Mörka nätter

Jag har funderat på de reaktioner som jag mött från såväl långliggare (de som seglat ned från USA och är här väl förankrade under ett halvår) som från lokalbefolkningen. De tonar ned och verkar ointresserade av min haj-observation. Detta har förvånat mig, jag tänker precis annorlunda, jag skulle vilja gå ut på VHF-radion och varna alla båtar att det är hajar i vattnet. Jag menar det är många båtar med barn och även om vi inte ser folk bada från båten så finns det flera beaches här i lagunen och där vet jag att det badas. Om jag visste att det fanns hajar i denna lilla lagun skulle jag naturligtvis inte bada och framförallt skulle jag inte låta barnen bada och jag skulle vara tacksam om någon gick ut och varnade.

Så, varför ser vi så olika på min haj-observation? Då kom jag att tänka på de gamla ”Hajen 1, 2, och 3” filmerna. Det var lika där och det var det kommersiella intresset som var viktigast, kan det vara lika här? Om alla i lagunen visste att det fanns hajar, skulle det då leda till färre besökare och minskat underlag för restauranger, marinor och butikerna. Inget ska få störa idyllen. Kan det vara så? Troligen är det så. Det var ju ändå så länge som två år sedan som en människa på denna plats blev anfallen av haj och hon överlevde, så det så! Vad är det att vara rädd för…

Vad skulle hända om jag ropade ut på VHF:n att det är haj i lagunen? Jag ska inte göra det men man kan ju undra. Om jag ser någon vara i vattnet runt sin båt eller på annat sätt simmar omkring, kommer jag att slänga mig i jollen och varna för haj.

En liten reseskildring
Vi startade den 25 november från nordligaste spetsen på Bahamas (Hope town), vi räknade med sex seglingsdygn (och det blev det också), i dag den 1 december vid åtta tiden på morgonen kom vi fram, det var jätteskönt. Vi är nu på Puerto Rico. Vi hade bra vindar hela resan, inget särskilt inträffade mer än att Anne höll på att få en stingrocka över sig när hon låg och sov. Den kom liksom flygande på låg höjd i månskenet, en decimeter ovan ytan rakt mot båten och absolut i sista stund väjde den för båtsidan, det var nära.
Det som är speciellt med dessa flerdygns-seglingar är mörkret. Det blir kolsvart här runt 18.00-18.30 och solen lyser upp himlen på nytt c;a tolv timmar senare Hemma i Sverige seglar vi inte på vintern utan bara sommartid då blir det mörkt kanske cirka klockan 22.00 och ljust igen 04.00 dvs sex timmar mörker och det är bara en bit in på hösten som det är riktigt mörkt.
Här är inte bara mörkt utan totalsvart, man ser inget. Under resan så blåste det oftast lite för mycket varje kväll och det var dessutom gammal sjö som kom akterifrån och som lyfte båten och kastade den dit den ville. Att då sitta och styra innebär att båten brakar fram (c:a 9 knop) och åstadkommer ett oerhört oväsen, båten reser sig i vågorna och faller handlöst ner i vågdalarna, det smäller vid ”landningen”, smäller så högt att det är lätt att tro att båten har spruckit i två båtar. Det går knappt att röra sig ombord, man kastas än hit och dit, jag tänker –nu får inget gå fel. Det enda man ser är bländningen från instrumenten, det liksom röda julgransprydnader gungar framför en i mörkret. Egentligen är detta ett riktigt skräckfenomen, något som jag tror ingen vill önska sig. Det finns liksom ingen annan verklighet än att sitta och hålla i sig eller sitta och styra.

Första dagen på resan sa vi att det vore bra att komplettera matförråden med lite fisk, sagt och gjort. Jag tacklade med en hemmagjord ”Calamares baby” på så sätt jag lärt av Håkans bror, fiskexperten från Hornsgatan. Den ska ligga i vattenytan och locka till hugg. Jag gjorde allt rätt och efter bara en liten stund så sa det Pang! Och en Maij Maij (felstavat jag vet), stred för sitt liv fast på kroken. Jag tog den tillslut med huggkroken, den var en kraftig sak, se bild. Jag tog reda på filéer till oss för c:a en vecka, resten slängde jag tillbaka. Men som med allt det finns en framsida och en baksida. När allt var klart med fisken, då var hela sittbrunnen nedstänkt av blod. Det tog oss längre tid att städa upp efter fångsten än allt arbete från att få den att hugga till att ha den portionsförpackad i kylen.

Vi har prövat ett nytt sätt att disponera dessa mörka seglingsnätter. De flesta moderna båtar har cockpit inbyggt dvs man sitter eller står inne i båten och hanterar både styrning, fart och segel. I båtar som jag besökt kan man sitta (inomhus) vid ett litet bord kanske fyra till sex personer och spela kort eller äta medan båten tar sig fram i den svarta natten. Eller ha kojer som är i anslutning till hanteringen av båten. Men så är det inte på Engla vi sitter utomhus bakom en sprayhood, när vi ska in i båten ex för att gå på toa måste vi krypa över Bridgedäcket, (mellandäcket) fullständigt livsfarligt.

Vi har prövat att bädda ute på Bridgedäcket och turas om att vakna. Vi har larm på motor, autopilot och naturligt larm på seglen. Om de inte är trimmade, då säger de till, så vi vaknar. Vi går upp ungefär en gång per timma (turas om) och kontrollerar omgivande båtars positioner (om det finns några) m m. Att göra som vi gjort tidigare, sitta i sittbrunnen och hålla i sig, gjorde oss trötta och svaga. Eftersom det knappast finns några hinder eller andra orosmoln på haven vid nattseglingar händer det aldrig att något hotande inträffar. På denna segling var det få andra båtar som vi kunde uppmärksamma på AIS och radar. Som jag sagt tidigare, alla handelsfartyg väjer för oss i god tid, känns skönt.

Nu är vi framme, nu har vi bara en nattsegling kvar till södra Karibien, det tycker vi är skönt. Nu ligger vi för ankar i en jättefin vik, klockan 16.00 kommer ett amerikanskt par över på en sun-downer. I kväll ska vi gå i land och äta pizza.

IMG_0912

På detta sätt har vi sovit de sex nätterna till havs, jätteskönt.

IMG_0905

Här ser ni fångsten på väg att viras in

IMG_0910

Visst är den ful, men troligen en av de bästa matfiskarna

IMG_0979

Solnedgång över Atlanten

IMG_0989

Nästa steg i solnedgången

IMG_0996

Och soluppgång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s