Bahamas

Jag har kritiker, som anser att min kritik till vissa radioröster är orättfärdig. Jag kan förstå att alla inte tycker som jag, då trodde jag att andra också bör förstå att alla inte tycker som dem. Men det är väl så att den som kastar första stenen får fronta, det är som vanligt. Min kritik mot vänstervridningen i vår statliga radio o TV, kommer jag inte att pruta på, jag tycker den är mycket saklig. Det är svårt, för att inte säga omöjligt att inom Public Service, hitta några företrädare för konservativa idéer eller helt borgerliga, det är vänster i stort sett helt igenom. Nåja, jag kanske inte ska utmana er för mycket med mina politiska synpunkter, vi får se tiden an. Annars är det ett bra läge om man förstås vågar, ha en uppfattning om vad ska hända med Akademin, men det är väl bäst att vänta tills man vet vart vinden bär, då vet man att man säger rätt saker, så kan jag tänka mig att tidigare nämnd kulturdebattör, tänker. Vi får se.

Nåja, nu är vi i USA, vi klarerade in på Puerto Rico (Culebra). Jag är i USA, fantastiskt, det är första gången, inte bara för mig, utan även för Anne. Våra barn däremot har varit här mer än en gång och de har alla personliga relationer ”over there”. Den två första personer vi mötte i Culebra var en vakt och en tullare, bägge hade varsin jättestor revolver på höger sida och sheriffmärke hängandes på uniformsskjortan till vänster. Det kändes verkligen amerikanskt.

Nu är vi redan i Nassau, ö-riket Bahamas huvudstad. Här är det som på andra ställen i Karibien och Bahamas, det finns moderna inslag i samhällsbilden och det finns slumområden och givetvis något däremellan. Vi har varit på två öar före Nassau och upplevelsen är att vatten och natur är fantastiskt fint medan samhällena är nedslitna, oplanerade, skräpiga och egentligen jäkligt fula. Det karakteristiska är att de har målat sina hus i allsköns färger, det ena ärtgrönt, nästa solgult, nästa Asurblått osv, lite charmigt tycker jag trots allt att det är. När man går i dessa samhällen då blir min vurm för det kommunala planmonopolet om möjligt än starkare (det kommunala planmonopolet innebär bl a att kommun har bestämmanderätt över disponeringen av all mark inom kommunen). Här byggs det som det passar (verkar det som) och på en del ställen ser det bedrövligt ut. Det finns vakter överallt t o m på Mac Donalds, de säljer inte vin och öl i butikerna utan det är särskilda butiker som säljer alkoholdrycker och det är dyrt. Ett förpackning öl (24 burkar) kostade i dag (21/4) 49 US dollar… Utanför varje alkoholbutik vi passerat på vår promenad här i Nassau sitter en grupp män på trottoaren, jag gissar att det är det lokala A-laget som har intagit sina reserverade platser.

Bahamas egenart verkar vara sina öar med små samhällen med fantastiskt vatten och lika fantastiska stränder, milsvida sandstränder utan några besökare. Vi har sett två kanske tre båtar på tre dagar… Vi uppfattar oss som ensamma på havet, var är alla människor, undrar vi. Milsvida otroliga stränder ligger helt öde.
Öarna är inte kompakta som ex Gotland (förhållande längd bredd 5 till 2,5), här ligger öarna som skalet formar sig när du skalar ett äpple med kniv och skär långa smala stycken ex runt äpplet och släpper ned skalet på diskbänken, när du gjort det då får du en aning om hur Bahamas öar ser ut. De är alltså lång, smala och de kröker och krumbuktar sig, mellan många av dessa öar är det mycket grunt 1-2 meter och fullt med läskig korallsten, öarna är ofta skyddade från för mycket vågor genom stora rev utanför, charmigt, ja, läskigt jaa! Förhållande är nog på de flesta större öar 12 till 1. När man dyker i dessa grunda stenrika vatten så är det som att titta på ett akvarium när det är tre-fyra meter djupt. Du ser botten, och vattenytan och däremellan står stenarna upp som gotländska raukar, jättemysigt att se på, läskigt att åka båt i. Engla går 2,40 m djupt, undrar hur många gånger det vara nära…

Här i Nassau är det inte lätt att ankra rätt, först var det en farbror i en katamaran som hade alla möjliga synpunkter på att vi lade oss nära honom, vid vårt första försök. Vi flyttade oss lite, men det var så fult där, så vi stod inte ut att titta på misären, vi tog upp ankaret och gick till ett bättre ställe utanför en marina, efter en stund kom marinapersonalen och skrek på oss, att där fick vi inte ligga, vi tog upp ankaret och gick vidare, nytt försök ledde till att vi kom för nära annan båt, nytt försök, nu ligger en bit ifrån alla andra båtar, längst ut mot havet, vi får se hur gungigt det bli. Men vi ligger i ett sund och här går tidvattenströmmen stark, detta har lett till en konstig ankring på nytt. I natt när vattnet var på väg in och det blåste ordentligt mot tidvattenströmmen så låg Engla med näbben mot tidvattenströmmen och ankarkättingen spänd rakt under båten i dess längdriktning. Snurrigt, Ja verkligen.

Nu har vi två dagsseglingar kvar tills vi är på det amerikanska fastlandet, vi siktar på West Palm Beach. Efter det har vi c:a 200 distans upp till Jacksonville, där vi planerar att lämna båten en vecka eller så. Oskars värdfamilj ska möta upp oss och vi ska tillsammans göra en roadtrip upp till New York, det ska bli kul.

Tro det om ni vill, men just nu fungerar alla våra tekniska system, motor, autopilot, AIS m fl. Orsaken till att jag inte fick autopiloten att fungera (tog två månader) var att jag hade sprutat alla kontakter med s k kontaktvätska (556). Det ska man inte göra har jag lärt mig nu, detta ledde till att stiften i ”hon-delen” kortslöts av vätskan och strömsignalerna hoppade som de ville mellan stiften. Nu har jag efter allt slit lärt något, så ska man i alla fall inte göra.

IMG_1840

Anne och våra vänner från Kanada provar bordet

IMG_1844

Så ser en gata ut i Nassau

IMG_1843

Vad säger ni om stranden, den är  milslång

IMG_1842

Jim arbetar med att få skugga

IMG_1838

Jim o Helene från Kanada, de har seglat tillsammans i 22 år.

IMG_1835

Utsikt från Bahamas högsta topp (220 fot)

IMG_1834

På toppen fanns en slarvigt byggd kyrka