Jag återkommer i ärendet.

Några bilder från festhelgen, så länge

image1

Edvard, en av fotograferna

image4

Min son Olle och Lisa samt ”Helena” syns ej är i magen på Lisa

image6

Födelsedagsbarnet, Oskar, Anne och vår guid Lars- Gösta inne i Herrgården

image7

Frank (ett år) min äldsta dotter Anna och min lillasyster Majsan

image10

Anna, Erik, Majken, Edvard, Majsan, Frank samt Håkan

image2

Frank och pappa (Erik)

IMG_0852

Födelsedagsbarnet in action, Elin förevigar

IMG_0868

Vinnaren (Anna) med tränare

IMG_0894

Födelsebarnet mitt på natten

IMG_0859

Edvard skjuter

IMG_0848

Edvard, Erik, Majken, Elin födelsedagsbarnet fikar