Alltid är det något

Konstigt att det alltid är något tekniskt ombord som krånglar. Häromdagen hade vi stopp i toan, det tog oss en halv dag att åtgärda, vi har vatteninträngning i båten vid brytande sjöar och det verkar vara hopplöst att hitta läckan, jag har hittills ägnat dagar åt sökandet. Nu har en latta i storseglet hoppat loss, det ska vi fixa när det slutar att blåsa. I går arbetade jag halva dagen med att försöka täta en dieselläcka på högtryckspumpen, jag lyckades till slut, det blev en sk bonnalösning i detta fall gummiband som skapar tryck och minskar läckage. Men på sikt måste jag ta ur pumpen och lämna in den för byte av packning. Vi har bara en solpanel (100W) som fungerar den andre fungerar inte (har slutat att fungera), jag har kontakt med säljaren i Martinique, så det löser sig väl så småningom men det är långt dit och jag vill ha en ny panel nu. Water makern fungerar inte och vi kan inte få hjälp förrän vi kommer till S:t Marteen, så nu måste vi köpa vatten. Detta är bara några av alla de tröttande konstigheter som drabbar oss. Jag sa till ett par som hade en nästan helt ny båt att det måste vara skönt att slippa tekniska problem, jag menar allt är ju nytt. Men de menade att de hade det lika som jag, det har jag svårt att tro på, men så sa de. Härförleden, när jag ville pröva vår nya Kenwood radio så fungerade inte CD-spelaren?

Motorproblemen kvarstår, här kommer två nya motmedel:

  1. Det senaste i kampen mot överhettning är att öppna motorrummet så det kommer in luft och att varmluften kan komma ut. Motorn sitter inbyggd i en slags hundkoja med fem centimeter isolering på insidan, därinne är det jättevarmt. Det finns ett rör inne i hundkojans tak som mynnar ut upptill, den verkar ha funktionen att förse förbränningen med syre. I övrigt är det ett slutet kärl. Då tänker jag så här, om jag borrar 70 mm hål två stycken på vardera sida om motorn (i hundkojans vägg) ned mot durken och sätter dit en plastventil som går att öppna respektive att stänga. De kan vara av typen ”badrumsventiler” sådana man skruvar på. Om jag samtidigt sätter en Motorrumsfläkt i takröret som blåser ut den heta luften och att de öppna plastventilerna i stället släpper in nytt syre till motorn, vad kan man tänka om detta? Så fort jag hittar en lämplig fläkt skall jag prova.
  2. Nu har jag köpt en ny olja till motorn 20w-50. Om jag förstått detta rätt så indikerar första siffran hur väl oljan tål kyla dvs hur trög den blir vid stark kyla. Den andra siffran ska indikera hur väl oljan tål värme. Dvs hur lättflytande den blir. Eftersom min motor har lätt för att bli övervarm vilket leder till att även oljan blir övervarm, då minskar oljans viskositet och oljepumpen lyckas därför inte att skapa tillräckligt oljetryck. Detta leder i sin tur till att smörjningen av rörliga delar i motorn riskerar att bli ojämn. Den nya oljan ska därför tåla mindre kyla än nuvarande (och det är ju inte så kallt här, så det kan jag väl leva med) men det goda i kråksången är att den även ska tåla värme bättre, vi får se.

I går (4/12) var vi med våra amerikanska vänner Joany och Scott, de har bägge svenska rötter. Ex Joanys pappa berättade för alla att han längtade till Sverige och att han en dag skulle återvända, så blev det inte han dog dessförinnan. Vi var på en lokal krog, den var granne med en Pride-restaurang, det var kul. Alla pratade med alla, det lokala språket här är spanska och för mig som inte varit i Sydamerika men som har en bild av hur det ser ut där, menar att detta är som klippt ur ett samhälle i Sydamerika. Anna min duktiga dotter hon vet hon har bott där nästan ett år.  Här på den lokala krogen kostar en öl 1,5 dollar, det är lagom pris tycker jag.

I dag har jag varit och klippt mig. På något sätt kommer jag den lokala kulturen nära när jag sitter i en frisersalong. I dag var det en dam före mig och hon och frisörskan pratade (nästan skrek) hela tiden, det var inte tyst ens en sekund av den timma som jag var inne i salongen. Min frisör var en ung man i 25 års-åldern, han var verkligen konstnärlig, han klippte med bägge händerna dock hade han en sax enbart i den ena. Han rörde sig runt mig i sittandes i frisörstolen med gungande rörelser, det var som en katt som lekte med en mus. Han vred på huvudet, tittade på mig från alla håll, tog ett saxklipp här och ett där. Det var som han höll på att skapa ett konstverk. Under tiden kom det in en mamma med en liten pojke 6-7 år, hon lämnade pojken och gick. Han blev efter ett tag varse att jag hade en picka (pistol) under frisörskynket så ett mindre krig bröt ut i salongen, min frisör han hängde med. Hårtvätt, klippning och rakning kostade 14 dollar, det tycker jag är ett bra pris.

I dag den 9 december (Anna-dagen grattis Anna!) har vi fått vatten från en amerikansk båt som ligger här bredvid oss och klockan 13.00 i dag (i fall det slutar blåsa) så ska två gånger Scott komma över och justera mina motorventiler. Anne o jag har gjort det en gång men det känns inte som det blev rätt, det slamrar i motorn. Just ligger vi för ankar med hela havet öppet mot norr, medan mot sydväst har vi samhället La Paquera. Ett litet turistbefriat samhälle så super spanskt som det någonsin kan bli. Just nu blåser det lite för mycket upp till 14 meter i byarna, som tur är har vi ingen hög sjö, det finns korallrev mellan oss och det öppna havet, dock får vi vinden över oss.

IMG_1999

Vad gillar ni färgsättningen?

IMG_2001

Tänk om det var på detta sättet på Lidingö?

IMG_1997

Ytterligare ett exempel på fritt tänkande

IMG_1991

Ser du skylten längts ned?

IMG_1995

En huvudgata, Anne promenerar

IMG_1996

Och den andra sidan

Mörka nätter

Jag har funderat på de reaktioner som jag mött från såväl långliggare (de som seglat ned från USA och är här väl förankrade under ett halvår) som från lokalbefolkningen. De tonar ned och verkar ointresserade av min haj-observation. Detta har förvånat mig, jag tänker precis annorlunda, jag skulle vilja gå ut på VHF-radion och varna alla båtar att det är hajar i vattnet. Jag menar det är många båtar med barn och även om vi inte ser folk bada från båten så finns det flera beaches här i lagunen och där vet jag att det badas. Om jag visste att det fanns hajar i denna lilla lagun skulle jag naturligtvis inte bada och framförallt skulle jag inte låta barnen bada och jag skulle vara tacksam om någon gick ut och varnade.

Så, varför ser vi så olika på min haj-observation? Då kom jag att tänka på de gamla ”Hajen 1, 2, och 3” filmerna. Det var lika där och det var det kommersiella intresset som var viktigast, kan det vara lika här? Om alla i lagunen visste att det fanns hajar, skulle det då leda till färre besökare och minskat underlag för restauranger, marinor och butikerna. Inget ska få störa idyllen. Kan det vara så? Troligen är det så. Det var ju ändå så länge som två år sedan som en människa på denna plats blev anfallen av haj och hon överlevde, så det så! Vad är det att vara rädd för…

Vad skulle hända om jag ropade ut på VHF:n att det är haj i lagunen? Jag ska inte göra det men man kan ju undra. Om jag ser någon vara i vattnet runt sin båt eller på annat sätt simmar omkring, kommer jag att slänga mig i jollen och varna för haj.

En liten reseskildring
Vi startade den 25 november från nordligaste spetsen på Bahamas (Hope town), vi räknade med sex seglingsdygn (och det blev det också), i dag den 1 december vid åtta tiden på morgonen kom vi fram, det var jätteskönt. Vi är nu på Puerto Rico. Vi hade bra vindar hela resan, inget särskilt inträffade mer än att Anne höll på att få en stingrocka över sig när hon låg och sov. Den kom liksom flygande på låg höjd i månskenet, en decimeter ovan ytan rakt mot båten och absolut i sista stund väjde den för båtsidan, det var nära.
Det som är speciellt med dessa flerdygns-seglingar är mörkret. Det blir kolsvart här runt 18.00-18.30 och solen lyser upp himlen på nytt c;a tolv timmar senare Hemma i Sverige seglar vi inte på vintern utan bara sommartid då blir det mörkt kanske cirka klockan 22.00 och ljust igen 04.00 dvs sex timmar mörker och det är bara en bit in på hösten som det är riktigt mörkt.
Här är inte bara mörkt utan totalsvart, man ser inget. Under resan så blåste det oftast lite för mycket varje kväll och det var dessutom gammal sjö som kom akterifrån och som lyfte båten och kastade den dit den ville. Att då sitta och styra innebär att båten brakar fram (c:a 9 knop) och åstadkommer ett oerhört oväsen, båten reser sig i vågorna och faller handlöst ner i vågdalarna, det smäller vid ”landningen”, smäller så högt att det är lätt att tro att båten har spruckit i två båtar. Det går knappt att röra sig ombord, man kastas än hit och dit, jag tänker –nu får inget gå fel. Det enda man ser är bländningen från instrumenten, det liksom röda julgransprydnader gungar framför en i mörkret. Egentligen är detta ett riktigt skräckfenomen, något som jag tror ingen vill önska sig. Det finns liksom ingen annan verklighet än att sitta och hålla i sig eller sitta och styra.

Första dagen på resan sa vi att det vore bra att komplettera matförråden med lite fisk, sagt och gjort. Jag tacklade med en hemmagjord ”Calamares baby” på så sätt jag lärt av Håkans bror, fiskexperten från Hornsgatan. Den ska ligga i vattenytan och locka till hugg. Jag gjorde allt rätt och efter bara en liten stund så sa det Pang! Och en Maij Maij (felstavat jag vet), stred för sitt liv fast på kroken. Jag tog den tillslut med huggkroken, den var en kraftig sak, se bild. Jag tog reda på filéer till oss för c:a en vecka, resten slängde jag tillbaka. Men som med allt det finns en framsida och en baksida. När allt var klart med fisken, då var hela sittbrunnen nedstänkt av blod. Det tog oss längre tid att städa upp efter fångsten än allt arbete från att få den att hugga till att ha den portionsförpackad i kylen.

Vi har prövat ett nytt sätt att disponera dessa mörka seglingsnätter. De flesta moderna båtar har cockpit inbyggt dvs man sitter eller står inne i båten och hanterar både styrning, fart och segel. I båtar som jag besökt kan man sitta (inomhus) vid ett litet bord kanske fyra till sex personer och spela kort eller äta medan båten tar sig fram i den svarta natten. Eller ha kojer som är i anslutning till hanteringen av båten. Men så är det inte på Engla vi sitter utomhus bakom en sprayhood, när vi ska in i båten ex för att gå på toa måste vi krypa över Bridgedäcket, (mellandäcket) fullständigt livsfarligt.

Vi har prövat att bädda ute på Bridgedäcket och turas om att vakna. Vi har larm på motor, autopilot och naturligt larm på seglen. Om de inte är trimmade, då säger de till, så vi vaknar. Vi går upp ungefär en gång per timma (turas om) och kontrollerar omgivande båtars positioner (om det finns några) m m. Att göra som vi gjort tidigare, sitta i sittbrunnen och hålla i sig, gjorde oss trötta och svaga. Eftersom det knappast finns några hinder eller andra orosmoln på haven vid nattseglingar händer det aldrig att något hotande inträffar. På denna segling var det få andra båtar som vi kunde uppmärksamma på AIS och radar. Som jag sagt tidigare, alla handelsfartyg väjer för oss i god tid, känns skönt.

Nu är vi framme, nu har vi bara en nattsegling kvar till södra Karibien, det tycker vi är skönt. Nu ligger vi för ankar i en jättefin vik, klockan 16.00 kommer ett amerikanskt par över på en sun-downer. I kväll ska vi gå i land och äta pizza.

IMG_0912

På detta sätt har vi sovit de sex nätterna till havs, jätteskönt.

IMG_0905

Här ser ni fångsten på väg att viras in

IMG_0910

Visst är den ful, men troligen en av de bästa matfiskarna

IMG_0979

Solnedgång över Atlanten

IMG_0989

Nästa steg i solnedgången

IMG_0996

Och soluppgång