Ordlista slang

  Slangord Insatt i en betydelse Fritt översatt
1 Barre En fin barre Ett fint hus
2 Bella Vad bellar det? Vad kostar det
3 Brallor Har du nya brallor? Har du nya byxor?
4 Doja Nya dojor Nya skor
5 Dora Panga en dora. Ha sönder en fönsterruta
6 Flax Jag har flax Jag har tur
7 Flukta Flukta på den där Titta på den där
8 Jumpa Jumpa på isflak Hoppa mellan isflak
9 Karda Här har du kardan Här har du min hand.
10 Kepa Här är min kepa Här är min huvudbonad (keps)
11 Knata Knata på då? Spring på då
12 Knarr Jag har en knarr Jag har en cykel
13 Knarra Ska vi knarra? Ska vi cykla?
14 Kolla Kolla där/kolla listan Titta där/kontrollera listan
15 Laja Vill du laja med mig? Vill du leka med mig?
16 Majen Vi har en ny maje Vi har fått en ny magister
17 Malla Du, malla dig inte Gör dig inte till.
18 Mula Han har mulat Han har dött
19 Mula Mula honom! Tryck snö i hans ansikte
20 Pajad Min bil pajade Min bil gick sönder
21 Pallet Jag har ont i pallet Jag har ont i huvudet
22 Pjuck Nya pjuck Nya skor
23 Plugg Köp plugg oxå Köp potatis oxå
24 Plugga Jag ska plugga Jag ska göra läxorna/börja på skola i höst
25 Plugget Jag ska till plugget Jag ska till skolan
26 Pröjsa Har du pröjsat? Har du betalt?
27 Sigg Har du en sigg? Har du en cigarett?
28 Slaf Jag har en slaf Jag har en säng
29 Slafa Jag slafar Jag sover
30 Slagga Jag slaggar Jag sover
31 Svulla Jag ska hem och svulla Jag ska hem och äta
32 Smöra Han smörar för läraren Han gör sig till för läraren
33 Tjacka Jag ska tjacka Jag ska köpa
34 Vajert Vajert jättebra! Jättebra kul jättebra

Toalett problem

Färden går vidare

Just nu (20/6) ligger vi i en vik strax bredvid vår marina (i Chesapeake Bay) där vi ska lämna båten den 11 augusti för att flyga till Chicago och möta Oskar. Här i viken ser det ut som det gör på Björkfjärden i Mälaren, man skulle kunna tro att man är hemma. Det är trädbevuxna stränder och fina villor som inramar vattnet.

I går var vi ombord på en båt från Nashville, Tennesse, de pratade riktigt cowboyspråk med tungan långt bak i munnen och de ÄLSKADE sin nya president, äntligen ska U S bli great again, var deras paroll. Allt verkar handla om att gå emot vad administrationen och alla förståsigpåare tycker och bete sig som vanligt folk, hur det nu är. Så löd receptet för att bli great again. Det får mig att tänka på Hasselarörelsen, en ungdomsvårdsverksamhet som hade fyra kollektiv som mest på 70 och 80-talet. Deras affärsidé var följande: svenska arbetare har under alla generationer, uppfostrat sina barn till goda samhällsmedborgare, därför räcker det med sunt förnuft. Ungefär så sa de. Arbetet med ungdomarna skulle alltså ske utan inblandning av människor med speciell utbildning för att just arbeta med barn i riskzonen. På ett av deras kollektiv, där jag arbetade en tid som konsult, anställde de enbart lokala människor, det var skogshuggarLasse och hans kompisar som ”uppfostrade” ungdomarna som kommit på glid. En liten tröst är att när jag avslutade mitt uppdrag, hade de infört en ny policy som bl a handlade om regelbunden personalhandledning samt att varannan anställd i fortsättningen skulle vara socionom, ett stort fall framåt.

Det här med konflikter är svårt, det är lätt att veta hur man ska göra och det är desto svårare att genomföra det kloka man tänkt. Att veta hur man ska möta en person är så individuellt att man måste känna en människa på djupet för att åtminstone kunna gissa om reaktionen hamnade i rätt härad dvs i en positiv eller negativ reaktion. Jag tar ett exempel, om jag äter ex en semla med grädde på, är det troligt att jag, hur jag än kämpar, ändå inte lyckas att undvika att ex få en klick grädde på kinden. Jag är mycket tacksam när någon i den närvarande vänkretsen påpekar ” du har grädde på kinden”. För hur skulle det vara om jag gick direkt till ett affärsmöte med en klick grädde på kinden, kan man undra. Eller när man arbetar tillsammans två stycken och ska upp på estraden och stå inför publik, att man tittar igenom varandra så man inte har något hänger ur en näsborre, är vit på axlarna pga mjäll, att håret inte står rakt upp eller att man glömt att stänga gylfen. Det är självklart, att granska den andre och säga till om något är ”fel”, allt annat är är tankefel.
Men vad kan vara annorlunda då, kan man ju undra, det verkar väl självklart att man gör på detta sättet dvs vänligen påpekar saker som inte är som de ska i akt och mening att den andre inte ska behöva skämmas inför andra. Jo, det handlar om människor som jag möter i livet som ser en sådant vänligt påpekande som personlig kritik. När jag har sagt, -ursäkta, gör så här, så visar jag med fingret att ex det har fastnat lite grädde på personens kind. När personen gjort sin rörelse med fingret på kinden och ser grädden, då surnar personen till. Då kan jag få till svar –du brukar minsann var kladdig hela du, så säg inget… I dessa fall inser man att man inte vet något om konflikthantering, för det visar sig att man i dessa typiska fall inte fattat ett dugg, dessa fall fanns helt enkelt aldrig med i läroboken, det var troligtvis för enkla.

Människor som ser dessa vänliga påpekanden som kritik. De känner sig påhoppade och anser därför att de alltid måste försvara sig mot allehanda patrask som är plumpa nog att ha åsikter på hur andra är eller ser ut, så jäkla oförskämt, anser de. Men svårare blir det när det gäller feedback, jag menar efterfrågad feedback dvs jag vill veta från den andre ex hur uppfattar du det jag skrivit, vad är bra och vad är mindre bra? Eller Jag har agerat på ett politiskt möte, vad gjorde/sa jag bra och vad var inte bra? Om jag inte får den feedbacken från mina närmaste, ja då kan jag inte veta hur jag uppfattas av andra när jag agerar. Det är viktigt för mig att sträva efter att få tag i den bild som åhörarna har av mig eller vad jag gjort. Jag måste stämma av, stämmer den med min bild? Om jag skulle lämna ett möte och tycka att jag gjort en bra insats, medan alla bakom min rygg tycker det motsatta, hur blir det? Jag har ett bra exempel.

För många år sedan skulle vi genomföra en stor konferensserie i en av landets större kommuner, någon dag innan arbetet skulle börja blev min konsultkollega sjuk och jag hade ingen annan att sätta in. Efter ett rådslag med några andra kollegor, så ringde vi en kvinna som skrivit några ledarskapsböcker och som någon hade haft kontakt med och trodde skulle kunna passa in den tänkta konsultrollen. Sagt och gjort, hon tackade ja, men hade stora ekonomiska krav, min förhandlingsposition var svag, så jag betalade halva arvodet i förväg och resterande när jobbet var klart. Jag borde ha blivit misstänksam redan dagen efter när vi träffades, hon visade ett blygsamt intresse för hur konferensserien var upplagd och sa hela tiden -att det ordnar sig. Nästa dag startade vi konferens nr ett. Hon hade ett två timmarspass på första dagens förmiddag. Efter en timma började åhörarna att skruva på sig och efter två timmar så började folk att lämna lokalen. Detta slutade i katastrof, till slut blev jag tvungen att gå upp på scen och nästan mota bort henne och ta över konferensen och rädda vad som räddas kan. Totalt sett blev det ett stort misslyckande som säkert kostade oss i image en hel del.

Hon ledarskapskonsulten, blev vansinnig – hur kunde du gå upp och avbryta mig?… När jag återgav vad som hände när hon ledde konferensen (min bild) så såg hon helt oförstående ut och tyckte att allt bara var mina fantasier. Hennes bild var den motsatta, allt gick bra. Det får anses som troligt att hennes av skygglappar utstakade väg leder henne mot en mänsklig katastrof, det är bara en fråga om tid.

Hur är det i allmänhet, gillar vi att få feedback? Jag tänker på en präst som en gång med leende sa att han gärna ville ha feedback, men det visade sig att det ville han egentligen inte, eller så var det så att det var fel feedback.

Vi kommer att vara här några dagar till, toan läcker…

IMG_1965

Anne i poolen

IMG_1963

Vårt poolområde i Deltaville

IMG_1962

Fishing bay marina, ett mycket trevligt ställe

IMG_1961

”Björkfjärden”

IMG_1948

Hampton, en liten fin stad

IMG_1947

Hamton igen

IMG_1943

Anne i shoppartagen Hampton

 

 

 

SÖKES

 Gastar sökes till planerad resa mellan Karibien och Azorerna

I början av maj 2019 avser jag att segla hem min båt Engla från: antingen Bermuda (1 680 miles, c:a 13-15 dagar) eller Antigua (2 075 miles, c:a 15-17 dagar), till Azorerna. Resan är kostnadsfri dvs jag står alla kostnader från det att ni landar några dagar före planerad avgång till dess att vi lägger till på Azorerna. Övriga kostnader står var och en för sig. Ombord finns all nödvändig personlig säkerhetsutrustning, såsom flytvästar, MOB 1 till vakthavande (2 st), säkerhetslinor m m. Engla är hyggligt välutrustad med satellittelefon, EPIRB, mm. Vi kommer att vara fyra personer ombord och arbeta i lag om två och två. Vi ska inte kappsegla utan ta det lite lugnt, äta gott och ha en rofylld stund tillsammans. Viss sjövana är ett krav.

Du som är intresserad, hör av dig
senator@senator.se

———————————–

När jag sitter här och övervakar autopiloten, så far tankarna än hit och än dit, just nu funderar jag på det här med lärande och särskilt lärandet hur jag kan bli bättre på att hantera konflikter.

Jag har svårt att lära om. Jag kan i stunden, eller strax efter den olycksaliga stunden tycka att denna händelse borde jag ha lärt mig att hantera på ett bättre sätt än vad jag nyss gjorde. Bättre än vad jag har gjort alla andra gånger när liknande situationer uppstått. Efter en upprepning av likartade situationer år ut och år in, borde jag känna igen mig redan i förspelet och kunna säga till mig själv ”Hallå, nu är du på gång igen, slå till bromsarna, stäng munnen, fäst blicken långt bort i fjärran m m och fäst ett leende i ditt ansikte. Allt detta för att i lugn och ro kunna möta den nya situationen med ett alternativt angreppssätt. Men så blir det aldrig, utan i stället kommer fokus att hamna utanför mig själv, på någon annan eller något annat, och varför ska jag lära när det bara handlar om andras tillkortakommanden, de är ju de som ska lära sig, så fungerar min reptilhjärna. D v s det är först i slutfasen av en olycksalig stund som jag inser att detta kunde jag ha hanterat på annat sätt men då är det försent. Konflikten är ett faktum, nu gäller det att strida, inga mesiga tilltal utan pang på, det är det som gäller.

Vad jag vill göra istället? Jo, jag vill kunna stå kvar utanför konflikten (alternativt angreppssätt), ej lägga mer brännbart material på brasan, utan stå stadigt, nästan lite neutralt och granska den andre och lägger ut (berättar) vad jag upplever att den andre gör eller säger. Hålla en kylig distans, så vill jag kunna göra, men så blir det aldrig. Vän av ordning som läser dessa rader undrar givetvis -vad är det han (jag) tjafsar om, nu då! – Ja, men det undrar inte jag, det är klart som korvspad, säger han på min högra axel. –Hur många tröttande situationer har vi inte tvingats uppleva, han där, min granne och jag, fortsätter han och sneglar på min vän, han på den vänstra axeln. – Kommer du ihåg, han som satt och rökte vid bordet bredvid dig i Visby, fortsätter han. – Jo visst, det var väl inte så bra, säger jag och vill gärna släppa den tråd som jag själv tagit upp. –Jag tyckte du i alla fall avslutade på ett bra sätt, säger han som sitter på min vänstra axel. – Tala om vad som hände, jag vill gärna höra din version fortsätter den envise på högeraxeln. Ok, ok. Ja det var väl inget konstigt med det, försöker jag säga medan jag på nytt blir avbruten av han på min vänstra axel – Du sa till honom att han både var ful och tjock, minns du det? – Ja kanske det. Inte nog med det, du sa också att han måste vara dum i huvudet som röker. Ja jaa, det kanske inte var så bra, men jag bad jag om ursäkt som avslutning på grälet, det var väl bra? -Ja, det var väl bra att du bad om ursäkt, säger han på vänsteraxeln och fortsätter, det var för grovt det du sa innan… Jag tyckte du mesade till dig du började bra men slutade som en ynk, säger han den andre. Men fortsätter han på min vänstra sida, –hur skulle du nu, så här efteråt, vilja hantera en sådan situation.?

Jag skulle vänligen ha bett honom fimpa cigaretten, säger jag. -Mesigt, tror du verkligen att han skulle göra det? Nej egentligen tror jag inte det, -så vad har du lärt. Mitt svar Inget verkar det som. Han på högra axeln igen. –Du skulle bett att hovmästaren kom till ditt bord och att du bad denne om ett nytt bord och med hög röst sagt, så rökaren hör det, att du inte kan sitta bredvid en ful tjockis som röker, utan att vända dig till rökaren utan enbart ha ögonkontakt med hovmästaren. Det är att äga konflikten och ändå stå lite bredvid, precis som du vill. Ok, det ska jag pröva nästa gång, svarar jag. Men det har jag inte prövat än. Undrar om det var någon bra idé?

IMG_2011

Denna fisk gav oss fyra rejäla middagar och ändå hade vi slarvstyckat fisken, det fanns mer kött som vi inte tog var på.

IMG_1740

Här ser ni hur vi poserar framför någon av alla tempelliknande byggnader i Washington

IMG_1600

Ibland ingick i hamnavgiften att man hade tillgång till ex poolen, ex på detta ställe.

IMG_1481

Ser ni glädjen och kraften, synd att Oskar inte syns på bilden, längst till vänster ser ni vår finske svåger Timo.

Alligator

Just nu, klockan 18.00 den 2 juni, har vi precis avslutat vår middag ombord efter att under dagen varit tillsammans med Luisa och Jay, promenerat och handlat på den lokala shoppinggatan. I dag lördag var det böndernas marknad, dvs som förr i tiden, bönderna kom till staden för att sälja sina odlade produkter. Anne handlade som vanligt ordentligt varför vi nu har gott om lokal-odlat ombord. Vi äter mer och mer grönsaker och mindre och mindre kött, detta beror inte bara på att kött är dyrt utan även på nyttighetsaspekten.

Alldeles nyss när vi började komma till slutet på vår måltid, färgades himmelen blå-svart och det började åska. Vi gjorde oss ingen brådska utan tog det lugnt, plötsligt som en blixt från klar himmel och så började det att regna, blåsa och åska. Vi hade som mest 21 sekundmeter i byarna och det var på vippen att vi hann få allt under tak. Nu sitter vi här och svettas,eller rättare sagt, jag gör det, inte Anne hon har i dag fått en mobil fläkt som kyler ned henne. I salongen är f n 34 grader.

I går kväll hände det som vi inte ville skulle hända, bojens kätting lade sig runt vår köl och ”låste” båten i ett tvärsläge gentemot vid och ström. Vi kvickade till omedelbart, fick fart på fötterna och efter en stund hade vi fått loss kättingen och båten kunde lägga sig tillrätta i strömfåran. Skönt att det gick att fixa så enkelt. Vi startade motorn och körde framåt, då ”slackades” kättingen och föll till botten.

Några iakttagelser, Louisa och Jay har en bil som de har skjutsat oss runt i ex har vi  besökt Walmart deras stora varuhus som säger sig ha allt. Du kan handla mat, nya däck till bilen, gräsklippare, ja de verkar ha allt och till mycket bra priser, så nu har även jag blivit en shoppare dvs en som tittar igenom alla hyllor dragandes på en stor kundvagn. Bara för att se om det är något man saknar. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra så hemma, men här känns det rätt.

När vi åker på deras vägnät här så är det mycket som är bra, ex trafikmoralen, alla stannar vid stoppskylt, alla stannar 10 meter innan du kommer fram till övergångsstället. I Grekland såg jag endast en bil som stannade vid stoppskylt under mer än ett år. Att de skulle stanna vid ett övergångsställe har hittills inte hänt oss någon gång. Den bilen som stannade vid stoppskylten är fotograferad och finns i min blogg. Här i USA stannar alla bilar. En annan sak som sticker ut är deras reklamskyltar utefter vägarna och inte minst det faktum att de gör reklam för öl efter vägarna, lite osmakligt tycker jag. Jag konstaterar att här dricker man ex två stora öl och sedan kör man bil, hur alkoholreglerna är vet jag inte. Reklamskyltarna är stora och de pockar på förarens uppmärksamhet, om inte annat så är det fult. Angående deras trafikskyltar, de har alltid två lika budskap på varje skylt. Först har de ex skylten för enkelriktad trafik sedan står det ”One way” på en annan skylt under. Så är det genomgående, det är som att myndigheterna tror att den enskilde amerikanen inte kan lära sig vad skylten betyder, utan det måste också framgå i text. Knepigt, tycker jag. En annan iakttagelse är att de är gott om uppmaningar utefter vägarna, det är lite ”overdoit” tycker jag.

Jag har tidigare nämnt det är med fiskar/djur i vattnet tidigare och jag återkommer i ämnet. I Grekland såg vi nästan inget liv i vattnet alls, delfiner någon enstaka gång, här i Florida verkar det som att djurlivet och människan kan samsas på något underligt sätt. Där vi ligger nu, i innervattensystemet, strax utanför en marina som i sin tur är flankerade av två stora pappersmassa fabriker är vattnet allt annat än badmässigt. Vattnet där vi ligger ser brunt och äckligt ut, ändå så finns här så många olika djur, konstigt tycker jag. Jag jämför med Norrlandskusten, hemma, där har industrin smutsat ned under alla år så pass att det nästan inte finns någon fisk alls. Jag har under min fiskeaktiva period varit ute med roddbåt en sommar c:a tjugo tidiga mornar strax norr om Hudiksvall och fiskat och fiskat och endast fått en fisk… Och det var en Sarv, en slags braxenfisk som inte ens måsarna vill ha. Här i Florida i ett jättesmutsigt vatten, mellan två stora fabriker, här kryllar det av fisk och andra djur. I går när vi kom in i marinan så möttes vi av en stor alligator, den simmade lugnt runt i marinan, den ser inte mycket ut på mina foton men den passerade under mig när jag stod på en liten gångbro, då såg jag den ordentligt (glömde att fota), det var en kraftig bit säkert närmare tre meter. Inte nog med det, i går kväll fick vi fint besök det kom en stor stingrocka som tog två varv runt vår båt. Den såg ut precis som USA:s månskyttel med vingarna uppvikta 90 grader och den jagade i ytan med jättehög fart, den fullkomligt flög fram. Diametern mellan de uppvikta vingspetsarna uppskattar vi till 120 cm. Vilken grej… Förutom dessa iakttagelser så har vi delfiner runt oss hela dagarna, vart vi än fäster blicken, så efter en stund så ser vi jagande delfiner, i detta smutsiga vatten, konstigt tycker jag.

I morgon (5 juni) lämnar vi Fernandina Beach för att göra en nattsegling upp Charleston, där har vi varit tidigare och ”rekat”, då med bil tillsammans med Heraleen and Brian.

 

IMG_1938

Vår besökande alligator

IMG_1941

Jay och Louisa, mycket generösa och trevliga människor som har tagit väl hand om oss under den vecka vi varit i Fernandinho Beach.

IMG_1940

Vi besökte ett museum, det var en farm för bomullsodling, i detta hus bodde de vita.

IMG_1939

I dessa hus bodde slavarna, slaveriet avskaffades 1865, i Ryssland (livegenskap) först en bit in på 1900-talet.

IMG_1935

Jag gillar Walmart, det är billigt och det finns olika kvaliteter på prylarna.

IMG_1934

Anne, fångad i motljus vid vår marina.

 

 

 

 

Några tankar

Rättelser
– Union Jack är Storbritanniens unionsflagga och ingen annans.
– Bulben under stor fartyg är till för att skapa ett positivt våg/strömsystem för fartyget.
– Resterande fel är felstavningar eller att MAC:en ”rättat”.

Slang, jag har kommit på några ytterligare ord, här får ni samlingen hela på nytt:

     
Barre En fin barre Ett fint hus
Bella Vad bellar det? Vad kostar det
Brallor Har du nya brallor? Har du nya byxor?
Doja Nya dojor Nya skor
Dora Panga en dora. Ha sönder en fönsterruta
Flax Jag har flax Jag har tur
Flukta Flukta på den där Titta på den där
Pajad Min bil pajade Min bil gick sönder
Pjuck Nya pjuck Nya skor
Pröjsa Har du pröjsat? Har du betalt?
Slaf Jag har en slaf Jag har en säng
Slafa Jag slafar Jag sover
Slagga Jag slaggar Jag sover
Smöra Han smörar för läraren Han gör sig till för läraren
Tjacka Jag ska tjacka… Jag ska köpa
Vajert Vajert jättebra! Just det, jättebra

En liten reseskildring, som omväxling
I dag (29/5) startade vi klockan 07.00, vi hade 55 distans till målet Fernandina Beach som ligger strax norr Jacksonville. Dessförinnan hade vi gått igenom alla våra vädersiter för att säkerställa att stormen Alberto inte skulle ta samma väg som vi. Enligt alla prognoser skulle vi få en fin segling med läns c:a nio meter/sekund. Men först skulle vi ut genom inletet i St. Augustine, dessa alla inlet är ruskiga, tro mig. Det blåste bra, vi hade tidvattnet med oss ut och det var som vanligt läskigt med mötande vind och vågor ute på havet. När vi kommit en bit ut ser jag en massa flytande stockar fastsatta som en läns, det visade sig att det var plast stockar, men det läskiga var att de stängde av rännan som jag gick i, vi fick då gå ut på grundområdet för att komma förbi, inget kul alls. Det är ingen liten sträcka som jag pratar om c:a en distans, ungefär 1,5 km. Engla kämpade på och efter en evighetstid kom vi ut på öppet hav och kunde sätta segel, puu.! Under seglingen, resten av dagen, hade vi det bra, vi satt och ibland låg och halvsov eller sov medan Engla forsade fram i Golfströmmen med god fart.

Ibland är det som att han däruppe skojar med mig, vi hade ganska hög sjö akterifrån när vi närmaste oss inletet i Fernandina Beach och det var dags att ta in storseglet dvs svänga 90 grader babord., rakt mot vinden. Några minuter dessförinnan så ökade vinden från max nio meter till 12 meter/sekund. Vågorna växte till sig och när vi vände upp mot vinden så var det som att gunga i någon attraktion på Gröna Lund. Nåja vi fick ned seglet till slut och kunde anträda den långa inseglingen till marinan långt inne i det inre vattensystemet. Vinden låg på vilket gjorde att vågorna vräkte sig in mot land dvs mot den muddrade rännans längdlinje som utgör in- respektive utfart från innervattensystemet. Alla dessa inlet är muddrade rännor i sanden och pekar rakt mot öster och den vanligaste vindriktningen i området är just ostlig vind. Den muddrade rännan omges av grunt vatten en till tre meter djupt. Detta gör att vågorna som vräker sig in blir väldigt stora och vilda.

Vi hade vattnet (tidvattenströmmen) mot oss och vågorna och vinden i ryggen. Vi åkte hiss och störtlopp, som tur är så är rännan djup, det är nämligen en marinbas en bit in i innervattensystemet. Ibland stod vi stilla, vind, tidvattenström och vågor slet i båten. Det är läskigt, men som tur var gick det bra även denna gång.

När vi kom fram till marinan så visade det sig att alla bojar låg på för grunt vatten för oss och marinan var för grund så dit kunde inte heller komma. Dessutom var den allvarligt skadad av tidigare orkaner. Vi som hade bestämt oss att inte ankra fler gånger i tidvattenområden, nu blev vi tvungna till det ändå. Denna gång blåste det inte, varför det inte blev så obehagligt som vi annars är vana vid, vi snurrade lite och så, men inget farligt eller läskigt. Måste jag nu ändra åsikt i frågan om att ankra i tidvatten, lite jobbigt är det. Fortfarande gäller min åsikt att blåser det, då ska man undvika att ankra.

Så kan en seglingsdag se ut medan jag sitter här på båten och kan inget annat, varför tankarna far en hit och än dit, här kommer en av dessa tankar.

Provrör
Jag har läst mig till att när kroppen slutar växa, dvs när benstommen (skelettet) slutar att växa, då sker en förslutning av benets bägge ändar i varje litet ben i kroppen, nu är det slutväxt liksom. Förslutningen är som ett lock som tätar benets bägge ändar. Därefter har varje benbit i kroppen fått sin slutliga storlek och form och en inte oväsentlig del av människans fysiska framtoning, har formats, benstommen anger framförallt människans fysiska storlek. Olika delar av benstommen sluter sig tidigare respektive senare, ex handens alla ben (27 st) sluter sig bland de sista.

Om jag vid en jämförelse byter ut dessa ben mot typ, provrör, så kan man säga att det finns lika många provrör som ska fyllas med tillväxthormon som benbitar i benstommen, alla provrören har sin tidsgräns, fylls det inte på tillräckligt med hormoner så sluts provröret innan det blivit fullt, vilket påverkar slutprodukten dvs i detta fall, den enskilda människans storlek.

Om jag jämför mitt resonemang rörande benstommen och provrören med andra tydliga persondanande drag som sticker ut i en människas personlighet, så skulle det kunna se ut på följande sätt. Jag utgår i detta fall ifrån mig själv. Exempelvis, om ett provrör heter ”kunna ta emot kärlek” så fylls det på lite varje gång man som barn upplever stark kärlek ex då man får vara nära sina föräldrar, sitta i knät och känna kärleksfull kroppskontakt eller då man får beröm när man uträttat något. Om man inte får detta från sina föräldrar och provröret förslutes utan att vara fyllt, då kommer man att få leva med detta resten av livet. Ett icke fyllt rör som är förslutet leder till att man saknar det som fattas och därför försöker man på olika sätt att få till sig det som saknas som vuxen, och när man väl får det ”rinner det bara förbi”, provröret är förslutet. Jakten på att söka den saknade mängden kärlek kommer i detta fall att utgöra en del i personligheten ex att alltid söka bekräftelse, att alltid vilja vara duktig och få beröm, osv.

Tycker ni det är en tokig jämförelse? Jag tycker att den väcker tankar. Min hypotes är att, allt som vi inte fick till oss som tillväxtmänniskor stressar oss som vuxna att söka kompensation för. Att den pamflett av provrör som ska hinna fyllas innan de av satt tidsgräns försluts är satt så att ingen förälder hinner ge sitt barn allt dvs att alla provrören är fyllda innan de sluts.

Undrar vad alla provrören ska heta, undrar jag och ser ett långt provrörsställ framför mig med tomma provrör. Ett provrör skulle kunna heta självtillit, röret fylls när jag som ges uppgifter som jag klarar av och jag får vederhäftig feedback och beröm för min insats. Är röret inte fyllt kanske en del av min personlighet skulle bli att vara osjälvständig, inte våga ta egna initiativ, ställer mig gärna bakom andra. Lite förenklat, men kan det vara så? Jag kan i alla fall konstatera att jag går omkring med många ofyllda provrör. Men kanske inte just detta rör.

Haahaa, säger han på min högra axel –har du något fyllt provrör överhuvudtaget? Vad menar du, säger jag. Han fortsätter –du klarar inte att hitta hem, kommer inte ihåg vad folk heter, vet inte vart du varit, jag kan göra listan hur lång som helst, säg i stället vilka provrör som hann bli fyllda hos dig? Nu smyger han på min vänstra axel in i samtalet – jag tycker det är charmigt, det är som att du tänker de stora tankarna och låter det enkla bara vara, jag skulle vilja vara lika som du. , fortsätter han till höger har du något fyllt rör? Jag tänker och tänker, frågar Anne, hon skakar på huvudet, jag vet inte vad hon menar, men hon exemplifierar inte. Efter en tid måste jag svara – jag kommer inte på något just nu, säger jag.
Ha haa, vad var det jag sa, sa han till höger, sedan blev det tyst. Undrar hur alla andra har det med sina provrör, tänker jag.

IMG_1928

På andra sidan dvs där jag står som fotograf, där står en TV och visar sportprogram, bra skylt va? Detta är alltså i entrén till en damklädesaffär…

IMG_1933

En gata i Fernandinho Beach, lugnt och fint

IMG_1932

En gata till

IMG_1927

Detta har med USA:s nya president att göra, det är rasister som åker om kring på detta sätt och skickar ut sitt budskap. Flaggan är den gamla sydstatsflaggan, den som försvarade slaveriet.

IMG_1926

Jay, vår amerikanske vän, han skjutsar oss till allehanda affärer och är hjälpsam på alla de sätt.

IMG_1880

Amerika är stort i allt, t o m toalettstolen är större än hemma