Tur i oturen

Ibland tänker/tycker jag att det verkar som att någon däruppe håller ett vakande öga på mig, jag får varningar och när det händer (om jag inte uppfattat varningen) så sker det på så sätt att omständigheterna är de bästa. Varningar på den tiden jag körde bil i alla väder tog jag på allvar. Under mina 27 år som jag for runt i Sverige till landets alla kommuner, ställde jag inte in en enda resa. Men efter tre stycken livsfarliga omkörningar i snöyra, så lyssnade jag och slutade ta risker och jag lever fortfarande.

Likaså när det gäller att dyka eller simma i oroligt vatten, jag har fått tre tydliga varningar och jag har förstått, numer är jag mycket försiktig, jag vet att jag inte får någon mer varning.

Ytterligare ett färskt exempel som inträffade häromdagen. Vi satt i båten och pratade, Anne o jag, egentligen skulle vi redan ha varit inne i samhället och handlat förnödenheter till Atlantöverseglingen om lite mer än en månad. Medan vi satt där och pratade, säger Anne det verkar som alla båtar lämnar oss, masterna passerade förbi, när vi tittade ut genom sidofönstren. Anne sprang upp på däck och skrek till mig – vi draggar…

Jag som just tagit bort ventilkåpan på motorn, limmat packningen på kåpan och lagt den på tork blev alldeles ställd. Jag måste starta motorn, det kommer att spruta olja, eller ska jag offra packningen och sätta tillbaka kåpan med risk att packningen kommer snett och inte tätar. Jag gjorde det senare och under tiden glider Engla mellan andra ankrade båtar ut mot det stora kryssningsfartyget som ligger vid kaj på läsidan. Jag fick dit kåpan provisoriskt, startade motorn började ta upp ankaret efter en stund när vi passerar en holländare ropar han –no ancor!!

Kedjan kommer alltså upp utan ankare, snopet ja det kan man säga. Det hör till saken att jag för några dagar sedan när det blåste så in i norden, tog fram och apterade mitt reservankare som jag aldrig använt. Det är ett stockankare 25 kilo ihopfällbart, jag hade alltså redan övat och kunde därför med viss lätthet aptera reservankaret på kättingen. Vi ankrade om och reservankaret gjorde sin plikt och grävde ned sig sanden, vi satt fast på nytt, skönt.

Nästa stora fråga var hur hittar jag mitt huvudankare som jag nyss blivit av med och om jag inte hittar det, så måste jag köpa nytt. Jag började med att leta ankare på nätet och i kataloger, jag ville naturligtvis köpa ett nytt här på Martinique. Då blev det stopp. Ett ankare lika det som jag har (på havsbotten) skulle kosta (20 kg kostar 1142 US dollar) Jag vill ha ett 30 kilos och jag gissar att det skulle komma att kosta c:a 1 600 US dollar (14 000 SEK). Då insåg jag att det gäller att hitta ankaret på botten.

Jag fäste en bojkula i ena ändan av ett rep och en blyklump i andra ändan, satte ut den på den plats som jag trodde mitt ankare fanns på. Det var fem meter djupt och mycket dålig sikt i vattnet, botten syntes ej vid snorkling. Vi var då två svenska båtar på plats inom ankringsområdet, den andra båtens ägare Stellan och jag snorklade utan att se något. På min styrbordssida hade jag en kanadensare som kom med oss och dök, utan resultat. Jag gick upp i samhället och lyckades få två olika personer att namnge en dykare som skulle kunna hjälpa mig. Jag ringde honom hela torsdagen och fick kontakt med honom först på fredag morgon (10 samtal). Han kunde komma 09.00 på måndag. Skönt, en dykare med tuber måste kunna hitta ankaret, tänkte jag. Under tiden anlände ytterligare två svenska båtar, när de hörde om mitt problem så sa Johan på Samantha att han var fridykare och skulle dyka och titta.

Efter några dyk ropar han högt, han har hittat ankaret. Med hjälp av en kille från Holland och Johan och kanadensaren fick vi upp ankaret, nu söndag 12.00 så sitter det på plats och vi har kunna ankrat om med huvudankaret.

Tänk om: detta skedde på natten när vi sov, eller när vi var shoppandes lång ifrån hamnen, eller varför inte på krogen, sent på kvällen. Detta var alltså en varning och om jag försöker tolka innebörden, så kan det handla om att han varnar för att lämna båten på svaj, eller för att använda schackel av låg kvalitet, den som jag hade (och gick sönder) varit troligen inte av högsta kvalitet.

Så kan det gå när haspen inte är på.Trasig svirvel

Så här ser det ut, obra som man säger i Göteborg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s