Mot Lanzarote

Tisdagen den 5 september, vi är i Fuengirola och här ska vi lämna båten under vår vistelse i Stockholm, vi åker i morgon och är åter den 17/9. I går när vi kom hit hade vi haft en lite jobbig resa, motvind och vinden låg konstant en bit över tio meter rakt i näbben. Vi seglade i motvinden och kom fram trots allt, tidigare än planerat, vad vi inte märkte var att vi lyckades få en reva i genuan, troligen då vi rullade in den strax utanför hamnen, trist. Så nu funderar vi på hur vi ska göra, laga eller ta med ett annat segel hemifrån (specialbagage). Nåja vi har lämnat i väg det till en segelmakare som ska ge ett kostnadsbesked. Att lämna båten här i marinan (4-19/9) kostar mer än 5 500 SEK, det tycker jag är dyrt

I dag har jag kämpat i värmen, först bytte jag VDO-temperaturinstrumentet till motorn, sedan bytte jag olja mm i motorn. Det låter enkelt att byta instrument, men det är det inte. Det gamla instrumentet har tre kablar medan det nya har nio kablar. När jag går in på nätet kan jag se vilka kablar som ska anslutas till vad. Detta arbete tog mig fyra timmar. Så nu när vi kommer tillbaka och startar resan mot Gibraltar för vidare befordran till Kanarieöarna, ja då ska Engla vara in good working order.

Nu, eller rättare sagt alldeles nyss på flygplatsen i Malaga fick jag besked från segelmakaren, 350 € +21% VAT, dvs 424 € kostar det att få seglet lagat. Vi sa ok! Det är billigt att segla omkring i Medelhavet men dyrt att åka hem. Vi går mycket sällan in i en marina för natten, vi ankrar utanför –gratis. Vi äter mindre och mindre på krogen och följaktligen allt oftare ombord. Detta beror i första hand på att det är så mycket billigare i andra hand att Anne är jätteduktig att laga mat. Vi äter kulinariska middagar i sittbrunnen och efter det tar vi jollen i land och tar en kvällsdrink på någon bar.

Nu i Stockholm har vi som vanligt ett schema att förhålla oss till, jag ska sova en natt i Göteborg och dagarna före och efter arbeta med en av mina trognaste uppdragsgivare, jättekul att känna sig lite behövd fortfarande. En annan dag ska jag träffa den uppdragsgivare som jag samspelat med alltsedan hon började som skolchef i en av dalakommunerna för c:a femton år sedan, i dag är hon Stadsdelsdirektör i Stockholm stad. En fantastisk karriär, en mycket duktig chef. Dessa insatser innebär att firman kan fakturera och att det blir lite billigare att åka hem än vad det annars skulle vara. Under hemmavistelsen ska jag sova hos mina barn (tre stycken Anna, Olle o Elin) en natt var, jättespännande, övriga nätter sover jag hos Oskar i hans fina våning på Kungsholmen och jag ska för första gången möta mitt senaste barnbarn Emma. Jag har nu sex barnbarn: Kalle, Johanna, Edvard, Majken, Frank och Emma. Förutom detta ska jag handla (jag har en inköpslista) vidare ska jag solskydda en genua som jag har på Oskars vind och ta med mig tillbaka till Engla som specialbagage. Solskyddet är ett påsytt tre decimeter blått tyg på under- och akterliket. Slutligen ska jag träffa våra vänner Ann o Lennart Olson. Vi planerar att erbjuda dem ett hemligt program lördagen den sextonde i denna månad. Utöver detta ska jag besöka min Rotaryklubb på Lidingö bägge fredagarna och då även passa på att träffa mina polikervänner i stadshuset. Nu höll jag på att glömma, jag ska även besöka mitt eget hus och för första gången träffa min nya hyresgäst.

Att åldras har jag berört tidigare, jag har då haft fokus på hur kroppen degenereras och jag tycker att det är generande att uppleva. Kan man som sjuttio-åring visa sig i kortbyxor? I bar överkropp? Ha en käck mössa? Allt detta börjar bli mycket tveksamt, men jag upplever att även det mentala påverkas. Jag vet inte om det faktum att jag haft s k Tior (proppar i huvudet) har påverkat mig men i dag tappar jag namn och som vanligt jag hittar inte ens på ställen där jag varit många gånger. Nu exempelvis när vi är hemma i Stockholm bor vi hos Oskar i hans våning på Kungsholmen och han har portkod. Alla jag känner har lätt för att memorera ex en portkod, medan jag verkar få svårare och svårare. Nu måste jag hitta på ett sätt att definiera koden, i Oskars fall låter det så här:
– fyra siffror
– bara jämna siffror
– du börjar med siffran sex
– första paret stigande, sedan sjunkande
– varje siffra används endast en gång.

Vilken blir koden?

I går när jag besökte min Rotaryklubb så blir det uppenbart att åldrandet accelererar, vi var 25 deltagare på Rotarylunchen och med nöd kunde jag namnge fem stycken… För några år sedan kunde jag namnge åtminstone tjugo klubbmedlemmar av 25. Detta är något som jag måste förhålla mig till, det går inte att låtsas som man har samma minne som tidigare. Ett ytterligare exempel är alla hamnar som jag besökt, Anne kommer ihåg dem alla, medan jag på sin höjd kan minnas någon enstaka, lite trist. Men när det gäller händelser ex vad som sades när vi träffade dem eller dem, det kommer jag än så länge ihåg. Även om jag inte mindes alla vid namn, så var det var trevligt att träffa gamla vänner i klubben.

Nu när jag är hemma kan jag inte motstå att såväl handla på Erlandssons brygga (jag har varvsrabatt på allt dvs 20-30 %), jag har köpt:
– Seglarhandskar till alla i besättningen på överfarten,
– Lanterna till jollen, runtomkringlysande led-lampa på liten pinne i aktern,
– Septiktankmätare som fästes utanpå tanken och som visar fyllnadsgraden,
– Led-lampebelysning till sittbrunnen, två olika,
– Kvalitetspannlampor till besättningen,
– El-tejp,
– Led-lampor till sänglamporna ombord och
– Batterier i massor.

I morgon ska jag till min absoluta favoritaffär, Biltema. Det är grejor det, där ska jag köpa formgjutna slangar till motorns kylsystem, en fast nyckel 15 mm, glykol, tvåtaktsolja att hälla i dieseln, och säkert hittar något mer som jag absolut måste ha, det ska bli kul. Nu har jag varit där, Biltema hade inte den slang som jag ska ha, trist. Däremot har jag hittat ett företag som har det jag vill ha (Polym) så jag löser problemet ändå.

Jag har nu besökt och sovit hos mina tre barn. Det har varit helt magiskt, jag har mött tre olika familjesystem alla fullkomliga utifrån sitt sätt att genomföra familjens inre liv. I en av familjerna (Annas) har man tonårsbarn (två stycken) och då handlade kvällen om sommarjobb, vad man vill med sitt liv och frågor om ekonomi, barnen skötte sina egna transporter till aktiviteter och kamrater. Vi vuxna kunde därför tillsammans med barnen i lugn och ro äta och diskutera aktuella samhällsfrågor. Det fanns mycket kärlek och värme i samvaron.

Den andra familjen har tre barn varav de två yngsta är tre respektive ett och ett halvt år, här handlade det om att tillgodose barnen behov i första hand. Hämta på förskolan, lämna o hämta på körsången hämta efter pingisträningen. På kvällen var det full fart fram till 19.30-tiden, då somnade de minsta av ren utmattning. Med det tempot slocknade även vi vuxna strax efter, c:a 21.30. Det är verkligen inte lätt att vara småbarnsförälder, jag skulle inte klara det.

I den tredje familjen var allt nytt, barnet (Emma) var två veckor, huset de köpt har de bott två månader och för dem var därför mycket alldeles nytt.

Det är fantastiska barn som jag är säker på att de med det goda föräldrastöd som de har kommer att utvecklas till lyckliga vuxna och goda samhällsmedborgare. Det är fantastiskt att möta Majken (tre år), hon har verkligen nerverna strax under huden. När jag sov hos Elin, var Majken ledsen på morgonen och hon sa ”jag är ledsen därför jag inte vågar klia morfar under fötterna”, vad säger ni om det? Eller att sitta tillsammans i ett ”per Albin hus” i Bromma med och med Annas tonåringar och diskutera världspolitiken. De är medvetna om såväl sin omvärld som sin egen situation, härligt tycker jag. För att inte glömma Edvard (elva år) som är målinriktad och har självförtroende som kan rubba berg. Han kommer givetvis att bli pingismästare och duktigast i skolan, det är helt klart. Men att sitta hos Elin diskutera har verkligen sina sidor, Frank (ett och ett halvt år) sitter inte stilla och diskuterar, han vill göra andra saker. Han är som en Tarzan han klättrar, faller, slår sig, reser sig upp och tar nya tag, vilken grej att få möta honom. När vi var ute och gick på kvällen så sträckte han upp sin lilla hand och tittade på mig –ta den då, sa hans ögon.

Sist och minst Emma (två veckor), jag har sålt in mig själv hos henne genom att sjunga några seglarvisor för henne i bilen i samband med mitt besök. Hon är ju hur gullig som helst, grattis Olle o Lisa. Deras hus är jättefint vilket lyft.

Nu är jag åter i båten. Hemresan har varit olik alla andra, exakt vad som gjort den annorlunda kan jag inte sätta fingret på, men det som känns annorlunda är att jag upplever mig ha tillgång till två världar, en i Stockholm och en på båten. Jag upplever direktaccess till bägge världarna, det skiljer 4 timmar att ta sig emellan. En annan viktig sak är att jag känner mig väl mottagen på bägge ställena, kul tycker jag.

Nu är vi i Gibraltar torsdagen den 21 september och i dag har jag arbetat med att serva motorn (för hundrade gången) och det känns bra, i morgon lämnar vi det spanska fastlandet för att ta oss till Lanzarote 730 distansminuter härifrån. Enligt prognosen ska det blåsa friskt men som tur är inte emot utan med, så det kan gå fort.

Nu lämnar jag er för några dagar på havet.

IMG_1593

Skepparen med hustru

IMG_1602

Jag heter Emma och är två veckor gammal

IMG_1608

Här dyker Gibraltar upp

IMG_0239

Nu är vi lite närmare