HAJ!!!

I går, den 20/11 2018 var Anne och jag inne på marinan och polade, såsom vi gjort varje eftermiddag, när vi skulle kättra i jollen på nytt och återvända till Engla, så stod en träskiva i vägen så vi var tvungna att flytta jollen längre ut på bryggan. Anne gick före och jag drog jollen DÅ… kom under bryggan sakta och majestätiskt en jättestor haj. Den gled förbi jollen som är 3,40 m lång och jag uppskattar att hajen var omkring fem meter. Sakta med ormliknande rörelser förvann den bort till inre delen av bassängen. Det var jättehäftigt, detta var den första haj som jag sett. Djupet under bryggan är c:a två meter.

Vi pratade med en av de mer stationära seglarna här i hamnbassängen (han har varit här i 12 år varje vinter), han berättade att för två år sedan blev en kvinna anfallen, hon hade simmat på natten. Han berättade att det är de lokala fiskarna som kastar fiskrenset i havet och lockar till sig hajarna.

Tänk, nu är det inte lika kul att bada och simma runt båten, det känns alltför spännande.

Bifogar några tankar om samhällsklasser, samt en uppdaterad slangordlista.

Det här med samhällsklass är intressant. Jag har fått nya funderingar kring ämnet klasstillhörighetens betydelse för den enskildes framfart i livet, efter det att jag läst (läst om) del 1-3 i Stockholm skildringarna av Per Anders Fogelström samt direkt därpå Sveriges historia Herman Lindqvist samt Drottning Kristina av Kristina Sjögren samt Gustav den IV Adolf av Mats Wickman.. Dessa olika skildringar av människors olika öden i Sverige på 17, 18 och början av nittonhundratalet har väckt frågor som jag även kan överföra till min egen levnad. Att jag gör vissa förenklingar av problemstrukturer får du ha överseenden med, alternativet skulle bli alltför mycket text. Jag hoppas denna begränsning inte tar bort den tråd som jag spinner på, -varför är förhållandena inom barnuppfostran så konsekvent oförändrade under århundraden?

Jag förundras över hur just ett litet beteende i föräldrarollen kan få sådan avgörande betydelse för den enskildes framfart. Jag tänker på hur man som förälder förbereder sina barn inför att bli vuxna. Inom arbetarklassen gjorde/gör man det knappt alls, eller egentligen inte alls och om man gjort/gör det så handlar det om att barnet ska bli arbetare såsom sina föräldrar. Inom borgarklassen däremot (socialgrupp två) gör man det mer eller mindre omsorgsfullt men det verkar ha funnits tendenser att vilja likna Adeln (socialgrupp ett) vilka verkligen satsar på sina barn. Så en viss träning/bildning påtvingas barnen om än inte såsom adelns barn.

I Per Anders Fogelströms böcker är det två saker som jag har svårt att förstå, det ena är att man från start i livet är helt inställd på att ens barn ska bli arbetare, helst följa de upptrampade spår som oftast fadern lämnar efter sig. Det finns liksom inte minsta tvivel eller ens en önskan om att det vore annorlunda. Om vi ser, som en ytterlighet, på Kristina Sjögrens bok om just drottning Kristina så beskriver hon hur den blivande drottningen utbildades och tränades steg för steg för att kunna axla sitta ansvar. Likaså med pojken som blev kung, Gustav den IV Adolf, han tränades också om än inte lika framgångsrikt som Drottning Kristina. Adelsfamiljerna var mycket noga med att deras barn utbildades, intet lämnades åt slumpen. Medan arbetarklassens barn i stort sett lämnades helt åt sitt öde.

När jag växte upp hos min mormor och morfar i Hagalund var det i ett arbetarhem. Ex då jag avslutade mina Ingenjörsstudier så sa min mormor ”det var inte jag som hittade på det, det gjorde han själv” detta sa hon till min blivande fru i syfte att inte vara ansvarig för vad detta att studera skulle kunna leda till. Om jag ser till min uppväxt så var det med mig som det var och alltid har varit med mina morföräldrar, man umgicks inom sin klass. Jag tror att min mormor under hela sitt liv kanske pratade med två personer utanför arbetarklassen. Det var doktor Hedström i Solna som förskrev Magnecyl med Kodein vid min mormors kvartalenliga besök och det var Agronom Wibom på Hufvudstagård som tog emot hyrespengarna, var fjortonde dag. Kanske hon tidigare då hon var jordbruksarbetare pratade eller växlade något ord med någon från en annan klass, måhända men det är inte säkert. All annan tid under c:a åttio år pratade och umgicks hon enbart med sin egen klass. Samtalen med Agronom Wibom och doktor Hedström kan tvivels utan inte kategoriseras som samtal. Troligen var de mer av karaktären, vackert väder ja o nej.

Om man bara umgås med de sina inom sin klass och inte ägnade de andra någon tanke överhuvudet taget, hur kan det då bli förändring? På något sätt är det som parallella världar med små kommunicerande luckor i och genom dessa luckor/passager så föder de varandra. Den ena erbjuder muskler medan den andre erbjuder pengar.

Om jag speglar min egen uppväxt i mina konstateranden att arbetarklassens barn aldrig fick nödvändig insikt i att deras liv kunde gestaltat sig helt annorlunda om de som unga fått några knuffar i annan riktning än att bara bli lik sina föräldrar. Min uppväxt var mycket lik den som Fogelström beskriver. Jag har funderat mycket på varför jag valde bort att söka in på läroverket och studera vidare såsom många andra gjorde på min tid. Jag kan konstatera att jag visste helt enkelt inte vad läroverket, var för något, det var bara ett ord som jag hört utan att bry mig om vad det stod för. Jag minns att när jag var bjuden till de första studentskivorna så visste jag inte var det var för, eller varför det var som det var. Jag log, sjöng med i studentsången utan att förstå vad skedde. Det var några kort snabba bilder in i en annan värld, jag vet att dessa bilder väckte tankar, men längre kom jag inte.

I dag tror jag att alla barn/ungdomar behöver en knuff i rätt riktning, jag läste för många år sedan en bok som belyste bakgrunden till att vissa elever bröt sig ur sitt förutbestämda öde att i Harlem (USA) att växa upp och bli kriminella. Man hade letat upp de elever som gått i Harlems olika skolor och sedan börjat studera på universitet. Man ställde frågan vad var det som gjorde att du läste vidare? Det fann en gemensam nämnare den kallades ”bättre annan”. Det var en slags ersättare till föräldraskapet som fått ett stort inflytande på den unge. Det var oftast en lärare, en polis, en präst, en socialarbetare eller en granne som mycket kort visat vägen till ett annat liv. Det handlade ofta om flera möten mellan den unge och den ”bättre annan” medans i några fall har det varit mera sporadiska kontakter. Tänk vad lite det kostade och tänk vad mycket återbäring det gav.

I dag upplever jag att det är vanligt att föräldrar och barn eller bara föräldrarna sätter upp en, som de anser lämplig studie- och praktikväg för sina barn. Ex läser du och blir socionom kan det vara bra att arbeta något år var inom de olika disciplinerna som ryms inom Socialtjänstlagen. Du bör ha arbetat i såväl en större som en mindre kommun, låt den resan ta tre – fem år, därefter är du kvalificerad att söka chefsjobb. När du fått ditt första chefsjobb så brukar det börja rulla bara av sig själv inom detta verksamhetsområde. Innan dess ska du bli rumsren dvs lära dig att slå en surf, ha ett rimligt handikapp i golf och kunna trimma ett storsegel. Du skall ha varit utomlands och haft minst ett studieår och som ett resultat av detta kunna flera språk flytande helst tre. Detta är ett exempel på hur vår medelklass och delar av arbetarklassen tänker i dag, men hur många år har det tagit att komma dit?

Slang i detta fall, unika ord som inte annars (det händer) förekommer i annan betydelse. Dock kan ett ord ha flera betydelser och/ eller såväl vara ett substantiv som ett verb. Fet stil nya ord.

Slangordlista

Slangord Insatt i en betydelse Fritt översatt
Axa Jag axade i en kurva Jag accelererade i en kurva
Ball Är du ball nu? Är du tuff nu?
Barre En fin barre Ett fint hus
Bast Jag är tre bast Jag är tre år
Batting Det är en riktig batting Det är en riktigt bråkig unge
Bella Vad bellar det? Vad kostar det
Blecka Jag har fått en blecka Jag har fått ett blåmärke
Blåtira Har du en blåtira? Har du ett blått öga (efter att ha fått ett slag)
Brallar Det brallar i Vinden ökar
Brallor Har du nya brallor? Har du nya byxor?
Brillor Jag har nya brillor Jag har nya glasögon
Byling Där står en byling Där står en polis
Doja Nya dojor Nya skor
Dora Panga en dora. Ha sönder en fönsterruta (med flit)
Flax Jag har flax Jag har tur
Flukta Flukta på den där Titta på den där
Glo Vad glor du på? Vad tittar du på?
Haja Hajar du? Förstår du?
Hoj Jag har köpt en hoj Jag har köpt en motorcykel
Hoja Ska vi hoja dit? Ska vi cykla dit?
Hyla Ska jag hyla dig? Ska jag lägga filten över dig
Jumpa Jumpa på isflak Hoppa mellan isflak
Karda Här har du kardan Här har du min hand.
Kepa Här är min kepa Här är min huvudbonad (keps)
Knarr Jag har en knarr Jag har en cykel
Knarra Ska vi knarra? Ska vi cykla?
Knata Knata på då? Spring på då
Knega Jag ska knega Jag ska arbeta
Knoppar Knoppar du? Sover du?
Kolla Kolla där/kolla listan Titta där/kontrollera listan
Krallig Det är en krallig typ Det är en muskulös typ
Krubb Har du krubbat? Har du ätit?
Kröka Ska du kröka? Ska du dricka alkohol
Kugga Jag kuggades i latin Jag klarade ej tentan i latin
Laja Vill du laja med mig? Vill du leka med mig?
Lira Ska vi lira? Ska vi spela?
Majen Vi har en ny maje Vi har fått en ny magister
Malla Malla dig inte Gör dig inte till.
Mula Han har mulat Han har dött
Mula Mula honom! Tryck snö i hans ansikte
Naif Jag har en naif Jag har en kniv
Nalla Jag nallade den Jag stal den
Näbben Min näbb är fin Min näsa är fin
Pajad Min bil pajade Min bil gick sönder
Palla Palla äpplen Stjäla äpplen i andras trädgårdar
Pallet Jag har ont i pallet Jag har ont i huvudet
Pava Ge mig pavan Ge mig flaskan
Pjuck Nya pjuck Nya skor
Plugg Köp plugg oxå Köp potatis oxå
Plugga Jag ska plugga Jag ska göra läxorna/börja på skola i höst
Plugget Jag ska till plugget Jag ska till skolan
Plurra Jag plurrade Jag ramlade i vattnet (oavsiktligt)
Plurret Plurret Vattnet
Pröjsa Har du pröjsat? Har du betalt?
Rulle Vilken rulle du hade Vilken fart du hade
Sigg Har du en sigg? Har du en cigarett?
Sjåla Har du sjålat den där? Har du stulit den där?
Skolka Har skolkat från lektionen Har olovligen uteblivit från lektionen
Slaf Jag har en slaf Jag har en säng
Slafa Jag slafar Jag sover
Slagga Jag slaggar Jag sover
Slumpen Jag kan väl få slumpen? Jag kan väl få det sista i flaskan
Smöra Han smörar för läraren Han gör sig till för läraren
Snut Där står en snut Där står en polis
Spänn Har du två spänn? Har du två kronor?
Stimmigt Det är en stimmig klass Det är en högljudd och rörig klass
Sukta Jag suktar efter godis Jag längtar efter godis
Svulla Jag ska hem och svulla Jag ska hem och äta
Tjacka Jag ska tjacka Jag ska köpa
Tjalla Man ska inte tjalla Man ska inte skvallra
Tåbira Det luktar tåbira Det luktar fotsvett
Tåfjutt Skjut en tåfjutt Skjut ett skott med rak fot (boll mot tårna)
Vajert Vajert! Jättebra/kul jättebra
Åma Åma dig inte Gör dig inte till, det gör inget ont!

 

 

Adjö USA

En sak av flera som skiljer det USA som jag känner till, mot Europa är att man ser många bilar, butiker, restauranger m fl men få människor såväl i bilarna som i lokalerna. Är vi ute och går mitt i city är vi oftast ensamma vandrare. Likaså när vi cyklar, så är vi helt ensamma. Under detta halvår vi varit i USA är det lätträknat hur många cyklister vi sett. Vi undrar var är alla människor? Ofta om vi är inne i en butik, låt oss säga West Marin så är det fyra fem personal och en eller två kunder. Flera gånger har jag varit den enda kunden och det är numer, inte ofta som jag handlar båtprylar. Jag har tidigare konstaterat detta när det gäller dagligvaruhandeln att det vid flera tillfällen varit mer personal i butiken än kunder. I något fall fick vi trängas med personalen för att komma fram till de varor vi sökte. Likaså i restaurangerna, borden står dukade men tomma. Butiker av allehanda slag verkar det finnas i överflöd, men var är alla kunder och framförallt hur går detta ihop sig, kan man fråga sig?

Jag tar risken och exeplifierar. Om man tänker sig en vanlig medelstor butik, ex en HM-butik, hur många kunder kan de behöva/dag för att bära sina egna kostnader (räknar i dollar)? Jag vet inte men om det är fem i personalen och de kostar 2,5 miljoner/år (dollar omräknat i kronor), overhead kostnaderna c:a 500 000, lokalhyran c:a 1,5 miljoner varulager utlägg c:a 500 000 SEK så hamnar vi på runt 5 miljoner kronor/år. Detta är troligen räknat i underskott. Om vi antar att varje kund i genomsnitt ger en avkastning när varans i affärens pris är avräknat på 300 SEK, vilket är verksamhetens enda intäkt. För att få ihop 5 miljoner behövs 17 000 kunder. På 365 dagar blir det 47 kunder/dag och per timma (10 timmar/dag) 4,7 kunder/timma. Eftersom alla kunder inte genomför köp utan bara går runt och tittar kan jag gissa att det behövs dubbelt så många kunder dvs 9-10 kunder/timma. Jag kan förstå att intresset att besöka en HM-butik ser olika ut över dygnets alla timmar, tid på året m m. Men ändå, när jag oplanerat då och då vanligen mitt på dagen, ser in i eller besöker olika butiker, har jag ännu inte sett 9-10 kunder i någon HM eller annan liknande butik i någon av de städer vi besökt, New-York undantagen. Så mina intryck väcker frågan. Hur går detta ihop? Min fantasi säger mig att ekonomin inte är i balans det verkar finnas en kraftfull överetablering av små butiker inom många branscher.

Att Amerikanaren gillar sin bil det vet vi men att det sker i sådan omfattning som jag ser tecken på, visste jag inte. Exempelvis ser de gärna till att deras bil vid nattvilan har sjöutsikt ofta, som här i Hampton ligger det flera parkeringshus på gissningsvis på de dyraste tomterna alldeles nere vid vattnet. De stora fula tegelhusen misspryder hela Water fronten. Hur skulle de annars tänka om det inte är att bilen ska ha det allra bästa. De ska även vara rena, nya och blänkande, jag har inte sett en enda smutsig bil här på ostkusten, alla bilar jag sett är praktiskt taget helt nyputsade och troligen även mycket nya. Gamla bilar såg jag på vår resa i deras inland ex i Missouri där hade bönderna många bilar både nya och gamla bl a några riktiga rishögar som de körde skräp med. Bortsett från inlandets bilar är bilarna här på ostkusten ofta även utsmyckade, det blänker överallt och det sitter färgade lampor lite här o där. Men en sak är jag funderad över, här är ju bilen även ihopkopplad med manligheten, vi ser deras lastbilar med inredning som ska berätta för den som tittar in i hytten, att de egentligen är en cowboy som sitter bakom ratten. Och vilka bilar verkar vara mest populära, jo stora bilar gärna med ett litet lastflak där bak, men, här till slut kommer min undran, varför har dessa bilar bensinmotorer. Jag trodde i min enfald att alla dessa stora bilar hade manliga kraftfulla dieslar. Men icke sa Nike, för att tanka diesel måste du åka till en särskild tankstation. Medan vi i Europa har såväl stora som små bilar dieselmotorer. Här är dieseln dessutom dyrare än vanlig bensin. Vi tankade diesel i går (230 liter) eller 61 gallon (en Gallon 3,78 liter) till priset 3,199 dollar/gallon, medan bensin kostar c:a 2,50 dollar/gallon.

Nu har vi varit alldeles för länge på ett ställe, där det dessutom kostar pengar att vara, vi har varit här i Hampton i 10 dagar och det har kostat oss c:a 5 000 SEK i hamnavgifter. Orsaken är att det skulle bli väldigt blåsigt och vi har sagt att när det blåser då ska vi sitta på krogen och ha båten i en marina inte ligga och vara orolig för att ankaret ska tappa sitt grepp. I detta fall blev det aldrig så blåsigt som det var förutspått. Men i morgon (6/11) då går vi söderut mot Bahamas, seglingen beräknas ta c:a sex dygn.

Vi säger tack till USA, det har varit en bra tid.

Nu är vi framme och vi har redan varit här i Bahamas ett par dagar, om jag jämför USA:s ostkust med Bahamas så när det gäller vattenkvalitet samt värme så vinner Bahamas med tio-noll. Men allt är inte lika positivt, det är grunt, för grunt för oss. När vi skulle klarera in i landet Bahamas så envisades tullen med att de måste komma ombord och göra en inspektion, vi hade då tagit jollen in i land och Engla låg på svaj lång ut till havs. De krävde att vi tog in henne till kaj. Då visade det sig att det fanns en liten djupränna och en gammal betongkaj, dit var tillräckligt djupt och klareringen kunde till slut avklaras. Innan dessa hade vi lyckats komma in till en tankstation, det blåste som sjutton och den anställde på tankstationen gjorde som han skulle, tog tag i pulpiten (främre metallrörstängslet) men glömde att titta sig för varför han styrde in Engla i en träpåle så hela pulpiten böjdes… Jättekul.

När vi hade båten vid betongkajen så samlades alla svarta män i området för att titta på vår båt. Jag frågade några av dem om de kände till någon Weld-man (svetsare, tror jag) som skulle kunna hjälpa mig. Ingen hade något förslag, då kom en man fram till mig, han hade någon slags av förlamning av ena kroppssidan (tror jag), när han började prata med mig så fnissade några av de andra och gjorde tecken med handen som skulle utvisa att han var knäpp. Jag förklarade mitt problem för honom, han haltade i väg och efter en stund var han tillbaka med just en Welder-man. Han (Weldermannen) har nu (14/11) min pulpit och jag hoppas att få den åtgärdad klockan 15.00 i dag. Klockan 16.00 kom han och det kostade 295 dollar, betydligt mer än jag räknat med. Nåja, sånt är livet, vi åkte ut till Engla i dingen och vi höll på hela kvällen för att montera den. Jag hade sett en dålig svetsfog tidigare innan jag monterade pulpiten och när jag var klar blev jag mer och mer sur, detta fungerar inte svetsfogen kommer att spricka upp. Nästa morgon ringer jag Weldermannen och talar om att han slarvat… Han skäller på mig att han är proffs och jag minsann inte komma osv… Jag åker ut till Engla på nytt, vi demonterar det vi omsorgsfullt monterat i går kväll, åker till hans verkstad får fogen svetsad på nytt. Åter till Engla och slutlig montering detta gjorde att vi inte kom vidare den dagen, men sånt är livet.

IMG_1988

Utsikt från fyren

IMG_1987

I denna lagun ligger vi nu och väntar på ett oväder

IMG_1990

Visst är det fint, ser nästan ut som Visby

IMG_1986

Utsikt från fyren igen

IMG_1980

Min kraschade pulpit