Vi är på plats

Söndagen den 5 november, i går genomfördes säkerhetsbesiktningen på Engla. Det var som tidigare, det man oroar sig för visar sig var helt onödig förspilld kraft när det verkligen gäller. Så var det även denna gång besiktningen var egentligen inget att oro sig för.

Jag började redan för två år sedan att inspektera och förbättra i syfte att nå bästa säkerhetsnivå. Ex så arbetade jag med Engla under hela vintern i Grekland, så jag har verkligen haft respekt för den säkerhetsbesiktning som ingår i ARC (Atlantic Race for Cruises) och i går var det dags. De tre dagarna som vi varit i Las Palmas har jag besökt skeppshandeln kanske fem – tio gånger/dag och köpt på mig prylar i syfte att ha allt rätt. Vi fick en slottid mellan 15.00-18.00, Anne och jag knaprade på våra naglar och till slut knackades det på Engla och en ”Chris” kom. Han berättade att han älskade Swanbåtar och att han i sin ungdom leveransseglat nya Swanbåtar ut över världen samt att han själv ägt flera Swanbåtar. Det var svårt att få honom att fokusera på säkerhetsbesiktningen, men till slut ställde han ett antal frågor som vi besvarade positivt och sedan var det klart… Nästan lite snopet, när jag arbetat så hårt så borde besiktningen motsvara den kraft jag satt in, men det gjorde det inte. Men, å andra sidan är ju målet att bli godkänd, och målet var nått. Det var lite som att han bad om ursäkt att han kom med sina ”enkla frågor” och han visade vid flera tillfällen sig så positiv han bara kunde. Ok, vi är alla olika, inget viktigt problem för mig.

Några tankar, i besiktningen ingick inte att ens slänga ett öga på riggen dvs mast, rod, segel och allt som tillhör detta. Jag trodde att masten/riggen skulle vara av särskilt intresse, men ack nej inte en blick gav Chris vår rigg, däremot ville han titta på motorn… Lite knepigt, tycker jag. Likaså är det krav att ha antingen kortvågsradio (som radioamatör) eller satellittelefon, vi har varit runt och kontrollerat vad en satellittelefon kostar samt vilken modell som passar oss bäst under de tre dagar vi varit här och avvaktat med köp, men trots att detta är ett krav, så frågade han inte ens om vi hade kortvågsradio eller satellittelefon? Vi ska dock köpa en i veckan som kommer.

Apropå mast/rigg, vi var bjudna till en finsk Swanbåt, ”nästan ny” från 2001. Ägaren hade köpt båten ny och den var skräddarsydd för hans/deras smak och vilja, en fantastisk båt. Han berättade att han för några år sedan var orolig för riggens hållbarhet och kommande besiktning inför ARC, så han bytte rigg till en kostnad överstigande 50 000 €. Snopet att besiktningsmannen inte ville se hans nya rigg. Men så är det kanske, det är det som vi inte oroar oss för, det är där eländet ligger och lurar.

Jag kanske inte berättade det, men precis då vi kom hit till Las Palmas och höll på att lägga till så gjorde jag liknande rörelse som striptease flickor gör i amerikanska filmer, snurrar runt på en rostfri stång. Vi har ingen liknande stång ombord, däremot har vi rod dvs heldragen rostfri centimetertjock ”tråd” som håller upp masten. Jag skulle skynda mig från aktern till fören på båten och tog tag i roden, som vanligt och skulle svänga mig runt, men för ovanlighetens skull satte jag min högra fot på den vänstra, varför jag inte kunde ta nästa steg, vilket i sin tur ledde till att jag på liknande sätt som stripteaseflickorna åkte ett halv varv runt min rostfria stång och slog ned med rumpan först rak in i ett av våra fönster som sprack… Jag gjorde inte illa mig, men rutan sprack, så när vi hade vår säkerhetsbesiktning, ja då saknade vi ett fönster, men det såg inte besiktningsmannen. Men nu ska jag sluta att gnälla, Las Palmas är jättetrevligt och vi har det jättebra i veckan som kommer ska jag sätta i två nya fönster (byter även ett av fönstren på andra sidan babord), köpa satellittelefon och lära mig hur den fungerar, få ombord tekniska personer som begriper sig på mina instrument, jag har inte lyckats att kalibrera dessa trots att jag gjort ett stort antal försök, nu ska det bli rätt. Eventuellt ska vi ta hit en dykare som får svabba vår botten samt sätt dit en ny Zinkanod. Likaså ska vi beställa nya lattor (pinnar som håller storseglet utspänt) till vårt gamla storsegel som Oskar har med sig hemifrån. När dessa är klara så har vi reservgenua samt reservstor, det är skönt att ha.

Las Palmas marina är en trevlig marina, bland annat därför att hamnkaptenen är en social fullträff. Jag kom till honom för att klaga på att de inte hade ordning på sina rutiner och att jag hade fått en dåligt hamnplats. Han mötte mig med ett stort leende, klappade mig på axlarna och bara log, -mister we fix it!! Sa han och så skrattade han. Go back to your boat, I send an marinero (anställd inom marinan) he fix all your problem. Han skrattade på nytt, troligen åt min förvånade min, vände tillbaka därifrån han kom. Mycket riktigt det kom en marinero som löste alla mina problem. Det är som i den gamla sagan om solen och nordanvinden som tävlade om vilken av dem som var starkast genom att få av en pojke som var ute och gick, sin rock. Nordanvinden blåste så mycket han kunde, ju mer det blåste ju hårdare höll pojken rocken mot sin kropp. När det var solens tur så sände solen sina varmaste strålar på pojken, som genast tog av sig rocken…

Nu återkom vi till Engla efter det att vi suttit längst ut på piren och tittat på när de 76 st ARC+ båtarna lämnade hamnen för att gå till startlinjen längre ut. ARC+ innebär att de också går till Karibien men att de tar omvägen över Kap Verde och stannar där en vecka. Vi går vanliga ARC vilket innebär att vi går direkt till Saint Lucia. Det var jättemysigt att sitta på kajen och se båt efter båt sakta lämna hamnen och besättningen vinkade till anhöriga på land.

IMG_1649

Anne ute på piren

IMG_1645

Annes föräldrars hotell

IMG_1651

Nu är Engla klar för avsera

IMG_1647

En del av hamnen, den rymmer 1000 båtar.

IMG_0634

Våra vänner Susanne o Peder på väg mot Kap Verde