Jag har tre parallella liv

Det kan låta konstigt att jag påstår att jag har fler än ett liv och dessutom att de är parallella, men så är det bara. På dagen lever jag mitt vanliga liv f n ombord på Engla här i Karibien. I och för sig så är mitt vanliga liv kanske inte är så vanligt, de flesta har ett arbete eller annan sysselsättning att gå till i veckans vardagar, medan vi har varit ute på havet i c:a tre år utan att behöva gå till något arbete. Det som skiljer är innehållet i det vanliga livet, annars är det just det vanliga livet jag åsyftar. Att göra det livet så bra som möjligt arbetar jag med dagligen, inget ger sig själv eller rättare sagt det som ger sig själv vill jag sällan ha. Att hyra ut huset, som vi gör, är som att såväl att äta kakan som att ha den kvar. Vi har kapitalet kvar (fastighetens värde stiger) hyran som hyresgästen betalar täcker driftskostnader och lite till. Det är som att vi får betalt för att vara i Karibien, bra tycker vi?

Nu har vi inlett en långsam resa hem till Sverige, vi längtar nämligen hem till ett mer normalt vanligt liv. Mitt vanliga liv kan jag styra och påverka, mitt nästa liv kan jag däremot inte påverka, det uppenbarar sig nattetid, jag drömmer varje natt och vaknar mitt i drömmen och undrar vad som står på, somnar om fortsätter att drömma. Det är drömmarna som är mitt andra liv. Mina drömmar är så verklighetsnära att jag inte vet om det jag drömt har hänt eller håller på att hända just nu, när jag vaknar upp. Jag måste bevisa för mig själv att detta var bara en dröm genom att exempelvis gå upp och gå i båten eller tända lampan och orientera mig.

Det är några saker som är speciellt med mina drömmar och det ena är att de är så starka och påträngande att jag måste hantera situationen särskilt för att komma ”loss” från drömmens grepp om mig, ex, som jag beskrev gå upp och gå. Det andra är att jag bara drömmer om att jag misslyckas eller t o m är falsk och värdelös i olika arbetssituationer. Det vanligaste temat är att jag arbetar på företaget MERCURI, vilket jag gjort i fem år och att där gör jag inget nyttigt utan bara går runt och försöker se ut som jag hade mycket att göra. Jag drömmer att jag går igenom ett kontorslandskap, med pärmar under armen och när jag går där tänker jag, -hoppas det ser ut som att jag har mycket att göra. Medan mitt inre jag säger mig att jag luras, att jag är en värdelös typ som inte kan åstadkomma något viktigt och inte har något viktigt att göra. Jag vinkar glatt åt kollegor som sitter böjda över sina datorer och arbetar med något viktigt. Den inriktningen på drömmar har jag jämt, vilket leder till att när jag vaknar så skäms jag och ligger länge och just funderar på, har detta hänt eller ska detta hända mig. Alla drömmar handlar alltså om att jag försöker leva upp till en status som jag inte har. Jag vet att jag under hela min uppväxt haft ett betydande mindrevärdeskomplex, men det har klingat ut och i dag är jag mer normal, i just det avseendet. Min senaste dröm från i förrgår är ett belysande exempel på dessa drömmar eller rättare sagt, vad jag gör i mitt andra liv medan jag sover. Jag drömde att jag kallat till någon form att möte med allmogen i Järvsö, jag skulle hålla tal och det var viktigt för mig. Jag stod vid sidan av scenen som jag skulle tala ifrån och såg horder av människor som kom och satt sig på de uppställda stolarna, det kom hundratals, vaktmästarna plockade hela tiden fram nya stolar. Då slog mig en tanke att jag inte hade förberett något anförande, jag visste helt enkelt inte vad jag skulle prata om eller säga. Jag såg framför mig en katastrof utan dess like. När jag vaknade var jag helt förkrossad, hur kunde det bli på detta sätt. Har detta någonsin hänt mig…eller kommer det att hända? Detta, mitt andra liv är spännande och oförutsägbart.

Mitt tredje liv är min förmåga att koncentrera tankarna, det tror jag alla kan, så det är inget märkvärdigt med det. Däremot tror jag att jag är ovanligt bra på det. Vanligtvis efter det att jag drömt på natten, vaknat, hanterat den uppkomna situationen och lägger mig på nytt för att fortsätta sova, då är det bekvämt att byta fokus. Min starkt styrda tankeverksamhet är mitt tredje liv. Jag kan börja tänka på ett angeläget tekniskt problem som jag har ombord, jag styckar upp problemet på följande sätt. Först tänker jag på vilka förberedelseinsatser måste göras innan jag tar tag i verktygen för att därefter använda verktygen. Ex om vi applicerar exemplet på problemen kring min autopilot, så kan det se ut så här: Jag inleder med att söka på nätet efter någon som haft liknande problem, nästa steg, jag ska läsa hela den medföljande monteringsinstruktionen en gång till (vanligtvis läser jag den sällan eller oftast aldrig). Ytterligare nästa steg är att ”inreda” själva arbetsplatsen, det ska finnas trasor att torka händerna med, de direkta anvisade verktygen ska finnas tillgängliga inom armlängds avstånd, vad jag ska flytta bort som kommer att stå i vägen ska flyttas, hur min arbetsställning ska se ut med mjuka kuddar m fl viktiga detaljer. Nästa moment är att inleda det tekniska handhavandet: i vilken ordning ska jag göra det ena och det andra osv. När jag är klar efter en timma cirka, så vet jag exakt hur jag ska gå tillväga för att hantera det uppkomna tekniska problemet. Under denna tanketid c:a en timma är jag helt upptagen med tankeplaneringen det är ingen skillnad om jag satt vid ett skrivbord och utförde planeringsarbetet, eller som vanligtvis levde mitt tredje liv i sängen. Det är lika effektivt och lika rogivande, jag kan själv bestämma vad det ska handla om. När jag drömmer eller lever mitt vanliga liv, då inkräktar andra människor och händelser, jag kan inte bestämma allt, men i mitt tredje liv bestämmer jag själv.

Mitt tredje liv är jag f n mest nöjd med, inte bara därför att jag själv kan sätta dagordningen utan därför att inlevelsen blir ibland så stark att det är njutbart. Det är en kvalificerad verklighetsflykt som att se på film eller läsa en engagerande bok, en skillnad är att här finns inga gränser, inga början och slut, jag skapar det jag vill skapa.

Mitt backslag har gått sönder (igen) och därför blir vi blockerade, fast ankrade på en plats i sju dagar.

Utsikt till babord

Utsikt rakt fram

Utsikt till styrbord

Här ska backslaget sitta.

Annonser

Dansa dans som aldrig fanns

En text från Povel Ramel tycker jag känns passande på en del av de ställen vi besökt här i Karibien, texten är ”Dansa dans som aldrig fanns”. I sångtexten får man veta att lokalbefolkningen dansade dans som aldrig fanns i syfte att ge turisten vad han vill ha, dvs ett lokalt genuint kulturinslag . För mig tänker jag på just Povels text och på Potemkin, han med kulisserna, ni vet han som snyggade till städerna som den ryska ledningen besökte genom att spika på nya fasader på en sida av husen så det skulle se modernt och fint ut i stället för de omålade nedgångna fastigheterna som fanns i det fattiga Ryssland i detta fall några bakom kulissen.

I de hamnar som de stora kryssningsfartygen besöker finns ofta en gata eller ett särskilt inhägnat område med små lyxiga butiker som säljer allt från krims – krams till ädelstenar och dyra klockor. I vissa hamnar är dessa butiker inrymda i det lilla samhällets små byggnader, dessa annars fallfärdiga byggnader, har fått en ny fasad, typiskPotemkinkuliss. På en liten ö som vi stannat till på så verkade det som att lokalbefolkningen lagt manken till och velat visa upp något typiskt Karibiskt de hade, just som Potemkinmålat och utsmyckat de annars fallfärdiga husen i allsköns olika färger, det var som att promenera bland kulisserna på en teaterscen, det kändes fånigt att gå där. Alla de på-snickrade och ommålade fasaderna försökte återskapa vad de tror att vi turister vill se och ha, dansa dans som aldrig fanns…

Så frågan är vad är äkta och vad vill vi turister se och uppleva? När vi var på Antigua andra gången och mötte upp min äldsta dotter Anna och hennes två barn Kalle och Johanna så ville vi söka upp det genuina, dvs försöka komma bort från turiststråken och se något annat. Vi tittade på vårt sjökort och bestämde oss för att gå till östra sidan av ön, där fanns mycket små samhällen, inga hamnar, inga bryggor och nästan inga vägar. Detta ser övergivet sa vi och startade vår resa först runt ön därefter runt ett stort rev för att kunna komma in mot land. Vi kom till en liten vik, vi såg några hus ovanför stranden, det låg en nedgången segelbåt på svaj (alternativt på grund) annars var det helt lugnt.

Vi ankrade och tog jollen in till land, drog upp den på stranden och närmade oss det lilla samhället. Där fanns en liten butik, med mycket få varor, när vi handlat det som gick att handla så av ren vänlighet slängde han ned en frusen Lobster i vår kasse, den kostade oss inget. Kul tyckte vi. Det lilla samhället bestod av en gata (såsom Ockelbo i Gästrikland), gatan rymde två bilar i bredd. Trottoar fanns naturligtvis inte och de av små brädlappar ihop-spikade byggnaderna var ojämnt placerade än hit och än dit på var sida av gatan. Några av dem hade ytterdörren parallellt med vägbanan och i vägbanans kant, så när de öppnade dörren så svepte den ut över vägbanan. I flera av dessa små hus (skjul) satt framförallt unga män med fötterna på vägbanan och rumpan på tröskeln till sitt hus.

Det var som att gå i ett ghetto, det var smutsigt, fult, trasigt, sopor överallt och vi som de enda vita turisterna blev helt uttittade. Senare på dagen var det som i ex Hudiksvall, då kom raggarna fram med sina rishögar till bilar ofta utan ljuddämpare. Då blev det trångt på gatan. Det fanns en restaurang/bar, när man satt där under tak så forsade det in vatten från alla håll (det regnade), Reggae –musiken spelade högt från sedan länge spruckna högtalare. På kvällen skulle vi äta på restaurangen, vi var de enda vita och troligen de enda turisterna, i övrigt var det ungdomar och medelålders som drack öl och hade roligt.
Det fanns hamburgare med pommes i två storlekar och Coca Cola och lokal öl. Vi åt middag där, det smakade jättebra och vi hade trevligt tillsammans med lokalbefolkningen. Här var det ingen som kom och ville sälja: fisk, Lobster, frukt, grönsaker, vin, m m. Att bli uppvaktade som ofta sker i de turistiska hamnarna av små roddbåtar med ofta ensamma äldre män som säljer allt som går att sälja, vill vi ha det så? Jag vet att varje gång jag handlar av dem (jag gör det ofta) så ser jag det bara som ett kontantbidrag till den enskilda lilla människan, ett litet personligt bidrag.

Var detta genuint? Var det äkta? Svaret är enkelt, ja det var såväl genuint som äkta i den meningen att så ser deras samhälle ut när det inte påverkades av turism. Hur länge det sett ut på detta sätt och hur det har påverkats under senare tid, har jag ingen aning om. Det enda jag kan konstatera är att i detta lilla samhälle hade ingen anpassning skett till vad turisterna vill ha/efterfrågar. Jag kan tänka mig att många av de boende arbetade inom turismnäringen på andra sidan ön medan bostaden var i det lilla samhället. Vi pratade med flera i lokalbefolkningen, alla var trevliga och hjälpsamma. Vi kände oss inte hotade eller på annat sätt exkluderade.

Man kan fråga sig, vad vill vi turister i allmänhet se/uppleva? Vill vi se lokalbefolkningen dansa dans som aldrig fanns, eller vill vi se misären i det lilla samhället. För min del så längtar jag inte till fler samhällen av samma typ som det lilla samhället vi besökte, men inte heller till de turistexploaterade samhällena. Jag vill inte bli påpackad en massa saker, gillar inte inkastare utanför restauranger, gillar inte att se misär inte heller att se övertydliga klasskillnader (lyxhus bredvid plåtskjul). Jag tänker ofta på hur det var i USA, Italien, Spanien och Grekland, där såg man ingen skillnad på mig som långseglare när jag gick på trottoaren bredvid de lokalboende, vi såg väldigt lika ut (tänker inte på hudfärg). Jag mår bättre av att vara en jämlike än vara den som representerar något ”bättre”. När man besöker samhället bakom turiststråken ska man då anpassa sig för att inte sticka ut för mycket? Jag tänker på när Anne o jag var i Aten, vi hamnade lite utanför turistgatorna, där var det mera av lokala stånd som sålde mat och heminredningsprylar. Här och där utefter gatan stod de män som sålde något som de höll i hand, de kunde vara fusk-klockor eller fusksolglasögon. De stod och följde med blicken den på gatan passerande människomassan och när de såg oss så blev de aktiverade, likaså de som sålde lotter de besvärade aldrig oss men attackerade i stället alla omkring oss. Jag kan tänka mig att när vi gick där så lyste dollarmärket såsom läderlappens varning till alla kriminella i min barndoms serietidningar. Vi stack ut, vi var ett villebråd vi hade pengar, så kände vi oss.- Kanske skulle jag tagit av mig klockan, ringar och glasögon, burit slafsiga kläder, hade de sökt upp mig då?

Jag tycker det känns som att utmana eller provocera, att komma gående i en fattig miljö med dyra kläder, klocka, ringar, kameror, telefoner m m samt, som jag sett turister göra, stanna upp och fotografera eländet, man skäms. Man är som en julgran en sådan där som också kan plundras, man får se upp.

Några bilder från Bequia

Vår favoritbar

Här är grönt och fint

Utsikt från huvudgatan, Engla ligger bland de andra båtarna

Min glada o vackra hustru

 

ANKRA

Jag har under många lidit av ankarparanoja, den yttrar sig på så sätt att när jag ligger och ska sova i båten på natten efter utförd ankring, då ligger jag och tänker på vad som kan hända när ankaret lossnar. För att det ska lossna det är redan klart, mitt huvud är totalinställt på att det går åt skogen. Detta är en mycket allvarlig åkomma som innebär att jag är trött jämt och upplever allt för sällan att den ankring man gjort är en bra ankring, eller ens fungerande. Bakgrunden är att jag haft båt i Stockholm skärgård i många år, där ankrar man vanligtvis med fören mot land och med ankare i aktern. Har man sedan som jag vaknat otaliga nätter av att vinden vridit och att ankaret draggar med resultat att båtens för börjar hacka i sten dvs båten stöter mot land. Att då i mörkret hoppa upp starta motorn, hoppa i land och göra loss, backa ut och ta upp ankaret är just det som jag inte tycker om. Oftast när de börjar blåsa i annan riktning så har det med passerande mindre lågtryck att göra dvs det regnar oftast när dylikt sker. Det har hänt att jag i mörkret starkt stressad dessutom trasslig in mig i andra närliggande båtars ankarlinor, jättekul. Att då väcka båtgrannen och tala om att våra ankarlinor är trasslade är inte heller något som jag gillar.

Därför har jag haft ankarparanoja. Under icke seglingssäsong har jag bearbetat min noja genom att läsa allt jag kommer över som handlar om ankring. Detta ledde till slut att jag teoretiskt visste hur man ankrade, dock har jag under många år inte insett att den ankringsutrustning som jag haft har varit helt undermålig. Jag hade under lång tid ett ankare med två rörliga flyn som fälls ut och greppar i botten, min erfarenhet att flynas förmåga att greppa handlade mer om att de när man skulle släppa i ankaret greppade det mina fingrar, mycket tråkigt och det hände allt för ofta. Blå nagel indikerar att ankaret har greppat, dock på fel ställe. Att ankaret i stort sett var värdelöst hade jag ingen aning om, men vid ett tillfälle blev ankarets svaghet bevisad. Jag ankrade båten, tog jollen i land och var på en auktion skärgården, när återkom till jollen och tittade ut över fjärden såg jag inte min båt, efter ett tag kunde jag skönja något lång borta på fjärden. Jag hoppade i jollen och rodde allt vad jag kunde och till slut kom jag i kapp den drivande båten. Då visade det sig att det satt en stor gren mellan flyna som gjorde att de inte kunde gräva sig ned i botten. Då förstod jag att det gäller att ha riktiga grejor.

Småningom började ankringen fungera och ankarparanojan avtog, om än sakta. När jag bytte båt och köpte den jag har i dag så fanns det inget akterankare, bara ett ankare fram på kätting med ankarspel. Nu fungerade det inte längre att ankra som jag gjort tidigare, utan nu blev det akter mot kaj eller att jag låg på ankar mitt ute på vattnet. Nu började jag övergången från att ha varit urusel att ankra till att bli i det närmaste professionell. Så i dag när jag ankrar ser flödesschemat kortfattat ut på följande sätt:
1. Beslutar, här vill jag ligga.
2. Kontrollerar botten att den är ankringsvänlig (sand och lera är bäst).
3. Kör ungefär fyra båtlängder fram mot vinden.
4. Stannar båten, backar sakta.
5. Släpper ut kätting motsvarande fem gånger djupet medan båten sakta rör sig bakåt.
6. Slutar backa, låter vinden föra båten bakåt.
7. När jag känner att kättingen bromsar upp båten då backar jag sakta på nytt.
8. När jag känner att ankaret fastnat, då gasar jag och när båten står still med drift bakåt, då är det klart.
9. Nu sätter jag dit en avlastare på kättingen så inte ankarspelet behöver ta all lasten.

Ibland, beroende på hur många båtar det är som är nära, så kan jag rulla in lite kätting. I dag har vi 70 meter kätting och 20 meter lina, allt detta (90 meter) har jag endast en gång haft i vattnet. Jag har ett 30 kilos Bruce ankare och 8 mm galvad kätting.

Detta är ett bra sätt att ankra på, men det konstiga är att jag har sett många idiotiska sätt att ankra på men mycket sällan, kanske två gånger på tre är, att andra båtar draggar. Den mest konstiga ankringen kallar jag Italiensk ankring, namnet utifrån att när jag såg detta första gången så var det just en Italiensk båt som utföra ankringen. Den går till så att du med god fart kör in i ankringsområdet släpper ned ankaret medan båten har god fart framåt, kör så till dess båten stannar pga att ankaret fått fäste. Då stänger de av motorn och går och lägger sig. Båten glider i vinden och det verkar som att det drar ankaret rätt och allting är frid o fröjd.

Den franska ankringen är inte så dum den heller, de stannar båten, släpper ned ankaret tills de ser/känner att botten är nådd, fäster ankarlina/kätting och går och lägger sig. Här är engagemanget viktigt, ofta står hela familjen på däck och stirrar ned i vattnet på den förvinnande kättingen. De liksom talar om för den vad den ska göra. När ankaret når botten bör de släppa ut (vid fem meters djup) c:a 25-30 meter, de släpper ut några meter, därefter skingras gruppen på fördäck och alla försvinner in i båtens inre.

Ytterligare en intressant ankring har jag kunnat se, den har inget namn ännu men är trots det ganska vanlig, man skulle kunna kalla det trasselankring, det namnet ligger nära vad ankringen i huvudsak leder till. Den går till på följande sätt: först stannas båten och den hålls kvar på samma ställe under tiden som ankare och en herrans massa kätting sänks ned på botten. Eftersom båten står still kommer ankaret underst och därefter kommer kättingen uppepå, c:a 30 meter kätting uppepå ankaret och garanterar att kättingen trasslar med ankaret och troligen drar väg med ankaret ex upp och ned eller sidledes. I dessa fall är det sällsynt att ankaret finner fäste. Men, även dessa människor går och lägger sig och när de vaknar så är de kvar på ett ungefärligt samma ställe som de ankrade på. Konstigt tycker jag.

Som sagt, utifrån alla dessa dåliga ankringar, borde jag ha massvis av upplevelser av att andra båtar runt mig draggar, men så är det inte. Alltså kan det bara vara så att jag överskattat problemet, det är inte så noga, släng i ankaret, det fastnar hur du än gör. Nej, så kan det inte vara, det måste vara så att de draggar när jag inte ser. Ja visst så är det. Jag gör rätt, de gör fel, de straffas ex när jag sover och därför inte märker vad som händer. Eller?

HÄR KOMMER SENASTE NYTT

Slang i detta fall, unika ord som inte annars (det händer) förekommer i annan betydelse. Dock kan ett ord ha flera betydelser och/ eller såväl vara ett substantiv som ett verb. Obs stavningen behöver inte vara rätt, (fonetisk stavning).

Slangordlista

Slangord	Insatt i en betydelse	Fritt översatt
Axa	Jag axade i en kurva	Jag accelererade i en kurva
Ball	Är du ball nu?	Är du tuff nu?
Barre	En fin barre	Ett fint hus
Bast	Jag är tre bast	Jag är tre år
Batting	Det är en riktig batting	Det är en riktigt bråkig unge
Bella	Vad bellar det?	Vad kostar det
Blecka	Jag har fått en blecka	Jag har fått ett blåmärke
Blåtira	Har du en blåtira?	Har du ett blått öga (efter att ha fått ett slag)
Brallar	Det brallar i	Vinden ökar
Brallor	Har du nya brallor?	Har du nya byxor?
Bussa	Hon bussade hunden på mig	Hon fick hunden att anfalla mig
Brillor	Jag har nya brillor	Jag har nya glasögon
Byling	Där står en byling	Där står en polis
Chaskig	Vilken chaskig typ	Vilken nedgången typ (uteliggare)
Dilla	Vad dillar du om?	Vad snackar du om (lite ifrågasättande)?
Doja	Nya dojor	Nya skor
Dora	Panga en dora.	Ha sönder en fönsterruta (med flit)
Flax	Jag har flax	Jag har tur
Flukta	Flukta på den där	Titta på den där
Garva	Vad garvar du åt?	Vad skrattar du åt?
Glo	Vad glor du på?	Vad tittar du på?
Haja	Hajar du?	Förstår du?
Hoj	Jag har köpt en hoj	Jag har köpt en motorcykel
Hoja	Ska vi hoja dit?	Ska vi cykla dit?
Hyla	Ska jag hyla dig?	Ska jag lägga filten över dig
Jumpa	Jumpa på isflak	Hoppa mellan isflak
Karda	Här har du kardan	Här har du min hand.
Kepa	Här är min kepa	Här är min huvudbonad (keps)
Knarr	Jag har en knarr	Jag har en cykel
Knarra	Ska vi knarra?	Ska vi cykla?
Knata	Knata på då?	Spring på då
Knega	Jag ska knega	Jag ska arbeta
Knoppar	Knoppar du?	Sover du?
Kolla	Kolla där/kolla listan	Titta där/kontrollera listan
Krallig	Det är en krallig typ	Det är en muskulös typ
Krubb	Har du krubbat?	Har du ätit?
Kränga	Jag ska kränga min bil	Jag ska sälja min bil
Kröka	Ska du kröka?	Ska du dricka alkohol
Kugga	Jag kuggades i latin	Jag klarade ej tentan i latin
Laja	Vill du laja med mig?	Vill du leka med mig?
Lira	Ska vi lira?	Ska vi spela?
Lubba	Ska vi lubba?	Ska vi springa?
Majen	Vi har en ny maje	Vi har fått en ny magister
Malla	Malla dig inte	Gör dig inte till.
Mula	Han har mulat	Han har dött
Mula	Mula honom!	Tryck snö i hans ansikte
Naif	Jag har en naif	Jag har en kniv
Nalla	Jag nallade den	Jag stal den
Nylle	Jag fick bollen rakt i nyllet	Jag fick bollen rakt i ansiktet
Näbben	Min näbb är fin	Min näsa är fin
Pajad	Min bil pajade	Min bil gick sönder
Palla	Palla äpplen	Stjäla äpplen i andras trädgårdar
Pallet	Jag har ont i pallet	Jag har ont i huvudet
Pava	Ge mig pavan	Ge mig flaskan
Picka	Jag har en picka	Jag har en pistol
Pjuck	Nya pjuck	Nya skor
Plugg	Köp plugg oxå	Köp potatis oxå
Plugga	Jag ska plugga	Jag ska göra läxorna/börja på skola i höst
Plugget	Jag ska till plugget	Jag ska till skolan
Plurra	Jag plurrade	Jag ramlade i vattnet (oavsiktligt)
Plurret	Plurret	Vattnet
Pluska	Jag har köpt en pluska	Jag har köpt en portmonnä
Pröjsa	Har du pröjsat?	Har du betalt?
Rulle	Vilken rulle du hade	Vilken fart du hade
Sigg	Har du en sigg?	Har du en cigarett?
Sjåla	Har du sjålat den där?	Har du stulit den där?
Skolka	Har skolkat från lektionen	Har olovligen uteblivit från lektionen
Slaf	Jag har en slaf	Jag har en säng
Slafa	Jag slafar	Jag sover
Slagga	Jag slaggar	Jag sover
Slumpen	Jag kan väl få slumpen?	Jag kan väl få det sista i flaskan
Smöra	Han smörar för läraren	Han gör sig till för läraren
Snut	Där står en snut	Där står en polis
Spinki	Här är spinki	Han är smal
Spänn	Har du två spänn?	Har du två kronor?
Stimmigt	Det är en stimmig klass	Det är en högljudd och rörig klass
Sukta	Jag suktar efter godis	Jag längtar efter godis
Svulla	Jag ska hem och svulla	Jag ska hem och äta
Taskigt	Det var taskigt	Det var inte bra
Tjacka	Jag ska tjacka	Jag ska köpa
Tjaskig	Vad tjaskig du är	Vad dum du är
Tjaskigt	Det var tjaskigt gjort	Det var dumt gjort
Tjalla	Man ska inte tjalla	Man ska inte skvallra
Tåbira	Det luktar tåbira	Det luktar fotsvett
Tåfjutt	Skjut en tåfjutt	Skjut ett skott med rak fot (boll mot tårna)
Vajert	Vajert!	Jättebra/kul jättebra
Åma	Åma dig inte	Gör dig inte till, det gör inget ont!