USA

Saker jag upptäckt att jag inte är i balans med (gnällgubbe igen). Det finns tre nya företeelser som jag har mycket lätt att tycka illa om. Den ena är dålig wi-fi eller wifii som somliga vi känner säger, och det andra är tidvatten och det tredje är att ge dricks. Jag/vi har gått en s k Oceanseglarkurs och tenterat i ämnet, jag har deltagit i två avseglargrupper och lyssnat på föredrag om vad som är viktigt när man långseglar. Jag/vi har läst seglingsbeskrivningar och vi har trott att vi var hyggligt förberedda inför äventyret, med det visade sig att vi hade luckor.

Tidvatten
Troligen har jag sovit och det har uppstått en lucka precis då när man informerade och diskuterade om tidvattnets olika konsekvenser. Jag har lärt mig räkna på tidvatten, men det har jag redan glömt pga att man inte behöver den kunskapen, det är enklare att trycka på en knapp på vår plotter så kommer tidvatten fram och presenteras i kurvor dag för dag, timma för timma där vi befinner oss och i närbelägna hamnar. Enkelt och bra. Så det handlar alltså inte om att förstå eller kunna beräkna ökningen eller minskningen av vattendjupet utan att förstå vilka andra konsekvenser som detta för med sig. Jag menar då: hur man ankrar, hur båten beter sig strömmarna som uppstår och hur påverkar det båtens när man väl ankrat.

När man kommer i ett område där det är c:a en meter eller mer tidvatten och särskilt i kombination med grundare vatten (fyra –fem meter är grunt) och än mer specifikt i närheten av hinder, ex bottenliggande kablar, rev eller grundområden samt andra fysiska hinder och farled och om det blåser mer än ex sju sekundmeter då ska man undvika att ankra är min erfarenhet. Är det däremot vindstilla eller blåser någon enstaka sekundmeter, ja då fungerar det tillräckligt bra. Ett problem är att veta hur mycket det ska blåsa på natten, vi upplever att det vanligaste är att vinden minskar efter solens nedgång och ökar vid soluppgången. Men det stämmer inte jämt, ex alla dessa små lågtryck som kommer farandes de brukar piska upp vinden ordentligt utan någon varning, särskilt nattetid då de mörka molnen inte syns på natthimlen.

Strömmarna som tidvattnet skapar leker med båten, det är inget du kan göra mer än åka med än hit och än dit. Ju grundare det är ju mer skrapar kättingen båtsidan, i värsta fall kan den ex fastna (sno runt) i ex bulben om du har sådan eller ta ett varv runt rodret och rycka sönder detta, allt kan hända, när det blåser och är tidvatten. Jag har just pratat med en amerikan här i hamnen St. Augustine Florida, USA om saken. Han säger att ankra som jag gör dvs vanlig svensk ankring, är helt hopplöst, dumt. Om man ska ankra i dessa vatten så ska man ha förberett sin båt genom att:
1. Fästa en kraftig ögla fastsatt med kraftiga bultar (ex 12 mm) på samma ställe som stora fartyg har sin ”bulb” för att lyfta is (på vintern), dvs i fören längts fram strax under vattenlinjen.
2. Ett kraftigt rep fästes med grovt schackel i öglan, repet förvaras på däck när det inte används.
3. Vid ankring fästes det kraftiga repets andra ända med schackel direkt på ankarkättingen.
4. Ankarkättingen slackas och det grova repet håller sedan kättingen spänd under båten. Varför risken att repa båtsidan eller fastna i underredet är betydligt mindre.

Med denna lösning slipper man åtminstone lackera om båten efter ankring, alltså, bra att veta. Vad är alternativet, kan man ju fråga sig, jo det är förutsägbart antingen i marina med flytbrygga (ofta dyrt), eller att man betalar för en boj (inte heller billigt, f n betalar vi 25 dollar natten på boj).

Båten uppför sig ungefär lika på boj som på ankare, men skillnaden är att: man vet att man sitter fast, det blir få om än några repor på båten (bojen slår emot) och aktionsradien är förutsägbar. Vi kommer att prioritera boj i fortsättningen, dvs så länge vi är inom tidvattensområde.

Dåligt wifii
Vi har en wifii- förstärkare som är till god hjälp i att få fungerande wifii ombord. Den fungerar bäst utanför hamnar eller beacher, oftast ”kapar” vi någon annans nätverk ex restauranger i land, hotell eller klubbar av olika slag. Det kan hända att vi är tvungna att gå i land och köpa en öl på en waterfront restaurang bara för att få deras inloggningsuppgifter. Det är vad vi gjort för att kunna få så billig och fungerande wifii som möjligt. Vi har även köpt lokala kontantkort till mobilen med vidhängande wifii. Att vara utan eller ha ett underfungerande wifii är inte roligt inte heller bra. Vi vill gärna då och då titta på svensk TV och lyssna på SR, när vi gör det känns som att vi både kan ha och kunna äta kakan, dvs vara långt hemifrån i varmare länder och ändå ha tillgång till ”Ring så spelar vi” och ”God morgon världen” och rapport på TV.

Dricks
Någonting som jag haft mycket svårt för här och som säkert skämt ut mig, är att ge dricks. Guiderna vid de guidade turer vi deltagit i, de smörar så det står härliga till och glömmer att de ska kunna sitt guideområde, inte bara vara sociala och trevliga. På restaurangerna finns det ibland ”förval” på notan, 18, 25 eller 30% så man ska veta vad man välja för storlek på dricksen… Ofta är servitören så ”trevlig” att han/hon aldrig vill lämna bordet utan bara stå bredvid och vara trevlig, nåja till slut blir det lite tjatigt. Jag gillar egentligen mer den italienska stilen som går ut på att servitörerna inte ska synas bara det som de utför ska märkas.

Våra värdar här i USA tycker dricks är jätteviktigt, de gav ex 50 dollar till en guide? I en affär gav de oxå dricks, gick tillbaka till affären och lade tio dollar på disken, överallt vart vi va lämnade de dricks. De är mycket generösa människor… Jag tycker att det känns jättekonstigt att ge dricks, först kostar allt här jättemycket (jämfört med mina minnesbilder hemifrån) och sedan ska man göra det ytterligare c:a 20% dyrare, konstigt tycker jag.

Ett motiv, som jag kan förstå, är att folk har så dåliga löner att dricksen är ett nödvändigt tillskott, ja visst, så kan det vara, men hur vet man vilka som har låg lön då? Jag har dock inte sett någon som gett dricks till kassörskan på varuhuset eller i affären, jag gissar att även de har låg lön samt stressigt arbete. Nej jag tycker att man ska ha en lön man kan leva på och inte behöva prostituera sig för att få lönetillskott.

Nu har vi varit två dygn i Washington och tre dygn i New York, Heraleen and Brian har varit fantastiska värdar. De hämtade upp oss i St. Augustine, vi åkte till Charleston där vi bodde på hotell efter det att vi ätit en brakmiddag. Nästa dag fortsatte vi mot Washington. Efter allt vi sett och upplevt är det bara att tillstå att USA är fantastiskt på mer än ett sätt. Ex vi har besökt många faciliteter, i dag har vi haft en guidad tur på Arlingtonkyrkogården, där finns 250 000 soldater begravda och i många fall även deras närmaste anhöriga. Washington DC är ett fantastiskt område där alla viktiga institutioner finns och all amerikansk historia bevaras och visas, det är som den amerikanska själen skapas här och det skedde från egentligen ingenting. Det avsattes ett enormt grönområde med flera små sjöar, här ska den kommande amerikanska själen skapas och historien om den amerikanska rollen i världshistorien ska visas och binda människor samman. I dag finns allt av betydelse inom området: parlamentet, Vita huset, Pentagon, alla museer, all federal administration, Arlington kyrkogården, Federal Reserve m fl viktiga institutioner.

New York har sin charm, lite slitet men spännande att vara i. Washington däremot är nyare, väl underhållet och lite finare. Fantastiskt, att sitta och snacka som G Washington gjorde med sin franske arkitekt och gissningsvis några till om hur ett nytt stort land skulle skapas. Fingret sattes ned på kartan – här ska huvudstaden ligga och efter samtal med många sa man – så här ska vår konstitution se ut, dessa beslutsnivåer och gränser ska makten ha. Väldigt speciellt, tycker jag att det är att fara runt och bara titta och känna in som jag gör, från ingenting skapades världens mäktigaste rike USA.

IMG_1921

Vårt boende i New York. Visst ser det ut som på film? När vi kom satt det ett flertal svarta ungdomar på trappen bredvid och studerade oss.

IMG_1922

Grannfastigheten och Green Aveny.

IMG_1923

Kriminaliteten är låg i New York, ex grannfastigheten satte ut sina skor på natten och de var tydligen kvar på morgonen.

IMG_1920

Våra vackra tjejer Anne and Heraleen.

IMG_1919

Rockefeller Center med kvällsutsikt

IMG_1917

Detta är fästpunkter för ett av tvillingtornen, visst ser det läskigt ut?

IMG_1916 (1)

Vi är ute på cykeltur till bl a China Town.

IMG_1912

Imponerande gestaltning av 9/11.

IMG_1904

Skåningen Charles Lindbergs flygplan

IMG_1898

Brian, Heraleen och Anne

IMG_1894

Farbror Bills garage. Här ser ni en viktig del av hans liv. Under sin aktiva tid var han pilot och flög attackflygplan baserade på ett hangarfartyg (minns ej vilket). Det var lite speciellt att se hans liv passera revy på väggen. Han är äldre än jag, lever ensam i ett stort hus, troligen betyder minnena mycket för honom. Jätte kul att träffa honom.

 

 

 

 

 

 

Fiske

Fiske i olika former verkar vara en mycket vanlig fritidssysselsättning för folk i alla länder vi besökt. När vi seglade utefter Portugals kust var det fisknät överallt, verkligen överallt och allt såg mycket primitivt ut. En del vakare var inte större än en kork-bit som kunde likna en Mac Donalds hamburgare. På kajer och stränder stod folk skuldra vid skuldra och fiskade med spö. I Portugal och Medelhavet var det fullt av trålande fiskebåtar. När vi gick på natten var radarbilden full med fiskebåtar som trålade än hit och dit. I Grekland fiskades det troligtvis mest, trålarna var välutrustade och hade upp till tio man besättning, de fiskade, som vi uppfattade, varje natt. När vi fiskade med släpdrag efter båten då var det svårt att få fisk, vi fick någon enstaka. Den allmänna uppfattningen verkar vara att det är utfiskat i Medelhavet, fisken är slut. Det är lätt att förstå när man ser deras fiskeflottor och när man hör att tidigare fiskade man med dynamit, helt idiotiskt.

Men här på andra sidan Atlanten: Karibien, Bahamas och USA har vi inte sett en enda fiskebåt typ trålare med besättning, inte en enda… Och enbart några enstaka nät. Ändå har restaurangerna alltid fisk på menyn, konstigt. Här i USA verkar fisket oxå vara viktigt, på alla bryggor och på land överallt ser man män stå (oftast män) med spö och i hamnarna är de till bräden fyllda med sportfiskebåtar (kallar jag dem). En båtgranne berättade att de (sportfiskebåtarna) är extremt dyra, de största (med tre våningar) kostar runt åtta miljoner dollar och är fullutrustade för enbart spöfiske. Exempelvis har de en slags tandläkarstol eller vuxen-barnbilstol en sådan där med lös plast-ratt längst akterut, men i stället för ratt har de fastsatta spön att sätta händerna på. I båten finns jättestora is- och kylanläggningar för förvaring av fångsten. Varför har man inga ”riktiga” fiskebåtar på den här sidan, undrar jag, en ytterligare lite udda fundering är varför äter man inte delfiner. Delfiner verkar finnas överallt, exempelvis där vi ligger nu, vi har delfiner runt båten varje dag. Men delfiner är däggdjur dvs de föder levande ungar och andas som vi, de fastnar på Europa-sidan ofta i näten och drunknar, d v s de är lättfiskade om man har nät, varför äter man dem inte, jag vet inte men jag ska ta reda på det. Vad jag läst kastas de döda delfinerna överbord från nätfiskebåtarna i Europa.

Dessa sportfiskebåtar (USA) tar ju faktiskt upp en hel del fisk, vår båtgranne i sista hamnen i Bahamas de tog upp 14 stycken stora (c:a en meter långa) Majmaj en av dagarna när vi var där. Så vitt jag förstod, var de där just för att fiska upp matfisk, de hade stora kylutrymmen ombord där alla fiskar hamnade, kanske de, efter tre dagars fiske hade 30-40 stora fiskar med sig hem, en stor fisk till middag varje vecka under ett år. Men det kostar, han berättade hur mycket bränsle deras båt gjorde av med, jag minns inte vad han sa men jag minns att jag blev jätteförvånad, – så mycket! Jag tror att han sa (med risk för fel) att de gjorde av med 80 gallon (en gallon är c:a 3,7 liter) per timma…

De var verkligen trevliga (sportfiskarna i båten bredvid alltså) och generösa, de gav oss en stor bit filead fisk som vi åt med stor aptit och när vi åkte så fick jag fem stycken jättefina drag av dem. Nu har jag bara fyra kvar, jag valde att pröva ett av dragen. Det nappade direkt. Det tjöt i rullen linan forsade ut från spöet jag började bromsa då sa det PANG! och linan gick av. Min lina ska klara femtiofem kilo (55 kg). Jag har köpt ett midjebälte som jag ska sätta nederdelen av spöet i för att få balans att hålla spöet med vänster hand och veva in fisken med höger. Men än så länge har jag inte kommit så långt, fisken har simmat i väg med en krok i munnen utan att jag kunnat göra något vettigt. Men, en vacker dag står jag där på akterdäck och halar hem en svärdfisk. Jag ska berätta när det sker.

Det är inte bara delfiner runt vår båt, hela Floridas inre vattensystem är fullt av, för oss, exotiska djur, vi har: Flamingos, Pelikaner, massor av vadar- och dykarfåglar, rovfåglar i massor, alligatorer, sköldpaddor och konstigt nog även svartbjörnar. I vattnet finns det valar och sälar andra stora djur. Vi har två gånger sett jättestora djur i vattnet utan att veta vad det var. På något sätt är gränsen mellan dessa djurs lokaler så tydligt skilda från där människan håller till att krockar inte uppstår (min teori). Och dessa gränser är tydliga, oftast träskmarker där ingen människa vill vara, där är djuren, jag gissar att de tycker lika illa om att gå på asfalt som vi tycker att det är att gå i bottenlös gegga. Vi inkräktar därför inte på varandras revir.

Sa jag att all teknik fungerade ombord? I så fall sa jag fel, i går upptäckte jag att sötvattenpumpen i motorn läcker. Jättekul, därför jag nu på morgonen tagit jollen i land och beställt en ny, jag ska få den i morgon kl 13.00. Bra va? Men bäst var det på kanarieöarna, där beställde jag en pump från England kl 11.00 dag ett och hämtade den i butiken på Grand Canaria kl 11.00 dagen nr två, vad säger ni om den servicen?

IMG_1876

Så här parkerar man här och vid båtplatsen har man naturligtvis tillgång  till grill bord o bänkar

IMG_1875

Ytterligare parkeringshus

IMG_1874

Parkeringshus med tak-täkt grill- och ät-bord

IMG_1873

Samma lusthus i annan vinkel

IMG_1872

Anne på en Water Front bar

 

 

 

 

 

Tidvatten

Vi går in i ett ”inlet”, dvs hålet (Fort Piers) mellan Atlanten och Floridas inre vattensystem. Det finns ett antal sådana hål efter Atlantkusten. Då, när vi gör detta vet vi inte vad vi har framför oss, en mardrömsnatt visade det sig. Vi har sett ut en ankringsplats, vi har kollat djupet flera gånger på olika sjökort, vi har kollat tidvattnet, när vi närmar oss kusten ser vi att inletet är en muddrad fåra i sanden utanför själva fastlandet, 500 meter. Den är märkt med bojar, så långt allt ok. När vi kommer är vattnet på väg in (tidvattnet alltså) och vi har ostlig vind i ryggen så det går fort och eftersom det blåser c:a 10 meter så går det jättefort. Vind och vatten samverkar, vi kastas fram i mycket stora vågor, jag har fullt sjå att parera med roder så vi inte hamnar utanför den snittlade banan, det är sju meter djupt och Engla far meter upp i luften och meter ner i havet, måtte hon inte dunka i botten, tänker jag. Allt går bra och vi andas ut. Nu är vi inne i deras inre vattensystem, här är det lugnare. Strömmen ger oss, trots att vi inte har vågorna med oss, rejäl fart. På ekolodet sjunker djupet snabbt vi ligger mestadels på tre meter. För att komma till ankringsområdet måste vi passera en tröskel där djupet ska ligga runt två och halv meter, efter några försök inser vi att detta inte fungerar, det håller på att bli mörkt och efter att ha kört fast i botten ett antal gången, bestämmer vi oss för att ankra där vi är.

Nu har vi ankrat på tre meters djup och vid lågvatten beräknade vi att det skulle vara c:a två decimeter kvar under vår köl. Det blev mörkt i detta fall kolsvart. Det fortsatte att blåsa, vinden låg stadigt över tio meter och i byarna tolv meter. Plötsligt small det i båten och vi for runt som i en karusell, Anne och jag var nära på att ramla omkull inne i båten. Det small, kättingen spändes och när jag gick fram och tittade låg kättingen utefter båtsidan och skrapade hela båten samtidigt som båten for än hit och än dit. Vi for som ett löv i vinden och det small i kätting och ankarspel. Så fortsatte det under de sex timmar som det tog för tidvattnet att flytta ut allt vatten som skulle ut. När det var klart c:a 03.00 på morgonen somnade vi en timma eller två. Under natten hade vi varit riktigt oroliga, tänk om ankaret släpper… Tänk om vi glider upp på grundområdena härintill… Tänk om kättingen fastnar i rodret… Tänk om vi åker ut i farleden…

Många obehagliga tankar fyllde vår tid mellan 08.00-04.00, vi satt mest och höll i oss samt stirrade på djup- och vindmätaren, medan Engla kastades hit än dit. Alternativet var ju att ta upp ankaret (hur lätt det nu skulle bli) och gå ut genom inletet ut på havet mitt i natten. Men tanken att möta vågorna och vinden samtidigt som vattnet (tidvattnet) går emot vågorna (vilket är det läskigaste scenariet), var inte heller det särskilt lockande. Vi får ta en omlackering hellre än att vi skadas, resonerade vi, sova kan vi göra i morgon. På morgonen gick vi ut genom inletet och det var precis så vi klarade det. Med max motorvarv kastades sig Engla mot de instörtande vågorna och vi tog oss fram meter för meter, när vi var förbi de värsta vågorna kunde jag sänka motorvarvet, motorn hade då precis blivit övervarm.

Vad kan man lära av detta? Jo att inte underskatta effekten av tidvatten i grunda områden. Nu ligger vi på ett grunt område i ett annat inlet (Sankt Augustine) skillnaden är att här är det djupare c:a 4 meter och vattenytan är mycket större och tydligen ligger vi inte i någon strömfåra. Engla snor här också och vänder rumpan mot vinden, men eftersom det inte blåser så mycket och att tidvattenströmmen inte är så stark, så fungerar det (än så länge). Den enda fördelen människan kan ha av tidvattnet är som jag känner till, att den byter vatten dvs städar upp efter ex mänsklig nedskräpning. Ex Themsen brädar (det rinner över i avloppsverken) två till tre gången i veckan. Då går Londonbornas avlopp helt orenat ut i Themsen och vem städar där tror ni, jo tidvattnet. Annars ser jag bara nackdelar med tidvatten, skönt att slippa hemma i Svedala.

Nu har jag kommit på hur man skyddar sig från att kättingen repar båtsidan, så här har jag gjort: satt ett schackel på kättingen, trätt ett rep genom schacklet, släppt ut repet några meter, gjort fast i båten och låtit kättingen hänga lös bredvid. Då tar repet i båten och inte kättingen, bra va?

De har lite annorlunda regler här än vi är vana vid, exempelvis åkte vi in i en marina i går kväll, gick till deras kontor (trodde vi) och frågade om vi kunde lämna jollen för att gå på deras restaurang, de i receptionen sa ok. Sagt och gjort vi påbörjade fastsättningen av vår jolle. Då kom en man farandes och var totalt upprörd –hur kunde vi vara så fräcka att vi bara åkte in i deras marina utan att begära lov… Det verkade som det var ett mycket allvarligt brott som vi begått. Jag svarade att vi varit på deras kontor, pekade på byggnaden, och fått tillåtelse att lämna jollen och gå på restaurangen. Han blev än mer upprörd –ni har varit på hotellets reception inte på Marinans… Men hur ska vi kunna veta det, säger jag. Så fortsatte det ett tag tills mannen gav med sig att vi fick parkera jollen och gå på restaurangen. Liknande har vi upplevt tidigare, då när vi gick in i en marina för att fråga om vi kunde lämna jollen där en timma eller två, så sa marinapersonalen att de kunde få sparken om deras chef såg oss inne i deras marina, – så vänligen vänd och gå ut härifrån, var budskapet. Så, det verkar som marinorna är förbjuden mark, man måste ha tillstånd för att närma sig dessa satellitstater. I dag ska vi göra ett nytt försök att hitta en marina att lägga jollen vid, därför tar vi med oss den bärbara VHF:en. Vi får se hur det går. Vi ska besöka samhället Sankt Augustine och försöka hitta en frisör.

I dag har låtit mig bli klippt (11/5), det var en fin salong med fem stycken frisörstolar och det klipptes hela tiden medan en skock långhåriga män satt och väntade. När det blev min tur, sa jag –two centimeter on the topp of the head, and one centimeter over the hears. Hon tog fram något som såg ut som roligt böjd linjal, lästa noga på skalorna och sa – ok!

Jag slöt ögonen, lutade mig bakåt och lät konstnären arbeta i fred. Efter c:a 30 minuter tittade jag upp och såg en kriminell i spegeln trots att jag visste att det var jag som jag såg, så blev jag rädd urtypen för kriminell, var vad jag tyckte mig se. Hur kunde det bli på detta viset, undrade jag. Hon måste läst fel på sin roligt böjda linjal, jag har en halv centimeter uppe på huvudet och runt två-tre millimeter runt öronen. Så nu ser jag ut som jag aldrig gjort tidigare och jag tycker att jag ser obehaglig ut. Nu gäller Mössa På!

Några bilder från den gamla staden

IMG_1871

Det strävsamma paret, vad säger ni om den nya looken

IMG_1869

Den kommunala hanteringen av offentliga ytor, kan väl tävla med Lidingös

IMG_1868

Visst är det fint

IMG_1866

Här ska Engla ligga, medan vi åker bil

Sankt Augustin

Det känns lite mäktigt att vara här, allt är stort, bilarna, husen anläggningarna, allt är stort. De amerikaner som vi mötte har pratat högt, verkar ha ett gott självförtroende och verkar nöjda med livet. Gatorna, trottoarerna parkerna är skötta och det är inget skräp som kantar gator eller promenadstråk, det är helt enkelt jäkligt välskött. När vi var på Kennedy Space Center, vilket var en stark upplevelse, så förstår jag mer varför det är viktigt att någon säger ”That US will be great again”, jag förstår att det är härligt att uppleva att man tillhör en grupp som varit
great och ska bli det igen.

USA har femtio delstater och under min levnad har jag inte hört att det varit uppror mot centralstaten och att det funnits frihetssträvanden att bilda egen nation i någon av delstaterna, typ vad som sker i ex Spanien (regionerna). Jag tror därför att det finns ett sammanhängande kitt som förenar och som är så mycket viktigare för den enskilde medborgaren än andra mer vardagliga problem. Detta kitt hjälper till att hålla ihop USA som en nation. Kittet består av titta bakåt och minnas det goda, här gör man som på de flesta andra ställena, man lyfter fram valda delar av sin historia. Ex när USA blev omkörda av Sovjetunionen: första satelliten ”Sputnik”, hunden Laika, Gagarin och slutligen nedskjutningen av U:2 planet, dessa händelser verkar ha satt djupa avtryck i den amerikanska själen, något sådant ska inte få hända igen, tror jag att de har som helt självklart mål. Exempelvis när de arbetade på att komma ikapp och förbi Sovjet, då arbetade två hundra tusen människor med samma projekt Apollo-projektet, det måste ha kostat en del, kan jag tycka och de lyckades och i dag har de ledartröjan i världen.

Här hänger Union Jack lite överallt, utanför butiker, utanför privathus och på många andra ställen, flaggan manar på något sätt till gemenskap. Man är stolt att vara amerikan, man tillhör det stora och det oövervinnerliga folket. Jag kan förstå detta, nästan känna detta att det svävar en ande över oss som bjuder in till denna gemenskap.

Autopiloten på nytt, den fortsätter att krångla. För ett par timmar sedan lyckades jag få en Garminexpert att komma ombord, det är tredjegången… Han börjar med att försöka att sätta på plottern –den måste vara på annars får den ingen GPS-signal, sa han. Då visste jag på nytt att detta var bortkastade pengar. Min autopilot styrs av en Flux-kompass och den har inget att göra med GPS-systemet jag har ombord. Jag avbröt hans insats efter 15 minuter, det kostade mig 99 dollar. Detta är tredje gången jag avbryter en insats, det börjar bli dyrt att anlita experter.

Jag har börjat att samla mina slangord från uppväxten hos min mormor i Hagalund. Jag har hört fler sk slangord än de som jag väljer att publicera, men det är sk söderslag som ofta är skruvade vanliga ord och dessa har jag aldrig gillat. Jag tänker mig helt unika ord som har en betydelse ex:

Barre En fin barre Ett fint hus
Bella Vad bellar det? Vad kostar det
Dora Panga en dora. Ha sönder en fönsterruta
Slaf Jag har en slaf Jag har en säng
Slafa Jag slafar Jag sover
Slagga Jag slaggar Jag sover
Tjacka Jag ska tjacka… Jag ska köpa
Vajert Vajert jättebra! Just det, jättebra
Doja Nya dojor Nya skor
Flax Jag har flax Jag har tur
Pjuck Nya pjuck Nya skor

Om någon kommer på fler uttryck, meddela detta så kan jag komplettera tabellen.

Här kommer några bilder från Sankt Augustin:

IMG_1670

Titta på marken, fint va?

IMG_1669

Rent o snyggt

IMG_1668

Kommunala mötesrum

IMG_1666

Amerikansk Fish and chips

IMG_1665

Amerikansk Waterfront restaurang

 

 

 

USA

Jag har kritiserat krönikören i ”God morgon Världen” Göran Rosenberg några gånger, därför i rättvisans namn måste jag även kritisera andra krönikörer i samma P1-program. Nämligen, nu senast, Mark Levengood, han brukar vara tillräckligt bra och det är ofta humor med i hans krönikor, men nu blev det bottennapp. Det var för två veckor sedan och det var det sämsta jag hört på mycket länge, lyssna på eländet och ta ställning själva. Krönikan handlar om manlig onani…Skäms Mark!

Nåja, nu är vi på Bahamas sista utpost mot USA. Det grunt, jättegrunt, jätteläskigt. När vi kom hit trodde vi att vi kunde ankra på den i sjökortet utsatta ankringsplatsen, så vi gick dit. Det var 2,7-3.0 meter djupt och en rasande sjö, troligen krockade tidvattnet med vinden, vi dunkade i botten, det var mycket obehagligt. Vi tog oss därifrån utan några skador och gick in i den närbelägna marinan (122 dollar/natt). Nu blev det annorlunda, detta är en marina som i stort sett bara har stora amerikanska sportfiskebåtar som gäster, se bilder. De fiskar Wahoo samt svärdfisk, vår båtgranne, ett par män från Florida, hade på dagen fått 14 stycken jättestora fiskar, här är det bara djuphavsfiske som gäller och det är manligt. På varje båt är de två till 8 personer (män) och det verkar som att de bara pratar fiske och dricker öl. Nej de gör en sak till putsar på båten. När båtarna kom in på eftermiddagen i går (25/4) så kom det en grupp svarta killar som genast började att städa och putsa på båtarna, även ägarna putsar. I går kväll putsades det på varje båt i marinan, utom på Engla. Vi har sagt att i dag ska vi putsa lite också. Nu är det gjort, vi har putsat och lånat cyklar och tagit oss till närmsta samhälle. Jag har tidigare klagat på den fula grekiska landsbygden, men detta är värre, det är gräsligt fult. Omkullrasade hus, båtvrak både på land och i vattnet, bilvrak, sopor hål i gatan, helt enkelt fult.

Vi väntar in att den nordliga vinden ska bytas ut mot annan vind, det är nämligen extra besvärligt att korsa Nordströmmen (Golfströmmen) utanför Floridas ostkust vid nordlig vind. Men det går ingen nöd på oss. Här är jättemysigt, så superamerikanskt som jag kan tänka mig, trots att vi ännu inte är i Florida. Men det går ingen nöd på oss, vi sitter vid poolen, tar oss en drink, läser lite, skriver lite pratar med andra gäster lite, det är mycket fint här på marinan. En ytterligare annorlunda företeelse är att under dagtid då är de få båtar i marinan, medan på eftermiddagen/kvällen då är det kö och det är i stort sett bara sportfiskebåtar. En del har upp till 13 spön… Hur håller man ordning på detta.

Nu är vi i Florida ”West Palm Beach”, här är jättefint. I går ägnade vi förmiddagen till att klarera in, det är inte så lätt som man tror. Först måste man ha visum, för det har vi svarat på en herrans massa frågor på nätet ex om vi är terrorister eller inte… Därefter köat en halv dag utanför USA:s ambassad i Stockholm och därefter genomgått en personlig intervju. Då är visumet klart, sedan när vi kommer till det fysiska gränsöverskridandet, först har vi sökt upp USA:s tull- och immigrationsmyndigheterna, fått ett års-tillstånd att besöka och vara i landet med vår båt. Vi ska vid varje förflyttning inom USA ringa ett särskilt telefonnummer och tala om vart vi är, lite överdrivet, tycker jag. Men till slut hade vi gjort allt rätt och vi är på nytt inklarerade i USA. Nu börjar saker och ting att falla på plats, ex ska vi förvara båten i Maine nära kanadensiska gränsen, vi ska under vår roadtrip med Oskars värdfamilj förvara båten i Sankt Augustin, där vi har en bokad plats. Resorna hem och åter börjar också bli klara, den 22 augusti lämna vi Chicago för att åka till Arlanda. Omkring den 26 september räknar vi med att åka tillbaka till båten. I maj räknar jag med att segla hem båten till Europa. Så nu så vet vi lite mer hur framtiden ter sig.

I dag den första maj har åkt jolle ned till down Town och handlat samt köpte ett kontantkort till Annes mobil. Det var en intressant resa, det var långt och det var gropigt, och det gällde att hitta någonstans där vi kunde lämna jollen. Dagen innan åkte till den närbelägna marinan och bad att få lämna jollen ett par timmar. Jo det gick bra, bara det att det kostade 15,5 dollar… Jag trodde de skämtade och började skoja om priset, men det tyckte inte damerna bakom disken, de såg hur jäkla sura ut som helst. 140 SEK för att få knyta fast jollen är hutlöst. Så, detta ville vi inte råka ut för på nytt, vi letade därför efter lämpligt ställa att knyta jollen och till slut såg vi en helt tom brygga, vi vart omedelbart uppvaktade av folk som sa att vi inte fick lägga till där. Men efter lite tjafs så fick vi ligga där. Vi promenerade i detta bilens förlovade land, långt och länge för att köpa det vi hade på vår lista. Här kan man se hur det ser ut då man börjar stadsplaneringen från noll och man börjar med att rita in alla motorvägsliknande vägar sex och sjufiliga sådana, därefter ritar man in parkeringsplatserna och på den tomtmark som blir över bygger man 20-30 våningshus där ska människorna hålla till. I de flesta andra länder vi besökt har civilisationen en längre historia, där var de första gatorna till för hästar och människor att gå på.

Vi tänkte att vi skulle bli klippa på huvudet, vi gick och gick utan att se en enda hårsalong, hur kommer det sig? Däremot såg ett flertal nagelskulpturs- och SPA-salonger, detta till trots var alla mötte fina i håret. Men å andra sidan, det var inte många vi mötte, det verkar inte vara ett samhälle som man promenerade i utan här åker man bil. När vi får den första okulära kontakten med främmande kust, brukar sky-linen bestå av kyrktorn och gamla fort, här i Florida var det höghus utefter hela kusten, på håll såg det ut som käken på en gammal man en runstensliknande tand, ett mellanrum två olika stora tänder ett mellanrum nya tänder osv. Här är det dyrt det verkar som att det endast är bensin o diesel som är billigt.

I dag, den 5 maj, var vi på Kennedy Space Center, det var helt otroligt. Det var en enorm anläggning, där har man inte snålat, det var fantastiskt allt som vi sett. Vi förflyttades som en fårskock mellan olika upplevelser, mest var det tre-D-filmer i fantastiska rum, det handlade givetvis om hur USA kom i kapp Sovjetunionen, efter det att Gagarin och hunden Laika åkt ute i rymden och överlevt en nedtagning. Allt kröntes med månlandningen 1969, det var jättekul att se och delvis förstå. Det är lätt att skönja den amerikanska själen i det som sker och det är lätt att gilla det, även om det ibland blir lite väl mycket USA…

Guiden berättar för oss att 90 procent av Kennedy space Centers mark är orörd vildmark. Ex såg vi en alligator, massor av olika konstiga fåglar och den vithövdade amerikanska örnen häckade i området. Det var en intressant resa, Till och från Kennedy Space Center åkte vi Uber-taxi, det fungerade perfekt. Jag gillar USA, så här långt, alla hälsar och frågar hur man mår och hälsar oss välkomna, här i marinan. Allt är mycket välskött, alla pontoner är väl underhållna, allt är helt enkelt mycket fint. Kul att se som jämförelse med Karibien och inte minst Grekland.

Det är kul att vara svensk här, vi har haft fördjupande samtal med fyra personer av dem hade tre stycken svenska rötter och den fjärde hade arbetat på Volvo i Göteborg, kul, tycker vi.

Här kommer några bilder

IMG_1865

Anne svalkar sig med nyttigvatten

IMG_1864

En av alla Skyttlar

Chytelln IMG_1863

Så ser det ut bakifrån

IMG_1862

Det operativa ledningsrummet som användes vi månlandningen

IMG_1861

Anna i en av alla dessa kapslar

IMG_1859

Anne gillar John

IMG_1852

Så här ska en båt se ut om man bor i Florida

IMG_1851

De ligger sida vid sida, men när kommer in på kvällen efter en dags jakt på havet, då är det fångsten som räknas

IMG_1850

Att bara ha tre stycken…

IMG_1849

En mindre båt

IMG_1847

Båtar på nytt

IMG_1858

Tre är ok, men det fanns dem som hade fem sådana motorer, vad säger du om det