Jul o Nyår

Dagen före julaftonen

Den 23 december 2017, det blåser en tydlig vind från sydost, det är varmt, mycket varmt, solen bränner som en eldslåga på våra bara kroppsdelar. På bordet i salongen står det två elektrifierade små plasttomtar som dansar och sänder ut olika färger från den runda magen, när man trycker på en liten knapp. Runt vår genomgående mast slingrar sig ett litet ljusband och mellan tomtarna står en två decimeter hög gran. Nu är det jul.

Jag tänker på jularna när mina barn var små, då var julaftonen och midsommaraftonen årets höjdpunkter. Julklappar hade månader i förväg köpts in och de fanns i överflöd, vänner och bekanta var översköljda av julkort, stallet var rengjort i minsta detalj, hästarna hade fått extra tilldelning havre och det sprakade en brasa i öppna spisen. Alla väntade på att det skulle börja skymma, för då kom först Kalle Anka och därefter tomten. Det var ofta förekommande att grannen tog sin släde och lyckta och var tomte hos oss, allt detta var i detalj planerat månader i förväg, så ingenting skulle kunna gå snett. Att jag en jul i min iver att komma åt alla mina paket slängde papper och tomma kartonger i den sprakande brasan och inte såg upp utan även kastade kuverten med pengar som vi fått från mer välbeställda släktingar, var sånt som bara hände. Så var det då, så här är det nu. Bra eller dåligt? Eller bara utveckling? Vem vet.

Vi är i en miljö som jag är ganska obekant med, det är svarta människor som alla verkar ha det lite knappert ställt, de bor i hus uppbyggda av korrugerad plåt ofta i olika färger på samma vägg eller tak. Oskar säger att han blivit erbjuden att såväl köpa sex som knark och det luktar rökt marijuana på flera ställen när vi promenerar i samhället, säger Oskar, han vet. Man varnar oss för överfall och att allt måste låsas ex båt och jolle, i Grekland låste vi aldrig båten. Jag gissar att klassklyftorna är gigantiska, för att överleva verkar det som att lokalbefolkningen är beredd att göra vad som helst. Jag tycker det är svårt att förhålla mig, ska jag gå här med Rolex klocka och titta på hur de har det, eller ska jag anlita dem och ex tvätta båten för en snuspeng? Det känns svårt att göra ett val. Faktum är dock att de lever på att vi besökare finns, det är i deras fickor som våra pengar slutligen hamnar och det är inte särskilt billigt här. I förra viken kostade en boj för en natt omräknat c:a 340 SEK, en öl på den lokala barn c:a 35 SEK, maten är ganska dyr såväl i affären som på restaurangen, dock ska sägas att kvaliteten är mycket hög. Så det är ju bra.

Nu är Oskar tillsammans med ett gäng svenska pojkar, de ska fånga hummer. I går fick pojkarna tag i tre stycken stora humrar, hoppas de får några i dag.
Nu är det julafton, det blåser lite för mycket, båten far en hit och dit och sliter i sin förtöjningstamp mot bojen. Jag har fått problem med vår ankarlanterna (den lyser inte) men det blåser för mycket för att jag ska kunna gå upp i masten, så det får vänta. Oskar och pojkarna fick ingen hummer, men det hade varit ett fint korallrev att dyka på. Oskar hade sett ormar, massor av fiskar och även Lobster (hummer).

Här i viken ligger det c:a 100 båtar av dessa gissar jag att det är c:a 30 svenska båtar. En del ska vara på en restaurang (däribland vi), en annan del ska vara på en annan strandrestaurang och en tredje den ska ha mer naturellt firande direkt på stranden. Det är verkligen annorlunda att sitta här och med huvudet förstå att det är julafton. För ögonen säger något annat, ögonen säger att vi är på semester, men det är vi inte detta är vårt liv f n. Men det är också svårt att fatta, att vi inte ska skotta uppfarten, tända marschaller, göra julmat ex grilljera skinkan, men så är det, vi har valt bort det.

Det blåser här nere hela tiden. Jag visste att det skulle blåsa jämt, men jag trodde att det då skulle handla om vindar upp till c:a åtta sekundmeter, men så är det inte, varje dag hittills har det blåst som sjutton vindstyrkan är mellan nio och femton meter. Det är inte roligt. Vi har varit runt på några öar men det är inget roligt resan dit eller därifrån i femton sekundmeter är inget roligt, att ligga på svaj när det blåser femton sekundmeter är heller inget kul. Det gungar så det är nära att man faller ur britsen, det går inte att sitta ute och ex äta, maten blåser bort. Inte nog med att det blåser för jämnan, det regnar också. Det kommer en tre-fyra regnskurar varje dag ofta har man allt öppet ombord, blir överraskad av regnet och det blir blött inne i båten, inte bra.

I förrgår var vi på Beachparty och åt Lobster, det var inte fel, vi satt på en fin sandstrand medan lokalbefolkningen grillade vår mat, Det var gott men det var också dyrt, tre stycken ”humrar” med tilltugg och några öl kostade c:a 1 200 SEK.

Jag märker att jag mer och mer jämför med hur det var i Medelhavet, lite trist att jag gör så. Nu har vi börjat planera vår USA-resa, jag återkommer mer med fakta i ärendet.

Vi har nu valt att gå tillbaka till Rodney Bay, här är det lugnare och det går fint att ankra utanför marinabukten. Nu ska vi på allvar försöka att fixa problemet med övervarm motor, hittills har den krånglat i ett halvt år, jag är så trött på den, så jag har hotat motorn att kasta den i sjön och köpa en ny. Det verkar inte som den lyssnar.

Dåligt wi-fi är värre än att få en fluga i soppan, fy för dåligt wi-fi.

Här kommer några bilder

26540141_10211064082460335_831775515_o

Så här har vi det, visst är det lite synd om oss?

26510791_10211064081940322_662276897_o

Vår bergbestigargrupp, Engla, Ellen och Think Twice

26236962_10211064081220304_1580596409_o

Utsikt från bergsbestigningen Bequia

26238054_10211064080380283_372678431_o

Skepparparet

26235757_10211064080180278_129764064_o

Så ser det ut när vi är ute och går

FAKE NEWS

Rättelse

Segelbåten Engla är fortfarande andra båt i ARC 2017, inte som tidigare meddelats första båt.

Däremot har information nått oss att Engla skulle vara snabbaste Swanbåt, men det är ännu inte verifierat. Återkommer i ärendet.

Slut på rättelsen!

Prisutdelning

Vissa saker är ARC-organisationen mycket bra på, medan ex föreläsningarna har genomgående hållit en för låg kvalitet. Det som den superbrittiska organisationen absolut är bäst på är att skapa sociala sammanhang med viss stil.

Det skulle bli prisutdelning och det var sammantaget 80 priser som skulle delas ut. Det handlade om ex snyggaste båt, bästa kvinnliga skeppare, båten med mest barn ombord m fl positiva utmärkelser. Det var nästan som själva tävlandet kom lite i skymundan. Prisutdelningen börjande strax före 17.00 och avslutades runt 21.00, vad säger ni om det…

Ett litet fuskgrepp tog de till vid varje sammankomst, de bjöd på drinkar, framförallt den lokala ölen men mest rom-punchen. Att rom-punchen var uppskattad det kunde vi konstatera tidigt i processen. Vanligen blev det ett halvt glas med stark rom därefter några droppar punsch. Det var förföriskt gott, smakade som läskeblask. Dessa drinkar gick rakt upp i huvudet på drinkaren, därav den goda stämningen.

Alla andra utom vi på Engla hade tagit del av resultatlistorna, varför alla kom och berättade för oss att det visade sig att vi blev två i vår grupp och att vi även blev total-tvåa i hela Racet.

Tänk om vi haft lite mer tur med vindarna…

Det var en fin stämning alla som fick pris blev väl eskorterade av applåder och visslingar på deras promenad fram till podiet. När de ropade upp Engla då gallskrek alla svenskar. Som jag uppfattade det hela fick vi ett stormande mottagande, det var helt fantastiskt. Vi svenskar var nästan i majoritet, det var svenska ungdomar i flertalet av ”hyrbåtarna” som deltog och vi var fjorton svenskregistrerade båtar i tävlingen. Varje gång som en svensk båt fick pris reste sig alla svenskar upp och applåderande, stampade med fötterna samt tjoade, det var verkligen speciellt. Det kändes verkligen bra att ingå i den gruppen, jag tror att vi (svenskarna) fick flest priser. Twice kom etta i sin division, Ellen 430 kom trea i sin division och Ellen 460 kom etta i sin division. Det var framförallt vi fyra båtar som kamperat ihop som kom på pallen, jättekul.

Tänk vad lätt det är att glömma det jobbiga, nu är det glömt. Nu sitter vi på ett riktigt fint hotell, vi sitter vid en av deras pooler, dricker en drink och solar. Anne läser, Oskar är ombord på en tysk båt med ungdomar som han umgåtts med under senare tid, medan jag tar en öl och sitter och skriver.

 

Här kommer lite bilder
25467563_10210953457694785_650622124_o

En väderkarta, här ser ni det första lågtrycket som vi passerade igenom

25435166_10210953458934816_1368892543_o

En del av svenskgruppen

25467844_10210953457614783_467613307_o

Englas besättning:Kess, Oskar, Anne o Timo

25435334_10210953456494755_743777035_o

Ibland hade vi eskort

25435237_10210953455894740_211382834_o

Timo fiskade upp en Guldmakrill

25445242_10210953455814738_392331361_o

Solnedgång över ett oroligt Atlanten

25445145_10210953455734736_1741829738_o

Autopiloten är som en kompis, här vilar alla medan autopiloten styr

25474159_10210953454934716_503999908_o

Vi hade ”lilla julafton” ombord, Anne hade julmat och vi fick även sill och en snaps (liten)

25435102_10210953454454704_1392482708_o

En del av mottagningskommitten när vi anlöpte bryggan i S:t Lucia,  fantastiskt kul

25434348_10210953454294700_14502745_o

Vi hade även lucia (Peter skeppare på Ellen 430)

25440737_10210953451134621_1448224131_o

En bild från inseglingen till S:t Lucia

25435162_10210953450054594_515353717_o

En kväll åt vi grillade, ja vadå??

 

ARC hundra procent

Detta är en fin tid, vi har ingen stress, vi har en attgöralista som vi målmedvetet betar av punkt för punkt, vi sover länge på morgonen och vi umgås med våra seglarvänner från Twice och Ellen m fl. Nu har ARC:s sociala del kommit i gång, ex så är det Sundowner varje kväll det innebär att alla träffas klockan 18.30 och då får vi två drinkbiljetter och sedan gäller det att mingla. I går hände något som var lite skojigt, en Swanskeppare som vi känner tyckte att det var lite snålt med två biljetter, så han tog fram plånboken och köpte biljetter för 50 €, han fick en näve full -bra att ha tyckte han. Jag frågar mig varför gör inte jag på samma sätt? Utan att få något svar.

I dag har jag putsat Engla, jag tänker att när vi defilerar ut ur hamnen, då jäklar ska hon glänsa och vår stora svenska flagga skall ska var helt utblåst. Vidare kommer vi att få besök av en tekniker som ska hjälpa oss med instrumenten i kväll, det ska bli kul. Förra gången jag gjorde dylikt försök kom teknikern och satte sig i vår båt och läste på i manualen, den tiden fick jag betala för… Så jag hoppas att det inte blir lika igen.

Nu har teknikern varit här, först kom han en timma för sent, sedan, efter det att han varit ombord fem minuter, frågade han efter manualen. Då sa jag att stop och tackade han för besväret. Denna gång bromsade jag i tid. Hur kan man vara expert på Garmin och inte veta det mest enkla? Nu finns det en till, vi får se vad han duger till. Nu har det skett att Molle från ”S/Y Ellen” har varit ombord och han vet vad han pratar om, han har fixat problemet med autopiloten och plottern (det att de inte vill samarbeta), tack Molle.

Jag lyssnar såsom jag tidigare redogjort för på ”Godmorgon världen” på P1, på söndagsförmiddagen. Jag har klagat på vänstervridningen i hela Publik Service. Vänsterfolket tar sig fram utan minsta motstånd, de täcker alla intresseområden och de bearbetar oss lyssnare hela tiden. En sådan vänstermänniska, Göran Rosenberg, är återkommande krönikör och har en fast punkt i programmet, vilket han alltid använder på samma sätt. Det är tröttande att höra denna präktige, självbelåtne besserwisser som med sin entoniga röst tjata om allt politiskt korrekta, som redan andra vänstermänniskor tjatat om gång på gång. Jag tycker mig höra en mycket nöjd och självgod Göran Rosenberg som oemotsagd får predika varje söndag i ett av de mest populära programmen i P1. Han sparkar in redan öppna dörrar, tar inga risker, vill bara glida med, är min upplevelse. Var finns de andra åsikterna, eller är det så att han alltid tar upp åsikter som det inte finns någon seriös motkraft till? Exempelvis så återkommer han ofta till ”judehatet” och rasism, jag är jättetrött på hans långa malande tycka synd om utläggningar. Vän av ordning kan ju tycka att etern är fri och passar det ena eller det andra inte mig så är det bara att stänga av apparaten… Visst, det är kanske så jag får göra. Att bara vara ”Ove” och sitta vid köksbordet och orera, det kan bli lite töntigt efter ett tag.

5, 4, 3, 2, 1 START Cruising class ARC 2017, så lät det i min VHF-radio. Nu var alla mina sinnen på helspänn, detta har jag tänkt igen många många gånger och därför hade jag taktik hur starten skulle gå till och hör och häpna så inleddes den enligt plan. Men. Det blåste dåligt och tankarna som krockade i mitt handlade

ARC tar över.

Ursäkta att jag inte skött mitt bloggskrivande under senare tid, det enda försvaret jag har är att det varit stressigt att hinna med att ordna allt. Vi kom till Las Palmas den första november och tiden fram till start den 19 november var fylld av att genomföra attgöralistan, köpa och installera alla de säkerhetsprylar som ARC har som krav, samt gå på de föreläsningar som erbjöds samt slutligen delta i alla festaktiviteter som förekom oftast ett jippo/dag.

Det gick bra för Engla, inga nedslag i de två säkerhetsbesiktningar som genomfördes, men ärligt så var de inte särskilt noggranna, jag hade gjort det bättre själv. Så tiden flöt på och strax var det dags för start.

En viktig bakgrund var att jag utmanat en annan båt (”Ellen” en Arcona 430), jag sa att vi skulle vänta på dem i mål och bjuda på en ”Gulan”. Så tävlingsmomentet var förstärkt.

Det finns i huvudsak två sätt att medelst segelbåt ta sig till Karibien från Las Palmas. Det vanligaste är att man går söder ut mot Kap Verde, i syfte att komma in i Passadvinden dvs få medström och medvind hela övriga sträckan. Den andra vägen är det Norra alternativet, då går man rakt på och kommer att gå i den lågtryckskorridor som går över Atlanten och som slutar med, citat väderleken på P1 ”ett lågtryck från Brittiska öarna är på väg mot Sverige” så brukar det låta. Det Norra alternativet är flera hundra distansminuter kortare än att leta sig ned till Kap Verde, dock innebär det att allt blir mycket jäkligare seglingsförhållanden, vilket vi inte visste då.

Eftersom Ellen är en snabb båt med en samtrimmad besättning, måsta jag satsa på att vinna genom att göra ett klokt vägval, att bara köra samma bana som de och försöka köra fortare än dem, kändes inte som ett alternativ. De valde att ta vägen över Kap Verde, vi valde det Norra alternativet.

Vårt val var oklokt, dock vet jag inte ens nu, så här i efterhand, hur jag skulle gjort i stället. Men det vi gjorde var inte bra. Vi visste att det var två lågtryck efter varandra på väg mot vår utsatta kurs. Vi hade läst och hört talas om s k Squals det är små ettriga lågtryck som likt spöken dansar runt på havet och som innehåller upp till orkanvindar och totalt ösregn. Man kan se dem på radarn, de ser ut som amöbor dock med ojämn kontur. De verkar jaga oss och det ser ut som de kastar ut långa armar för att fånga in oss. Vårt första möte med en Squals, blev en chock. Det första lågtrycket hade börjat närma sig dvs vinden hade ökat och vi hade inte radarn på och vi hade inte ännu anpassat vår segelsättning. Rätt som det var, som en blixt från klar himmel, så brakade det loss, stormbyar, ösregn och vi hade full segelsättning dvs genua, storsegel och fock, vinden gjorde att Engla gick runt sin egen axel (360 grader), det small och slog i seglen, det var en chock utan like. Den varade cirka 20 minuter, efter det var vi nästintill skräckslagna. Vad vi då inte visste var att jättevågorna som sköljde över Engla hade slitit loss en svanhals, varför vi hade ett runt och fint hål på däck stort som en kaffeburk, när jag gick in i Engla, en stund efteråt, så såg jag, hon var vattenfylld upp till durkarna. Samtidigt som jag började pumpa och ösa ut vatten, efter det att jag gjort en provisoriskt tätning av hålet, så började det första lågtrycket att visa sig med jättevågor och stark vind. Det visade sig att min provisoriska lagning inte höll, så medan jag forslade bort vatten från Englas innanmäte så fylldes det på lika mycket. Efter ytterligare en lagning av hålet, blev det tätt.

Nu var vi strax under det första lågtryckets centrum och vår resa kan närmast jämföras med sådant man sett på TV, när cowboys rider på vilda tjurar. Vi satt fastspända och Engla åkte upp och ned i de stora vågorna, efteråt jämför vi det med att åka U-båt. Det enda som vi kunde göra var att sitta still och hålla i oss. Så satt vi i femtio timmar, då hade vi korsat det första lågtrycket och var på väg mot det andra som var mycket större (djupare). Då sa min besättning stopp. Vi hade tänkt oss att glida fram i Passadvinden och ha det skönt, så här vill vi inte ha det… Så vi lade om kursen och gick ett dygn rakt söderut, mot den södra banan, nu blev den lugnare timma för timma och till slut infann sig Passadvinden, vi kunde sätta vår spinnaker och få lite fart. Ellen och även våra vänner på Twice låg nu lika som oss, dock låg de ytterligare en eller två dagsseglingar söderut. De hade såväl bättre vind som medström, varför de drog ifrån, vi kom in ungefär ett dygn senare än dem i mål.

Vår målgång var fantastisk, vi kom in på söndagseftermiddagen och möttes av tjugo-trettio svenskar och finnar som med flaggor och trumpeter visslade, tutade och sjöng, de följde oss på bryggorna, det förde ett hiskligt oväsen, alla båtar i hamnen tutade. Det var den största mottagningen som överhuvudtaget skedde detta år. Jag och jag tror att det även gäller min besättning, blev kraftigt berörda. Helt galet fantastiskt. Om det var skönt att komma fram? JAA! Det var det.

Nu startar nästa fas, reparera och återställa Engla i ”stridbart skick”. Vi fick två segel skadade, det är fortfarande vatten under durkarna, vi fick en jipp pga att preventerblocket inte höll, då fick Timo (min finske svåger) nästan bommen i huvudet, ett block som hänger under bommen träffade honom i pannan. Mycket obehagligt dock ej en allvarlig skada. Så nu återställer vi och på nytt deltar i alla de arrangemang som ordnas för oss. I kväll ska vi på en båttur, gå till en fin vik och grilla hummer, det ska bli gott.