augusti 27, 2018 av engla47

Borta bra men…

Hemma igen

Att landa på Arlanda, höra svenska språket pratas runt omkring mig, se bekanta vyer och samhällen, det känns verkligen bra. Min mormor sa alltid ”borta bra men hemma bäst” och jag tycker att det stämmer in väl. Här är pendeltåg och tunnelbana som helt nya i jämförelse med New York, där är vagnljudet så högt att man inte kan prata med varandra, man riskerar förskjutning av ryggkotor pga av att vagnen far än hit och dit. Tittar man sig omkring, där under jorden som i New York eller som i Chicago på ”broar” ovanför stadens gator, så ser man rost och åter rost, jag bara tänker, har de verkligen råd att byta ut allt detta…

Men å andra sidan har de ett verkligt stort utrymme att kunna ta i mer skatt, exempelvis våra vänner i Missouri de betalade 7 procent i skatt och om man var anställd delade arbetsgivaren och den anställde på avgiften för sjukförsäkringen som var 20 procent, dvs att en anställd i Scott City betalade 7+10 procent i skatt. Detta ska jämföras med vårt skatteläge, vi har för länge sedan slagit i taket. Ett annat exempel, bränsle (bensin) kostade som lägst 2,4 dollar/gallon (3,79 liter) detta ger ex ett bensinpris på drygt 5 SEK/liter. Tänk om de höjde skatten på bensin ex en dollar/gallon vilka högar med pengar som skulle nå statens skattkista. I USA går man inte ut och går, det verkar bara turister göra, man tar bilen. I USA måste det gå åt otroliga mängder bensin varje dag, alla som vi träffat har flera bilar. Ex våra vänner i Missouri hade sex bilar (om jag inte räknat fel).

I dag, den 27 augusti (Emmas födelsedag), Emma är mitt senaste barnbarn, nu ska jag ringa Olle och be honom framföra en hälsning till ett-åringen.

Jag har kommit ihåg några slangord ytterligare, därför bifogar min reviderade slagordlista i stället för bilder.

——————–

Slang i detta fall, unika ord som inte annars (det händer) förekommer i annan betydelse. Dock kan ett ord ha flera betydelser och/ eller såväl vara ett substantiv som ett verb.

Slangord	Insatt i en betydelse	Fritt översatt
Axa	Jag axade i en kurva	Jag accelererade i en kurva
Ball	Är du ball nu?	Är du tuff nu?
Barre	En fin barre	Ett fint hus
Bast	Jag är tre bast	Jag är tre år
Batting	Det är en riktig batting	Det är en riktigt bråkig unge
Bella	Vad bellar det?	Vad kostar det
Blecka	Jag har fått en blecka	Jag har fått ett blåmärke
Blåtira	Har du en blåtira?	Har du ett blått öga (efter att ha fått ett slag)
Brallar	Det brallar i	Vinden ökar
Brallor	Har du nya brallor?	Har du nya byxor?
Brillor	Jag har nya brillor	Jag har nya glasögon
Doja	Nya dojor	Nya skor
Dora	Panga en dora.	Ha sönder en fönsterruta (med flit)
Flax	Jag har flax	Jag har tur
Flukta	Flukta på den där	Titta på den där
Glo	Vad glor du på?	Vad tittar du på?
Haja	Hajar du?	Förstår du?
Hoj	Jag har köpt en hoj	Jag har köpt en motorcykel
Hoja	Ska vi hoja dit?	Ska vi cykla dit?
Jumpa	Jumpa på isflak	Hoppa mellan isflak
Karda	Här har du kardan	Här har du min hand.
Kepa	Här är min kepa	Här är min huvudbonad (keps)
Knarr	Jag har en knarr	Jag har en cykel
Knarra	Ska vi knarra?	Ska vi cykla?
Knata	Knata på då?	Spring på då
Knega	Jag ska knega	Jag ska arbeta
Knoppar	Knoppar du?	Sover du?
Kolla	Kolla där/kolla listan	Titta där/kontrollera listan
Krallig	Det är en krallig typ	Det är en muskulös typ
Krubb	Har du krubbat?	Har du ätit?
Kugga	Jag kuggades i latin	Jag klarade ej tentan i latin
Laja	Vill du laja med mig?	Vill du leka med mig?
Lira	Ska vi lira?	Ska vi spela?
Majen	Vi har en ny maje	Vi har fått en ny magister
Malla	Malla dig inte	Gör dig inte till.
Mula	Han har mulat	Han har dött
Mula	Mula honom!	Tryck snö i hans ansikte
Naif	Jag har en naif	Jag har en kniv
Nalla	Jag nallade den	Jag stal den
Näbben	Min näbb är fin	Min näsa är fin
Pajad	Min bil pajade	Min bil gick sönder
Palla	Palla äpplen	Stjäla äpplen i andras trädgårdar
Pallet	Jag har ont i pallet	Jag har ont i huvudet
Pjuck	Nya pjuck	Nya skor
Plugg	Köp plugg oxå	Köp potatis oxå
Plugga	Jag ska plugga	Jag ska göra läxorna/börja på skola i höst
Plugget	Jag ska till plugget	Jag ska till skolan
Plurra	Jag plurrade	Jag ramlade i vattnet (oavsiktligt)
Plurret	Plurret	Vattnet
Pröjsa	Har du pröjsat?	Har du betalt?
Rulle	Vilken rulle du hade	Vilken fart du hade
Sigg	Har du en sigg?	Har du en cigarett?
Sjåla	Har du sjålat den där?	Har du stulit den där?
Skolka	Har skolkat från lektionen	Har olovligen uteblivit från lektionen
Slaf	Jag har en slaf	Jag har en säng
Slafa	Jag slafar	Jag sover
Slagga	Jag slaggar	Jag sover
Smöra	Han smörar för läraren	Han gör sig till för läraren
Spänn	Har du två spänn?	Har du två kronor?
Stimmigt	Det är en stimmig klass	Det är en högljudd och rörig klass
Sukta	Jag suktar efter godis	Jag längtar efter godis
Svulla	Jag ska hem och svulla	Jag ska hem och äta
Tjacka	Jag ska tjacka	Jag ska köpa
Tjalla	Man ska inte tjalla	Man ska inte skvallra
Tåbira	Det luktar tåbira	Det luktar fotsvett
Tåfjutt	Skjut en tåfjutt	Skjut ett skott med rak fot (boll mot tårna)
Vajert	Vajert!	Jättebra/kul jättebra
Åma	Åma dig inte	Gör dig inte till, det gör inget ont!

Annonser

augusti 26, 2018 av engla47

USA VI

Med risk för att jag retar upp någon läsare, kan jag trots detta inte motstå att redogöra för mina upplevelser av två mycket Amerikanska företeelser den ena handlar om Baseboll:

Vi var på en Basebollmatch, på vägen dit var det som ett lämmeltåg av rödklädda människor
(Cardinals färger), även vi var rödklädda, vi fick låna klubbdräkter av våra vänner. Alla människor vi såg var på väg till stadium. Det gick inte att stanna på trottoaren, man bara trycktes med i folkströmmen. På gatorna stod det frivilligarbetare som pekade ut parkeringsplatser från 10 dollar till 25 dollar. Det var som en enda stor fest som alla var på väg till. Gatorna kantades av olika försäljare som sålde allt som gick att klä sig i och som var rött. Vilka förväntningar… På läktarna blev det inte fullsatt (40 000 st) utan kanske bara 30 000 i publiken.

Väl inne (biljetten kostade 50 dollar) fick vi som på bio, numrerade platser. En öl kostade 10 dollar och efter ett tag vi kunde jag konstatera att nästan alla jag såg på läktaren åt något friterat och drack öl. En öl 450 SEK samt mat c:a 400 SEK/person… Det är jättedyrt, tycker jag! För ett par, omkring två tusen kronor/match.

Matchen var det tråkigaste jag sett, de spelade med några undantag brännboll, på samma vis som vi gjorde i skolan. Urtrist, det enda som lättade upp stämningen var när det blev ”sneträff ” och bollen hamnade i publiken. Jag fattar inte hur man kan betala för att se något så ointressant. Men, det fanns annat, amerikanarna är bra på att skapa stämning. Ex så presenterades ett antal personer vilka fått komma in gratis (låginkomsttagare), skolklasser sjön nationalsången, veteraner från USA:s många krig presenterades, nationalsången sjöng på nytt och man filmade och visade upp publik som pussades till allas stora glädje.

Jag fick en stark känsla av samhörighet mellan enskilda i publiken, kanske dessa tillställningar är ett av flera sätt som praktiseras i syfte att hålla ihop nationen genom att skapa en stark nationskänsla, jag kan tänka mig att betala några hundra för att köpa en stark fosterlandsupplevelse, det kändes bra att på något sätt ingå i gruppen. Jag skulle med lätthet kunna bli en trogen amerikan. Jag tror att det är därför det finns en publik medan de som springer omkring på gräsmattan endast är ett sätt att legitimera publikens närvaro. Tänk publiken skrek och reste sig när en spelare tog en lyra… Vi hade en tjej i klassen (Kerstin) hon tog ofta lyra men det var ingen som skrek för det. Hon hade en speciell stil, hon höll höger hand framför sig med fingrarna uppåt och handflatan riktad mot bollens förväntade färdriktning. Vänsterhand höll hon på motsvarande sätt rakt under den högra, handlovarna mot varandra. Händerna bildade på detta sätt en stor ”käft” som väntade på att få grepp på bollen. Ofta slog vi bollen rakt i denna käft. Om detta kunde jag skriva mycket.

Nästa upplevelse var besöket i Elvis Presleys hem Graceland i Memphis. Först, om man inte vet vart man är, var hela tillställningen så pompös att man gott kunde tro att det var Vita Huset man besökte. Köer av besökare hit och dit, in i bussar för transport, ut och in i hus, alltid fotografering och som alltid här i USA ingår man i en turistgrupp trots att man aldrig sett någon av de andra i gruppen tidigare. Huset som Elvis bodde i hade han själv inrett, alla rum hade en speciell funktion och alla rum var olika inredda.

Om jag vore lärare i stil o smak (Gud förbjude, skulle mina nära säga), skulle jag ta mina elever till Graceland bara för att visa något som är totalt smaklöst. Det var det mest smaklösa jag någonsin sett, ett rum hade gardinliknande tyg utefter alla väggarna i brunt, tyg i taket och en mönstrad tjock heltäckningsmatta, i rummet fanns några jättefåtöljer med olika djur utskurna i mörkt trä, lejon i olika material och storlek bara för att nämna något. Detta var biljardrummet. Det ena rummet var värre än det andra. Dock tror jag att de flesta som var där tyckte det var fint, varför jag är säker på att jag utgör ett undantag. Men detta att vara i smaklösa miljöer har jag upplevt tidigare. Exempelvis när jag körde kurs på en kursgård i Mellansverige, där var så smaklöst inrett att vi fick hämta lakan från receptionen och klä in golv och någon vägg, lyfta undan en massa skräp (prydnadsföremål) allt för att kunna koncentrera oss på vårt uppdrag. Så Graceland är inget undantag, det finns liknande på närmare håll. Jag tycker det är utmanande att komma till sådana miljöer och kunna hantera sig själv utan att brista ut i fördomsfyllda ångestskrik. I Graceland var jag mest fascinerad, hur kan man överhuvudtaget åstadkomma något så fult, detta sysselsatte min hjärna under rundvandringen.

Trots detta gillar jag USA.

Heraleen och Brian (Oskars värdföräldrar

Bella, Mary, Oskar, Brian, Anne, Kess och Heraleen på Baseboll

Svenskarna

Vår bil som transporterade oss i USA

Heraleen o Brians hus

Kolibrier runt matautomaten (det är uppkokat sötat vatten), de slås om att få dricka

Ett av Elvis rum…

Basboll, ungefär som brännboll

augusti 19, 2018 av engla47

USA V

Newport på Rhode Islands är ett mycket fint ställe, allt här verkar handla om segling och sjöliv, det är, som vanligt, dyra affärer, dyra barer och restauranter, dyra marinor och dyra ankringsbojar. En boj för oss skulle kosta 42 dollar natten i den publika marinan, i de kommersiella dito kostar de ännu mer som lägst 50 dollar/natt eller alternativt c:a 220 dollar vid flytbrygga i marinan. Vi ligger alltså, såsom snåljåpar gör, på ankare, det kostar inget. Nu på söndag ska det börja blåsa, då uppstår frågorna:

1, litar vi lika mycket på vårt ankare som vi gör på en boj,
2, ska vi vara kvar i den här hamnen som vi är i nu, detta är nämligen en mycket skyddad hamn med bra ankarbotten (tror vi),
3 ska vi gå vidare och ankra nästa gång i en liten lagun? Vi tittar på vind- och väderprognosen i morgonbitti (lördagen den 21 juli) och då bestämmer vi hur vi gör.

Nu är det söndag f m, det har blåst under natten och nu på dagen regnar det. Vi är ombord och pysslar ex så har jag städat i mina lådor, det är kul. Vi valde alltså att lita på vårt ankare dvs ligga kvar och låta det blåsa över och allt gick bra.

Jag förstår att om vän av ordning lite stillsamt undrar hur det gått med min överhettade motor som jag tidigare tjatat om i vartenda inlägg och som det helt plötsligt blivit helt tyst om, så är svaret, jo tackar som frågar! Efter att jag och min omgivning konstaterat att allt som kan göras redan är gjort och att jag i det sammanhanget även pratade med en mycket surmulen motormekaniker som svarade på min fråga, om vad som kan vara fel, på följande sätt, han:

gick till sin dator och knappade in vilken motor jag har,
2. läste av att min motor ger full effekt vid 3 000 varv/minut,
3.                   frågade mig hur mycket motorn orkar varva vid propellerdrift,
4.                   fick svaret från mig, -max 2 000 varv och han
5.                   svarade då, om den inte orkar 3 000 varv sitter felet i propellern.

Helt plötsligt inser jag att han med stor sannolikhet har rätt. Antingen är propellern för stor (jag köpte en ny en tum större än originalet…) eller så är stigningsvinkeln för stor dvs den flyttar för mycket vatten på ett varv. I bägge dessa fall får motorn arbeta hårdare än vad den är byggd för. Detta ”klargörande” har lett till att jag ger min motor mer kärlek än tidigare ex byter olja oftare än vad som är brukligt, samt kör motorn på ett lägre motorvarv. I dag kan man säga att motorn efter sin konvalescent stabiliserat sitt hälsoläge och levererar kraft på 1 300 varv/minut, det räcker för oss. Nästa gång jag tar upp henne då ska jag fila ned propellern några millimeter, så får vi se om det hjälper.

En intressant iakttagelse bland andra, är att nästan ingen röker här. Jag är uppvuxen med amerikanska filmer, varför jag trodde att här i Amerika rökte alla, men det är precis tvärsom, kul att konstatera tycker jag. Laglydigheten verkar också vara stor, man kör sakta, släpper fram gående, har rena o fina bilar, stannar vid alla stopptecken och hjälps åt i trafiken. Man kastar inte papper eller annat skräp på marken. Alla uppmaningsskyltar verkar man följa, ex kommer vi till en liten park så finns det flera skyltar som räknar upp allt man inte får göra i parken, ex röka, cykla, sparka boll, dricka alkohol och ytterligare några andra saker. Det är poliser nästan överallt, det är Bay-police, det är village police, det är Sheriff och det är bara polis. Kan det vara så att man satsat på att ha så många poliser att risken att åka fast om man bryter mot någon lag är så stor att ingen vill utmana, kan det vara så att alla poliser tillsammans ger en mer återhållsam brottslighet? Men man gillar sina poliser jag har betraktat en polis som tillsynes ”vaktade” ett öltält på en marknad, nästan alla som passerade in i tältet stannade och handhälsade samt bytte några ord med polisen. Polisen var glad och skrattade mest, han verkade helt enkelt vara jättepoppis, är det så i Sverige?

Nu har vi inlett vår återresa, vi har tagit tre skutt och i dag (26/7) är vi Port Washington, en bit från New York. Här ska vi vara en dag ytterligare, vi väntar in en vindkantring som gör att vi kan ge oss ut på Atlanten för en nattsegling ned till Delaware Bay, det går inte att såväl ha Golfströmmen emot som vind och tidvatten, vi vill räkna bort vinden, så får vi leva med strömmarna. Vi ser det som att nu har vi startat den långa resan hem. Vi ska bara ta en liten omväg över Bermuda, Cuba och Karibien samt därefter Azorerna och Kanarieöarna för att slutligen vända norrut och lägga tamparna i bryggan på Hundudden i maj 2020.

I går lämnade vi staten New York och gick ned till Delaware Bay, vi hade en fin nattsegling och ankrade strax utanför C&D Canal. Här är det nära två meter tidvatten så det blev en annorlunda ankring, Engla for runt sin egen axel, kastades än till ena sidan och lika till andra sidan, vi måste ha ankrat mitt i strömfåran. Men vi låg kvar, vaknade på natten av att båten på nytt for än hit o hit, men ankaret höll och nu är det morgon. Vi har ingen brådska, vi tänkte vara lite streetsmarta och vända in nästa tidvattenvändning som sker vid 14-tiden, om allt går som beräknat så ska vi få medflyt hela kanalen igen (15 distans). Men det gjorde vi inte, dvs väntade, utan vi gick emot vind, tidvatten och det blev lite jobbigt, så vi lämnade rutten och gick för att ankra i en liten vik.

Nu till något alldeles obegripligt.
På väg till den tänkta ankarplatsen (se ovan) passerade vi ett stort grundområde, vi såg några fiskenät och girade runt dessa utan problem, men efter en liten stund upptäckte vi att vi hade fiskenät runt om oss, kanske upp till ett femtio-tal nät huller om buller. Det var 3,5 meter djupt och Engla sticker 2,4 meter alltså kan inte näten vara högre än 1,10 meter om de sitter dikt an mot botten. Jag har ägt nät en gång i livet och dessa nät var, om jag minns rätt, c:a två meter djupa…
Alltså, hur tar vi oss därifrån? Tro´t om ni vill, vi höll på en timma eller mer, korsade nät, körde runt när, körde över när med stillastående propeller och till slut, alldeles svettiga kom vi ut på andra sidan. Vi fastnade inte i ett enda nät… Apropå hur de sköter sitt vatten, vem vill äta fisken de tar upp?…

JAG MÅSTE FRÅGA:
All amerikans, what have you done with your water? All your drain from houses and citys goes strait in the sea. Lots of garbage do the same. Do you think that the sea is a big citydump? I realy feel sorry for your big misstake it must cost plenty of money to make it clean again.

Det är otroligt förorenat, det flyter allt möjligt äckligt bland gråa slemmiga bubblor och annat skräp, hur kan dom? Hur står de ut?

Nu (2/8) sitter vi inregnade under en svart åskhimmel i Annapolis. Det är på nytt en vacker liten stad. I morgon ska vi på krabbfest här i seglarmetropolen sedan ska vi fortsätta seglandet söderut för att landa i Deltaville Marina den 8 augusti.

Nu är vi hos Oskars värdfamilj Missouri. Jag sitter på en typisk Amerikansk veranda, de har två hundar som ligger vid mina fötter, kolibrin flyger fram och tillbaka till fågelautomaten som är monterat alldeles framför mig. Detta är ingen kolonistuga som vi besöker. Det är ett jättehus i tre våningar och de har ett stort stall och ytterligare en stor förrådsbyggnad, de har en häst som betar rofyllt i deras hästhage. De har gissningsvis 12-15 rum…

Innan vi kom hit har vi seglat ned båten till Deltaville marina i Chesapeake Bay och på vägen besökt ett flertal trevliga småstäder. Därefter flög vi till Chicago där vi hyrde en bil åkt till Nashville, Memphis, Scott City i Missouri and today (19/8) är vi hos Oskar värdfamiljs (Brians faders) föräldrar i St. Louis. En helt fantastisk resa med många fina upplevelser, ex i går hade vi tävling med skeetskytte samt med revolver och med pistoler bl a sköt jag med en revolver 357 Magnum. Det var kul, jag har aldrig tidigare ens hållit i en pistol eller revolver.

I dag ska vi gå på en match, Baseboll: S.t Louis Cardinals mot Milwaukee Brewers. Vi har hemmalagets kläder på oss, det ska bli kul att se detta som Amerikanare i allmänhet hyllar som sin nationalsport.