Dansa dans som aldrig fanns

En text från Povel Ramel tycker jag känns passande på en del av de ställen vi besökt här i Karibien, texten är ”Dansa dans som aldrig fanns”. I sångtexten får man veta att lokalbefolkningen dansade dans som aldrig fanns i syfte att ge turisten vad han vill ha, dvs ett lokalt genuint kulturinslag . För mig tänker jag på just Povels text och på Potemkin, han med kulisserna, ni vet han som snyggade till städerna som den ryska ledningen besökte genom att spika på nya fasader på en sida av husen så det skulle se modernt och fint ut i stället för de omålade nedgångna fastigheterna som fanns i det fattiga Ryssland i detta fall några bakom kulissen.

I de hamnar som de stora kryssningsfartygen besöker finns ofta en gata eller ett särskilt inhägnat område med små lyxiga butiker som säljer allt från krims – krams till ädelstenar och dyra klockor. I vissa hamnar är dessa butiker inrymda i det lilla samhällets små byggnader, dessa annars fallfärdiga byggnader, har fått en ny fasad, typiskPotemkinkuliss. På en liten ö som vi stannat till på så verkade det som att lokalbefolkningen lagt manken till och velat visa upp något typiskt Karibiskt de hade, just som Potemkinmålat och utsmyckat de annars fallfärdiga husen i allsköns olika färger, det var som att promenera bland kulisserna på en teaterscen, det kändes fånigt att gå där. Alla de på-snickrade och ommålade fasaderna försökte återskapa vad de tror att vi turister vill se och ha, dansa dans som aldrig fanns…

Så frågan är vad är äkta och vad vill vi turister se och uppleva? När vi var på Antigua andra gången och mötte upp min äldsta dotter Anna och hennes två barn Kalle och Johanna så ville vi söka upp det genuina, dvs försöka komma bort från turiststråken och se något annat. Vi tittade på vårt sjökort och bestämde oss för att gå till östra sidan av ön, där fanns mycket små samhällen, inga hamnar, inga bryggor och nästan inga vägar. Detta ser övergivet sa vi och startade vår resa först runt ön därefter runt ett stort rev för att kunna komma in mot land. Vi kom till en liten vik, vi såg några hus ovanför stranden, det låg en nedgången segelbåt på svaj (alternativt på grund) annars var det helt lugnt.

Vi ankrade och tog jollen in till land, drog upp den på stranden och närmade oss det lilla samhället. Där fanns en liten butik, med mycket få varor, när vi handlat det som gick att handla så av ren vänlighet slängde han ned en frusen Lobster i vår kasse, den kostade oss inget. Kul tyckte vi. Det lilla samhället bestod av en gata (såsom Ockelbo i Gästrikland), gatan rymde två bilar i bredd. Trottoar fanns naturligtvis inte och de av små brädlappar ihop-spikade byggnaderna var ojämnt placerade än hit och än dit på var sida av gatan. Några av dem hade ytterdörren parallellt med vägbanan och i vägbanans kant, så när de öppnade dörren så svepte den ut över vägbanan. I flera av dessa små hus (skjul) satt framförallt unga män med fötterna på vägbanan och rumpan på tröskeln till sitt hus.

Det var som att gå i ett ghetto, det var smutsigt, fult, trasigt, sopor överallt och vi som de enda vita turisterna blev helt uttittade. Senare på dagen var det som i ex Hudiksvall, då kom raggarna fram med sina rishögar till bilar ofta utan ljuddämpare. Då blev det trångt på gatan. Det fanns en restaurang/bar, när man satt där under tak så forsade det in vatten från alla håll (det regnade), Reggae –musiken spelade högt från sedan länge spruckna högtalare. På kvällen skulle vi äta på restaurangen, vi var de enda vita och troligen de enda turisterna, i övrigt var det ungdomar och medelålders som drack öl och hade roligt.
Det fanns hamburgare med pommes i två storlekar och Coca Cola och lokal öl. Vi åt middag där, det smakade jättebra och vi hade trevligt tillsammans med lokalbefolkningen. Här var det ingen som kom och ville sälja: fisk, Lobster, frukt, grönsaker, vin, m m. Att bli uppvaktade som ofta sker i de turistiska hamnarna av små roddbåtar med ofta ensamma äldre män som säljer allt som går att sälja, vill vi ha det så? Jag vet att varje gång jag handlar av dem (jag gör det ofta) så ser jag det bara som ett kontantbidrag till den enskilda lilla människan, ett litet personligt bidrag.

Var detta genuint? Var det äkta? Svaret är enkelt, ja det var såväl genuint som äkta i den meningen att så ser deras samhälle ut när det inte påverkades av turism. Hur länge det sett ut på detta sätt och hur det har påverkats under senare tid, har jag ingen aning om. Det enda jag kan konstatera är att i detta lilla samhälle hade ingen anpassning skett till vad turisterna vill ha/efterfrågar. Jag kan tänka mig att många av de boende arbetade inom turismnäringen på andra sidan ön medan bostaden var i det lilla samhället. Vi pratade med flera i lokalbefolkningen, alla var trevliga och hjälpsamma. Vi kände oss inte hotade eller på annat sätt exkluderade.

Man kan fråga sig, vad vill vi turister i allmänhet se/uppleva? Vill vi se lokalbefolkningen dansa dans som aldrig fanns, eller vill vi se misären i det lilla samhället. För min del så längtar jag inte till fler samhällen av samma typ som det lilla samhället vi besökte, men inte heller till de turistexploaterade samhällena. Jag vill inte bli påpackad en massa saker, gillar inte inkastare utanför restauranger, gillar inte att se misär inte heller att se övertydliga klasskillnader (lyxhus bredvid plåtskjul). Jag tänker ofta på hur det var i USA, Italien, Spanien och Grekland, där såg man ingen skillnad på mig som långseglare när jag gick på trottoaren bredvid de lokalboende, vi såg väldigt lika ut (tänker inte på hudfärg). Jag mår bättre av att vara en jämlike än vara den som representerar något ”bättre”. När man besöker samhället bakom turiststråken ska man då anpassa sig för att inte sticka ut för mycket? Jag tänker på när Anne o jag var i Aten, vi hamnade lite utanför turistgatorna, där var det mera av lokala stånd som sålde mat och heminredningsprylar. Här och där utefter gatan stod de män som sålde något som de höll i hand, de kunde vara fusk-klockor eller fusksolglasögon. De stod och följde med blicken den på gatan passerande människomassan och när de såg oss så blev de aktiverade, likaså de som sålde lotter de besvärade aldrig oss men attackerade i stället alla omkring oss. Jag kan tänka mig att när vi gick där så lyste dollarmärket såsom läderlappens varning till alla kriminella i min barndoms serietidningar. Vi stack ut, vi var ett villebråd vi hade pengar, så kände vi oss.- Kanske skulle jag tagit av mig klockan, ringar och glasögon, burit slafsiga kläder, hade de sökt upp mig då?

Jag tycker det känns som att utmana eller provocera, att komma gående i en fattig miljö med dyra kläder, klocka, ringar, kameror, telefoner m m samt, som jag sett turister göra, stanna upp och fotografera eländet, man skäms. Man är som en julgran en sådan där som också kan plundras, man får se upp.

Några bilder från Bequia

IMG_2145

Vår favoritbar

IMG_1581

Här är grönt och fint

IMG_1583

Utsikt från huvudgatan, Engla ligger bland de andra båtarna

IMG_2143

Min glada o vackra hustru

 

ANKRA

Jag har under många lidit av ankarparanoja, den yttrar sig på så sätt att när jag ligger och ska sova i båten på natten efter utförd ankring, då ligger jag och tänker på vad som kan hända när ankaret lossnar. För att det ska lossna det är redan klart, mitt huvud är totalinställt på att det går åt skogen. Detta är en mycket allvarlig åkomma som innebär att jag är trött jämt och upplever allt för sällan att den ankring man gjort är en bra ankring, eller ens fungerande. Bakgrunden är att jag haft båt i Stockholm skärgård i många år, där ankrar man vanligtvis med fören mot land och med ankare i aktern. Har man sedan som jag vaknat otaliga nätter av att vinden vridit och att ankaret draggar med resultat att båtens för börjar hacka i sten dvs båten stöter mot land. Att då i mörkret hoppa upp starta motorn, hoppa i land och göra loss, backa ut och ta upp ankaret är just det som jag inte tycker om. Oftast när de börjar blåsa i annan riktning så har det med passerande mindre lågtryck att göra dvs det regnar oftast när dylikt sker. Det har hänt att jag i mörkret starkt stressad dessutom trasslig in mig i andra närliggande båtars ankarlinor, jättekul. Att då väcka båtgrannen och tala om att våra ankarlinor är trasslade är inte heller något som jag gillar.

Därför har jag haft ankarparanoja. Under icke seglingssäsong har jag bearbetat min noja genom att läsa allt jag kommer över som handlar om ankring. Detta ledde till slut att jag teoretiskt visste hur man ankrade, dock har jag under många år inte insett att den ankringsutrustning som jag haft har varit helt undermålig. Jag hade under lång tid ett ankare med två rörliga flyn som fälls ut och greppar i botten, min erfarenhet att flynas förmåga att greppa handlade mer om att de när man skulle släppa i ankaret greppade det mina fingrar, mycket tråkigt och det hände allt för ofta. Blå nagel indikerar att ankaret har greppat, dock på fel ställe. Att ankaret i stort sett var värdelöst hade jag ingen aning om, men vid ett tillfälle blev ankarets svaghet bevisad. Jag ankrade båten, tog jollen i land och var på en auktion skärgården, när återkom till jollen och tittade ut över fjärden såg jag inte min båt, efter ett tag kunde jag skönja något lång borta på fjärden. Jag hoppade i jollen och rodde allt vad jag kunde och till slut kom jag i kapp den drivande båten. Då visade det sig att det satt en stor gren mellan flyna som gjorde att de inte kunde gräva sig ned i botten. Då förstod jag att det gäller att ha riktiga grejor.

Småningom började ankringen fungera och ankarparanojan avtog, om än sakta. När jag bytte båt och köpte den jag har i dag så fanns det inget akterankare, bara ett ankare fram på kätting med ankarspel. Nu fungerade det inte längre att ankra som jag gjort tidigare, utan nu blev det akter mot kaj eller att jag låg på ankar mitt ute på vattnet. Nu började jag övergången från att ha varit urusel att ankra till att bli i det närmaste professionell. Så i dag när jag ankrar ser flödesschemat kortfattat ut på följande sätt:
1. Beslutar, här vill jag ligga.
2. Kontrollerar botten att den är ankringsvänlig (sand och lera är bäst).
3. Kör ungefär fyra båtlängder fram mot vinden.
4. Stannar båten, backar sakta.
5. Släpper ut kätting motsvarande fem gånger djupet medan båten sakta rör sig bakåt.
6. Slutar backa, låter vinden föra båten bakåt.
7. När jag känner att kättingen bromsar upp båten då backar jag sakta på nytt.
8. När jag känner att ankaret fastnat, då gasar jag och när båten står still med drift bakåt, då är det klart.
9. Nu sätter jag dit en avlastare på kättingen så inte ankarspelet behöver ta all lasten.

Ibland, beroende på hur många båtar det är som är nära, så kan jag rulla in lite kätting. I dag har vi 70 meter kätting och 20 meter lina, allt detta (90 meter) har jag endast en gång haft i vattnet. Jag har ett 30 kilos Bruce ankare och 8 mm galvad kätting.

Detta är ett bra sätt att ankra på, men det konstiga är att jag har sett många idiotiska sätt att ankra på men mycket sällan, kanske två gånger på tre är, att andra båtar draggar. Den mest konstiga ankringen kallar jag Italiensk ankring, namnet utifrån att när jag såg detta första gången så var det just en Italiensk båt som utföra ankringen. Den går till så att du med god fart kör in i ankringsområdet släpper ned ankaret medan båten har god fart framåt, kör så till dess båten stannar pga att ankaret fått fäste. Då stänger de av motorn och går och lägger sig. Båten glider i vinden och det verkar som att det drar ankaret rätt och allting är frid o fröjd.

Den franska ankringen är inte så dum den heller, de stannar båten, släpper ned ankaret tills de ser/känner att botten är nådd, fäster ankarlina/kätting och går och lägger sig. Här är engagemanget viktigt, ofta står hela familjen på däck och stirrar ned i vattnet på den förvinnande kättingen. De liksom talar om för den vad den ska göra. När ankaret når botten bör de släppa ut (vid fem meters djup) c:a 25-30 meter, de släpper ut några meter, därefter skingras gruppen på fördäck och alla försvinner in i båtens inre.

Ytterligare en intressant ankring har jag kunnat se, den har inget namn ännu men är trots det ganska vanlig, man skulle kunna kalla det trasselankring, det namnet ligger nära vad ankringen i huvudsak leder till. Den går till på följande sätt: först stannas båten och den hålls kvar på samma ställe under tiden som ankare och en herrans massa kätting sänks ned på botten. Eftersom båten står still kommer ankaret underst och därefter kommer kättingen uppepå, c:a 30 meter kätting uppepå ankaret och garanterar att kättingen trasslar med ankaret och troligen drar väg med ankaret ex upp och ned eller sidledes. I dessa fall är det sällsynt att ankaret finner fäste. Men, även dessa människor går och lägger sig och när de vaknar så är de kvar på ett ungefärligt samma ställe som de ankrade på. Konstigt tycker jag.

Som sagt, utifrån alla dessa dåliga ankringar, borde jag ha massvis av upplevelser av att andra båtar runt mig draggar, men så är det inte. Alltså kan det bara vara så att jag överskattat problemet, det är inte så noga, släng i ankaret, det fastnar hur du än gör. Nej, så kan det inte vara, det måste vara så att de draggar när jag inte ser. Ja visst så är det. Jag gör rätt, de gör fel, de straffas ex när jag sover och därför inte märker vad som händer. Eller?

HÄR KOMMER SENASTE NYTT

Slang i detta fall, unika ord som inte annars (det händer) förekommer i annan betydelse. Dock kan ett ord ha flera betydelser och/ eller såväl vara ett substantiv som ett verb. Obs stavningen behöver inte vara rätt, (fonetisk stavning).

Slangordlista

Slangord Insatt i en betydelse Fritt översatt
Axa Jag axade i en kurva Jag accelererade i en kurva
Ball Är du ball nu? Är du tuff nu?
Barre En fin barre Ett fint hus
Bast Jag är tre bast Jag är tre år
Batting Det är en riktig batting Det är en riktigt bråkig unge
Bella Vad bellar det? Vad kostar det
Blecka Jag har fått en blecka Jag har fått ett blåmärke
Blåtira Har du en blåtira? Har du ett blått öga (efter att ha fått ett slag)
Brallar Det brallar i Vinden ökar
Brallor Har du nya brallor? Har du nya byxor?
Bussa Hon bussade hunden på mig Hon fick hunden att anfalla mig
Brillor Jag har nya brillor Jag har nya glasögon
Byling Där står en byling Där står en polis
Chaskig Vilken chaskig typ Vilken nedgången typ (uteliggare)
Dilla Vad dillar du om? Vad snackar du om (lite ifrågasättande)?
Doja Nya dojor Nya skor
Dora Panga en dora. Ha sönder en fönsterruta (med flit)
Flax Jag har flax Jag har tur
Flukta Flukta på den där Titta på den där
Garva Vad garvar du åt? Vad skrattar du åt?
Glo Vad glor du på? Vad tittar du på?
Haja Hajar du? Förstår du?
Hoj Jag har köpt en hoj Jag har köpt en motorcykel
Hoja Ska vi hoja dit? Ska vi cykla dit?
Hyla Ska jag hyla dig? Ska jag lägga filten över dig
Jumpa Jumpa på isflak Hoppa mellan isflak
Karda Här har du kardan Här har du min hand.
Kepa Här är min kepa Här är min huvudbonad (keps)
Knarr Jag har en knarr Jag har en cykel
Knarra Ska vi knarra? Ska vi cykla?
Knata Knata på då? Spring på då
Knega Jag ska knega Jag ska arbeta
Knoppar Knoppar du? Sover du?
Kolla Kolla där/kolla listan Titta där/kontrollera listan
Krallig Det är en krallig typ Det är en muskulös typ
Krubb Har du krubbat? Har du ätit?
Kränga Jag ska kränga min bil Jag ska sälja min bil
Kröka Ska du kröka? Ska du dricka alkohol
Kugga Jag kuggades i latin Jag klarade ej tentan i latin
Laja Vill du laja med mig? Vill du leka med mig?
Lira Ska vi lira? Ska vi spela?
Lubba Ska vi lubba? Ska vi springa?
Majen Vi har en ny maje Vi har fått en ny magister
Malla Malla dig inte Gör dig inte till.
Mula Han har mulat Han har dött
Mula Mula honom! Tryck snö i hans ansikte
Naif Jag har en naif Jag har en kniv
Nalla Jag nallade den Jag stal den
Nylle Jag fick bollen rakt i nyllet Jag fick bollen rakt i ansiktet
Näbben Min näbb är fin Min näsa är fin
Pajad Min bil pajade Min bil gick sönder
Palla Palla äpplen Stjäla äpplen i andras trädgårdar
Pallet Jag har ont i pallet Jag har ont i huvudet
Pava Ge mig pavan Ge mig flaskan
Picka Jag har en picka Jag har en pistol
Pjuck Nya pjuck Nya skor
Plugg Köp plugg oxå Köp potatis oxå
Plugga Jag ska plugga Jag ska göra läxorna/börja på skola i höst
Plugget Jag ska till plugget Jag ska till skolan
Plurra Jag plurrade Jag ramlade i vattnet (oavsiktligt)
Plurret Plurret Vattnet
Pluska Jag har köpt en pluska Jag har köpt en portmonnä
Pröjsa Har du pröjsat? Har du betalt?
Rulle Vilken rulle du hade Vilken fart du hade
Sigg Har du en sigg? Har du en cigarett?
Sjåla Har du sjålat den där? Har du stulit den där?
Skolka Har skolkat från lektionen Har olovligen uteblivit från lektionen
Slaf Jag har en slaf Jag har en säng
Slafa Jag slafar Jag sover
Slagga Jag slaggar Jag sover
Slumpen Jag kan väl få slumpen? Jag kan väl få det sista i flaskan
Smöra Han smörar för läraren Han gör sig till för läraren
Snut Där står en snut Där står en polis
Spinki Här är spinki Han är smal
Spänn Har du två spänn? Har du två kronor?
Stimmigt Det är en stimmig klass Det är en högljudd och rörig klass
Sukta Jag suktar efter godis Jag längtar efter godis
Svulla Jag ska hem och svulla Jag ska hem och äta
Taskigt Det var taskigt Det var inte bra
Tjacka Jag ska tjacka Jag ska köpa
Tjaskig Vad tjaskig du är Vad dum du är
Tjaskigt Det var tjaskigt gjort Det var dumt gjort
Tjalla Man ska inte tjalla Man ska inte skvallra
Tåbira Det luktar tåbira Det luktar fotsvett
Tåfjutt Skjut en tåfjutt Skjut ett skott med rak fot (boll mot tårna)
Vajert Vajert! Jättebra/kul jättebra
Åma Åma dig inte Gör dig inte till, det gör inget ont!

 

 

 

En båt lastad med konflikter

En båt kommer lastad med konflikter

Nu är jag tillbaka i Rodney Bay på Saint Lucia i Karibien. Det väcker många minnen såväl positiva som de som är mindre positiva. Vi kom till Rodney Bay efter att ha varit 21 dygn ute på Atlanten, hälsningsfrasen som den urtypiske BBC korren hälsade oss välkomna till Rodney Bay med, fick mig att börja hulka. Du som känner mig om än bara lite grann, vet att det är ett av mina mer besvärliga problem att inte kunna uppleva känslor av omhändertagande, möte  eller avsked utan att mitt ansikte skruvar ihop sig och jag börjar hulka. Jag har berättat det tidigare och gör det igen, en minnesbeta utan like fick jag när jag i rollen som personalnämndens ordförande skulle säga några kloka ord i kyrkan när en medarbetare i kommunen skulle begravas. Jag kom till tredje ordet på min fusklapp innan allt blev hulk så in i norden att jag blev ledd ned från altarringen till en bänk bak i kyrkan, då lärde jag mig att detta inte är min grej. Jag ska berätta mer om vad korren sa senare. De andra minnena är befläckade av vilande konflikter som kvicknar till och visar sitt ansikte under och efter Atlantseglingen.

Vi var inte särskilt ihoptrimmade, besättningen och jag. Jag läste ARC som det var Atlantic Rally for Cruising, dvs det är en tävling och som alla andra tävlingar så gäller det att vara i mål så fort som möjligt. En majoritet av de 187 båtarna valde den enkla vägen dvs söka upp Passadvinden intill Cape Verde och därefter glida fram i medvinden till andra sidan Atlanten. I skolan lärde jag mig att den kortaste vägen mellan två punkter är en rät linje, när vi lade ut den räta linjen så gick den igenom den lågtryckskorridor som slutar uppe i norra Europa. Ni har väl hört SMHI ”Ett lågtryck väster om Brittiska öarna närmar sin Sverige…” Vi valde den räta linjen vilket ledde till att resan första vecka inte blev vad någon av hade föreställt oss. Det var jobbigt, starka vindar och höga vågor vilket ledde till stora personliga påfrestningar. Under den delen av resan släppte vi alla fram våra, sedan lång tid tillbaka, väl förslutna och vällagrade konflikter. Till slut var alla osams med mig och jag var osams med alla dem. Därför var BBC korrens välkomst ord i VHF:n extra värdefulla för mig, han sa ” Welcome Engla to Rodney Bay and the finishline, you have done a very good job”. Då brast det och mitt hulkande startade och genast kände jag mig generad och ovanligt ynklig, medan övrig besättning troligen inte ens hörde vad han sa. De var, på samma sätt som jag glada över att vara nära land och ett slut på resan. Men jag kände hans ord mer personliga, jag upplevde att han visste vilken resa vi gjort och att vi de facto hade gjort ett ”very good job”. Jag kan fortfarande känna så, han som jag aldrig träffade var den person som mest av alla berörde mig positivt när vi gick i mål.

Den andra positiva händelsen var den mottagning som vi fick, det var en grupp svenskar, de som kommit i mål före oss och de som redan var på plats och deltog i firandet av de svenska båtar som anlände. Det var flaggor överallt och det bjöds på frukt och Rhum Punsch i överflöd, vilket fantastiskt mottagande vi fick, det sitter verkligen som ett gott minne. Givetvis började jag hulka på nytt, men jag dolde det så mycket jag kunde.

För en del av oss ombord blev det positiva mötet med vänner och det vackra Rodney Bay så tydligt och kraftfullt att de tidigare vädrade konflikterna på nytt stoppades undan långt in i källaren. Men inte för alla, möjliga oförrätter skavde och krånglade till samvaron inom besättningen, trist men jag får väl säga som en amerikansk vän brukar säga ”You can`t winn  them all!”. Jag kan tänka ibland när livet känns lite enahanda och upprepningarna avlöser varandra samt att igenkännandets glädje för länge sedan har upphört. Då kan jag tänka att ett gott gräl kan liva upp situationen och då menar jag ett gott gräl, dvs att grälet avslutas på så sätt att bägge parter känner sig som ”vinnare” och att just detta gräl inte ger upphov till andra gräl, utan fungerar som en liten tändsticka gör som flammar upp och därefter är förbrukad, går ej att återanvända.

Det trista med konflikter är att var och en av oss har vårt eget sätt att hantera konflikterna på. Många använder samma sätt som de gjorde i sandlådan då ett annat barn tog dennes spade. På ena sidan av en aktivitetsskala hoppar du på den andre, aggressivt kastar sand i ögonen på spadtjyven och i andra änden av skalan vänder du bort huvudet, tittar ned i backen och kämpar för att glömma att du någonsin ägt en spade. Medan andra utvecklar sitt konfliktbemötande, vi har hört om härskartekniker och ex Giraff -o vargspråk för att nämna några. De flesta av oss mixar väl till något bemötande som fungerar ibland och ibland inte.

Åter till det trista, det vanligaste upplever jag är att oförmågan att hantera ens den minsta konflikt kan för allt för många människor innebära att man väljer bort umgänge eller t o m vänskap eller ännu värre kärlek bara för att slippa hamna i konflikt. Det är så trist, sedan vår segling över Atlanten har inte vänskapen övervunnit konflikträdslan. Rädslan för konflikt sitter djupt, enkla händelser eller ogenomtänkta formuleringar verkar aldrig gå att reparera.

Jag förlorade en svåger utan att vinna något annat. Egentligen borde man få lära sig att hantera konflikter i skolan, i vilken grad man kan hantera konflikter står troligen i direkt proportion till framgången i sin valda yrkeskarriär. Chefer/ledare som har konflikträdsla eller har för vana att hantera konflikter oklokt, försörjer oss konsulter mycket väl.

Hur tävlingen gick? Jo vi kom tvåa!!

Här kommer några bilder från Marigot Bay

Vad sägs om närmiljön?

Marigot Bay 1

Kanalen in till den lilla bassängen

Marigot bay

För c:a 250 SEK har man tillgång  till såväl hela hotellets faciliteter som en boj mitt i smeten, det gillar vi.

Marigot Bay 3

Anne i sin solstol

Fin omgivande miljö, eller?

Marigot bay 2

Jag ser dig

Jag har kopplat ihop två iakttagelser och har en konkretion, nu ska du få höra.

Den ena är att jag tycker mig kunna iaktta att när jag tittar på en annan person, påkallar detta en känsla av att vara iakttagen hos den iakttagne, vilket gör att den iakttagne känner att jag tittar på denne och vrider på huvudet i sökandet efter vem som iakttar. Jag tror att känslan är lite orolig, den väcker ett behov av att få reda på varför tittar någon på mig? Tillslut möts våra blickar och den iakttagne ser att det är jag. Jag har prövat min tes massor av gånger, så här har jag gjort.

Vid rödlyse, jag sitter i min bil och det är en bil parallellt med mig på min vänstra sida, vi väntar bägge på grönt ljus. Utan att röra huvudet vrider jag mina ögon så mycket jag kan (c:a 50 grader) och fäster blicken på den ensamme föraren i bilen bredvid. Förutom att mina ögon rör sig, rör sig inget annat, huvud axlar m m det är stilla riktat nästan rakt fram. Då, nästan jämt, vrider föraren på huvudet och tittar på mig. Föraren kände sig iakttagen av mig. Vid nästa rödlyse har jag en annan bil bredvid mig och jag tittar med hjälp av ”split vision” (spärrar upp ögonen, tittar rakt fram, låter hjärnan fokusera på flanken) och kan notera om huvudrörelse sker hos den andre eller inte. Jag har testat detta fall många gånger med samma resultat, när blicken träffar den andre då reagerar personen. Jag har testat min tes även i andra situationer, som ex i dag när vi på den gamla svenskkolonin S:t Barth, deltog i den engelska kyrkans gudstjänst (om detta ska jag berätta mer en annan gång), jag prövade genom att fästa blicken c:a 45 grader in på en man två bänkrader fram. Efter ett tag, så skruvar han på sig och vänder sig mot mig… Jag anser att mina iakttagelser skulle gå att vetenskapligt härleda, för mig är det på detta sättet. Detta är den ena iakttagelsen, här kommer den andra.

Den andra iakttagelsen är kortfattat, att i en grupp med människor som inte känner varandra, så söker man sig till de eller dem som mest liknar en själv. Detta sökande är urtydligt, jag märker hur jag i sådana situationer fladdrar med blicken, ”värderar” männen som jag ser i gruppen och oskyldigt söker jag mig till en ”jämlike”. Det har inte med ålder att göra, utan det har med i första hand utsidan att göra och det lilla som jag som iakttagare kan förnimma av personens insida. Jag tror inte heller att det viktigaste har med kläder (typ märkeskläder) att göra utan det är mera själva utseendet och kroppsrörelserna, hur han möter upp personer som kommer fram till honom, när han är avmätt och när jag ser honom hjärtlig. Det är personens självkontroll som påverkar mig mest (tror jag). Men jag tror att även personens utseende spelar roll. Är ansiktsdragen intressanta eller inte spelar roll. Detta letande leder alltid till att när jag går fram så vi få en god kontakt, många av mina bekanta i dag, är ”utsorterade” på detta sätt. Exempelvis mannen i kyrkan som jag berättade om, han vände sig mot mig när det blev ”rast” och ville ta i hand. Jag var på väg ut då och missade kontakten, såg handlingen i ögonvrån.

Vad är konkretionen då?

Att det finns dessa två krafter som påverkar oss (kan finnas fler ex sexuell utstrålning) och som gör att vi väljer rätt grupp eller rätt par eller rätt person att dela tid tillsammans med och det gör vi utan att vara medveten om våra inneboende krafter och de inneboende val som leder fram till ställningstagandet, utan, det bara sker. Detta är tryggt eftersom tesen bygger på att alla människor har dessa inbyggda krafter och uppstår positiv kontakt så vet man att det gäller bägge parter, skönt va?

Jag tänker tillbaka på en utbildningsgrupp som jag tillhörde en termin. Redan efter andra utbildningstillfället hade jag valt till och från att bli vän med andra män. Jag skulle kunna sätta en intressevalör på var och en, spara den dokumenterade sammanställningen och vid kursavslutningen göra en ny och troligen upptäcka att de var lika eller nästan lika. Med detta menar jag att det inte behövs så mycket tid, kroppen/sinnena vet vad de ska uppmärksamma och gör det kvickt. Så mingla är ett bra sätt att livskamrater.

Här kommer några bilder från Dominica.

IMG_1381

Här vill ingen bada

Kanotutflykt i Djungeln

Moskitos!

Slang i detta fall, unika ord som inte annars (det händer) förekommer i annan betydelse. Dock kan ett ord ha flera betydelser och/ eller såväl vara ett substantiv som ett verb. Fet text, nya ord.

Slangordlista

Slangord Insatt i en betydelse Fritt översatt
Axa Jag axade i en kurva Jag accelererade i en kurva
Ball Är du ball nu? Är du tuff nu?
Barre En fin barre Ett fint hus
Bast Jag är tre bast Jag är tre år
Batting Det är en riktig batting Det är en riktigt bråkig unge
Bella Vad bellar det? Vad kostar det
Blecka Jag har fått en blecka Jag har fått ett blåmärke
Blåtira Har du en blåtira? Har du ett blått öga (efter att ha fått ett slag)
Brallar Det brallar i Vinden ökar
Brallor Har du nya brallor? Har du nya byxor?
Bussa Hon bussade hunden på mig Hon fick hunden att anfalla mig
Brillor Jag har nya brillor Jag har nya glasögon
Byling Där står en byling Där står en polis
Doja Nya dojor Nya skor
Dora Panga en dora. Ha sönder en fönsterruta (med flit)
Flax Jag har flax Jag har tur
Flukta Flukta på den där Titta på den där
Glo Vad glor du på? Vad tittar du på?
Haja Hajar du? Förstår du?
Hoj Jag har köpt en hoj Jag har köpt en motorcykel
Hoja Ska vi hoja dit? Ska vi cykla dit?
Hyla Ska jag hyla dig? Ska jag lägga filten över dig
Jumpa Jumpa på isflak Hoppa mellan isflak
Karda Här har du kardan Här har du min hand.
Kepa Här är min kepa Här är min huvudbonad (keps)
Knarr Jag har en knarr Jag har en cykel
Knarra Ska vi knarra? Ska vi cykla?
Knata Knata på då? Spring på då
Knega Jag ska knega Jag ska arbeta
Knoppar Knoppar du? Sover du?
Kolla Kolla där/kolla listan Titta där/kontrollera listan
Krallig Det är en krallig typ Det är en muskulös typ
Krubb Har du krubbat? Har du ätit?
Kränga Jag ska kränga min bil Jag ska sälja min bil
Kröka Ska du kröka? Ska du dricka alkohol
Kugga Jag kuggades i latin Jag klarade ej tentan i latin
Laja Vill du laja med mig? Vill du leka med mig?
Lira Ska vi lira? Ska vi spela?
Lubba Ska vi lubba? Ska vi springa?
Majen Vi har en ny maje Vi har fått en ny magister
Malla Malla dig inte Gör dig inte till.
Mula Han har mulat Han har dött
Mula Mula honom! Tryck snö i hans ansikte
Naif Jag har en naif Jag har en kniv
Nalla Jag nallade den Jag stal den
Näbben Min näbb är fin Min näsa är fin
Pajad Min bil pajade Min bil gick sönder
Palla Palla äpplen Stjäla äpplen i andras trädgårdar
Pallet Jag har ont i pallet Jag har ont i huvudet
Pava Ge mig pavan Ge mig flaskan
Picka Jag har en picka Jag har en pistol
Pjuck Nya pjuck Nya skor
Plugg Köp plugg oxå Köp potatis oxå
Plugga Jag ska plugga Jag ska göra läxorna/börja på skola i höst
Plugget Jag ska till plugget Jag ska till skolan
Plurra Jag plurrade Jag ramlade i vattnet (oavsiktligt)
Plurret Plurret Vattnet
Pröjsa Har du pröjsat? Har du betalt?
Rulle Vilken rulle du hade Vilken fart du hade
Sigg Har du en sigg? Har du en cigarett?
Sjåla Har du sjålat den där? Har du stulit den där?
Skolka Har skolkat från lektionen Har olovligen uteblivit från lektionen
Slaf Jag har en slaf Jag har en säng
Slafa Jag slafar Jag sover
Slagga Jag slaggar Jag sover
Slumpen Jag kan väl få slumpen? Jag kan väl få det sista i flaskan
Smöra Han smörar för läraren Han gör sig till för läraren
Snut Där står en snut Där står en polis
Spinki Här är spinki Han är smal
Spänn Har du två spänn? Har du två kronor?
Stimmigt Det är en stimmig klass Det är en högljudd och rörig klass
Sukta Jag suktar efter godis Jag längtar efter godis
Svulla Jag ska hem och svulla Jag ska hem och äta
Tjacka Jag ska tjacka Jag ska köpa
Tjalla Man ska inte tjalla Man ska inte skvallra
Tåbira Det luktar tåbira Det luktar fotsvett
Tåfjutt Skjut en tåfjutt Skjut ett skott med rak fot (boll mot tårna)
Vajert Vajert! Jättebra/kul jättebra
Åma Åma dig inte Gör dig inte till, det gör inget ont!

 

 

 

 

Par-segla

Man brukar kalla Göta Kanal för skilsmässodiket, vad ska man då kalla Atlanten för, ett hav fyllt med konfliktrisker.

Att par-segla under lång tid, som i vårt fall flera år, ställer verkligen stora krav på relationen i vårt fall, man och hustru. Du är ombord på en mycket begränsad yta, man nöter på varandra varje minut och man kan lätt hamna i otrevliga vädersituationer som ställer särskilda krav när man minst anar det. Alla de saker som man retar sig på hos den andre spelas upp framför ens ögon och öron varje dag. Att långsegla som i mitt/vårt fall tillsammans med hustrun är inte lätt för någon av oss, vi måste därför arbeta med oss själva hela tiden.

Du kan inte dra dig undan och vara för dig själv och du kan inte tycka att detta sköter jag själv dvs börja ensamsegla när andan faller på. Du kan inte kliva av och säga nu åker jag åt mig eget håll därför att det är bara vatten omkring båten. Nej vi är två ombord, vi måste vara två ombord för att kunna sköta båten tillräckligt säkert, så är det bara. Båten representerar även ett kapital som man inte bara kan låta förfaras.

Det är lätt att irritera sig på den andre, – Se här nu ligger dina kläder slängda över hela båten igen, kan du aldrig lära dig… Har du verkligen städat toaletten idag… För att inte tala om alla tekniska trassel: När får man varmvatten, jag vill duscha… Måste det vara så jäkla rörigt så fort du ska göra det allra minsta… Hur länge ska vi handspola på toaletten har du tänkt dig då?.. Osv.

På vår båt är alla tänkbara sysslor fördelade mellan oss, det är nästan självklart vem som gör vad, även när nya sysslor dyker upp. Fördelningen är baserat på kön, om jag nu vågar säga det, och har som grund muskelstyrka, talang och kunskap i berörd fråga. Dock finns det massor av saker och ting som bara måste göras och som utan större nackdel kunde göras av oss bägge. Exempelvis ta upp vatten under durken, det händer med viss regelbundenhet att vi går i hög motsjö och då tar hon in vatten, var någonstans vattnet kommer in, blir jag inte klok på. Jag har letat och tätat överallt utan att hitta ingången. Denna uppgift, att få bort vattnet, kan göras av oss bägge men på något konstigt sätt så är det mitt jobb, återigen tar könsrollstänkandet över. Det är tungt och lite bökigt, då ligger det på mig att fixa.

Det gäller på samma sätt åt andra hållet, visst kan jag diska och laga mat (även om min hustru inte tror det), men det blir aldrig av att jag gör det, könsrollerna igen. Men faktum är att min hustru är mycket duktig på att laga mat och hålla iordning på båten och hon vill dessutom att många saker ska vara just på det sättet som hon gör det på, så varför ska hon då lära upp mig, jag kommer aldrig att bli lika duktig som hon på att laga mat exempelvis. Varför ska jag lära henne byta motorolja när jag vet exakt hur det ska göras och gör det gärna. Skulle vi byta dess nämnda områden (laga mat och byta olja), då hade vi gott om konfliktungar ombord. Då skulle vi ständigt klaga på den andres sätt att göra det som de ene kunde och gjorde med lätthet och dessutom vet precis hur det ska göras. Det skulle vara en mardröm, så alla vänsteridéer om jämställdhet ombord i detta fall byta arbetsuppgifter, skulle vara en katastrof för oss. Men det finns inte bara en framsida, jag tänker såväl hur vi hanterar en tilläggning såsom en majoritet av andra båtar hanterar en tilläggning, mannen styr och kvinnan tar emot båten mot land, detta är givetvis ett feltänk, men så gör de flesta och så gör även vi. Konstigt, muskelkraften ska finnas i fören, bakom ratten behövs inga muskler. Här skulle lite vänster inte skada.

Så, vi har ett klassiskt könsrollstänkande ombord men det gör inte att det saknas konflikter, yttre påfrestningar av olika slag som dåligt väder eller tråkiga händelser som att tappa mobilen i havet, leder lätt till hårda ord, och så är vi där igen. Vi har haft många tekniska problem ombord ex har vi under c:a ett år haft jättekrångel med vår nya autopilot. Detta elände har lett till att jag inte under någon resa kunna sitta ombord och se på solnedgången eller liknande utan jag har legat med huvudet inkört i en lucka, trångt och jäkligt, legat och skruvat och ryckt i kablar m m. Att aldrig kunna glädjas åt att en jätteinvestering i båten (40 000 SEK) utan hela tiden hålla på att leta fel, är jobbigt. Att gå upp i vind sätta på autopiloten och gå upp på däck för att justera eller byta segel och upptäcka att autopiloten läggar av och båten svänger livsfarligt, kan göra mig galen. Det är lätt att efter att ha legat och skruvat en dag i hamnen medan andra sitter med knäna i kors och äter glass på staden torg, att bli lite irriterad.

Vi har sagt att vi ska försöka att hantera våra konflikter dvs bearbeta dessa genom att när lugnet lagt sig och kärleken åter börjar spira, sakligt återge vad som hände i konflikten och vad det var som gjorde att det blev en konflikt. Detta innebär att man måste släppa på försvaren och tvingas att se på sig själv utifrån. Det är lättare sagt än gjort, men det är så vi arbetar. Detta arbetssätt har lett till att jag idag gör saker och ting annorlunda än jag gjort tidigare i mitt liv. Genom att jag gör så, undviker vi en och annan konflikt. Det svåra är upprepningarna om en av oss har mycket svårt att ändra på ett litet beteende såsom den andre av oss tycker är hur lätt som helst att ändra på och det lilla beteendet upprepas gång efter gång. Är det lätt för den andre att tycka –vad fasen, lär du dig aldrig…

Det svåra är att ta till sig att det som är lätt för den ene kan vara hart när omöjligt för den andre. Att kunna acceptera och förlika sig med att det är så i praktiken, är det vi har svårast med. Så här kan det låta,

– jag har ju sagt minst tio gånger att du inte kan lägga något tungt uppepå salladen i svalen, varför lyssnar du aldrig?

– Jag har inte lagt något tungt ovanpå salladen, det är den skumpiga sjön som gjort det.

– Pyttsan! Nu får du svart sallad i kväll bara för det.

Och så inleds en tråkig stund som om det vill sig illa slutar med en riktig konflikt. När kärleken återkommit kan vi tillsammans titta på den uppkomna situationen och kan vi i bästa fall konstatera:

  • jag kan ha gjort rätt och det kan ha varit vågorna som gungade till ordningen i svalen
  • och
  • jag kan ha lagt det tunga (en påse potatis) delvis på salladen och jag borde ha kunnat räkna ut att potatispåsen med hela sin tyngd med lätthet kunnat glida ned mot salladen. Jag hade kanske bråttom?

Lärande: se till att det tunga är väl förankrat en bit ifrån ex salladen nästa gång.Ok!! Så ska jag göra, puss.

Men svårare blir det när det handlar om väl invanda mönster ex det svåraste av alla, att undvika att gå i försvar då någon har en synpunkt som har med mig att göra. Jag har för vana att så fort jag känner mig det minsta angripen, att någon har synpunkter på vad jag gjort, sagt eller vilka ansiktsuttryck jag visat upp, så slår jag till direkt – Nej så är det inte… Vad brukar du göra då… Titta på dig själv och inte på mig… Detta att slå tillbaka är jag jättebra på.

Dvs mina gardesvakter fäller ned hillebarderna och släpper inte in något obehagligt i mitt innersta, angrepp möts med direktanfall, kom inte och kritisera…

Fördelen är att man anser sig själv vara ofelbar, en skön känsla, nackdelen är lärandet är noll. Alla konflikter man hamnar i beror ju på andras tillkortakommanden, själv är man ofelbar.

Ett skönt liv kan tyckas men nackdelen är ju att tillslut är alla människor omkring mig är orsaken till att jag överhuvudtaget hamnar i konflikter, så det enda sättet att undvika dessa är att sluta umgås med dem. Men det blir lite ensamt och till slut lite tråkigt. Därför måste jag börja tänka om. Men det är svårt. När någon har en synpunkt på något som har med mig att göra, då ska jag i stället säga,

– Ååå kul att höra, berätta mer… Men det sitter långt inne, jag är inte där riktigt ännu. Slutligen jag jobbar på det, tror jag.

Några bilder från den fantastiska gamla svenskön S:t Barth.

img_2043

Det finns fler Drottninggatan även med olik stavning

img_2047

Anne på svenskbaren

img_2045

En liten gata i centrum

img_2044

Fort Gustav

img_2042

Utsikt från Fort Karl

img_2040

Vad sägs om den lilla ankarviken?

img_2039

Anna (min dotter) vad gillar du denna?