Många båtar

Nu sitter jag på en bar tillsammans med Anne samt Jacky och Peter från Ellen. Jag ser ut över viken, den är full med ankrade båtar, jag har tagit en öl och Fishs and chips, jättegott. Det är varmt, wi-fin fungerar någorlunda. Nu är det lite som att ha julafton framför sig i nästa vecka börjar leveranserna: det ska komma ett paket vägande 12 kg från Stockholm, en ny autopilot, jag ska få två 100 W solceller från ett lokalt företag här i hamnen, jag ska få ett komplett tryckutjämnings paket till min motors kylsystem, jag ska få nya glasögon och slutligen ska jag få min lagade wi-fi förstärkare, från Örebro. Detta kan jag kalla julafton för en som gillar när saker och ting fungerar.

Att montera dessa prylar tar mig ett antal dagar, varför vi räknar med att vara kvar här på Martinique c:a två veckor till. Det går ingen nöd på oss, vi ligger ankrade en bit ut i viken, vi har en jolle som fungerar tillräckligt bra med den nya motorn. I land finns alla affärer , verkstäder, restauranger m fl som man kan önska sig. Vi badar från båten, vattnet är ok om vi vill kan vi göra dagsturer till fina badvikar. I går hyrde vi en bil som rymde sex personer, vi (Anne o jag) Jacky o Peter samt Gertrud o Björn. Vi åkte från 08.00 på morgonen till 21.00 på kvällen. Vi besökte Romdestillerier, alla utom jag provsmakade och vi köpte några flaskor på två ställen. Vi drack kaffe på ett ställe och åt lunch på ett annat, vi åkte genom regnskogen och vi trängdes med andra bilar på ytterst smala vägar där jag måste stanna och släppa förbi andra bilar, Puuh det var nära flera gånger.

I går den 13 januari, gjorde jag ett nytt försök att få ordning på min ankarbelysning, utan att lyckas, därför ska jag i dag försöka på nytt men ha en annan strategi, i stället för att försöka få den kabel som sitter där nu att leda fram 12 Volt, byta och ta en annan kabel som jag inte längre använder, Vindexbelysningen. Jag hoppas verkligen att det ska fungera. Att sitta i masttoppen och skruva är inte värdens kuligaste, jag måste vara 100 procentigt alert annars kan lätt eländen uppenbara sig. Nu har jag varit uppe igen, Anne vinschade upp mig, det gick inte fort, men det var säkert. Jag skiftade kablarna, klippte och tejpade, nu fungerar det. Lätt som en plätt. Ett litet steg framåt.

I dag den 18 januari, är det som vanligt fint väder, jag har fått mail om att delarna till motorn kommit, jag åkte in glad i hågen för att hämta dessa och såg fram emot en installationsdag, men när jag fick prylarna så förstod jag inte hur de ska monteras. Klockan 14.00 i dag då ska jag träffa motormekanikern och han ska visa hur. I går slutmonterade jag de nya solcellerna, först fungerade det inte men efter det att jag plockat bort den diod som säljaren ivrigt påpekat att jag måste ha, så fungerade dessa. Skönt att vi löser våra tekniska problem ett i taget. I dag ska jag bara mäta upp solcellerna så jag vet att allt är perfekt.

Nu på morgonen har vi tillsammans ”Ellen” och ”Ultimo” varit uppe tidigt, klockan 07.00 tjoade vi och bankade på Twice, Björn fyller år (60), vi hade med oss Champagnefrukost. Björn blev mycket överraskad och i kväll ska vi gå på lokal tillsammans och fira honom på nytt.

Det sociala sammanhanget inser jag är mycket viktigt, andra besättningar är duktigare på att skapa relationer än vad vi är. Jag gissar att det bidrar till att de trivs så bra. De berättar om olika människor de träffat, de håller reda på vad folk heter, kommer ifrån och vart de är på väg. Ropar upp dem på radion (VHF) och på olika sätt underhåller de sina relationsnät. Detta är vi dåliga på, gränsandes till urdåliga. Så vi har en del att lära.

I dag fick jag ett obegripligt mejl på franska som jag gissade handlade om autopiloten som har varit på väg i snart tre veckor. Mejlet sa att jag skulle ringa ett transportföretag, vilket jag också gjorde, det vara bara det lilla problemet att ingen där kunde prata engelska… De upprepade till vansinne samma mening på franska, jag begrepp inte ett dugg. Jag å min sida upprepade en fråga på engelska, så höll vi på ett tag till dess att jag förstod att detta ger ingen framgång. Jag lade på, gick runt här centrumet och spanade in någon person som ser ut att kunna både franska och engelska samt verkar intresserad av att spilla sin tid på någon annans behov. Efter visst letande gav jag upp och gick till marina-kontoret och lyckades få den unge mannen bakom disken att ringa och fixa till det hela. Det slutade med att jag skulle sända in några dokument, sedan skulle allt vara klart, nu har de fått dokumenten och jag har fått besked att på måndag ska jag kunna få autopiloten. Det går framåt.

Mer teknik, jag har monterat nytt lock till värmeväxlaren, slangar till o från expansionskärlet så nu ska (håll tummarna) problemet med övervarm motor ske nu vara historia.

Det är jättemycket båtar här ändå är det ännu fler som ligger i hamn och väntar på att bli uthyrda. Jag tror att det hänt något med marknaden, få båtar verkar vara uthyrda, men detta till trots har jag aldrig sett så många båtar. Jag ställer mig frågan, varför är Karibien så populärt, utan att ha kunnat tydliggöra något svar. Frågan blir mer och mer aktuell, upplever jag. Jag menar, vi är ju inte nästgårds precis, utan vi är långt hemifrån, så vad motiverar en sådan insats, bortsett från själva överseglingen som i sig var en speciell upplevelse, vad är speciellt med Karibien?

Om jag börjar med det en allmän jämförelse med mina livserfarenheter, så här långt.
Väder, det:
– är soligt och varmt varje dag och natt, på gränsen till för varmt särskilt på natten,
– blåser alltid från ost, syd-ost, det är bra, lätt att planera seglingen,
– blåser för mycket, det är så starka vindar att det är skumpigt och osäkert att ligga på svaj,
– blåser så starka vindar att det inte är avkopplande att segla,
– blåser så mycket att man hindras att utföra sysslor som arbeta med segel eller rigg,
– regnar flera skurar varje dag och natt, alltid beredd att rusa runt och stänga alla luftinsläpp,
– är ljust strax efter 06.00 och det är kolsvart strax efter 18.00 det blir långa nätter.
Ankringsplatser/vikar:
– det finns många fina ankringsplatser,
– det är otroligt många båtar i varje större vik ligger det kanske 100-tals båtar,
– det finns fina snorkel- och eller dykplatser,
– det är i allmänhet ok siktdjup i vattnet.
Priser, det är dyrt:
– att besöka hamnkrogen en öl kostar 6 € (60 kr),
– i affärerna är maten är dyrare än hemma,
– att gå på grillkvällar är jättedyrt Loobster för två och två öl 130 €,
– båtprylar är dyra ex sittdynor att ha på däck kostar 50 € och hemma c:a 200 kr.
Det är säkert så att jag ”missat något” eftersom jag inte som många andra jag möter, är helsålda på den karibiska ö-världen, utan som vanligt lite allmänt kritisk.

Nu har vi rört på oss en liten bit i väntan på att jag ska få autopiloten nu på måndag (22/1). Vi ligger på svaj utanför ett litet samhälle som heter S:t Anne se bilder därifrån.

IMG_1747

Anne bland andra båtar på svaj

IMG_1748 (1)

Några fler båtar på svaj

IMG_1750

Torget i S:t Anne

IMG_1751

Huvudgatan i S:t Anne

IMG_1752 (1)

Bra skyddad gångbana, om än lite smal

IMG_1749

Återigen, båtar båtar

 

 

Martinique

Lördagen den 6 januari, det är varmt återigen mycket varmt. Vi ligger på svaj i en stor vik på södra Martinique, vi har varit inne i samhället (Le Marin) och kompletteringshandlat, bl a till kvällens middag, sill o potatis. Vi har bjudit ett finskt par, de har jättefin Swan ”Lumikke” och våra vänner Jacky och Peter på ”Ellen”.

I dag är det söndagen den 7 januari, nu tror säkert min dotter Elin att jag som vanligt är på väg att glömma hennes födelsedag som är i morgon. Jag ringde henne i går pga att det var nu först möjligt att ringa till ingen kostnad alls, Martinique är en fransk ö, varför vi just nu är inom EU. Tänk då kostar det inget att ringa… Medan det för några år sedan kostade c:a 20 kr/minut, EU är bra.
Ingen dag utan att något krånglar, laddningen har slutat att fungera och när jag tar ned mina mobila solceller från bimini-taket så upptäcker jag att de är trasiga. Nu kastar vi två solceller om 100 Watt vardera och vi måste därför börja leta ersättare som passar i storlek på uppepå biminin.

I morgon blir det spännande, vi ska gå in i marinan och ringa på en motormekaniker som jag har fått numret till. Han ska rädda oss från att ständigt ha en kokande motor som förstör det goda humöret. Nu sitter jag och väntar på att marinan ska anvisa oss en plats. Jag fick besked redan klockan 08.00 då marinapersonalen började sin arbetsdag, att jag skulle avvakta (stand by) on VHF 9. Jag har nu väntat i två timmar… Inget har hänt. Trist att deras organisation fungerar så dåligt. I går kväll såg vi ett annat prov på fransk organisation, vi skulle beställa mat från ett gatukök modell ytterst spartan, det var två män och tre kvinnor som skötte den lilla restaurangen. Det tog närmare en timma att få maten trots att den låg färdig på deras grillar. Det var som ett hönshus, de sprang fram o tillbaka och alla gjorde alla sysslor, mycket ineffektivt. Jag hoppas dock att dessa två exempel inte är representativa för resten av servicenäringen här på Martinique. Nu är klockan 12.00 (fyra timmar) och vi har fortfarande inte blivit erbjuden plats i marinan. Det verkar vara kaos inom marina administrationen, trist att bara sitta här och vänta, jag har så mycket som jag ska göra när jag får landkänning. Klockan 13.00 kallade jag dem på VHF:n och var irriterad, då kom vi in. Jag har nu haft besök av deras motormekaniker som inte hittade något fel på motorn, dock ska vi ansluta en tryckregulator till sötvattenskylningen. Jag har promenerat/sprungit c:a en mil i värmen för att köpa nya solpaneler, just de som jag vill ha var slut i butiken, det skulle ta tre månader att beställa nya. Så jag får tåla mig.

Jag fortsätter att tjata om vänstern oproportionerliga inflytande på Public Service, återigen hakar jag upp mig på P1:s God morgon världen. De brukar ha med redaktörer/representanter från tidningar med olika färg som får sitta och lägga sina åsikter på aktuella politiska händelser i världen. Nu sist var ”Flamman” representerad, en liten supervänstertidning, tidigare namn på samma tidning var Norrskensflamman, hur kan en sådan tidning få ”God morgon världen” som sin arena? Enligt uppgift har de en upplaga av c:a 3 000 ex per vecka. Hur kan en sådan spillra av våra medier få sådant utrymme, undrar jag verkligen. Ex min blogg har i dag 3 118 besökare ungefär lika många som Flamman, varför får inte jag vara med, kan man undra.

Ibland undrar jag om varför Karibien har så gott rykte, när jag säger det så jämför jag givetvis med min tid i Medelhavet, så här kan en översiktlig jämförelse se ut mellan Grekland och Karibien:

Aktivitet Grekland Karibien
Värme Mycket varmt Mycket varmt
Vatten temp
Vatten kvalitet Växlande mycket bra Växlande mycket bra
Stränder Växlande mycket bra Mycket bra
Samhällena Mycket dåliga Dåliga
Vindar Växlande Starka, en riktning
Priser Låga Höga
Administration Liten, ej krångel Stor mycket krångel
Hamnavgifter Låga Låga
Kriminalitet Låg Högre
Människorna Trevliga Trevliga
Engelskspråkiga De flesta inom service Mindre vanligt
Restaurang kvalitet Bra/ok Bättre
Regn Inget Ofta
     

Jag kanske kommer att ompröva några ställningstaganden och/eller lägga till fler parametrar, vi får se.

Nu när vi gick hit till den närmsta hamnkrogen, så såg jag att grannbåtens lilla pojke (6-7 år) lägga ut i deras jolle. Givetvis utan flytväst, den enda gång man kan se en flytväst det är när det är skandinaviska familjer som ex hyr båt. Här sitter annars de vuxna i en del av bryggan och har trevligt medan småungar cyklar och springer omkring på bryggan helt utan att de vuxna har minsta kontroll. Denna gång sa jag till grannbåten… till Annes stora förtrytelse, hon tycker att jag lägger mig i. Vad tycker du?

IMG_1064

Med stor förvåning upptäckte vi att vi var avbildade i deras lokaltidning, detta kort togs strax efter målgången. Ni ser framförallt besättningarna på Engla, Think Twice samt Ellen.

IMG_1737

Anne på promenad i Le Marin i bakgrunden ser ni master från svajande båtar

IMG_1736

Ytterligare en bild av ankringsviken

IMG_1738

Kyrkan till vänster och staden till höger

IMG_1740

Så kan en stadsgata se ut

Nytt år, nya tider

Gott Nytt år!

För en sådan patriot som jag är, är det inte helt lätt att var utomlands så långa perioder som jag är och har varit. Mer och mer börjar jag räkna allt som jag ser som är svenskt, ex svensktillverkade bilar/lastbilar/bussar, kylskåp, båtar och båtutrustning. Ju längre tiden går, ju mer tänker jag på ”det gamla landet” och vad jag skall göra när jag återkommer hem. Det är lika med Anne, hon håller på att planera total ommöbleringen av vårt hus…

Tänk, det verkar som att jag aldrig riktigt hittar hem, även när jag gör allt det som jag önskat, så känns det inte riktigt som i ”drömmen”. Det fattas alltid något, tycker jag. Troligen är det så att jag har interna problem i mitt huvud som leder mig till slutsatser och värderingar som kanske inte alla andra människor råkar ut för, vem vet hur det egentligen är ställt med min inre kompass, inte jag i alla fall. Kan det vara mitt allmänkritiska förhållningssätt, dvs att jag ser nackdelarna före det att jag ser fördelar i allehanda situationer, ställer till det för mig. Trots att det är till fördel i arbetssituationer så är det troligen till nackdel när det gäller att planera livet i sig själv, kan det vara så? Egentligen har jag allt som är rimligt att kunna önska sig: jag och alla mina närmaste är friska, ekonomin är i balans, mina barn är mycket skötsamma och framgångsrika, mina barnbarn är små under av balans och framåtanda och jag lever ett liv som jag tror många kan avundas. Ändå, är det som något fattas. Är det så att för att jag ska få det ena måste jag välja bort det andra, är den önskan att både kunna ha och äta kakan som stör mig? Eller är det andra förhållanden som påverkar min sinnesstämning, jag tänker ex på den glädje som jag känner när jag fixat ett tekniskt problem ombord, beror den på att jag är stolt över att ha löst uppgiften, eller att jag måste ha löpande uppmärksamhet från omvärlden. Nej så kan det ju inte vara. Ha haa haaa säger han som sitter på min vänstra axel, –det är härligt att höra dig, du är ju nästan försvarslös, på gränsen till självutplånad. Det kallar jag framsteg, än mer ödmjukhet tack. Nu vaknade även han på min högra axel –vilket navelskådande, gud så löjligt sluta göra självmål, bli en man i stället för ett irrande känslo-bloss . Jag avvaktar och lyssnar in vad de sagt. Jag tänker på min terapeut som säger att jag måste koka i min egen olja, innan jag lär mig, det ska alltså göra ont, då lär man sig snabbt, är det manligt, frågar jag högt ut i rymden. Du fattar inget, säger han på min högra axel och fortsätter- som man ska du bita ifrån och bita ihop i lagom doser framförallt inte vika ut dig offentligt titt o tätt. Vika ut sig, att offentligt tvätta sin inre byk, är det fel, ska inte män göra så? Nu tröttar jag på mina frispråkiga vänner, samtidigt säger han på vänster axel, –du varken är eller kommer att bli en sådan man som din högra sida vill att du ska bli. Du får fortsätta leva i ovisshet om du gör rätt val eller inte, god natt!

I dag har vi bestämt att problemet med övervarm motor måste lösas, vi kan inte ha det på det sättet att rätt som det är så kokar motorn, vi är innerligt trötta på fenomenet. Av den anledningen har vi pratat med en svensk kille som bor här i S:t Lucia och som arbetar med båtreparationer han har efter det att jag nogsamt förklarat problemet, rekommenderat oss att åka till Martinique, där finns det ett marinmotorföretag som han tror klarar att hantera vårt problem. Så därför ska vi på fredag denna vecka gå till Martinique för att: Erlandssons brygga sänder en ny autopilot och under väntan, få hjälp att fixa motorns övervärme, samt köpa ett par nya glasögon till mig. De gamla (ett år gamla) ligger på havsbotten här i S:t Lucia.

Nu börjar alla ARC-seglares barn och vänner att lämna värmen och åka tillbaka till det gamla landet och på nytt iklä sig selen och arbeta för brödfödan. Så även förändringar för oss, i dag åker Oskar hem, det känns verkligen. Oskar är en praktkille en svärmorsdröm och en skeppares dröm Crew. Han kan säga ifrån men även ta regi och är arbetsvillig, jämt oavsett tidpunkt på dagen. När jag väcker Oskar mitt i natten ute på Atlanten så säger han ok och om någon minut står han färdig uppe på däck. Tack Oskar!

Några bilder, en studie i Oskar

IMG_1044

Oskar som vår kapten på lillbåten

IMG_1042

Oskar och vi andra äter jättegod Sushi i sin nya hatt som han fick som avskedspresent av Ellen

IMG_1051

Oskar redo att åka hem

IMG_1053

Jag kör men Anne bestämmer